Handelssystemet med utsläppsrätter, EU ETS, är ett av EU:s verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser. Utsläppsrätterna kan förvärvas genom antingen kostnadsfri tilldelning från Naturvårdsverket eller genom handel, vilket ligger till grund för olika anskaffningsvärden. Det finns även olika syner på vilken slags tillgång som en utsläppsrätt kan anses ha karaktär av, exempelvis immateriell tillgång, varulager och finansiell tillgång. Tidigare fanns en gällande tolkning för redovisningen av utsläppsrätter, IFRIC 3, idag finns det dock ingen reglering för redovisningen av utsläppsrätter.Den genomförda studien syftar till att kartlägga hur 250 svenska företag som omfattas av EU ETS redovisar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Utöver det syftar studien till att undersöka om det föreligger några skillnader i redovisningen beroende på vilket regelverk som företagen tillämpar. För att undersöka skillnader och således göra en jämförelse har bolagen delats in i tre huvudgrupper vilka är; kommunala regelverk, nationella regelverk och internationella regelverk.Tidigare forskning har kommit fram till att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både vad det gäller klassificering och värdering vilket även bekräftas av den genomförda studien. Från studien kan konstateras att hela 43 procent av företagen inte lämnar någon information alls kring att de omfattas av EU ETS. Dessutom lämnar 20 procent enbart information om att de inkluderas av handelssystemet utan att redovisa ett värde i balansräkningen. En anledning till att företag enbart redovisar information kan vara för att tillgodose intressenters krav på, och behov av, upplysningar av finansiell information. Resterande 37 procent redovisar ett värde av utsläppsrätterna i balansräkningen. Majoriteten klassificerar tillgången som antingen immateriell tillgång eller varulager. Gällande skulden som uppstår för utsläppsrätter är det vanligast att klassificera som en kortfristig skuld. Anskaffningsvärde är den vanligaste värderingsmetoden för både tillgången och skulden av utsläppsrätterna.Redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både inom och mellan bolagsgrupperna. Det finns tendenser på att företag som tillämpar ett internationellt regelverk i större utsträckning redovisar utsläppsrätterna än de som tillämpar ett nationellt regelverk. Det kan bero på mer omfattande upplysningskrav för de som redovisar enligt ett internationellt regelverk. I studien har företagens redovisning av utsläppsrätter analyserats utifrån intressentteorin, legitimitetsteorin och institutionell teori.Den genomförda kartläggningen av svenska företags redovisning av utsläppsrätter har bidragit till att belysa problematiken kring att redovisningen inte är konsekvent. / EU ETS is one of the EU’s instruments for reducing greenhouse gas emissions. The emission rights can be acquired through either free allocation from the Swedish Governmental Authority, Naturvårdsverket, or by trade, which is the basis for various valuation at cost. There are also different views of what kind of asset emission rights can be considered as, for example intangibles, inventories and financial assets. Previously there was a valid interpretation for the accounting of emission rights, IFRIC 3. Nowadays there is no regulation for the accounting of emission rights.The study aims to identify how 250 Swedish companies, covered by the EU ETS, account for the emission rights in the financial statements. Furthermore, the study aims to examine whether any differences between companies depends on the applied accounting standards. To examine differences and thus make a comparison, the companies have been divided into three main groups; Municipal standards, National standards and International standards.Previous research has concluded that the reporting of emission rights differ between companies both in terms of classification and valuation, which is confirmed by the study. The study states that 43 percent of the companies do not provide any information concerning the EU ETS. Furthermore, 20 percent solely provide information about the inclusion of EU ETS without reporting a value in the balance sheet. One reason could be to satisfy stakeholders' requirements and needs for financial information. It is 37 percent that reporting a value in the balance sheet. A majority classify the rights as intangibles or as inventories. Regarding the liability incurred by the emission rights the most common way to classify is as a current liability. The most frequently used method of valuation for both assets and liabilities is at cost.The accounting of emission rights varies both within and between the three groups. There are indications that companies applying the international standards, to a greater extent recognize emission rights than companies applying Swedish standards, which may be due to higher disclosure requirements. In the study, an analysis of the accounting for emission rights is performed based on stakeholder theory, legitimacy theory and institutional theory.The performed identification of how Swedish companies account for the emission rights has intended to highlight the problem that the accounting is not consistent.This thesis is hereinafter written in Swedish.

