Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt problem. Våld i nära relationer innebär att förövaren och den våldsutsatta har eller har haft en nära relation. Partnervåld mot kvinnor är det vanligaste formen av våld i nära relationer och kan ge allvarliga konsekvenser på kvinnans hälsa. Sjuksköterskan har en viktig roll i att identifiera kvinnorna för att förhindra återkommande våld. Syfte: Syftet var att beskriva vad som påverkade sjuksköterskans möjligheter inom somatisk vård att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Metod: Litteraturöversikten gjordes med kvalitativa artiklar och induktiv ansats. Resultatartiklar söktes på databaserna Chinal, Medline och Psycinfo. Resultat: Sjuksköterskans möjligheter att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer påverkades av att se tecken på våld, ha god kommunikation och arbeta i team med den utsatta kvinnan och andra professioner. Brister i arbetsmiljön, brist kunskap och rutiner kring våld i nära relationer samt föreställningar och kulturella skillnader påverkade möjligheten att identifiera våld. Slutsats: Fler olika sätt fanns till hur sjuksköterskan kunde identifiera våld i nära relationer. Framtida forskning behöver synliggöra vilka kunskaper sjuksköterskan behöver utveckla.

Mäns våld mot kvinnor ska upphöra enligt Sveriges jämställdhetspolitiska mål (Regeringskansliet, 2016). Tidigare studier visar på att relativ arbetslöshet mellan könen har en effekt på våld i hemmet, men resultaten är skilda. Då konsensus saknas inom detta högst aktuella samhällsproblem ökar intresset för att skapa klarhet. Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt relativ arbetslöshet har haft på våld mot kvinnor i hemmet i Sverige under perioden 2008–2018. Undersökningen har genomförts med panelregressioner med fixa effekter. Resultatet visar att en ökning i kvinnors arbetslöshet relativt mäns arbetslöshet har en positiv signifikant effekt på våld i hemmet, vilket bekräftar förhandlingsteorin att försvagad ekonomisk förhandlingskraft hos kvinnan relativt mannen ökar våldet. Resultatet går att ifrågasätta utifrån känslighetsanalyserna, men bedöms ändå vara relevant. Slutsatsen är att det finns en positiv relation mellan arbetslöshetsgapet mellan kvinnor och män och våld mot kvinnor i hemmet, men kausalitet kan inte fastställas.

Uppsatsen syftar till att analysera medias olika strömningar av problemrepresentation av mäns våld mot kvinnor. Analysen utgår från Carol Bacchis strategi, “what's the problem with the problem represented?” och används för att kritiskt identifiera förgivettagna “sanningar” och bakomliggande kulturell mening som utgör representationerna. Övergripande har uppsatsen ett genusteoretiskt perspektiv där kön och sexualitet betraktas som socialt konstruerat, maskulinitet och femininitet förstås därmed som ideal formade av kultur, språk och dominerande diskurs snarare än essentiella egenskaper. Materialet bygger på 15 tidningsartiklar under tidsperioden 10- 24 april under 2021 från Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet. Artiklarna publicerades under en specifik period då debatten fick stort fokus i media och på sociala medier. Resultatet av studien visade att förståelsen av problemet kunde härledas till hierarkiskt ordnade könsroller och en vithetsnorm där representationen kunde förklaras i relation till Sveriges invandringspolitik. Analysen av representationen visade att inom diskursen fanns uttryck för normativa idealbilder av offer och förövare, idealen kan tolkas utifrån traditionella föreställningar av maskulinitet och femininitet men kan inte ses som en struktur som ensam utgör representationen. Resultatet av min analys styrker att genom språkets dikotoma uppbyggnad formas positioner med kontrasterande mening som organiseras av normer, ideal och världsbilder.

