Men's violence against women in couple relationships is a global growing social problem that occurs in all countries regardless of religion, social class or social and economic conditions. The United Nations (UN) is constructing men's violence against women as a global pandemic that is constantly on the rise, and as the most widespread and socially accepted violation of human rights. Violence maintains individual positions of power and is thus a violation of women's human rights.The purpose of this qualitative study was to investigate how women exposed to violence describe their experiences of violence in hetrosexual relationships, and whether the normalization of violence affects a woman's decision to leave a violent relationship. The study was based on the documentary series Våldsam kärlek",(”Violent love”) which depicts the subjective experiences of violence by four women exposed to violence. Theories about the gender power perspective, the normalization process and the breakup process were applied in the study for a deeper understanding for the subject. The results from the study show that men's violence against women involves physical, psychological and sexual violence, where violence escalates gradually. The results from the study show that the most common reason for domestic violence against women is due to manly power imbalance between men and women in society, but also because the woman normalizes violence in everyday life, which makes the breakup from the relationship more difficult.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett brott som leder till stora samhällsproblem. Fler kvinnor än män blir utsatta och 25 % av kvinnor i Sverige uppger att de någon gång har blivit utsatta för våld i nära relation. Kvinnor som råkar ut för våld söker oftare vård än andra kvinnor. Sjuksköterskorna har en betydande roll att upptäcka och identifiera våldsutsatta kvinnor. Syfte: Beskriva sjuksköterskornas upplevelser av att möta kvinnor som utsätts förvåld i nära relationer. Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar.Resultat: Består av tre huvudteman; skapa vårdande miljö, svårigheter i den professionella rollen samt förutsättningar och hinder i mötet med kvinnan. Dessa tre huvudteman skapades utifrån de åtta underteman som är; identifiera våld i nära relationer, skapa tillit och trygghet, behov av kunskap och kompetensutveckling, att inte kunna agera professionellt, osäker i det professionella ansvaret, att bära med sig arbetet hem, hinder som gör att frågan inte ställs och betydelsen av att vara erfaren. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever bristande kunskap och träning i ämnet. Erfarenhet har betydelse i att identifiera kvinnor samt ställa frågan om våld. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskor får utbildning om våld i nära relationer samt kunskap i hur kvinnorna ska bemötas för att kunna erbjuda god vård. / Background: Intimate partner violence (IPV) is a crime that lead to major societal problems. More women than men are exposed to intimate partner violence and 25% of women in Sweden says that they have been exposed to IPV. Women who suffers from violence seeks medical care more often than other women. Nurses have a significant role to find and identify women how have been exposed for intimate partner violence. Purpose: To describe nurses experiences of encountering women who are exposed to intimate partner violence. Method: A literary overview based on 14 scientific articles. Result: Consists of three main themes; create a caring environment, difficulties in the professional role and conditions and obstacles in the encounter with the women. These three main themes was created based on the eight sub themes that are; identify IPV, create trust and security, need for knowledge and skill development, not being able to act professionally, uncertain in the professional responsibility, carry the work home, obstacles that prevent the question from being asked and the impact of being experienced. The result indicates that nurses experience lack of knowledge and practice in IPV. More experienced nurses consider that they have the acilities to identify women and ask the question. Conclusion: It’s important that nurses receive education in IPV and knowledge about how to treat the women to provide good care.

