No description available.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka på vilket sätt tingsrätten beaktar de två centrala aspekterna vid bedömningen av barnets bästa; risken att barnet eller en närstående far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna när det förekommer uppgifter om våld. Ett delsyfte i studien var att undersöka i vilken utsträckning barnets åsikt beaktas av tingsrätten vid bedömningen av barnets bästa. Vi har studerat 10 domar rörande vårdnad, boende och umgänge, alla domar kommer från samma tingsrätt under 2023. Empirin har analyserats utifrån en ad hoc analysmetod som kombinerar två tillvägagångssätt, allmän tolkningslära och kvalitativ textanalys. Studiens resultat visar att tingsrätten visserligen utgår från begreppet barnets bästa i sina beslut, men att bedömningen av barnets bästa varierar. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna visade sig vara av stor vikt, i många fall får behovet prioritet över risken att barnet eller någon närstående far illa. Likaså visade resultatet att uppgifter om våld tenderar att osynliggöras eller nedprioriteras i tingsrättens resonemang och att fokus i stället ligger på samarbetsförmåga och upprätthållande av kontakt. Barnen fick komma till tals i majoriteten av de studerade domarna men huruvida barnets åsikt beaktades av tingsrätten varierar beroende på barnets ålder och den åsikt barnet ger uttryck för. Resultatet i vår studie är överensstämmande med tidigare forskning inom området, barnets absoluta rätt att inte utsättas för våld eller övergrepp tenderar att nedprioriteras till förmån för barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Denna studie ämnar utröna familjerättssekreterares upplevelser av rollen i det familjerättsliga arbetet om vårdnads-, boende- och umgängesfrågor, med betoning på principen om barnets bästa. Fokuset för studien är yrkesverksamma familjerättssekreterares narrativ om sitt handlingsutrymme samt förhållningssätt till gällande lagrum. Studien härrör från en kvalitativ forskningsansats, varigenom datat har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra familjerättssekreterare, samt analyserats genom induktiv tematisk analys. Studieresultatet visar att familjerättssekreterarna upplever ett stort formellt handlingsutrymme i det familjerättsliga arbetet, vilket kan återföras till att professionen verkar inom en hög grad av organisatorisk självständighet. Tillvaratagandet av rådande handlingsutrymme är inte utan upplevda svårigheter; framträdande orsaker till detta utgörs av en delvis vag arbetsreglering, osäkerhet genom bristande informationsunderlag och juridisk bevisning, samt omständigheter inom familjerna. Studien visar att rättsliga utmaningar bevittnas i rollen som familjerättssekreterare genom oklarheter i principen om barnets bästa, samt motsättningar mellan barns rättigheter. Förhållningssättet till dessa medför omfattande krav på det professionella omdömet med avseende på bedömningen av vad som är barnets bästa, samt motiveringen av densamma inför framförandet till beslutsfattande instans. Professionens möjligheter att påverka barnets situation upplevs gedigna genom dess utredningar och förslag till beslut som ges stort gehör i domsluten. Undantag går att finna när föräldrarna når överenskommelse i domstolen, varigenom en maktlöshet infinner sig i rollen.

The purpose of this study was to explore if and how the Swedish Supreme Court are using the concept “the child’s best interest”. This concept is used a lot in Swedish legislation, but it needs interpretation every time it´s used and is often perceived as unclear. This makes it interesting to see how this affects the individual child´s legal rights. Furthermore I want to see if the Supreme Court listen to the child´s own opinion and if not, are there any justifications to why not. The study has a quantitative starting point, where I have gone through a number of judgments and then chosen seven out of a qualitative point where there has been a discussion from the Supreme Court around the individual and the best interest of the child for the individual child and the methods of analysis used in this study are social constructionism, legal sociology and analysis of the idea. The study shows a lack of consistency among the professionals of what the concept really stands for, which negatively affects the legal rights for the individual child. The solution is a closer collaboration between social workers, judges and lawyers to make the concept clearer and more applicable.

The purpose of this study is to investigate what family law court secretaries take into consideration in investigations regarding custody where domestic violence and possible mental illness because of the violence are present. Since it is primarily women who experience domestic violence, this study chose to focus on the mothers parenting abilities and her possible mental illness. To answer the study's research questions and purpose the approach was qualitative and the method used was semi-structured interviews. Semi-structured interviews allow a more in depth and nuanced understanding of the social problem which is being studied. The result was interpreted by using thematic analysis and then analyzed through a theoretical framework, which was Marianne Hester's "Three planet model". The theoretical framework consisted of three planets which are called domestic violence, child protection and child contact. The results of this study show that family law secretaries struggle to discern whether domestic violence has occurred or not, since there rarely are any police rapport that supports claims of domestic violence. Regarding the mother's parenting abilities, she is considered not being able to fully parent the child, due to the domestic violence she has been exposed to. Furthermore, the results show that mental illness in investigations of custody focuses on whether the mother is still capable of raising the child. The results also show that mental illness is broad and difficult to define, since the spectrum for mental illness is quite broad.