Traditional product features such as price, quality and supply service have been extended and nowadays includes environmental aspects as well. It raises new and increasing demands on haulier companies. The transport sector is responsible for a large part of the pollutants causing today’s environmental problems. The business is being closely monitored and to operate environmental friendly is seen as one of the most important elements for the industry’s future development. Haulier companies must not only meet the restrictions of the government, but also respond to the customers’ demands on environmental performance. The aim of the study is to review the environmental demands of PNLs present customers and what they think their demands will look like in three years time. The scope of the survey is two-fold. The study will partly review if the changing environmental aspects can impact on supply service and price; and partly investigate the importance of an environmental certification. To reach the aim of the study qualitative interviews have been carried out with nine of PNLs present customers. The choice of customers has been made to represent an overall picture of PNLs customer portfolio. The study concluded that supply service and price is more important than environmental aspects today. The customers are prone to compromise on delivery time and price to the advantage of the environment. But it can not cost too much or take too long, and there must be a possible choice of transport. There are today no expressed environmental demands on transport, but the conclusion is that it is only a matter of time before they will prevail. The results prove that environmental issues are estimated to be fundamental for hauliers in the future. It is seen as a competitive advantage to be at the leading edge of offering green transportation alternatives. It is considered important today that hauliers pursue environmental issues aggressively. A certification according to ISO or other environmental management systems is considered less important. The results show that environmental management systems and an operative environmental framework will increase in importance in the future when choosing between hauliers.

Handelssystem för utsläppsrätter används av flertalet länder och områden i ett försök att minska klimatförändringarna. Syftet med dessa handelssystem är att ge företag ekonomiska incitament att minska sina utsläpp av växthusgaser och på så vis gemensamt minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. Många av dessa system bygger på en ”cap and trade” princip, d.v.s. ett tak sätts för hur stora utsläppen får vara. För att säkerställa att de sammanlagda utsläppen inte överstiger taket kan företag förvärva utsläppsrätter genom gratis tilldelning eller köp. En utsläppsrätt innebär att företaget kan släppa ut en viss mängd växthusgaser. Företaget måste ha tillräckligt med utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp, annars måste de köpa ytterligare utsläppsrätter av andra företag. Tanken är att man genom detta handelssystem gör det möjligt att minska utsläppen till minsta möjliga kostnad. I dagsläget finns det väldigt lite vägledning kring hur företag ska redovisa utsläppsrätter, vilket främst grundar sig i att åsikterna kring vad utsläppsrätter verkligen är går isär. En del hävdar exempelvis att utsläppsrätter ska ses som lager, medan andra hävdar att de är immateriella tillgångar. En argumentation har även först om att utsläppsrätter i grund och botten är rättigheter och därför ska behandlas som sådana i de finansiella rapporterna. I Nordamerika har organisationen FERC gett ut rekommendationer inom området, sedan tillbakadragandet av IFRIC 3 finns dock ingen vägledning i Europa. Syftet med studien är att undersöka hur 104 företag med säte i Nordamerika och Europa redovisar utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare är syftet att fastställa om det finns några skillnader mellan kontinenter samt mellan sektorerna olja och gas, el samt naturgas. Dessutom förs en diskussion om reglering, särskilt i form av ytterligare standarder, kommer att förbättra kvaliteten på den information som delas i de finansiella rapporterna. Enligt tidigare forskning delger företag vanligtvis väldigt lite information gällande utsläppsrätter. Denna slutsats styrks även av vårt resultat då vår studie visar att en stor andel av företagen inte ens nämner utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare har tidigare forskning visat att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig åt när det gäller klassificering såväl som värdering, något som även styrks av vårt resultat. Vårt resultat indikerar även att de skillnader som finns gällande klassificering och värdering delvis kan förklaras av sätes- och sektorstillhörighet men även av en viss påverkan från FERC och IFRIC 3 på respektive kontinent. Utsläppsrätter klassificeras vanligen som lager i Nordamerika och som immateriell tillgång i Europa, detta beror antagligen på att kontinenterna påverkas av FERCs rekommendation respektive IFRIC 3. Den vanligaste värderingsmetoden, på båda kontinenterna, är anskaffningsvärde. Bland de företag som inte använder sig av denna metod är skillnaderna mellan kontinenterna desto större. Resultatet tyder på att företagen vidtar försiktighet på grund av den osäkerhet utsläppsrätterna innebär. Utifrån detta drar vi slutsatsen att det finns stora skillnader i hur nordamerikanska och europeiska företag klassificerar och värderar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Studien belyser hur val av redovisningsmetoder, gällande utsläppsrätter, skiljer