Introduktion: Kvinnor utsatta för våld i nära relationer [VNR]söker ofta sjukvård, detta ger vårdpersonal en unik möjlighet och ett stort ansvar att fånga upp och hjälpa dem. Därför är det väsentligt att beskriva kvinnors upplevelser av vården och identifiera önskat bemötande. Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor utsatta för våld i nära relationer upplever bemötandet av vårdpersonal, samt hur de önskar att bli bemötta angående sin situation. Metod: Detta är en deskriptiv litteraturstudie som granskat kvalitativa originalartiklar. Efter kvalitetsgranskning valdes tio studier som svarade mot studiens syfte. Efter noggrann genomläsning och diskussion utformades ett resultat med två teman och flera kategorier. Resultat: Kvinnorna beskrev främst barriärer de upplevt i mötet med vårdpersonal. Dessa barriärer började redan innan mötet med rädsla för vad som kunde hända om de sökte hjälp. Stress, tidsbrist och bristande kontinuitet i mötet med vården förhindrade uppbyggnad av den förtroendeingivande relation som beskrevs som essentiell för att kvinnan skulle känna trygghet. Kvinnorna upplevde även olika faser i hur redo de var att berätta och hantera våldsutsattheten. Skam, skuld och informationsbrist var andra barriärer. Rätt information vid rätt tidpunkt begränsade informationsbristen. Planscher och broschyrer på toaletter, i väntrum och i mottagningsrum upplevdes väldigt uppskattat. Direkta frågor och en motivering till varför frågan ställdes uppskattades av majoriteten av de studerade kvinnorna. Slutsats: I bemötandet av vården upplevde kvinnorna en mängd barriärer. Dessa kan överkommas med rätt information, en trygg miljö och en icke dömande och kontinuerlig personal-patientrelation, där kvinnans autonomi respekteras. / Introduction: Women exposed to Intimate Partner Violence [IPV] often seek medical care, which gives healthcare providers [HCP] a unique opportunity and a great responsibility to help. The aim of this study was to describe how women exposed to IPV experience encounters with HCP and how they want these encounters to be. Method: This is a descriptive study that examines qualitative original articles. After quality reviewing, ten articles that met the study criteria were chosen. The articles were independently read and then discussed to form a result, consisting of two themes and several categories. Result: The women primarily described experiences of different obstacles they faced in the encounter with HCP. These obstacles started with fear for what could happen if they disclosed the violence. Shame, guilt and lack of information were other barriers. Stress, lack of continuity and of time hindered the essential patient-provider relationship from growing. The women also experienced different stages of readiness in dealing with the IPV. Adequate information at the right time and in the right way could reduce the lack of information. Posters and brochures in waitingrooms, bathrooms and meeting rooms were appreciated. A majority of the studied women appreciated direct questions as well as a motivation why they were asked. Conclusion: The women experienced obstacles when meeting HCP. These obstacles could be overcome through correct information, a safe environment, and a safe, non-judgemental patient-provider relationship, where the women’s autonomy is respected.

Bakgrund Våld i nära relationer är en av de mest förekommande formerna av våld som kvinnor utsätts för runtom i världen. En orsak som försvårar arbetet är att den utsatta och gärningsmannen har en känslomässig relation till varandra. Hälso- och sjukvården bär på ett ansvar vid mötet med dessa kvinnor och sjuksköterskan spelar en nyckelroll i att främja en trygg och professionell relation med patienten. I dagsläget är utbildning inom området för hälso- och sjukvårdspersonal knapp, vilket kan orsaka onödigt lidande för patienten. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal i samband med mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Metod Som metod för den här litteraturöversikten valdes en icke-systematisk design, vilken genomfördes och baserades på 17 vetenskapliga artiklar av kvalitativ och mixad design. Inkluderade artiklar eftersöktes i databaserna PubMed och CINAHL, med relevanta sökord för föreliggande syfte. Dessa kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitetsgranskning. En integrerad dataanalys genomfördes och resultatet sorterades in i teman och subteman. Resultat Resultatet redovisades genom två huvudteman: Det icke-vårdande mötet – upplevelse av en bristfällig vårdrelation samt Det vårdande mötet – upplevelse av en givande vårdrelation. De subteman som identifierades under Det icke-vårdande mötet var: Oro inför avslöjandet och dess konsekvenser, Skuld och skam, Otrygghet, nonchalans och att inte bli tagen på allvar, Brist på empati samt Bristfällig information och uppföljning. De subteman