No description available.

Studien beskriver förskollärares perspektiv på vårdnadshavares delaktighet i förskolans utbildning. Vi har genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar med barn i olika åldrar. Resultatet visar att förskollärarna arbetar för att skapa goda relationer med vårdnadshavare för att få dem delaktiga i barnens utbildning. I resultatet framkommer att det kan vara utmanande att få alla vårdnadshavare delaktiga på grund av kulturella, sociala och språkliga skillnader. Slutsatsen är att förskollärarna använder olika verktyg för kommunikation mellan hem och förskola där samtalet får en betydelsefull roll. Samtal mellan förskollärare och vårdnadshavare kan leda till samförstånd över barnets utbildning och utveckling i förskolan.

Syftet med studien var att belysa samverkan mellan förskollärare och nyanlända vårdnadshavare ur ett likvärdighetsperspektiv. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har kvalitativa metoder använts. Intervjuer har genomförts med fem stycken förskollärare från tre olika kommuner. Studier visar att förskollärare använder sig av ett flertal olika för att uppnå en god samverkan med de nyanlända vårdnadshavarna. Det finns flera faktorer som kan påverka likvärdigheten i samverkan. Bland annat framgår att förskollärarna utöver en styrning i relationen med de nyanlända vårdnadshavarna.

I Värmland är ett stort antal barn skolskjutsberättigade vilket gör att regionens kommuner har en stor budget till skoltrafiken. Samtidigt upplever Region Värmland att skoltrafiken inte nyttjas i den grad som det planeras för, och att det beror på att vårdnadshavare istället väljer att skjutsa sina barn. Westman (2017) menar att föräldrarnas val grundas i sociala skäl samt att barnens resväg upplevs som osäker. För att skapa en förståelse för hur problematiken har växt fram och vad färdmedelsvalet kan bero på nämns ett flertal teorier kopplat till individers resande. Några av dessa är mobilitet, transportgeografi och aktivitetsansatsen. Uppsatsen syftar till att undersöka vad vårdnadshavare värderar som viktigt för att de i högre grad ska nyttja skolskjutsen för sina barns skolresor. Vidare vill vi undersöka hur skoltrafiken kan utvecklas för att möta dessa behov genom att inkludera politikens synvinkel på ämnet. Frågeställningarna är: Hur kan man förstå vilka faktorer som är viktiga bakom vårdnadshavares beslut att nyttja skolskjutsen eller inte? Hur kan skoltrafiken, i exemplet med Grums och Arvika kommun, utvecklas för att bli mer attraktiv för vårdnadshavare? Och Hur bemöter politikerna i respektive kommun möjliga utvecklingsförslag kring skoltrafiken? Frågeställningarna har besvarats genom både en kvantitativ och en kvalitativ metod. Enkäter har besvarats av vårdnadshavare i Grums samt Arvika, och två intervjuer med en politiker från respektive kommun har genomförts. Studien visar att det enbart är en femtedel av de skolskjutsberättigade barnen som alltid nyttjar skoltrafiken. Därav blir ett flertal barn skjutsade till skolan, vilket grundas i tre stora orsaker – vardagsliv, säkerhet samt resväg och avstånd. Kortfattat innebär det att vårdnadshavarna skjutsar barnen för att underlätta vardagslivet och för att säkerheten upplevs bristfällig. Vidare påverkas valet av avståndet mellan bostad och hållplats samt bostad och skola. Således är det dessa tre grundorsaker man behöver arbeta med för att vårdnadshavare i högre grad ska uppleva skoltrafiken som attraktiv. Utifrån detta är den främsta utvecklingspotentialen som ses av skoltrafiken att arbeta med säkerheten vad gäller barnens hela resa, från bostad till skola. Studien visar att andra möjliga utvecklingsförslag är Aktivitetstransporter, Öppen skoltrafik och Ombord förälder. Slutligen bemöter politikerna i respektive kommun möjliga utvecklingsförslag kring skoltrafiken. Sammanfattningsvis arbetar de på olika sätt, då Grums försöker göra resan säkrare för barnen, medan Arvikas utveckling handlar om att effektivisera skoltrafiken.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka förutsättningar förskollärare anser att de har för att kunna erbjuda vårdnadshavare som inte kan svenska och engelska delaktighet och inflytande i förskolan. I studiens tidigare forskning kan det utläsas att ett fungerande samarbete mellan vårdnadshavare och pedagoger är grundläggande för att barnet ska kunna nå sina mål i förskola och skola (Sandberg & Vuorinen 2007). Förskolans läroplan framhäver betydelsen av att informera vårdnadshavare och barn om verksamhetens innehåll och mål, vilket ger dem förutsättningar att kunna påverka innehållet (Skolverket 2018). Utifrån vårt syfte har vi valt det interkulturella perspektivet som har hjälpt oss att tolka och förstå vårt insamlade datamaterial. Vi har genomfört sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare som är verksamma på olika förskolor i en skånsk kommun. Efter att våra intervjuer var genomförda transkriberade vi vårt material och analyserade resultatet. I vårt insamlade material kunde vi urskilja både likheter och skillnader i relation till syftet. Resultatet visade att alla förskollärare ges samma förutsättningar att presentera läroplanen via tolk vid inskolning, utvecklingssamtal och föräldramötet. Skillnaden på förskollärares förutsättningar visade sig främst i den vardagliga kontakten, då vissa förskolor hade tillgång till kollegor som kunde översätta och andra inte.