Extensive research has been conducted about district courts granting abusive parents visitation rights, but less research has been done about an abusive parent being awarded sole custody of the child. This study is a discourse analysis aimed at examining how Swedish courts resonate when they award sole custody to a parent accused of abuse against a child or the other parent. In addition to this, the aim was to study how the courts take the child’s best interests, and right to have their views regarded, into account when reaching a verdict in custody cases. The result has shown that the court tends to focus on the child’s need for a good relationship with both parents, rather than the child’s own opinions, wishes and the potential risks caused by an abusive parent. Furthermore, the court tends to dismiss the child’s and the abused parent’s reports of abuse as untruthful. In the course of the analysis we have discovered that the court might see the abused child’s reports as deceptive for two reasons: either that the child isn’t considered to be competent enough to understand what it just expressed, or that the child has been coerced by the abused parent to express certain opinions. Additionally, the court sometimes uses the abused parent’s statement against them as a reason for them not being an appropriate custodian. The allegations of abuse can also be seen as a way for the abused parent to be granted sole custody. In conclusion, our result indicates that a child’s need for both parents is seen as the main reason for one parent to be awarded sole custody, which is aligned with the discourse of good contact. The risk of a child not having a relationship with both parents is considered to be greater than the risk of the child being abused and the abuse is therefore considered a non-risk, which aligns with the discourse of non-risk. If the court is to take the child’s views into account when reaching a decision, they must be considered as competent and truthful in their statements. As our results have shown, the court relying on the child’s statement is rarely the case. / Det har gjorts mycket forskning om att tingsrätter ger våldsamma föräldrar umgängesrätt, men mindre forskning har gjorts om att en våldsam förälder anförtros ensam vårdnad om barnet. Denna studie är en diskursanalys med syfte att undersöka hur svenska domstolar resonerar när de anförtror ensam vårdnad till en förälder som har anklagats för våld mot ett barn eller den andra föräldern. Förutom detta så var syftet också att studera hur domstolarna tar barnets bästa, och deras rätt komma till tals och bli lyssnade på, i beaktande när de kommer fram till ett beslut i vårdnadsmål. Resultatet har visat att domstolen tenderar att fokuserar på barnets behov av en god kontakt med båda föräldrarna, snarare än barnets egna åsikter, önskningar och den potentiella risk som en våldsam förälder kan medföra. Fortsättningsvis så har domstolen en tendens att förklara bort barnets och den våldsutsatta förälderns uppgifter om våld med att de är icke trovärdiga. Genom analysens gång så har vi upptäckt att domstolen kan anse att barnets uppgifter är icke trovärdiga av två anledningar: antingen att barnet inte ses som kompetent nog att förstå vad den precis har uttryckt, eller att barnet har blivit påverkat av en förälder att berätta diverse saker. Dessutom så använder domstolen ibland den våldsutsattas förälderns uppgifter emot den som en anledning för att den föräldern inte är en lämplig vårdnadshavare. Anklagelserna om våld kan också ses som ett sätt för den våldsutsatta föräldern att anförtros ensam vårdnad. Risken för att barnet inte får en god kontakt med båda föräldrarna anses vara mer betydande än risken för att barnet blir utsatt för våld och våldet anses därmed vara en icke-risk, vilket går i linje med icke-riskdiskursen. Om domstolen ska ta barnets synpunkter i beaktande när de kommer fram till ett beslut måste barnet anses vara kompetent och pålitlig i sina utsagor. Som vårt resultat har visat så förekommer det sällan att domstolen förlitar sig på barnets uppgifter.

This study aims to provide a picture of how family administrators in Sweden describes mothers and fathers who are in a custody conflict and whether there is a difference in how they are portrayed. It is a qualitative content analysis of the custody investigation of 15 custody conflicts. This study is based on gender theory and social constructions. Previous research shows that there is a tendency among family law case workers to view the mother as the primary parent with the main responsibility to care for the child while the father is viewed as a supporting parent. On the other hand, research shows that verdicts in custody conflicts are based on factual reasons such as time spent with the child. Our study shows that although case workers may portray mothers and fathers differently in custody investigations, these descriptions of the parents can always be traced to on-topic reasons such as domestic violence or ability to care for the child. In cases were mothers and fathers are portrayed differently, it can be traced to differing discourses among case workers.