som identifierades under Det vårdande mötet var: Trygghet, empati och att vara sedd, Att få frågor om våld samt Delaktighet och stöd. Slutsats Det framkom att kvinnor utsatta för våld i nära relationer har många gemensamma upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Återkommande var Oro inför avslöjandet och dess konsekvenser, Skuld och skam samt Bristfällig information och uppföljning, Trygghet, empati och att vara sedd, Att få frågor om våld och Delaktighet och stöd. Resultatet tyder på att det finns en bristande kunskap i ämnet hos hälso- och sjukvårdspersonal samt att det är av vikt att stärka medvetenhet gällande bemötande av denna patientgrupp. / Background Intimate partner violence is one of the most common forms of violence affecting women around the world. The problem with intimate partner violence is that the perpetrator and the victim have an emotional relationship with each other. The health care professionals have a great responsibility in the meeting with these women and the nurse has an important role in establishing a safe environment for the patient. Today, the supply of education in the field for health care professionals is low. Subsequently, this can lead to unnecessary suffering for the patient. Aim The aim of this literature review was to illustrate abused women’s experiences of the encounter with health care professionals. Method A non-systematic literature review was conducted based on 17 scientific articles of both qualitative and mixed study design. These articles were obtained from the databases,PubMed and CINAHL, using appropriate keywords. Selected articles were reviewed in agreement with Sophiahemmet University’s assessment basis for classification and quality review Aft,er the quality examination of the chosen articles, an integrated data analysis was performed, and the result subsequently grouped into two main themes with sub themes. Results Two main themes were identified: The non-caring encounter – experience of a deficientcare relationship and The caring encounter – experience of a rewarding care relationship. The sub themes that were identified were: Anxiety about the disclosure and its consequences, Guilt and shame, Insecurity, nonchalance, and a feeling of not being taken seriously, Lack of empathy and Lack of information and follow-up. Furthermore, the subthemes regarding the second theme were Security, empathy and feeling of being seen, To receive questions about violence and Participation and support. Conclusions Women exposed to intimate partner violence had many experiences in common when meeting with health care professionals. Anxiety about the disclosure of the violence and its consequences, Guilt and shame, and Lack of information were mentioned. Furthermore Security, To receive questions about violence, and Participation and support were illustrated. The results indicate that there is lack of knowledge in the field among healthcare professionals and that it is important to strengthen awareness regarding treatment of this patient group.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem, och även om prevalensen till viss del är svårmätt så tyder forskningen på att omkring sju procent av Sveriges befolkning någon gång under livet drabbas. Internationella siffror tyder på att prevalensen i världen är omkring densamma som i Sverige och WHO arbetar med påtryckningar världen över för att få kvinnofridsfrågan på agendan. Sjuksköterskor på akutmottagningen träffar ofta våldsutsatta patienter då det är väldokumenterat att denna patientgrupp söker akutsjukvård i högre grad än övriga befolkningen, även av orsaker som inte har någon direkt koppling till våldsutsattheten. Socialstyrelsen menar i sin kunskapsöversikt ”Att se, vilja veta och att våga fråga” att screening för våldsutsatthet bör utföras i verksamheter med uppföljningsmöjlighet, såsom mödravård och psykiatri, och exkluderar akutsjukvården från denna rekommendation.  Att möta våldsutsatta patienter på akutmottagningen ställer höga krav på sjuksköterskans förmåga till kommunikation, patientcentrerad vård, uppbyggnad av förtroende och teamarbete.   Denna studie hade till syfte att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samtal med patienter på akutmottagningen om våld i nära relationer.   Studien genomfördes under våren 2016 som en intervjustudie där sju sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige intervjuades. Insamlat datamaterial analyserades enligt metoden induktiv innehållsanalys.   Resultatet visar att sjuksköterskorna möter både förenklande och försvårande faktorer gällande utbildning, arbetsmiljö och teamarbete, samt att sjuksköterskorna präglas av en vilja att hjälpa våldsutsatta patienter trots att samtalet ibland upplevs som svårt. Patientens egen förmåga och vilja att tala om sin våldsutsatthet påverkar sjuksköterskans samtal i stor utsträckning.   