Research suggests that society's vulnerability to natural disasters along coasts could increase as a result of climate change, which is likely to lead to elevated sea levels and possibly an increase in the occurance of meteorological phenomena such as storms and tropical cyclones. Following the Indian Ocean tsunami disaster in 2004 and Hurricane Katrina in 2005, both of which received considerable media attention, empirical data has indicated that coastal vegetation might be able to protect and reduce damages to coastal communities during tsunami events and tropical cyclones. The aim of the essay has been to study the function of coastal ecosystems as protection against tsunami waves and storms from a risk management perspective, meaning that I have, through an overview of scientific articles, compiled current research on how coastal ecosystems can attenuate storm surges and tsunami waves, and analysed how this knowledge can be put into practice in coastal communities from a risk management perspective, i.e. if coastal ecosystems are a viable risk reduction measure, are practically applicable, and if so, how they could be applied. There is empirical evidence suggesting that coastal ecosystems, particularly mangroves, can reduce the strength of a tsunami wave, but full scientific consensus on this issue has not yet been reached. With regard to protection against storm surges, there is extensive scientific evidence that coastal vegetation can mitigate damages and reduce the height of a storm surge, although the wave has to traverse several kilometres inland through thick vegetation for the protection to be effective. A synthesis in the form of a figure regarding the many physical factors that influence wave development through coastal ecosystems has been created in an attempt to simplify and explain the phenomenon. The conservation and restoration of coastal ecosystems can be justified from a risk management perspective, but planting new forest belts for the purpose of disaster mitigation is quite unrealistic and can rarely be sustainable, since, for protection to be effective, the forest belt must extend several kilometres inland from the coast, and would thus likely prove difficult to implement along coastal societies.

<p>Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken.</p><p>Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till.</p><p>Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering.</p><p>Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för.</p><p>Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljorna är många, men samarbetet bra och det finns inga tecken på att området skulle hamna i en svår konfliktsituation de närmaste åren. Att få en konkret framtidsversion är svårt, då svaren skiftar beroende på vem som får frågan.</p>

Söderhalls renhållningsverk AB’s (SÖRAB) waste facility have an active landfill where they previously have been deposited organic waste. This landfill generates leachate that contains high levels of ammonium. To treat the ammonium rich leachate SÖRAB has built a continuous biological treatment plant (KBR). The KBR uses nitrification and denitrification to transform ammonium to nitrogen. Together with a wetland it constitutes SÖRAB’s treatment for leachate. This project aimed at creating a strategy to ensure that nutrient limits given by Miljödomstolen are not exceeded. SÖRAB wished for the KBR to be emptied yearly, a consequence of this is that the treatment period is paused for 4-􀀀5 months. While investigating the recipient it was found that the outflow from the treatment plant cannot be larger than the flow in the recipient. In cases where the outflow was larger internal nutrient limits were exceeded. With these demands and by evaluating the efficiency of the treatment steps and modelling the leachate formation an operational strategy of how the leachate treatment should be operated during the year was created. The evaluation showed that the denitrification process in the KBR needs additional phosphorus to perform satisfactory. Phosphorus cannot be added without taking the risk of exceeding the limits in the recipient. During the warm season the wetland performed denitrification adequately, though it decreased with the temperature. Therefore the most suitable time for emptying the KBR and pausing the treatment is the cold season. The KBR is optimally emptied during the fourth quarter, it will then be functioning again during the second quarter. Modelling the leachate volume showed that the outflow was greater than the recipient runoff during the third quarter. During this time water needs to be stored within the treatment plan, the wetland was considered the most suitable pond for storage. To enable capacity for the excess volume the level in the wetland needs to be lowered during the first quarter, when the flow in the recipient is high due to the spring flood. The outflow is then higher than the actual runoff from the treatment plant. During the third quarter the water level in the wetland is increased to allow for the treated water to be stored.