sig åt mellan nordamerikanska och europeiska företag såväl som mellan olika sektorer. Vidare belyser studien hur den bristande regleringen påverkat kvaliteten i de finansiella rapporterna. Användbarheten i de finansiella rapporterna diskuteras även utifrån legitimitets-, intressent- såväl som institutionell teori. / Emission trading schemes are used by several countries and areas with the hope of mitigating climate change. The aim of these schemes is to create economic incentives for companies to reduce greenhouse gas emission and thereby cut the overall emissions cost-effectively. Many of these systems are based on a ”cap and trade” principle where a cap is set on the total amount of emission that can be emitted. To ensure that the overall emissions do not exceed the cap, companies receive, buy or trade emission allowances. These allowances give companies the right to emit a certain amount of greenhouse gases. The company must have a sufficient amount of allowances to cover the emissions, otherwise they must buy additional allowances from other companies. The idea behind this system is that it will make it possible to reduce emission where it costs less. Currently, there is very little guidance in terms of how companies should account for emission allowances. The main issue is that there are different views of what kind of an asset these allowances are. Some argue, for example, that emission allowances should be viewed as inventory while others argue that they should be seen as intangible assets. Arguments have also been made that these allowances are rights and therefore should be treated as such in the financial reports. In America, the organization FERC has given out some recommendations on the area and since the withdrawal of IFRIC 3, there is no guidance in Europe. The aim of this study is to investigate how 104 companies located in North America (USA and Canada) and Europe account for emission allowances in their financial reports. In addition to this, the study aims to determine whether any differences exist between the continents as well as between the sectors oil and gas, electric utility and natural gas. Furthermore, a discussion will be made whether guidance on the matter, especially in the form of additional standards, will improve the quality of the information in the financial reports. Previous research has concluded that companies usually disclose very little information regarding emission allowances. This conclusion is supported by our findings. Our study shows that many companies do not even mention emission allowances in their financial reports. Furthermore, previous research has concluded that the reporting of emission allowances differs among companies in terms of classification as well as valuation, which is consistent with our findings. Our results indicate that the differences in classification and valuation partly can be explained by location and industry affiliation but also by the influence of FERC and IFRIC 3 on the respective continent. Emission allowances are often classified as inventory in Northern America and as intangibles in Europe, which is probably due to the influence of FERCs recommendation and IFRIC 3. The most common valuation method on both continents are historical cost. Among companies that does not use this method the continental variations are major. These findings suggest that prudence plays a key part due to the uncertainty related to emission allowances. Based on this we conclude that there are major differences between how emission allowances are classified and valued in the financial report of North American and European companies. This study highlights how accounting choices differs among Northern American and European companies as well as among different sectors. Furthermore, this study highlights the lack of regulation and how this affects the quality of the financial reports. The usefulness of the financial reports is also discussed from a legitimacy-, stakeholder- and an institutional perspective.

The aim of this study is to clarify the Swedish government’s purpose of participating in the European Union Emission Trading Scheme. Taking as its departure point state-centric international political economy this study presents three plausible hypotheses on what the purpose might be. Either it is to promote consumers interests, or to promote the Swedish national climate goal “Reduced impact on climate”, or to promote the profit of Swedish companies. The study sets out to test the hypotheses through four different methods in order to disprove them. Through a text analysis of four different government proposals, through a questionnaire sent out to 98 companies included in the Swedish National Allocation Plan, through an interview with a ministerial civil servant and through a game theoretical matrix based on the government’s own preferences. The conclusion should be of interest to industry, environmentalists, politicians as well as to journalists and scientists. From a theoretical point of view the conclusion explains the reason for priorities and setting of rules by the government within energy politics as well as within climate politics. The study concludes that the climate is priority number one and industry is priority number two and this explains why, according to an industrial spokesperson, industrial interests are not being met to a full extent. However the tide may turn in the future if the government decides to include carbon dioxide sinks in the Emission Trading Scheme. The government believes that storing carbon dioxide for a limited amount of time is worse than reducing actual emissions.