Slutsatsen av studien är att sjuksköterskor på akutmottagningen behöver utbildning och kontinuerligt stöd för att kunna möta denna till stor del osedda patientgrupp på ett sätt som blir förenligt med den personcentrerade vården, särskilt då miljön på akutmottagningen försvårar känsliga samtal med utsatta patienter. / Intimate partner violence (IPV) is a social problem, and although the prevalence is difficult to measure accurately, research indicates that somewhere around seven percent of the Swedish population is affected at some point during their lives. International numbers indicate that worldwide prevalence is about the same as in Sweden, and WHO is continuously pressuring governments around the world to put women’s’ health issues on the agenda. Nurses in emergency departments frequently encounter victims of intimate partner violence as it is well known that this patient category seeks emergency care to a higher degree than the average population, even from causes not directly associated with violence. In their systematic review “To see, want to know and to dare to ask”, The Swedish National Board of Health and Welfare claim that there is significant support for screening for IPV in health care settings better equipped for monitoring and follow-through, such as prenatal care and psychiatry, and emergency care is excluded from these recommendations. Encountering survivors of IPV in the emergency department demands that nurses are well equipped with competence in communication, patient centered care, trust building and teamwork.   The aim of this study was to describe nurses’ experiences in patient interviewing about intimate partner violence in an emergency department setting.   The study was carried out as an interview study during the spring of 2016, and seven nurses in an emergency department of southern Sweden were interviewed. The collected data was analyzed through inductive content analysis.   Results indicate that nurses encounter both facilitators and barriers regarding education, working environment and teamwork, and that the nurses are characterized by a strong will to be of assistance to survivors of IPV even though it may be a difficult topic to address. The patient interview is also strongly influenced by the patient’s own will and ability to talk about being subjected to IPV.   In conclusion, nurses in emergency departments need to be continuously educated and supported to be able to care for this largely unseen group of patients in a way that coheres with person centered care, especially since the physical environment in the emergency department makes sensitive issues harder to address.

Bakgrund Sedan 1970-talet har studier visat att män och kvinnor utövar våld i nära relationer till liknande grad. Även senare år har studier genomförts som visar att både män och kvinnor kan utöva och vara utsatta för våld i nära relationer. Män som blivit utsatta för våld i nära relationer söker hjälp både hos informella resurser som familj och vänner, samt hos formella resurser som hälso- och sjukvårdspersonal och hjälporganisationer. Männen upplever att de har blivit hjälpta till olika grad. Majoriteten av de män som sökt hjälp från olika hjälporganisationer upplever att organisationerna inte alls varit hjälpsamma, och många gånger har männen upplevt att de blivit dåligt bemötta. Syfte Syftet var att beskriva hur amerikansk hjälppersonal arbetar med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer samt deras tankar och upplevelser runt våldet. Metod Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes, varav en exkluderades. Intervjuerna transkriberades ordagrant. Materialet analyserades med metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Hjälppersonalens arbete med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer, samt deras tankar och upplevelser runt våldet resulterade i tre övergripande teman. Tema ett handlar om de män hjälppersonalen kommer i kontakt med. Tema två behandlar hur hjälppersonalen förhåller sig och arbetar i kontakt med män utsatta för våld i nära relationer samt hur de arbetar med ämnen runt männen. Tema tre handlar om hjälppersonalen som arbetar med männen, deras tankar och upplevelser om våldet samt om samhället och heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer. Slutsats Hjälppersonalen mötte män som upplevde olika typer av våld, reagerade och hanterade våldet på olika sätt. Deras arbete med heterosexuella män som utsatts för våld i nära relationer bestod av direkt arbete med männen utifrån deras behov och administrativt arbete för att på diverse sätt underlätta männens hjälpsökande. En annan del av hjälppersonalens arbete bestod av att nå ut till samhället och dess olika professioner. Arbetet påverkade hjälppersonalen på varierande sätt, bland annat kunde arbetet vara givande. Starka barriärer uppgavs vara extra viktigt för att inte påverkas negativt av sitt arbete.