Genom att sammanföra historiskt och modernt kartmaterial kan våtmarkers naturliga lokaler synliggöras. När kartmaterialet jämförs med inmätningar av dikesstrukturer blir det tydligt hur marken har dränerats. Korrelationen mellan historisk våtmark, modern torvmark och dikesstrukturer synliggör var i landskapet det finns god potential att nyskapa våtmarker med syfte att bilda kolsänkor. Kolsänkor binder in kol och minskar koldioxidutsläpp till atmosfären. Nyskapade våtmarker och regenererade kolsänkor kan bidra till att nå Sveriges miljömål Begränsad klimatpåverkan – ett tvärvetenskapligt perspektiv behöver utvecklas för att naturvetenskaplig forskning ska kunna appliceras effektivt inom klimatpolitiskt arbete. Med ett sådant synsätt tydliggörs även additionalitet gällande andra miljömål som bidrar till hållbar utveckling.

Sverige är fortfarande ett av världens mest våtmarksrika länder och har därför ett internationellt ansvar för bevarandearbetet. Däremot försvann huvuddelen av våtmarkerna i södra Sverige på grund av dikningar och sjösänkningar mellan 1800- och 1900-talen. Idag har en del våtmarker restaurerats och nyskapats, men det rör sig oftast om öppna vatten med strandzoner och arealmässigt långt mindre än det som trots allt finns kvar. De få kvarvarande kalkfuktängar har ett stort vetenskapligt och kulturellt värde. En rapport om Skånes rikkärr 2009 redogjorde för att 81 % av länets skyddade rikkärr är i behov av insatser i en eller annan form. Strax söder om Kristianstad sänktes Lyngsjön under början av 1800-talet och värdefulla rikkärr och kalkfuktängar bildades på den gamla sjöbottnen. Dessa marker är utnämnda Natura 2000-områden och kommer att bli skyddade som naturreservat. Floran är både art- och individrik och det är bland annat den rika förekomsten av orkidéer gör markerna skyddsvärda. För att bidra till kunskapsunderlaget för framtida skötsel- och bevarandeåtgärder studerades litteraturen och kärlväxterna undersöktes längs tre transekter. Resultatet visade att majoriteten av kärlväxterna som finns där är mer gynnade av bete än av slåtter. Många av arterna visade på en god hävd men det fanns inslag av bladvass Phragmites australis och andra konkurrensstarka växter som har möjlighet att ta över området på ett oönskat sätt. Målsättningen för markerna är att långsiktigt bevara och utveckla områdets naturvärden knutna till ett kulturpåverkat landskap. Här finns en lång tradition av odling och hävd med bete och slåtter. Betesupplägget behöver utvärderas för att ta hänsyn till floran och det finns behov av kompletterande skötsel när betesdjuren inte räcker till för att bevarandestatusen ska kunna upprätthållas.

Fosfor är ett näringsämne som alla växter, djur och människor är beroende av. Ett välkänt problem är övergödning som kan leda till döda sjöar och hav med låg biodiversitet. Dessutom är fosfor ett ämne som möjliggör de jordbruksmetoder som vi idag förlitar oss på. Vad händer om denna ändliga resurs blir en bristvara och starkt begränsar produktionen av mat? Det skulle framförallt drabba de redan utsatta och fattiga länderna. Vi ska använda den fosfor som behövs för att bedriva jordbruk men göra vad vi kan för att minska förlusterna. Upp till 70% av fosforförlusterna i Åkerströmmen härstammar från jordbruksmark, där halterna på många ställen är så pass höga att de enligt naturvårdsverkets klassificering benämns som ”extremt höga halter” av fosfor. Åtgärder behövs i detta område, och i många andra liknande områden i Sverige och världen. Fler och bättre åtgärder behövs som inte bara är klimatsmarta utan även ekonomiskt försvarbara.