Syftet med den här studien var att undersöka vårdnadshavarens upplevelser av delaktighet i förskolans verksamhet samt hur förskollärare skildrar delaktighet mellan förskola och hem i praktiken. Studien har genomförts med kvalitativ intervjumetod där fyra förskollärare och fyra vårdnadshavare intervjuats. Resultatet i studien påvisar att vårdnadshavare har förtroende för förskollärarnas erfarenhet och utbildning. I resultatet framkommer det även att stress och tidsbrist är faktorer som gör att vårdnadshavare inte kan vara med i samverkansarbetet så som de annars hade velat om mer tid funnits. En likhet mellan förskollärarna och vårdnadshavarna var att de båda ansåg att ett nära samarbete är viktigt. Både förskollärarna och vårdnadshavarna menade att den dagliga kontakten var mest värdefull. Några viktiga aspekter i studien är hur samarbetet gestaltas i förskolas verksamhet. Centrala och återkommande mönster är att hallen tycks vara en betydelsefull plats för samverkan mellan förskola och hem.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplevt och arbetat med samverkan med vårdnadshavare under Covid-19 pandemin. Därmed undersöktes hur förskollärare har förändrat de olika samverkansformerna med vårdnadshavare. Studien lyfter hur förskollärarna praktiskt förändrade arbetssätten, hur de kommunicerat med vårdnadshavare trots de restriktioner som var under pandemin samt hur allt det här har påverkat relationerna mellan vårdnadshavare och förskollärare. Samverkan med hemmet har en stor betydelse för både barnet, förskolan och vårdnadshavare eftersom det gynnar det enskilda barnets utveckling, lärande och välbefinnande. En kontinuerlig kommunikation och samverkan med vårdnadshavare är även viktigt för att vårdnadshavare ska känna en trygghet till förskolan. Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare för att ta reda på deras upplevelse av samverkan under pandemin. Den insamlade datan analyserades induktivt och kategoriserades utifrån samverkan, kommunikation och relationer. I resultatet framgick det att samverkansformerna har förändrats och utvecklats. En del arbetssätt har varit gynnsamma medan andra har visat sig hindra de olika processer som önskas ske och därmed har även relationsskapandet påverkats mellan förskolan och hemmet. Pandemin har bidragit till att personalen fått tänka om och utveckla hur samverkan med vårdnadshavare ska genomföras.

Syftet med denna studie var att undersöka vad mellanstadielärare har för erfarenheter av, och förhållningssätt till, värdekonflikter som kan uppstå mellan skolans värdegrund och hemmens värderingar. Undersökningens främsta fokus har varit på värdekonflikter rörande jämställdhet och genus, solidaritet och människors lika värde. Studien har haft tre frågeställningar. Två av frågeställningarna syftade att synliggöra erfarenheter och förhållningssätt till värdekonflikter hos studiens deltagare. Den tredje frågeställningen var till för att kunna analysera hur förhållningssätten kan förstås. Studiens frågeställningar har undersökts med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fem mellanstadielärare. Resultaten visar att lärare möter värdekonflikter med både elever och vårdnadshavare. Utifrån en analys av resultaten kan två förhållningssätt till värdekonflikter urskiljas, att samtala och att undgå diskussioner. Vid samtal, visar resultaten, att lärare i vissa fall flyttar fokus från värderingar till kunskap när värdekonflikter uppstår. När konflikter undviks kan det handla om att lärare förstår och accepterar att konflikter finns och inte kan lösas genom att konsensus nås.