Bakgrund Kvinnor världen över utsätts för våld i nära relationer. Våldet orsakar fysisk, psykisk och sexuell skada och lidande. Kvinnor utsatta för våld i nära relationer söker vård inom alla olika instanser av hälso- och sjukvården. Flera studier indikerar att hälso- och sjukvårdspersonal inte får tillräcklig utbildning samt har bristande kunskap om våld i nära relationer. Därmed saknar hälso- och sjukvårdspersonal kompetens att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer samt undviker att ställa frågan om våld vilket riskerar att dessa kvinnor inte får rätt vård. Aktuell forskning behöver sammanställas för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för våld i nära relationer och vad som krävs för ett gott bemötande av kvinnor utsatta för denna typ av våld. Syfte Att beskriva kvinnor utsatta för våld i nära relationer upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Studien har utförts med metoden icke-systematisk litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna har tagits fram i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av relevanta sökord för studiens syfte. För att säkerställa en god kvalité, blev samtliga 15 artiklar kvalitetsgranskade med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudkategorier, fyra subkategorier samt ett bifynd identifierades utifrån artiklarna, vilka beskrev kvinnor utsatta för våld i nära relationer och deras upplevelser av mötet med hälsooch sjukvårdspersonal. Huvudkategorierna var; det trygga vårdmötet, det otrygga vårdmötet, samt ett bifynd med; faktorer som hindrar att berätta om våld. Ett empatiskt förhållningssätt och aktivt lyssnande hos vårdpersonalen utgjorde ett tryggt vårdmöte. Personal som saknade detta förhållningssätt och bemötte kvinnorna på ett otrevligt sätt kunde orsaka ytterligare stress och oro. Slutsats Denna litteraturöversikt visade att ett gott bemötande är en förutsättning för att kvinnor utsatta för våld i nära relation ska känna tillit till vårdpersonal och våga berätta om våld. Det behövs en större kunskap om våld i nära relationer inom hälso- och sjukvården samt att frågan om våld behöver ställas rutinmässigt. Därför bör det finnas rutiner på hur och när frågan ska ställas samt vad för information och hjälp som hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge kvinnan. / Background Women all over the world are exposed to intimate partner violence. The violence causes physical, psychological and sexual harm and suffering. Women exposed to violence seek care in all different instances of health care. Several studies indicate that health personnel do not receive sufficient training and lack knowledge about intimate partner violence. As a result, health personnel lack the competence to identify victims of violence and avoid asking questions about violence, which may risk that these women do not receive the right care. Current research needs to be compiled to increase healthcare personnel’s knowledge and understanding of intimate partner violence and what is required for good care of women exposed to intimate partner violence. Aim The aim of this study was to describe women, exposed to intimate partner violence, their experiences of meeting with health care personnel. Method The study has been written using the method non-systematic literature review based on 15 scientific articles. The articles have been retrieved from the databases PubMed and CINAHL using relevant keywords for the purpose of the study. To ensure a good quality, all 15 articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The result was compiled with an integrated data analysis. Results Two main categories, four subcategories and one secondary finding were identified based on the articles, which described women exposed to intimate partner violence and their experiences of the meeting with health personnel. The main categories were; the safe meeting with health personnel, the unsafe meeting with health personnel, but also a secondary finding; factors that prevent disclosing violence. An empathetic approach and active listening by healthcare personnel constituted a safe meeting with health personnel. Health personnel who lacked this approach and treated the women in an unpleasant manner could cause further stress and anxiety. Conclusions This literature review showed that good treatment is a prerequisite for abused women to trust healthcare personnel and to talk about violence. There is a need for greater knowledge about intimate partner violence within healthcare and the question about violence needs to be asked routinely. Therefore, there should be routines on how and when the question should be asked, as well as what information and help the health personnel should provide these women.

