No description available.

Anorexia Nervosa är en psykiatrisk sjukdom, som ofta startar med önskan att minska i vikt samtidigt som det finns en rädsla för att öka i vikt trots en markant undervikt. Sjukdomen är vanligt förekommande hos tonåringar och man kan se ett samband mellan en negativ livshändelse i tonåringens liv som sedan kan uttrycka sig i ett självskadebeteende via svält samtidigt som dödligheten i Anorexia Nervosa är hög. Det är därför angeläget att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda tonåringar med Anorexia Nervosa då det är en komplex situation som involverar tonåringen och dennes familj, och att samtidigt belysa vikten av en god vårdrelation med patientens livsvärld i fokus. För att kunna säkerställa god vård är det viktigt att uppmärksamma sjuksköterskans erfarenheter, därför har syftet att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta tonåringar med Anorexia Nervosa valts. Studien är en litteraturöversikt där befintlig forskning samlats in och analyserats enligt Friberg. Åtta artiklar har valts varav sex stycken är kvalitativa, en kvantitativ och en med mixade metoder. Utifrån de analyserade artiklarna framkom tre huvudkategorier: maktspel, vårdrelation och kunskap. Huvudkategorierna mynnar sedan ut i sex stycken subkategorier: kamp om kontroll, balans mellan auktoritet och empati, förtroende, sjuksköterskans synsätt och upplevelser, utbildning och sjuksköterskans värdegrund. De analyserade artiklarna i resultatet tar upp den komplexa aspekten i vården av tonåringar med Anorexia Nervosa. Diskussionen problematiserar och fördjupar sig i sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter kring vårdandet av tonåringar med Anorexia Nervosa. Slutligen sammanfattas arbetet och slutsatser skrivs.

Inom den palliativa vården är en av de högst prioriterade rättigheterna att patienten ska få ett värdigt avsked från livet och en värdig död. Värdegrunden är uppbyggd på etiska värden och normer och grundläggande för en organisation, samhällssektor, verksamhet och de personer som arbetar inom verksamheten. Etiska värden och normer har betydelse för hur en offentlig verksamhet bedrivs och ska ligga till grund för lagstiftningen. Avsikten är att bidra till en ökad klarhet för dem som arbetar och ansvarar inom verksamhetsområdet. Syftet med studien var att utifrån omsorgspersonalens perspektiv beskriva innebörden av värdig död och hur de främjar en sådan i det vårdande mötet med den döende personen i palliativ hemsjukvård. Studiens design var deskriptiv och induktiv. Metoden som användesvar kvalitativ, där intervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. Resultat kan beskrivas i form av en metafor där en värdig död beskrivs som en resa som den döende människan företar. För att fenomenet värdig död skall upplevas som värdig under resan mot döden, av den döende personen behöver identiteten behållas intakt, individen behöver få vara och känna sig delaktig i ett sammanhang samt känna tillförsikt. För att värdighet och välbefinnande skall främjas på resan kan den döende behöva en medresenär. Omsorgspersonal kan vara en stödjande medresenär under förutsättning att de har en personlig mognad och förmåga till medveten närvaro samt beredskap och kunskap att utveckla en god relation till den döende. Omsorgspersonal berättar om innebörder av handlingar som kan påverka resan, så att den döende personen når slutstationen på ett värdigt sätt. Omsorgspersonalens agerande kan främja det existentiella vårdandet och bidra till en värdig död, men de kan även försvåra ett existentiellt vårdande och orsaka vårdlidande för den döende personen. Slutsats i studien är att författarna anser att genom handledning och reflektion stärks den personliga beredskapen hos omsorgspersonalen vilket ger dem trygghet och mod att våga stanna kvar i mötet med den döende personen och ger denne en värdig död.