This bachelor´s thesis is a study of freshwater plants and if there is a significance of its presence due to different aquatic invertebrates in a landscaped wetland. The study is made by the request of the wetland project LIFE-Goodstream by Hushållningssällskapet Halland County in Southwest of Sweden. Many wetland areas in Sweden have been lost since the beginning of the 19th century due to mankind who needed more acres to be able to survive. The natural habitats that were lost were the homes of many water living invertebrates and water plants. Many scientific articles and other sources talk mostly about a specific invertebrate or a specific water plant. There is a lack of investigating the smaller water plants and the invertebrates together. By this study I hope to awaken an interest in more scientific studies of this subject. By collecting invertebrates in a specific landscaped wetland in Halland County in 2018 I wanted to see if there is a connection between three chosen smaller water plants and two other chosen places with less or no water plants. I also wanted to look at the invertebrate’s amount at the different places both individuals and species and if there was a difference between the during summer and autumn. One of the results showed that there was a connection between the places with water plants. I came to the conclusion that it may not depend on what kind of small water plant one used in a landscaped wetland. However, the importance is that the smaller water plants are used and that the bigger water plants should be kept maintained to not take over the wetland.

The concept for the project is based on using the wetland at Apalsjön as an activity site that contain  a Folketshus, a research center for water studies and a cold bath house. The land today is arable land that has some recurring problems such as flooding and high carbon dioxide emissions. At the same time, the soil is not good enough for cultivation. During the autumn semester, I chose with a group of colleagues to work with the land. The project was to develop a model where we develop knowledge of how a wetland can be used and managed, so that it can deliver eco-system services, recreation and new financial opportunities. Simply to see the wetland as an opportunity and not as a problem or obstacle. The project consists of three sections; The building in the middle is the commercial part, where there will be a cafe and some shops for renting equipment as well as a shop that sells local goods from the farms in the area. The cold bath part to the west has various saunas and relaxation areas that can be used both in summer and in winter. Folketshus and the research part to the east, consists of different rooms, open spaces, to different types of gatherings, lectures and meeting places. OUR COMMON PLACE IN NATURE:In modern history, we in Sweden have had different concepts to describe the puplic places: Medborgarhus, Folkets hus, Bygdegård, Allaktivitetshus and Allmänna samlingslokaler. The idea is clear: We need buildings that can gather us, places where different activities and groups of people can meet and mingle. Public premises that help each individual to get closer to themselves, closer to others and also closer to nature. Is there a place where you can get knowledge, practical help, information, culture, cosiness and movement? A place that can receive every individual as it is? A place that, despite its definite and visible character, welcomes the difference? Personally, I have thought about the questions for a long time. Apalsjön project is a new attempt. / konceptet till  kandidatprojekt bygger på  att använda våtmarken vid Apalsjön som en aktivitetsplats som består av ett folketshus, ett forskning center för vattenstudier och ett kallbadhus. Marken idag är en åkermark som har en del återkommande problem som översvämningen och hög koldioxid insläpp. Samtidigt så är inte marken nog bra för odling. Under höstterminens Valde jag med en grupp kollegor att jobba med marken. Projektet var att utveckla en modell där vi tar fram kunskap om hur en våtmark kan brukas och förvaltas, så att den kan leverera eko systemtjänster, rekreationer, fritid och nya ekonomiska möjligheter. Helt enkelt att se våtmarken som en möjlighet och inte som ett problem eller hinder. Projektet består av tre sektioner; Byggnaden i mitten är den kommersiella delen, där det kommer finnas ett kafé och några butiker för uthyrnings av utrustning samt en butik som säljer lokala varor från gårdarna i området. Kallbadhus delen till väst har olika bastu och relaxutrymme som kan utnyttjas både i sommaren och i vintern. Folketshus och forskning delen till öst, består av olika rum, öppna utrymmen, till olika typer av samlingar, föreläsningar och mötesplatser. VÅR GEMMENSAMA PLATS I NATUREN:I modern historia har vi i Sverige haft olika begrepp för att beskriva dem platser som kan vara för oss alla: Medborgarhus, Folkets hus, Bygdegård, Allaktivitetshus och Allmänna samlingslokaler. Idéen är tydlig: Vi behöver byggnader som kan samla oss, platser där olika verksamheter och grupper av människor kan träffas och blandas. Offentliga lokaler som hjälper varje individ att komma närmare sig själv, närmare de andra och även närmare naturen. Finns det en plats där man kan få kunskap, praktisk hjälp, information, kultur, mys och rörelse? En plats som kan ta emot varje individ som den är? En plats som, trots sin bestämda och synliga karaktär, välkomnar olikheten? Själv har jag funderat länge på frågorna. Apalsjön projekt är ett nytt försök.

