Carlsson, Ann-Kristin & Persson, Åse (2011). Konsten att tillvarata yngre barns motivation till ett lustfyllt lärande (The art of capturing a young child’s motivation to achieve pleasurable learning experience). Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle Specialpedagogik, Malmö Högskola.Syftet med vår studie var att undersöka hur motivation kan tillvaratas i takt med barns stigande ålder samt vad specialpedagogens kunskap kan bidra med i arbetet. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning med fokusgruppsamtal som metod. Då intresset låg i hur motivation tillvaratas hos yngre barn fann vi det relevant att intervjua barn i fyra- till åttaårsålder samt pedagoger som arbetar med barn i denna ålder. Resultat i studien visade att barns motivation kan tillvaratas genom barns intresse samt att lärandet ska var kul och roligt. Det krävs dessutom en pedagog med inlevelseförmåga och ett uppriktigt engagemang samt kunskap kring barns utveckling. Vidare framkom att pedagogerna vill nyttja specialpedagogens kunskaper till handledning, pedagogiska diskussioner samt ha tips på arbetsmetoder för att om möjligt tillvarata barns motivation. I studien framkom hinder i verksamheternas strukturer som bl.a. stora barngrupper som gjorde att barns intressen inte alltid gick att bemöta för att tillvarata deras motivation och lust att lära.

Studiens syfte är att undersöka hur yngre barn utforskar och kommunicerar om naturvetenskapliga fenomen i förskolan och hur pedagogen kan bidra till detta. För att få svar på vårt syfte har vi ställt följande frågeställningar: Vilka handlingar använder barn sig av när de utforskar och kommunicerar om naturvetenskapliga fenomen? Hur arbetar pedagogen för att främja barns nyfikenhet och lusten att upptäcka naturvetenskap?Vi har utgått från en kvalitativ forskningsmetod med en mikroetnografisk ansats, där observationer av yngre barn har varit i fokus. Vi har som hjälpmedel använt oss av video– ljudinspelningar samt fältanteckningar. I vår studie har sammanlagt sexton barn i åldrarna tre-fyra år och två pedagoger deltagit. De teoretiska perspektiv vi har använt oss av är sociokulturellt, konstruktivistiskt och pragmatiskt perspektiv. Då vi tidigare under vår utbildning sett att dessa tre perspektiv kompletterar varandra i tänkandet om barns lärande och utveckling.Resultatet i vår studie visar att barn använder sig av flera olika handlingar såsom verbala, kroppsliga och taktila när de utforskar och kommunicerar om naturvetenskapliga fenomen. De yngre barn, vars språkutveckling ännu inte är fullt utvecklad tar hjälp av sin kropp för att förmedla tankar och kunskaper om sin omvärld. Vi kan se detta genom barnens utrop, dialoger med pedagoger om naturvetenskapligt innehåll men även genom dialoger med barnet själv i utforskande syfte. Pedagogens förhållningssätt i detta blir att hen anammar ett lyssnande och medforskande arbetssätt med hjälp av kommunikativa stöttor för att hjälpa barnen när det verbala språket inte räcker till, för att sätta ord på barnets upplevelser.

Sedan implementeringen av digitala verktyg i läroplanen har en polarisering uppstått kring användandet av digitala verktyg med yngre barn där forskning visar både positiva och negativa aspekter. Massmedia lyfter fram att det råder delade åsikter kring användandet av digitala verktyg bland förskollärare. Syftet med denna studie är därför att undersöka förskollärares perspektiv på användandet av digitala verktyg i sin undervisning med yngre barn. Vi undersöker förskollärares attityder till att använda digitala verktyg tillsammans med yngre barn vilket kan synliggöras genom diskurser. I studien lyfter förskollärarna att de främst använder de digitala verktygen, projektor och lärplatta. Föreliggande studie har utförts med grund i en kvalitativ forskningsmetod med individuella semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska grunden samt analysmetod som tillämpats är inspirerad av Faircloughs kritiska diskursanalys. Transkriberingen har analyserats utefter Faircloughs tredimensionella modell som ingår i den kritiska diskursanalysen.  Resultatet av studien påvisade att förskollärarnas perspektiv på digitala verktyg med yngre barn handlar om att vara uppmärksam om hur och med vilket innehåll verktygen bör och ska användas. Uppmärksamheten tolkas ur förskollärarnas konstruktion av två integrerade diskurser: medvetenhets- och vaksamhetsdiskurs, vilket kan spåras till både förskolans styrdokument och vetenskapliga texter. Studien synliggjorde förskollärarnas attityd och säkerhet i talet i relation till användandet av digitala verktyg med yngre barn utifrån hur de talade och deras konstruerade diskurser.

Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka vilka möjligheter förskolans miljö erbjuder yngre barn att intra-agera självständigt med böcker och hur denna intra-aktion tar sig uttryck. Vår önskan var att genom detta få en fördjupad förståelse för yngre barns förutsättningar att grundlägga en identitet som bokläsare i förskolan. Vi har genomfört två delstudier, varav den ena har undersökt miljön på sex förskolor med observation som metod och med stöd av observationsprotokoll. Den andra delstudien har undersökt barns och böckers intra-aktion på en av dessa förskolor. Denna delstudie genomfördes som en etnografiskt inspirerad mini-studie och med observation med stöd av ostrukturerade fältanteckningar som metod. Vi valde att använda ett posthumanistiskt perspektiv där materialitet ses som aktörer med agens att påverka sin omgivning. Vi använde oss av begreppen agens, aktör, affordance, materiellt-diskursiv och nätverk (hämtat från Actor-Network Theory). Våra huvudsakliga resultat visade att de förskoleavdelningar som ingick i studien erbjöd yngre barn tillgång till böcker, men att denna tillgång varierade mellan förskolorna. Böckernas placering, exempelvis högt eller lågt, i hylla eller låda, inverkade på vilken agens de fick. Vidare hade den omgivande miljöns affordance också påverkan, exempelvis en närplacerad soffa att sitta i för att kunna bläddra i böckerna. Observationerna av barns och böckers intra-aktion visade att barnböckerna hade stark agens och blev aktörer i många olika sorters nätverk med barnen. Andra aktörer i förskolans miljö både hindrade och underlättade barns självständiga intra-aktion med böcker, exempelvis gåvagnar, ljudleksaker, pedagoger och diskurser.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av att möta yngre barns motstånd i form av icke-verbala uttryck för att främja en demokratisk miljö i samband med måltider. Frågeställningarna som besvaras handlar om förskollärarnas upplevelser av hur barn gör icke-verbala motstånd under måltiderna och hur förskollärarna beskriver att de bemöter barns motstånd för att främja en demokratisk måltidsmiljö. Studien har genomförts med en kvalitativ metod och enskilda semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Som teoretisk utgångspunkt har studien inspirerats av Janusz Korczaks barnsyn och pedagogik där respekt, rättigheter och demokrati blir framträdande. Resultatet analyserades fram genom en tematisk analys där det framkom att barnen gör öppna motstånd med hjälp av sitt kroppsspråk och olika redskap. De använder sig även av undvikande och andra uttryck som ljud och känslor för att uttrycka sig. Förskollärarna beskriver det som viktigt att skapa en tydlig struktur inför och under måltiden för att skapa förutsättningar för en demokratisk måltidsmiljö. En stor del av deras bemötande handlar om att tolka barnens uttryck och att anpassa bemötandet efter vilket barn de har framför sig.

Syftet med studien var att analysera hur förskollärare konstruerar undervisning för yngre- respektive äldre barn. Min avsikt att ta reda på vilka konstruktioner av undervisning som framträdde samt vilka konsekvenser dessa fick för barns lärande och utveckling. Studien har utgått från den socialkonstruktionistiska teorin och har genomförts med en kvalitativ metod. Intervjuer med tre förskollärare har använts som datainsamlingsmetod. Genom tematisk analys har en bild av förskollärares konstruktioner av undervisning synliggjorts. De teman som framträdde var: upplevelseinriktad undervisning, spontan undervisning, i dialog med barnen och gruppsammansättning. Resultatet visar att konstruktionerna skiljer sig åt för yngre- respektive äldre barn och är bland annat baserade på förskollärarnas egen tolkning av Läroplan för förskolan Lpfö 18.

Föräldrars mentaliseringsförmåga är avgörande för ett barns psykiska hälsa och utveckling. Utifrån detta utformades föräldragruppsbehandlingen Perspektiv med eklektisk utgångspunkt i framför allt Theraplay och Dialektisk beteendeterapi. Behandlingen gavs till föräldrar med barn mellan 0-12 år med allvarlig barnpsykiatrisk problematik med varierad symtombild och etiologi. En kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer genomfördes med syfte att undersöka föräldrars erfarenheter av behandlingen och eventuella upplevelser av effekt. Resultaten redovisas i teman som visar upplevelse av god effekt, vilket tolkas och diskuteras utifrån terapeutisk gruppeffekt, mentaliseringsutveckling och generalisering i vardagen vilka bygger på varandra i en cirkulär process. Resultaten stöder tidigare forskning som visar att föräldragruppsbehandling och mentaliseringsutveckling i grupp är effektivt. Studiens resultat motiverar fortsatt användning inom barn- och ungdomspsykiatrin och fortsatt metodutveckling.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