Bakgrund: Det har uppmärksammats att konsumtionen och efterfrågan av el fortsätter att öka för varje år. Resultatet av det växande behovet har lett till stigande utsläppsnivåer inom energibranschen. Ett sätt för att kontrollera nivåerna av utsläpp är utsläppsrätter. Priset på utsläppsrätter har ökat och förväntas öka ännu mer. Det finns i dagsläget inget gemensamt globalt direktiv om hur utsläppsrätter ska redovisas, däremot finns rekommendationer inom både IFRS och US GAAP om hur de kan klassificeras och värderas i redovisningen. IFRS är en principbaserad redovisningsstandard som är utgiven av IASB, medan US GAAP är en regelbaserad redovisningsstandard som utfärdas av FASB. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utsläppsrätter redovisas i energibranschen hos europeiska respektive amerikanska företag. Frågeställning: Vilka likheter och skillnader finns mellan klassificering och värdering av utsläppsrätter utifrån IFRS och US GAAP i energibranschen? Metod: I denna studie har en kvantitativ innehållsanalys genomförts där det empiriska materialet utgörs av 31 företags årsredovisningar. Vidare har en kodningsmanual skapats där kategorier kring klassificering och värdering av utsläppsrätter utformats, för att sedan kunna sammanställa datan i ett kodningsschema. Teoretisk referensram: Studiens resultat har med hjälp av legitimitetsteorin och institutionell teori förklarat vad de rådande likheterna och skillnaderna gällande redovisningen av utsläppsrätter i Europa och USA kan bero på. Slutsats: Resultaten visar att de skillnader som finns mellan IFRS och US GAAP i energibranschen är främst klassificering av utsläppsrätter, efterföljande värdering av utsläppsrätter och redovisningen av utsläppsskyldighet. De största likheterna mellan IFRS och US GAAP är värdering av tilldelade utsläppsrätter samt köpta utsläppsrätter. / Background: It has been noticed that the consumption and demand for electricity continues to increase every year. The result of the growing needs has led to rising emission levels in the energy industry. One way to control the levels of emissions is emission rights. The price of emission rights has increased and is expected to increase even more. There is currently no common global directive on how emission rights are to be reported, however, there are recommendations within both IFRS and US GAAP on how they can be classified and valued in the accounts. IFRS is a principle-based accounting standard established by the IASB, while US GAAP is a rules-based accounting standard established by the FASB.  Purpose: The purpose of this study is to examine the accounting of emission rights in the energy industry between European and American companies.  Question: What are the similarities and differences between the classification and valuation of emission rights between IFRS and US GAAP in the energy industry?  Method: In this study a quantitative content analysis has been implemented where the empirical material consists of 31 companies' annual reports. Furthermore, a coding manual has been created where categories regarding classification and valuation of emission rights have been designed, in order to compile the data in a coding scheme.  Theory: The results of the study have with the help of legitimacy theory and institutional theory explained what the similarities and differences regarding the accounting of emission rights in Europe and the USA may be due to.  Conclusion: The results show that the differences that exist between IFRS and US GAAP in the energy industry are mainly the classification of emission rights, the subsequent valuation of emission rights and the reporting of emission obligations. The biggest similarities between IFRS and US GAAP are the valuation of allocated emission rights and purchased emission rights.

This thesis analyzes how the EU Emissions Trading System (ETS) evolved in response to the European Green Deal, with a particular focus on climate justice. In previous trading periods, the ETS faced extensive criticism from researchers and international environmental organizations, who argued that the system exacerbated social and economic inequalities. However, as part of the Green Deal, the ETS underwent reforms with stricter regulations, clearer targets, and the inclusion of more sectors. The aim of this thesis is to analyze these changes and assess whether the system could now be considered just. The analysis is conducted using a critical approach and an ideal-type analysis, evaluating the ETS according to two justice-based criteria: effectiveness and the equitable distribution of climate change responsibilities. The results indicates that the current form of the emission trading system fails to meet the standards of fairness on both criteria.