Studiens syfte var att utifrån specialpedagogiska perspektiv samt perspektiv på inkludering belysa stöd som gavs elever med språkstörningsdiagnos under högstadiet, ur elevers, vårdnadshavares och lärares perspektiv. Få tidigare studier omfattar ett elevperspektiv varför detta beaktas i denna studie. Studien har en kvalitativ metodansats. För att samla in empiriska data, genomfördes semistrukturerade intervjuer. Metoden gav informanterna ett stort utrymme att berätta om sina tankar och upplevelser om det stöd som gavs till elever med språkstörningsdiagnos på högstadiet. Urvalet av 12 informanter var viktigt i studien. Alla 12 informanter har någon form av erfarenhet i relation till språkstörning. Intervjuerna genomfördes via Zoom eller telefon. Studien visar att elever överlag har positiva upplevelser av stödet som gavs på högstadiet, vårdnadshavare är däremot lite mer kritiska till det stöd som gavs till deras barn samt att de upplever att de fått kämpa för att deras barn ska få rätt stöd. Flera lärare upplever att kunskapen om språkstörning är låg på skolorna samt att de efterlyser fortbildning, däremot gör de sitt bästa för att undervisa elever med språkstörning. Strukturerad och tydlig undervisning gynnar elever med språkstörning, men är inte tillräckligt för dessa elever. Det som idag används är stödmallar, enklare material eller avskalade uppgifter. Tid med speciallärare/ pedagog, enskild undervisning eller särskild undervisningsgrupp är stöd som erbjuds. Resultatet visar att elever med språkstörning behöver extra tid när de ska visa sina kunskaper på prov, tid att repetera för att befästa kunskaper, vilket oftast blir ett dilemma på högstadiet. Relationer, god samverkan och kommunikation mellan skola hem är också något studien visar är viktigt.

Förskolans verksamhet handlar om möten med människor. För att förskolan ska bli en plats där familjerna känner sig trygga och där barnen kan ta del av verksamheten krävs det en väl planerad och förberedd introduktion. Studiens syfte är att vi vill få en djupgående förståelse för hur inskolningar i förskolan genomförs. Undersökningen har utgått ifrån anknytnings teori där resultatet sedan har analyserats med hjälp av genom teori. Studien har utgått från intervjuer med fem förskollärares och fem vårdnadshavares aspekter. Det är för att vi vill få en helhetssyn på vad de betraktar är viktiga faktorer för att förstärka barnets trygghet under inskolningar och deras definition av en god samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare samt vad vårdnadshavarna anser är en lyckad inskolning. Vårdnadshavarna som deltog i studien hade inom de senaste två åren genomgått inskolningar. Förskollärarna som intervjuades arbetade i olika verksamheter. Genom att vi använde oss av metoden kvalitativa intervjuer så fick vi resultat som besvarade studiens frågeställningar. Av resultatet framkommer ett antal viktiga faktorer som både förskollärare och vårdnadshavare anser vara en stor vikt vid inskolningar. Samtliga förskollärare och vårdnadshavare betonar att trygghet vid inskolningar är det viktigaste målet, eftersom trygghet är grunden för barnets trivsel, lärande och fortsatta utveckling. I studien konstateras det att alla barn har olika behov och för att kunna tillgodose varje barns behov krävs det att man individanpassar inskolningen. Detta krävs en förtroendefull samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare samt en noggrann och kunskapsrik planering tillsammans med arbetslaget. Delstudie 1 som handlar om förskollärare som respondenter är skriven av Sara Sebhat med följande resultat och analys. Delstudie 2 som består av vårdnadshavare som respondenter är skriven utav Emine Budak med följande resultat och analys.