Anestesispersonalens möte med barn är ofta tidsbegränsat vilket ställer krav på anestesispersonalens förmåga att på kort tid kunna skapa trygghet och en grund för samarbete med barnet. Forskning har visat att barn känner stark oro preoperativt, kopplat till den högteknologiska vårdmiljön, bemötande och bristande förståelse för situationen. Rädsla och oro i samband med anestesi innebär ett stort lidande för barn och leder till försämrad postoperativ återhämtning. För att göra upplevelsen så bra som möjligt behöver anestesispersonalen ha kunskap om evidensbaserade arbetssätt som hjälper barn i vårdsituationen. Syftet var att beskriva hur anestesipersonal kan stödja barn inför och under anestesi induktionen. Metoden utgjordes av en metasyntes baserad på nio kvalitativa artiklar vilka analyserades enligt en modifierad metod av Sandelowski och Barossos metasummary. Resultatet genererade tre teman: Den mellan mänskliga relationen, användning av verktyg och strategier samt organisatoriska förutsättningar och anpassning av vårdmiljön. Under dessa följer åtta tillhörande subteman. För att stödja barnet inför anestesi behöver anestesipersonalen prioritera och avsätta tid för att kunna skapa en vårdande relation med barnet. Barnet bör hela tiden vara i fokus för den vård som ges och vårdsituationen behöver skräddarsys utifrån varje barns specifika önskemål och förutsättningar. Genom att anpassa sitt omhändertagande och såväl den fysiska som psykosociala vårdmiljön kan ett barnvänligt sammanhang skapas som främjar delaktighet i vården.

Bakgrund: Dagligen söker sig vårdsökande personer till olika akutmottagningar världen över med allvarliga, smärtsamma eller i livshotande tillstånd. Akutmottagningars uppgifter är att säkerställa snabb vård av akut sjuka eller skadade personer på bästa möjliga sätt. På akutmottagningar kan miljön vara hektisk och stundtals otrygg. Där kan sjuksköterskor spela stor roll för vårdmötet med patienter och hur deras upplevelse blir.  Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av vårdmötet på akutmottagningar. Metod: En allmän litteraturstudie som utgått från Polit och Becks niostegsmodell. Datainsamlingen utfördes bland annat med sökningar från databaserna CINAHL och PubMed. Tio vetenskapliga artiklar analyserades i enlighet med Braun och Clarkes tematiska innehållsanalys.  Resultat: Resultatet som består av två teman, en känsla av ovisshet och en känsla av att bli sedd tillsammans med fyra subteman. De subteman som redovisas i resultatet är: att bli tagen på allvar i samtal med sjuksköterskor, att få kontroll över sin situation, att uppleva omtanke samt att vänta i en komplex miljö. Slutsatser: I denna litteraturstudie framkommer att patienters erfarenheter kring vårdmötet påverkas i stor utsträckning av hur sjuksköterskor utövar omvårdnad, kommunicera, ge tillförlitlig information samt skapar en trygg miljö kring patienterna och deras anhöriga. Med hjälp av vidare forskning inom området ges möjligheten att få en djupare förståelse för hur patienter upplever vårdmötet med sjuksköterskor på akutmottagningar, vilket kan resultera i en ökad kompetens hos personal samt resulterar i en förstärkt positiv upplevelse gällande omvårdnaden för patientgruppen.