De flesta forskare är överens att den mänskliga påverkan på klimatet i form av växthusgaser är ett faktum. För att minska den mänskliga påverkan har ett system med utsläppsrätter för att reglera utsläppen införts. Tanken är att utsläppen ska minskas successivt av alla inblandade och att detta ska redovisas inom varje land i särskilda rapporter. Inom redovisningen av företags finansiella status såsom årsredovisningar finns det i dagsläget ingen reglering som styr om och hur dessa utsläppsrätter ska redovisas. IASB utreder redovisningspraxis för att kartlägga vilka metoder som används. Genom denna kartläggning undersöker de om det är genomförbart att ge ut finansiella rapporteringskrav för ett potentiellt stort antal system och förbättra jämförbarheten. Liknande studie har gjorts i Europa av PwC och IETA år 2007. Denna studie behandlar hur företag i Sverige valt att redovisa sina utsläppsrätter. En genomgång av de 267 företag som omfattas av handelssystemet för utsläppsrätter i Sverige och innehållsanalys av deras årsredovisningar för år 2014 har gjorts. Därefter har strax över 20 procent av företagen granskats ytterligare för att utreda varför företagen valt att redovisa sina utsläppsrätter på visst sätt. Den insamlade data har sedan analyserats mot tidigare forskning och finansiella redovisningsteorier som behandlar oreglerade finansiell rapportering. Det som har framkommit i studien är att av de företag i Sverige som redovisar utsläppsrätter, redovisar de flesta sina utsläppsrätter framförallt som immateriella tillgångar eller omsättningstillgångar. Tidigare forskning ihop med teorierna kan förklara dessa val av redovisningspraxis som ett nationellt mönster som förmodat skapats i brist på internationell vägledning och med grund i IFRIC 3 för de av företagen som redovisat sina utsläppsrätter som immateriella tillgångar. De utav företagen som har valt att redovisa sina utsläppsrätter som omsättningstillgångar kan förklaras av avsikten med utsläppsrätterna. I studien uppmärksammas även de företag som valt att inte redovisa sina utsläppsrätter som valt att ha upplysningar som beskriver deras utsläpp på annat vis. Företags val av redovisningsmetod av utsläppsrätter förklaras av institutionell teori för företag som redovisat sina utsläppsrätter som immateriella tillgångar och som en överlappning mellan intressentteorin och legitimitetsteorin för de företag som inte redovisar sina utsläppsrätter men har upplysningar om utsläpp. Studiens resultat påvisar både skillnader och likheter med tidigare undersökning av hur stora företag i EU redovisar sina utsläppsrätter och kan därför påvisa att IASB torde kunna utge finansiella rapporteringskrav av utsläppsrätter som redan stämmer överens med redovisningspraxis idag. Detta behöver dock undersökas vidare för att kunna generaliseras till alla länder som omfattas av EU ETS. / Most scientist agree that human influence on the climate in terms of greenhouse gas emissions is a fact. To reduce the human impact, a system of emission rights to regulate emission have been introduced. The idea is that emissions should be reduced gradually by all involved entities and that this should be recognized in every country in special reports. In recognition of the company’s financial status, such as annual reports, there is currently no state regulations governing whether and how there emission rights should be reported. IASB is investigating accounting practices to identify the methods used. Through this survey they try to identify the feasibility of issuing financial reporting requirements for a potentially large number of systems and improve comparability. Similar studies have been made in Europe by PwC and IETA in 2007. This study discusses how companies in Sweden chosen to report their emission rights. A review of the 267 companies covered by the emission trading scheme in Sweden and content analysis of their financial statements for 2014 have been made. Subsequently about 20 percent of the companies have been further examined to determine why companies have chosen to report their emission rights in a certain way. The collected data were analyzed against past research and financial accounting theory such as unregulated financial reporting theory. What has been found in this study is that among companies in Sweden that do report their emission rights, the majority reported their allowances primarily as intangible assets or current assets. Previous research together with the theories can explain the choice of accounting practices as a national pattern that supposedly been created by a lack of international guidance and due to IFRIC 3 for those companies that reported their emission rights as intangible assets. Those companies that have chosen to report their emission rights as current assets can be explained by the intent of the allowances. The study also addresses the companies that have chosen not to declare their allowances and have chosen to have disclosures that describes their emission in other ways. Companies’ choice of accounting method of allowances is explained by institutional theory for the companies that reported their emission rights as intangible assets and an overlap between stakeholder theory and legitimacy theory for companies that do not report their emission rights but have emission disclosures. The study’s results demonstrate both similarities and differences with the precious survey of how large entities in the EU report their emission right and could thereby demonstrate that the IASB should be able to issue financial reporting requirements of allowances that already is consistent with the accounting practices today. This needs to be investigated further in order to be generalized to all countries covered by the EU ETS.

