En utlänning befinner sig i Sverige med en villkorad rätt som bland annat innebär att allmän domstol har laglig rätt att besluta om utvisning på grund av ett brott som utlänningen begått i Sverige. Till följd av den ökade kriminaliteten i Sverige ansåg regeringen att det fanns ett behov av att möjliggöra utvisning i fler fall, vilket var anledningen till att bestämmelserna om brottsutvisning skärptes år 2022. Vid ett beslut om utvisning ska domstolen väga utlänningens risk att utsättas för skyddsgrundande behandling gentemot samhällets intresse av att utvisa någon som begått brott. Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av den rättsdogmatiska metoden, utreda vilket av dessa två intressen som väger tyngst i fråga om utvisning på grund av brott. Analysen visar att förekomsten av skyddsgrundande behandling inte hindrar en utvisning under förutsättning att den åberopade risken utgör ett generellt verkställighetshinder, vilket talar för att samhällets intresse av att utvisa brottslingar väger tyngre än utlänningens intresse av att stanna kvar i Sverige.

Utvisningar av personer som enligt lag inte har rätt att vistas i Sverige sker allt oftare. Sedan millennieskiftet har antalet utvisningar per år femdubblats. I media har skrivandet om utvisningar också ökat markant. I ett land som både av andra och av sig självt ansetts vara ett föregångsland när det gäller att ta hänsyn till mänskliga rättigheter och internationell rätt är detta anmärkningsvärt. Denna studie är ett tvärvetenskapligt initiativ som syftar till att förstå föreställningar om nationell gemenskap baserad på utvisningar av andra. Inte nödvändigtvis för att ogiltigförklara en nationell gemenskap som sådan, utan för att belysa hur det går till när den produceras. En sådan kunskap ger möjligheten att ta ställning till politiska val som annars inte framstår som politiska. Då en allomfattande översikt över en nationell gemenskap och utvisningar inte ryms i formatet för uppsatsen analyseras tidningsartiklar i media, som ändå kan hävdas ge en bred vy av ämnet. Genom en kombination av kvantitativ och kvalitativ analys av tidningsartiklarna ges både bred överblick och djupare förståelse av utvisningarnas produktiva och identitetsskapande egenskaper. Den kvantitativa delen utförs genom en innehållsanalys och den kvalitativa genom en diskurspsykologisk analys. Studien visar att svenskhet produceras på ett flertal sätt genom artiklarna, som alla på något sätt möjliggörs genom att kontrasteras mot en föreställd annan.

Under Swedish law, an alien convicted of an offence punishable by imprisonment may be sentenced to deportation if there is reason to assume that the alien will reoffend, or if the offence is so serious that the alien should not be permitted to stay. Upon release, the alien may be held in immigration detention for the purpose of enforcing the deportation order. While detention is generally subject to maximum time limits, criminal deportees face indefinite detention. This exceptional treatment raises questions about the proper purpose of immigration detention and respect for the right to liberty. This paper investigates and critically analyses the Swedish regulatory framework for the detention of criminal deportees from a human rights perspective. It reveals how the alien’s criminal record and assumptions about the risk for reoffending play adecisive role both in the decision to detain and the length of detention. The right to liberty, which protects the individual against illegal and arbitrary detention, does not prohibit the use of immigration detention for crime prevention purposes, provided it is subsidiary to the primary purpose of enforcing the deportation order. Administrative detention is, however, arguably an inappropriate tool for the prevention of crime. Moreover, the Swedish legislation lacks a coherent and satisfactory basis. A thorough enquiry into the use of immigration detention as a crime prevention measure is necessary, to analyse data on the detention of criminal deportees and examine how criminal law measures could be more appropriately used to counter serious threats to public order, without unnecessary encroachment on the right to liberty.

I det föreliggande arbetet undersöks dels huruvida verkställigheten av domstolsbeslut gällande utvisning med återreseförbud omgärdas av några implementeringsproblem, dels av vilken karaktär dessa är och ur vad de är sprungna. Undersökningen, som är inom ramarna för det som brukar kallas policyanalys, sker med utgångspunkt i en teoretisk modell som tar hänsyn till tre olika typer av generella villkor som måste vara uppfyllda för att en lyckad implementering av ett överordnat beslut skall kunna sägas vara för handen. Studien bygger på en numerär genomgång av alla utvisningsärenden  som handlagts av Polismyndigheten i Västernorrlands län under en femårsperiod, samt på intervjuer med tillämpare på olika nivåer. Syftet med arbetet är att svara på frågorna: finns implementeringsproblem i den studerade kontexten? Om så är fallet, vilken karaktär har problemen och vad är det som gör att de uppstår?

Focusing on the readmission agreement between Sweden and Afghanistan, this study aims to enhance our understanding of why and how states use readmission agreements and the discourse underpinning these practices. Based on interviews with key officials working in the Swedish deportation infrastructure, the findings show that the agreement is presented as a successful measure resulting in a more predictable process and increased forced returns. The agreement is a critical technique for minimizing disruptions in the deportation corridor to Afghanistan, however, not without interruptions due to the infrastructure’s reliance on many elements and the complexity of bilateral cooperation. The discursive practices, including “problem” representations and assumptions justifying the agreement, can be questioned considering that most Afghans abscond or travel to another Schengen country instead of returning. The absence of an agreement evaluation further necessitates calling the increased governmental focus on readmission agreements into question. The study contributes to deconstructing governmental rationalities through a novel methodology of studying deportation and readmission.

No description available.

The purpose of this paper is to study how the discourse on risk, threat and national security has developed over time within the context of Swedish print news media. The articles we look at are from 1992-2023, and originate from four of Sweden’s largest national newspapers (Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet). By mapping out when and where something or someone is described as a “threat to national security”, and by whom, we want to analyze how the perceived threats against Sweden as a nation has changed and been communicated over time. Other than the foundational theory package that is media logic, our theoretical framework includes Ulrich Beck’s concept of risk and risk society, Noam Chomsky and Edward S. Herman’s propaganda model and the theory of securitization as laid out by the Copenhagen school. Earlier works we have built upon include (among many others) Bakir & Kitzinger’s extensive research on mediated risk, as well as Westberg’s interesting analysis of Sweden’s COVID-19 strategy and its elements of public shaming. Our study is a quantitative content analysis of a body of 301 articles, with occasional qualitative dives into specific parts of the material to give further context. The media archive and search engine Retriever was used to find every article from the four papers within the chosen timespan containing the phrases “hot mot rikets säkerhet”. (threat to national security) and “hot mot Sveriges säkerhet” (threat to Sweden’s security). The contents of the articles were encoded into several categories pertaining to our four questions, and graphed out to see patterns of frequency over time. We found a clear and dramatic increase in “threat reporting” from all four newspapers starting in 2017, peaking in 2019 and continuing at a higher level than before. A whole two-thirds of the 301 articles were published in or after 2017. The 2019 peak largely centers on the case of several imams accused of being security threats, which Expressen wrote the most about using the phrases in question. Expressen generally appears the most (103 articles), and Aftonbladet the least (40). Islamism was most commonly pointed out as a threat overall, followed by terrorism and extraparliamentary political action. In almost half of the articles, the Swedish Security Service (SÄPO) was the source designating something or someone as a threat. The most common countermeasure after investigation was deportation of the (foreign) threat in question, consistent with there being more articles that point to an individual as the threat (121) rather than another state actor (68).