Ambulanssjukvården får allt oftare larm om suicidnära patienter. Det är ett komplext område som ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan i det vårdande mötet med dessa patienter. Negativa vårdupplevelser hos patienten kan öka risken för upprepade suicidförsök, således är det av stor vikt att skapa en bra relation. Utbildningsprogrammet akut omhändertagande av självmordsnära person (AOSP) har införts för att öka kompetensen och rusta ambulanssjuksköterskor med nödvändiga verktyg och färdigheter. Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans tidigare erfarenheter samt upplevelser i det vårdande mötet med suicidnära patienter efter genomförande av utbildningen “Akut omhändertagande av självmordsnära person” (AOSP). Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval av tio ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskorna som intervjuades har alla genomfört AOSP-utbildningen. Intervjuerna har analyserats enligt Erlingsson och Brysiewicz (2017) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom åtta subkategorier och tre övergripande kategorier Komplexa utmaningar, Empatiskt omvårdnadsengagemang samt Insikter efter utbildningen. Det rådde delade meningar om huruvida utbildningen har haft någon påverkan på de deltagande ambulanssjuksköterskornas möte med den suicidnära patienten. Erfarenhet verkade spela en större roll i sammanhanget. Utbildningens påverkan varierade beroende på hur länge ambulanssjuksköterskorna arbetat i yrket. Upplevelser av att den efterföljande vården inte alltid verkar kunna hjälpa patienterna även om ambulanssjuksköterskorna upplevdes göra en bra insats, skapade frustration. Slutligen finns ett behov av kontinuerlig utbildning och stöd för ambulanssjuksköterskorna för att stärka kunskapen och kompetensen inom området.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt och globalt folkhälsoproblem. Ungefär en tredjedel av kvinnorna i världen har upplevt någon form av våldsutsatthet under sin livstid. Att utsättas för våld kan leda till psykiska, fysiska och sexuella konsekvenser. För sjuksköterskorna är det väsentligt att besitta kunskaper i hur de ska bemöta kvinnorna för att förebygga ohälsa och lindra lidande. Under det vårdande mötet skall sjuksköterskan vara lyhörd och uppmärksamma våldsutsatta kvinnors behov samt främja deras hälsa. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor. Denna studie är litteraturbaserad i form av en integrerande sammanställning med kvalitativ forskning. Elva kvalitativa artiklar valdes ut för att analyseras. Analysen resulterade i två huvudteman och sex subteman som presenteras i resultatet och som svarade på studiens syfte. Sjuksköterskorna upplevde att de kände sig otillräckliga under mötet med de våldsutsatta kvinnorna. Sjuksköterskorna upplevde även att känslor och attityder har en påverkan på dem. Ett vårdande möte med kvinnor som är utsatta för våld påverkas även av kulturella normer där våldet i nära relationer anses vara ett hemligt fenomen. Det finns ett stort behov för sjuksköterskorna att utöka sina kunskaper och erfarenheter. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan utbildning och reflektion tillsammans med andra organisationer bidra till en större trygghet i vårdandet. Det kan även bidra till en ökad hälsa globalt när de våldsutsatta kvinnorna mottar en god vård.

Sveriges åldrande befolkning ökar, vårdbehovet blir större och vård i hemmet blir allt vanligare. Äldre patienter bor oftast kvar i sina hem trots närvaro av sjukdom vilket inte alltid är självvalt. Hemmet är en meningsfull plats där äldre patienter kan uppleva trygghet och hälsa när integritet och självbestämmande beaktas. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra god vård och inneha ett följsamt förhållningssätt där patienten känner sig sedd och hörd för att mötet skall erfaras som vårdande. Syftet med litteraturstudien var att belysa äldre patienters upplevelser av det vårdande mötet med sjuksköterskan vid vård i hemmet. Metoden som har valts för denna studie är en litteraturöversikt där 12 kvalitativa artiklar noga har valts ut, analyserats och format ett slutgiltigt resultat. Resultatet visar på att hemmet och dess tillhörigheter är betydelsefullt samt att förbli självständig och att få vara delaktig i sin vård kan leda till en ökad autonomi. Att känna sig maktlös kan leda till känslor av frustration och utsatthet medan ett respekterande förhållningssätt från sjuksköterskan och en god kontinuitet kan skapa en trygg relation. Metoden i studien diskuteras baserat på de fyra begreppen: trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Huvudfynden som diskuteras utifrån resultatet är hemmets betydelse, att vara patient i sitt eget hem, delaktighet och utsatthet, sjuksköterskans förhållningssätt, en god relation och det vårdande mötet. / Sweden's aging population is increasing, and the need for care is growing. Home care is becoming increasingly common as older patients often stay in their homes despite the presence of illness which is not always a voluntary choice. Home is a meaningful place where older patients can experience security and health when integrity and self-determination are taken into account. The nurse has an important role in providing good care and having an adaptable approach where the patient feels seen and heard so that the encounter is experienced as caring. The aim of this literature review was to illuminate older patients' experiences of the caring encounter with the nurse during home care. The method chosen for this study is a literature review where 12 qualitative articles were carefully selected, analyzed, and shaped into a final result. The results show that the home and its belongings are significant, and that maintaining independence and being involved in one's care can lead to increased autonomy. Feeling powerless can lead to feelings of frustration and vulnerability, while a respectful approach from the nurse and good continuity can create a secure relationship. The method in the study is discussed based on the four concepts: credibility, dependability, confirmability, and transferability. The main findings discussed based on the results are the significance of home, being a patient in one's own home, involvement and vulnerability, the nurse's approach, a good relationship, and the caring encounter.