Forskningen i den här uppsatsen handlar om samekvinnor, en grupp kvinnor som kan ses som en glömd kategori i den pågående genusdiskussionen i Sverige. Utgångspunkten för uppsatsen är huvudfrågan: kan samekvinnor ses som dubbelt diskriminerade utifrån ett intersektionellt perspektiv, genom att tillhöra de marginaliserade grupperna kvinna och ursprungsbefolkning? Den anförda teorin i uppsatsen, intersektionellt perspektiv, problematiserar runt olika aspekters interaktion med varandra och inverkan på det upplevda och behovet av hjälp. Metoden som används är kvalitativ intervjumetod. Intentionen är att belysa samekvinnors situation som kvinna och ursprungsbefolkning och explicit i kontexten våld i hemmets sfär som ett exempel på den dubbla diskriminering samekvinnor utsatts och utsätts för. På grund av bristande engagemang från svenska staten när det gäller samekvinnor, saknas det en förståelse för kulturella aspekter som kan ha inverkan vid uppbrottsprocessen. Slutsatsen efter problematiseringen runt frågeställningarna är att samekvinnor är dubbelt diskriminerade både som kvinnor och som ursprungsbefolkning i kontexten våld i hemmets sfär. / The research in this essay is about Sami women, a group of women that could be recognised as a forgotten category in the ongoing discussion in Sweden about gender. The starting point for the essay is accordingly: could Sami women be seen as double discriminated from an intersectional point of view, considering that they belong to the marginalised groups women and indigenous people? The plead theory for this essay, intersectional perspective problemize around interaction between different aspects and their influence on experience and need for help. Applied method is qualitative interview method. The intention is to show the situation for Sami women as women and indigenous people explicit in the context of domestic violence as an example of the double discrimination they have been and are put through. Due in absence of commitment from the Swedish authorities considering Sami women, there are lacking comprehension about the cultural aspects that can have influence on the leaving process. Conclusion is after problemizing around the issue that Sami Women is double discriminated both as women and as indigenous people in the context of domestic violence.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem som leder till fysisk och psykisk ohälsa på lång och kort sikt, där den vanligaste typen är partnervåld där en man utövar våld mot en kvinna. Mellan 30 - 60% av kvinnor över 18 år har någon gång under sitt liv blivit utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Svårigheten att mäta våldets omfattning är stor eftersom det finns ett stort mörkertal kring hur många som är utsatta. våldet kan definieras på olika sätt och det finns olika typer, denna studie fokuserar på fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Sjuksköterskans uppgift är bland annat att främja hälsa och lindra lidande och hälso-sjukvården ska arbeta mot att eliminera våld mot kvinnor. Syftet är att belysa vad i sjuksköterskans bemötande som avgör våldsutsatta kvinnors avslöjande om utsatthet. Detta examensarbete är en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod, där 8 artiklar granskades och analyserades enligt Fribergs granskningsmetod. Resultatet visar fyra teman som svarar på syftet: att hjälpa kvinnan att identifiera våldet, att ställa frågan om våld, icke-dömande bemötande samt visa möjligheter på en säker plats. Det som avgör ett avslöjande är sjuksköterskans förmåga i bemötandet att stödja kvinnan i identifiering av våldet genom att konkret sätta ord på våldet, ställa frågan om våld, bemötandets karaktär och kompetens kring våld och vidare hjälp. Att sjuksköterskan ställer frågan om våld och ger information om möjligheter kan hjälpa den utsatta kvinnan att uppnå god hälsa. Sjuksköterskans goda etiska perspektiv och lyhördhet skapar trygg miljö som leder till att kvinnan vågar berätta om sin utsatthet.

Denna uppsats har som syfte att undersöka framställningen och ansvarsfördelningen av kvinnor och män i mediers rapportering av mäns våld mot kvinnor. Med grund av Metoo-rörelsen anser jag att det idag finns en samhällelig gemensam medvetenhet och förståelse av mäns våld mot kvinnor, som bör framgå i rapporteringen om våldet. Artiklar publicerade av Sveriges största mediekanaler, SVT och Expressen, analyseras utifrån en kritisk diskursanalys för att belysa potentiella tendenser som tyder på en ojämnställd rapportering av mäns våld mot kvinnor. Utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv undersöker jag framställningen av mäns våld mot kvinnor och utifrån gestaltningsteorin belyser jag hur kraftfull en text kan vara. De teoretiska perspektiven, tillsammans med min utvalda tidigare forskning, visar på tendenser som tyder på en ojämställd framställning av mäns våld mot kvinnor i media.

Denna dokumentstudie fokuserar på mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Dokumentstudien har genomförts genom att analysera hur betänkandens syn på mäns våld mot kvinnor har påverkat förslagen i betänkandena, som har skrivits på uppdrag av regeringen under olika tidsperioder. Vidare analyseras vilka förändringar som har uppmärksammats mellan betänkandena. Studien har avgränsats till att utgå från betänkandens förslag gällande socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor. Betänkandena som har valts ut att analyseras är SOU 1995:60, SOU 2006:65 och SOU 2015:55. Studien har en kvalitativ ansats, och utgår från Bacchis teori om ‘what’s the problem represented to be”. Analysmetoden som används i studien är tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att betänkandena från år 1995 och år 2006 ser könsmaktsordningen som en central förklaringsmodell för mäns våld mot kvinnor, medan betänkandet från år 2015 ser den socio-ekologiska modellen som central förklaringsmodell för att förklara våldet. Det påvisas att förslagen som gavs i betänkandena från år 1995 och år 2006 inte i stor uträckning utgick från könsmaktsordningen, då de syftar till att endast förbättra skyddsnätet för kvinnor, och berörde därav inte jämställdhetsfrågan i någon större omfattning. Betänkandet från år 2015 gav dock förslag utifrån den socio-ekologiska modellen, där fokus låg framför allt på våldsförebyggande arbete och våldsutövande män. Denna dokumentstudie kan bidra med vidare forskning kring hur problemet om mäns våld mot kvinnor behandlas på statlig nivå.