This thesis consists of four essays within the field of environmental economics. Computable General Equilibrium models have been used to assess the economic consequences of greenhouse gas policies. The focus is mainly on the Swedish economy, but the EU economies and the global economies are also analyzed in one essay each. The costs and effects of a unilateral Swedish decision to reduce carbon dioxide emissions are analyzed in essay I. The results of a unilateral reduction are compared to the results of an implementation of an EU multilateral agreement. The results indicate that if Sweden unilaterally decides to increase its CO2 tax, total EU CO2 emissions will increase, i.e. there will be a “carbon leakage effect”. Furthermore, an EU multilateral implementation of a CO2 tax will induce lower welfare (excluding environmental benefits) in Sweden, as compared to the situation where the same tax is unilaterally introduced.In the second essay we analyze the Swedish environmental goals conforming to the Kyoto Protocol, when simultaneously meeting national goals to alleviate acidification and eutrofication effects by reducing SO2 and NOx pollutants. We have found that when secondary benefits of measures aiming at reducing CO2 are taken into account, it may still be in the government’s interest to nationally decrease CO2, instead of engaging in seemingly low-cost trading. The principles for allocation emission permits are many, and in the third essay I focus on principles based on economic welfare theory. My main conclusion from these simulation exercises is that the distribution rule based on the different assumptions on social welfare function and some other more ad hoc distribution rules offers quite large changes in welfare, distributions of emission rights and contrary to earlier literature, I find that the initial distribution not only gives second-order effects but affects equilibrium prices and therefore, income.In the fourth essay I focus on how households’ demand for transport services can be improved in CGE-models. A differentiation between trip purposes and trip length, a complementary relationship between work journeys and labor supply, and a subdivision of households by density of population and income, influences the numerical results in a direction increasing the negative welfare effect of a carbon target, as compared to the non-extended model. / Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2004

Internprissättning av koldioxid (ICP) är ett verktyg som företag frivilligt kan tillämpa för att sätta ett ekonomiskt värde på sina utsläpp. Det kan i sin tur underlätta företags styrning mot lägre koldioxidutsläpp. Flera organisationer rekommenderar företag att arbeta med ICP, däribland Finansinspektionen och EU-kommissionen. Det finns inget facit på hur företag bör arbeta med ICP och det finns lite forskning inom området, i synnerhet svensk forskning. Enligt den forskning som finns är det tre ICP-metoder som är vanligast förekommande; Intern koldioxidavgift, skuggprissättning och intern handel med utsläppsrätter. Utifrån detta är syftet med denna studie att öka förståelsen för arbetet med ICP och undersöka om ICP kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. Studien har genomförts med hjälp av forskningsintervjuer, där respondenter från tre företag intervjuats. Intervjuerna har strävat efter att svara på frågorna var, när, hur och varför företag tillämpar ICP. Utgångsläget för studien har varit en kvalitativ forskningsmetod med teoretisk bas som ansats. Vidare har en tematisk analys genomförts utifrån den teoretiska basen som består av en redogörelse för ekonomistyrningslitteratur, kontextuella teorier, tidigare forskning om ICP samt en praktisk ICP-guide. Studien har påvisat att ICP används vid beslutsfattande och att det kan användas både på operativ och strategisk nivå. Vidare kan studien konstatera att skuggprissättning är den vanligaste metoden i de studerade företagen. Motivet till ICP-arbetet varierar men ett generellt motiv som studien identifierat är att ICP används för att styra beslut i rätt strategisk riktning. Även riskhantering är ett motiv som är ständigt återkommande i studiens empiri och ICP används då för att förbereda verksamheten mot framtida eventuella koldioxidregler. Slutligen konstaterar studien att ICP i viss utsträckning kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. / Internal Carbon Pricing (ICP) is a self-regulation tool that companies voluntarily can apply to add an economic value on their GHG emissions. ICP can facilitate controlling and steering towards lower GHG emissions. Several organizations recommend companies to work with ICP, including the Swedish Financial Supervisory Authority and the European Commission. There is not one solution on how companies should work with ICP and there is little research in the area, especially Swedish research. According to the available research, however, three ICP methods are the most common; Internal carbon fee, shadow pricing and internal emissions trading. Based on this, this study aims to increase the understanding of the work with ICP and whether ICP can improve companies' sustainability work. The study was conducted with the help of research interviews, where respondents from three companies were interviewed. The interviews have sought to answer the questions of where, when, how and why companies apply ICP. The starting point for the study has been a qualitative research method with a theoretical base. A thematic analysis has been carried out on the basis of literature review, on the basis of previous research on ICP and on the basis of previous examples on how companies work with ICP. The study has concluded that ICP is used in decision-making and that it can be used in decisions made at both operational and strategic levels. Furthermore, the study can state that shadow pricing is the most common method in the cases studied. The motive behind the ICP work varies, but a general motive that the study has identified is that ICP is used to steer decisions in the right strategic direction. Risk management is also a motive that is constantly recurring in the study's empirical data, where ICP is used to prepare the business for future possible carbon regulations. Finally, the study states that ICP to a certain extent can improve companies' sustainability work.