According to the World Health Organization (WHO), violence against women is defined as a public health problem. Violence can be expressed physically, psychologically, sexually, materially and economically and several forms of violence often occur in combination. Violence in close relationships is a particularly major public health problem and the most common form is that women are subjected to violence by a man with whom they have or have had a relationship. This has significant consequences for the exposed woman as well as relatives and society at large.  The aim of the study is to investigate societal actors' perceptions of the preventive work to combat men's violence against women in close relationships. The present study has used a qualitative method with a targeted sample with complementary snowball sample. Six people from different government agencies have been interviewed to create a more in-depth understanding of the preventive work.  The results show that political governance is a central part of preventive work, including through legislation and allocated resources. There are both obstacles and opportunities with the governance and there was a desire for more resources to prevent men's violence against women in close relationships. Success factors for the work are a well-functioning collaboration between the actors working together. Furthermore, there are perceptions that ignorance about violence in close relationships is widespread in society and that more knowledge is needed. It also emerged that knowledge about gender-changing measures is needed already in preschool to prevent violence from occurring.

Syftet med denna uppsats var att genom yrkesverksammas upplevelser undersöka hur våld i nära relationer mot äldre med demenssjukdom kan yttra sig och vilka möjliga orsaker som kan finnas. Uppsatsen hade en kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod. Fyra fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio informanter genomfördes. Resultatet analyserades tematiskt med utgångspunkt i ålderism samt våld- och maktlöshetsteori. Resultatet påvisade enighet bland informantgrupperna kring orsakerna till att våld uppstår, en orsak var utmattning hos anhöriga. Flera riskfaktorer framgick i resultatet, som att anhöriga var motvilliga till att ta emot hjälp. Demenssjukdom i sig kan ses som en riskfaktor då funktionsnedsättningen kan orsaka att personen hamnar i beroendeställning till anhöriga samt att de inte alltid förstår sin utsatthet. I resultatet framkom att informantgrupperna uppfattade psykiskt våld samt försummelse som de mest förekommande typerna av våld. En slutsats som drogs var att stöd till anhöriga och hjälp i tid var viktigt för att motverka våld. / The purpose of this essay was to, through professionals, investigate how domestic violence against elderly with dementia can manifest and possible causes for violence. The essay had a qualitative onset with focus group interviews as a data collection method, four focus group interviews with a total of ten informants was conducted. The result was analyzed thematically based on ageism and violence- and powerless-theory. The result showed that all informants perceived fatigue as a cause for violence. Several risk factors emerged from the result, for example a relative’s aversion to receive help. Dementia can be perceived as a risk factor since the disability may cause the person to become dependent on others. The informants perceived psychological abuse and neglect as the most common types of violence. A conclusion that could be drawn was that support for the relative and help in time was important to prevent and counteract violence.

Denna studie fokuserar på hur fenomenet sexuellt våld beskrivs som problem i det sociala arbetets fält. Dess syfte är att undersöka hur de som i sin yrkesutövning möter sexuellt våld uppfattar och definierar problemet. Studien utfördes ur kvalitativ ansats och genomfördes medelst halvstrukturerade intervjuer, vars resultat sedan analyserades genom genusteori och feministiska perspektiv. Dess övergripande resultat visar att problemet sexuellt våld i socialt arbete förstås som ett särskilt svårt och känsligt problem med tydliga kopplingar till föreställningar om kön. Det beskrivs som nära knutet till andra typer av våld men särskiljs genom sin anknytning till sex och sexualitet. Av studien framgår vikten av att utmana vår förståelse av genus och att söka mer kunskap om problemet sexuellt våld för att kunna arbeta vidare med problemet på ett adekvat sätt. / This study focuses on how the phenomena of sexual violence is formulated as a problem within the field of social work. The purpose of the study is to examine how those who face the problem of sexual violence in the execution of their duties perceive it and and define it. The study was performed from a qualitative viewpoint and was conducted through semi-structured interviews, the results of which were consequently analyzed using gender theory and feminist perspectives. The overall result indicates that the problem of sexual violence is considered an especially complicated and sensitive subject, and largely subject to individual respondents conceptions about gender. Sexual violence is generally perceived as closely linked to other types of violence, but also differentiated by its connection to sex and sexuality. This study reveals the importance of challenging our understanding of gender and of seeking additional knowledge in order to further our understanding of sexual violence in order to appropriately work with it in the future.