A starting point for this study was an interest based in my earlier experience that most of the youngest children’s mathematizing in everyday life was unspoken and unknown. The aim of this thesis is to contribute to the knowledge about how toddlers mathematize and develop mathematical knowledge and understanding through activities with concrete material. The theoretical framework is based on variation theory (Marton &amp; Booth, 1997; Marton et al., 2004), combined with ideas offered by Gibson and Gibson (1955), Gibson et al. (1962) and Gibson and Pick (2000). This framework makes it possible to describe subtle differences in how children handle a mathematical content. It holds a non-dualistic ontological position, and sees phenomena from a second order perspective, focusing on ”children’s perspectives” and the object of learning. The collected data consists of 47½ hours of video documentation of 16 toddlers’ everyday activities and arranged situations in a longitudinal study. Situations chosen for analysis is a sub-sample from a larger corpus. “Fine-grained analysis” is performed of four toddlers’ activities with nesting cups and a ring tower and their verbal and non-verbal interaction. The design of the arranged situations was that a new material was introduced, a material similar to one well known to the children. The toddlers themselves chose the material (self chosen activities) and for how long time they wanted to use it. The materials consisted of rings and cups that could be ordered according to their size and slope in series or in a tower. The results show a variety of different ways that the toddler may handle the situation. From the analysis the following categories have been identified: Building a tower without apparent order, Making an order, Bringing and maintain size order, Challenging order, Creating new order to challenge peers’ knowledge. Based on previous knowledge the child distinguished by differentiation some dimensions of variation, particularly orientation, tower property and size, and values within these dimensions of variation. The results show that toddlers discern and open one dimension of variation at a time. The first dimension of variation the children identify and open is the orientation of the cups and rings. Then what tower a cup belongs to and later the size dimension are discerned by the toddler. Finally the toddler discerns that all cups and rings have a certain place in the order, and that all rings and cups are important for the ordering. A conclusion to be drawn is that a previous value within a dimension of variation is later identified as a new value or another dimension of variation. The interest of this research was to study toddler mathematizing “in situ” and focus on how children’s mathematical development is interactively constructed “here and now”. Toddlers’ activity of this kind is a crucial preparation for fundamental arithmetics such as properties of number and basic operations. Structuring and ordering in series are important in relation to sense-making in early mathematizing. / <p>Disputationen sker fredagen den 9 december 2011, kl.10.00, sal M402 vid Högskolan i Borås</p>

Purpose The purpose of the study was to examine the educator’s thoughts and experiences regarding the term “attachment”. Similarly, we wanted to find out what strategies educators use to create comfortable and secure relationships for the younger children within the large groups of children. According to this purpose, we have formulated the following questions: What experience has educators in working with large groups of children? How do educators perceive the term attachment in relation to the younger children in preschool? Which known strategies the educators use to ensure the younger children’s security within the larger group? Method We have, with a qualitative method, interviewed six educators at three preschools in different municipalities. As a complement to the collected data, we made observations at two of the preschools. Our greatest focus and importance have been on the empirical evidence from the interviews conducted. Theory In our study we have taken the support of Bowlby's “attachment theory” which highlights the importance of close emotional relationships and we also used current research in the field. We have chosen to assume only this theory because we believe that it corresponds to the study's main purpose, namely children's secure attachment. Results From an attachment theory perspective that emphasize the importance of close and emotional relationships for the individual child's development and comfort, one of our results indicates that large groups of children complicate the educators ability to meet the individual child's needs on a daily basis. Based on the interview material it became clear that all educators agree on the importance of being a calm and present educator in the attachment work with younger children. Our results indicate that strategies such as dividing large groups in to smaller ones, as well as a structured working team, are important factors in order to tie in with all children within the larger groups. Most educators emphasize that an inspiring environment that raises the child's curiosity and exploration, promotes the child´s sense of security at the preschool. / Syfte Studiens syfte har varit att ta reda på pedagogers tankar om och erfarenheter av begreppet anknytning. Vi ville även ta reda på vilka strategier pedagogerna använder sig av för att skapa trygga relationer för de yngre barnen i stora barngrupper. Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har pedagogerna av att arbeta med stora barngrupper? Hur uppfattar pedagogerna begreppet anknytning i förhållande till de yngre barnen i förskolan? Vilka uttalade strategier säger pedagogerna att de använder sig av för att skapa trygghet till de yngre barnen i stora barngrupper? Metod Vi har med en kvalitativ metod intervjuat sex pedagoger på tre förskolor i olika kommuner. Vi har även observerat på två av förskolorna som ett komplement till vårt intervjumaterial. Det är empirin från intervjuerna som vi har lagt störst fokus och vikt på. Teori Vi har tagit stöd av Bowlbys anknytningsteori som belyser vikten av nära känslomässiga relationer i vår studie samt använt oss av aktuell forskning. Vi har endast valt att utgå från denna teori då vi anser att den motsvarar studiens huvudsyfte det vill säga barns trygga anknytningar. Resultat Ett av våra resultat påvisar att stora barngrupper försvårar pedagogers möjligheter att dagligen tillgodose det enskilda barnets behov, sett utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv som betonar vikten av nära och känslomässiga relationer för det enskilda barnets utveckling och trygghet. I intervjumaterialet framkom det att alla pedagoger är överens om vikten med att vara en lugn och närvarande pedagog i anknytningsarbetet med yngre barn. Vårt resultat påvisar att strategier som gruppindelning samt ett strukturerat arbetslag är betydelsefulla faktorer i arbetet med stora barngrupper. Flertalet pedagoger betonar att en inspirerande miljö bidrar till att väcka barns nyfikenhet och utforskande, vilket främjar barnets trygghet på förskolan.