This study of the South African prevention programme titled Human Rights Club aims to explore the participating adolescents experience. The method being used is qualitative focus groups interviews. Four focus groups interviews were conducted in different townships around East London, in total 21 respondents participated in the focus groups. The theoretical framework that was used to analyze the result was the concept of socialization, gender and empowerment. The results indicate that the participants experience that the program has contributed to their own personal development, social affiliation, and the ability to help others. The participants experience a change in their views on women's human rights and gender roles. Through advocacy they are spreading the knowledge they have gained to their families, friends, schools and communities. This turns former participants into activists and helps Human Rights Club to reach beyond their participants only.

Forskningen om kvinnors våldsutsatthet av manliga partners i nära relationer är väl etablerad och utforskad sedan en lång tid tillbaka. Detsamma gäller inte studiet av mäns våldsutsatthet av kvinnliga partners, som är ett framväxande forskningsområde men som fortfarande är väldigt begränsat. Denna studie undersöker fem vetenskapliga artiklar som studerar våldsutsatta kvinnor och fem artiklar som studerar våldsutsatta män. Dessa artiklar har valts ut genom ett strikt systematiskt urval ur tidskrifter som behandlar våldsfrågor. Artiklarna har sedan analyserats med innehålsanalys och diskursteori. Resultaten pekar på att det pågår en diskursiv kamp om hur relationsvåld ska definieras och vad som ska undersökas. Den mer etablerade diskursen konstruerar kvinnor som offer för män i relationsvåld medan män som potentiella offer osynliggörs. Den konkurrerande diskursen konstruerar både kvinnor och män som potentiella offer och förövare, men osynliggör sexuellt våld för båda könen inom majoriteten av de genomförda studierna.

Forskningen gällande mäns våld mot kvinnor har inte jämfört hur olika professionella utifrån sina olika yrkespositioner anser om gemensam vårdnad, där kvinnorna har blivit utsatta för sina mäns våld. Denna studie kommer att undersöka vad olika professionella, utifrån sina olika yrkespositioner, anser om fenomenet och därmed bidra med något nytt till forskningen. Begreppet mäns våld mot kvinnor innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, känslomässiga och verbala kränkningar samt alla handlingar vars syfte är att skada eller kontrollera kvinnan (Jalmert, 2003, s. 256).   Mäns våld mot kvinnor beror på många faktorer, men tillvägagångssättet som männen använder sig av för att bryta ner och ta kontrollen över kvinnorna följer ett systematiskt schema. Kvinnornas normaliseringsprocess till våldet som de utsätts för, resulterar i att de får det svårt att separera från de våldsamma männen (Beausang, 2003, s. 238). När de misshandlade kvinnorna slutligen lämnar relationen utsätter de sig ofta för stora risker i samband med uppbrottsprocessen och även under en lång tid efter separationen. Genom att kvinnorna ofta stannar kvar i de våldsamma relationerna eller går tillbaka till sina våldsamma män, medför det att de våldsutsatta kvinnorna inte uppnår brottsofferstatus i allmänhetens ögon (Lundgren et al., 2001, s. 17). Graden av brottsofferstatus kan ge stora konsekvenser i kommande vårdnadstvister och vårdnadsutredningar. Syftet med denna studie är att undersöka vad fem professionella anser på de misshandlade mödrarnas situation och hur den påverkas av gemensam vårdnad, där mödrarna har brutit upp från en destruktiv relation med barnets/barnens fäder. Nyckelinformanterna har noga valts ut efter sina mångåriga erfarenheter av arbete med misshandlade mödrar och problematiken med gemensam vårdnad. Resultatet av intervjustudien med de professionella tyder på att de flesta av de misshandlade mödrarna får en mycket allvarlig, psykiskt tung, ekonomiskt svår och oviss levnadssituation efter att de har lämnat de våldsamma fäderna till deras gemensamma barn. Ovissheten består dels av att mödrarna inte längre råder över sina liv, utan är utelämnade till myndighetspersoner i olika enheter och hur dessa ser på frågor som rör våld. Synen på och hanteringen av de misshandlade mödrarnas situation i de olika enheterna, kan verka avgörande i domsluten vid vårdnadstvister. Domstolarnas beslut i vårdnadstvisterna kan få långtgående konsekvenser för de misshandlade mödrarnas liv, med tanke på deras personliga säkerhet vid t.ex. hämtning och lämning av barnet/barnen. Men även rätten att fatta viktiga beslut utan att behöva samarbeta med barnens fäder påverkas beroende om domslutet blir gemensam vårdnad eller ej. Likaså påverkas mödrarnas ekonomi av hur domstolarna dömer i vårdnadstvister.