The last hundred years humans have drastically changed the amount of available nitrogen in nature. Today human activities release twice as much available nitrogen as all natural processes are doing together. We also have degraded nature´s possibilities to take care of nitrogen through the draining of wetlands and straightening of rivers. In order to regain the potential of nitrogen retention in the water systems there now requires a reshape of the landscape we live in. A planned expansion of the mining activities in Garpenberg, Dalarna, would double the content of nitrogen in the waters below the mine. Water that already contains a high amount of nitrogen. To reduce the risk of eutrophication and increased pressure on the content of oxygen in the watercourses, in this study I investigate where a wetland with refine of nitrogen as a purpose can be located and constructed in the system of Forsån. By topographic studies one appropriate area where the river of Garpenberg flows past Krommetsbo is found. The potential of the area is supported by an inventory of species which are likely to colonize the wetland. The Krommetsbo-wetland will be able to contribute to the reduction of nitrogen in the lower parts of the system. However, additional measures are needed to change the situation in the upper parts of the system.

<p>Metan är en växthuseffektpåverkande gas. Eftersom dess koncentration ökar i atmosfären ingår den i ett stort framtida, globalt miljöproblem. I uppdraget som lärare står att elever ska göras medvetna kring de processer som påverkar deras miljö. Vårt syfte med uppsatsen är att fördjupa våra ämneskunskaper i och kring de processer som påverkar vår miljö. Detta för att göra ndervisningen mer intressant och för att kunna leda eleverna mot en kunskapsutveckling i ett ämne som är högst aktuellt. </p><p>Uppsatsens studie består i att undersöka om det finns metanbildande eller metankonsumerande mikroorganismer i kaveldun, Typha latifolia, (L.) och var i kaveldunet de i så fall finns. Vi vill också lyfta vår egen läroprocess under arbetets gång och se om det finns något där som är användbart i vårt kommande yrkesliv, som lärare, inspiratör och som föredöme. </p><p>I vår undersökning upptäckte vi att det i kaveldunet fanns både metanogener och metanotrofer. I sedimentet fanns både metanogener och metanotrofer. Vi fick klara indikationer på att det fanns metanogener i kaveldunets nedre delar och vi såg att de växte på vätgas och på acetat. Vi fann också att metanotrofer uppehöll sig i kaveldunets rothår och rotnerv och i den övre delen av kaveldunet. </p><p>Sist, men inte minst, fick vi upp ögonen för vikten av att lärande måste komma inifrån individen för att förståelse helt och fullt ska uppstå. För att skapa intresse är det viktigt att arbeta med relevanta och meningsfulla frågeställningar. Dessa frågeställningar behöver vi inte konstruera, de finns redan färdiga i vår omvärld och det är frågor som ungdomar i dag har. </p> / <p>The greenhouse gas, methane, palys an important role in the future climate change on the globe. The curriculum given to teachers constitutes that pupils should be aware of the different processes affecting their environment. </p><p>The purpose of this report is to deepen our knowledge on such processes tohelp us to fullfil this requierment. Hence, this should aid us in making our teaching more interesting and also to enable us to lead the pupils in a knowledge development on a very urgent environmental topic. </p><p>The study examines, if there are microorganisms that produce or consume methane in cattail, Typha Latifolia (L.), and if so, where in the cattail tissues. During our work with the report we also wanted to follow our own teaching process and to highlight phenomena useful in our future professional lives as teachers, inspirers and as good examples.</p><p> We observed that methanogens and methanotrophs were present in cattail tissues as was allso the case in the sediment samples. We got clear indications on that there were methanogenes in the lower parts of the cattail and we saw that they grew on hydrogen gas and on acetate. The methanotrophs resided in the root hair and root nerves as well as in the upper part of the cattail plant. </p><p>We realised that it is important for learning to arise from within the individual for the establishment of a complete understanding of an evironmental issue. To create an interest by any pupil category, it’s important to work with relevant and meaningful questions. We don’t need to construct these questions, they already exist in our surroundings, many of which are the questions of the young people today.</p>