The aim of this study was to examine the District Court´s argumentations about the children´s best interests in rulings regarding custody of children, and to analyse the argumentation from a gender perspective. Rulings from the District Court from 2012 have been the basis for this study and a qualitative method has been used, argumentations analysis. The study shows that cooperative problems between the parents are the main reason why the District Court finds joint custody to be excluded. There are also argumentation regarding parent´s ability to ensure the children’s safety. The presumption of joint custody is known to be emphatic in Swedish law and in those cases the District Court finds it in the best interest of the child for the joint custody to remain, the parents still have problems cooperating but not sufficiently to repeal the importance of both parents in the child´s life. In the rulings leading up to both joint and sole custody conceptions of female and male attributes can be found, and differences regarding what´s considered good and bad attributes. The study shows differences in how we expect women and men to be parents. Conceptions of class- and ethnicity however, are rarer. The analysis also shows views of parenthood as being gender complementary, where the father´s presence is seen as a complement to the mother´s main caring responsibility. Finally, the study shows a guiding from the District Court to the fathers about getting them more involved in their children´s life, and of the importance of the Social Services Custody Report regarding the verdict.

This study aimed to examine how gender and gender norms influence custody, residence, and visitation evaluations from a social constructivist perspective. Five qualitative interviews were conducted with social workers within the family law field. The data underwent qualitative content analysis, guided by theoretical frameworks such as Hirdman's gender theory, attachment theory, and Giddens' structuration theory. The results indicated that the majority of the respondents did not experience any difference in which parent files a lawsuit, but variations were observed in the claims submitted by mothers and fathers. Traditional norms associated with mothers and fathers were found to persist, leading to differential assessments of custody, residence, and visitation. Family court officers noted that these differences often revolve around attachment. The findings suggest the prevalence of traditional gender norms within the family court system, albeit with increasing challenges and questioning. This study contributes to understanding how these norms persist and evolve, emphasizing the need for ongoing critical examination of gender-related factors in custody and visitation decisions. / Denna studie syftade till att, med en socialkonstruktivistisk utgångspunkt, undersöka upplevelsen hos socionomer inom det familjerättsliga området av hur normer om genus påverkar vårdnad-, boende-, och umgängesutredningar. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar genomfördes fem kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom det familjerättsliga området. Den insamlade empiriska datan genomgick en kvalitativ innehållsanalys, där tolkningen baserades på Hirdmans genusteori, anknytningsteorin och Giddens struktureringsteori. Tidigare forskning inom ämnet beaktades också i analysen. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna inte upplever någon skillnad i vem av föräldrarna som går in med en stämning. Däremot observerades skillnader i vilka yrkanden som lämnades in av mammor och pappor. Respondenterna upplevde även att traditionella normer och föreställningar kopplade till mammor och pappor lever kvar och att det görs skillnad mellan mammor och pappor vid bedömningar av vårdnad, boende och umgänge. Respondenternas upplevelse var att de skillnader som görs ofta är kopplat till anknytning. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att traditionella normer rörande genus fortsätter att vara framträdande inom det familjerättsliga området. Dock utmanas och ifrågasätts dessa normer alltmer. Studien bidrar till en djupare förståelse av hur dessa normer överlever och förändras inom familjerätten, och betonar behovet av kontinuerlig kritisk granskning och omvärdering av könsrelaterade faktorer vid beslut om vårdnad och umgänge.

The aim of this essay is to gain a deeper understanding of how socialworkers perceive that visitation rights and joint custody affects the mothers exposure to violence and the possibility to liberate themselves from post-separation violence. The essay also aims to understand the underlying mechanisms that hinders their process towards liberation. To answer the aims of the essay, a qualitative study has been conducted by interviewing five socialworkers from different areas of work connected to intimate partner violence. Analysis was made utilizing the theories of power, control, resistance and adaptation. The results of the study shows that mothers who have joint children with abusive men, suffer from post-separation violence to a larger extent than others due to the cooperation that is expected from parents. Furthermore it is more difficult for mothers to liberate themselves from post-separation violence when there are joint children involved. The study also shows that authorities can contribute to maintaining the violence as well as hindering the mothers possibility to liberate themselves from their perpetrator. The social workers portray how the responsibility tends to shift from the abusive father to the victim of violence and that this shift in responsibility needs to be remedied in order to enable the possibility for the mothers to break free from their perpetrator.