Bakgrund: I dagens globala samhälle lever allt fler människor längre och i flera länder har det setts en ökning i den äldre populationen. Det kan innebära att allt fler äldre patienter kommer att vårdas i hemmet. Det är viktigt att vården som ges fokuserar på att göra den äldre patienten delaktiga. När delaktigheten inte sker fullt ut kan den äldre patienten förlora förmågan att påverka vården vilket riskerar leda till en minskad känsla av välbefinnande och ett vårdlidande kan uppstå. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa den äldre patientens upplevelse av delaktighet vid vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och Medline Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman och sju underteman. Upplevelse av förtroendefulla möten och känsla av självständighet med underteman: Betydelsefulla relationer, Att vara närvarande i kommunikationen, Inte vilja vara till besvär, Möjlighet att påverka, Kunskapens betydelse, självbestämmande och Att inte bli lyssnad på. Resultatet visade att en upplevelse av förtroende i mötet var viktigt för den äldre patientens delaktighet. Vidare visade resultaten att en känsla av självständighet var centralt för den äldre patientens upplevelse av delaktighet. När självständigheten begränsades gav det upphov till känslor av lidande och minskad delaktighet hos den äldre patienten. Slutsatser: Ovan nämnda huvudteman visades vara viktiga delar i upplevelsen av delaktighet hos äldre patienter som vårdas i hemmet.

Ambulanssjukvårdens utveckling samt centraliseringen av förlossningskliniker under de senaste åren ställer högre kompetenskrav på ambulanssjuksköterskor. Antalet prehospitala förlossningar är få men i och med centraliseringen förväntas det vara ett uppdrag som ambulanssjuksköterskan kommer att möta mer frekvent. Trots begränsad utbildning i ämnet förväntas ambulanssjuksköterskan kunna hantera en förlossning. Studiens syfte var att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av prehospital förlossning. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats har genomförts genom tio ostrukturerade intervjuer. Ambulanssjuksköterskorna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval för att möjliggöra en bred variation. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio subkategorier, fyra generiska kategorier samt en huvudkategori. I resultatet redovisas huvudkategorin Känslomässiga vårdmöten med önskan om att skapa trygghet trots upplevd kunskapsbrist. Prehospital förlossning är ett uppdrag som väcker blandade känslor hos ambulanssjuksköterskor. Glädje, nyfikenhet, skräck och panik är några av känslorna som uppstår inför, under och efter en prehospital förlossning. Ambulanssjuksköterskans önskan att bemöta den födande kvinnan på ett professionellt och värdigt sätt försvåras av den upplevda otryggheten i uppdraget, vilken baseras på kunskapsbristen i ämnet. Erfarenheten hos ambulanssjuksköterskan är att prehospitala förlossningar brukar gå bra men oron för potentiella komplikationer som kan uppstå är överhängande. Önskan om mer utbildning betonas starkt. Studiens slutsats är att utbildning i prehospitala förlossningar bedöms vara nödvändigt för att ambulanssjuksköterskor ska kunna känna sig trygga i uppdraget samt för att kunna säkerställa god och säker vård.