Syftet med studien är att studera hur fritidslärare förhåller sig till hur det skapas olika grupperingar på grund av sociala olikheter i elevgruppen i en mångkulturell skola och på ett mångkulturellt fritidshem. Frågeställningarna är utformade så att fritidslärarna har kunnat besvara hur de ser på mångfald i verksamheten och ur vilka aspekter de uppmärksammar grupperingar i den mångkulturella verksamheten beroende på sociala skillnader samt hur de arbetar för att skapa ett vi i verksamheten. För att kunna sätta vårt syfte i ett större sammanhang har vi lyft hur olika forskare beskriver begreppet mångkulturalism beroende på olika kontexter. Fortsättningsvis har vi lyft hur olika sociala distinktioner kan utgöra ett “vi och dom” perspektiv i den mångkulturella skolan och fritidshemmet. Vårt teoretiska ramverk är ”vi och dom” perspektivet. Detta val har vi gjort för att vi har uppmärksammat två olika förhållningssätt i vårt resultat. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi har använt oss av intervjuer och ljudinspelningar för att ta del av deltagarnas innersta tankar om fenomen. Fyra stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra olika fritidslärare som arbetar på mångkulturella skolor och fritidshem. Resultatet visar att det förekommer elevgrupperingar i den mångkulturella elevgruppen beroende på språk, religion, kultur och socioekonomiska aspekter.

<p> </p><p>Den svenska integrationspolitikens generella omfördelning av resurser har bytt skepnad och vi ser idag en allt mer selektiv och riktad politik. Statliga insatser för att främja integration blir allt mer geografiskt riktade och detta kan få effekten att olika former av problematik förknippas med de områden som insatserna riktas mot istället för att ses som ett separat fenomen. Forskning inom området har visat att samhället genom olika maktmedel definierar ”svenska” värderingar och förhållningssätt som norm och att integration har blivit en fråga om att anpassa ”de andra” till denna norm. Ytterligare forskning behövs inom området och  det behövs en större klarhet i vilken typ av problem som integrationspolitiken vill finna en lösning på. Denna studie syftar till att nå en ökad förståelse för hur insatser för ökad integrering uppfattas av människor involverade i dem. Studien har strukturerats utifrån fyra intervjuer med människor som varit professionellt engagerade i ett riktat integrationsprojekt i Trollhättans kommun. Resultaten illustrerar brister i kommunikation mellan makthavare och de människor som blir föremål för insatserna men pekar även på möjligheter till samarbete och gränsöverskridande gemenskaper om det sker utifrån rätt motiv. Vikten av att initiativ till förändring kommer underifrån har varit ett centralt tema.</p>

Den svenska integrationspolitikens generella omfördelning av resurser har bytt skepnad och vi ser idag en allt mer selektiv och riktad politik. Statliga insatser för att främja integration blir allt mer geografiskt riktade och detta kan få effekten att olika former av problematik förknippas med de områden som insatserna riktas mot istället för att ses som ett separat fenomen. Forskning inom området har visat att samhället genom olika maktmedel definierar ”svenska” värderingar och förhållningssätt som norm och att integration har blivit en fråga om att anpassa ”de andra” till denna norm. Ytterligare forskning behövs inom området och  det behövs en större klarhet i vilken typ av problem som integrationspolitiken vill finna en lösning på. Denna studie syftar till att nå en ökad förståelse för hur insatser för ökad integrering uppfattas av människor involverade i dem. Studien har strukturerats utifrån fyra intervjuer med människor som varit professionellt engagerade i ett riktat integrationsprojekt i Trollhättans kommun. Resultaten illustrerar brister i kommunikation mellan makthavare och de människor som blir föremål för insatserna men pekar även på möjligheter till samarbete och gränsöverskridande gemenskaper om det sker utifrån rätt motiv. Vikten av att initiativ till förändring kommer underifrån har varit ett centralt tema.

De mänskliga rättigheterna avser och innefattar alla individer. De mänskliga rättigheterna är allomfattande och menar på att alla individer är födda fria, har samma värde och rättigheter. De berör alla människor över hela världen, bortsett från nationalitet, kultur eller andra kontexter. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarsamt samhällsproblem som uppmärksammats i Sverige och ställer högre krav på statens myndigheter att förfara och tag till insatser. Trots FN:s mänskliga rättigheter, Europa konventionen och de svenska grundlagarna förekommer det diskriminering, förtryck, våld och mord på kvinnor runt om i landet. Våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt samhällsproblem som förekommer trots att vi lever i ett demokratiskt Sverige. Bortsett från våld mot kvinnor förekommer det en annan sort av våld, hedersrelaterat våld, förtryck eller mord. Under 2000-talet uppmärksammas hedersrelaterat våld av media.  Detta låg i grund till att politiska debatter väcktes till liv. Media uppmärksammar historier om kvinnors situation där de t.ex. gifts bort av sin familj och hur de blir förtryckta ur ett kulturellt perspektiv och i vissa extrema fall där konsekvenserna av kvinnornas protester leder till mord.

This essay is about the hostility towards strangers and foreigners within a Swedish historic context, not only towards foreigners coming from another country, but also directed to people within the Swedish society among the ethnic Swedes themselves. From their accounts of the concept I will discuss why and how this hostility towards strangers has developed and been expressed when they were younger, but also how they perceive the phenomena today as it express itself.

Syftet med studien är att undersöka hur samerna respektive den nordamerikanska ursprungsbefolkningen framställs i samtida historieläroböcker för gymnasiets senare historiekurser. Det som undersökts är hur de två ursprungsfolkens historia och kulturmöten framställs i relation till vad som står i Gy11:s läroplan. Den använda metoden är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys integrerat med Homi Bhabhas postkoloniala teori. Faircloughs metod belyser maktförhållanden i texten och Bhabhas teori klarlägger hur dessa maktförhållanden ter sig. Resultatet visar att det förekommer maktdiskurser i samtliga undersökta läroböcker. I vissa av böckerna finns ett tydligt ”vi och dem” perspektiv, där de två ursprungsfolken framställs som ”dem”. När urfolken väl nämns i läroböckerna nämns de kort och utan vidare problematisering, vilket gör att eleverna inte ges den kunskap om ursprungsfolk som läroplanen uttrycker. Dessutom nämns de alltid i relation eller åtskillnad från nationalstaten, aldrig enskilt. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning inom området, vilket tyder på att varken samernas eller den nordamerikanska ursprungsbefolkningen ges något vidare utrymme i den svenska historieskrivningen på gymnasiet.

<p>Diskursen om integration fortsätter att dominera den offentliga debatten ochhänvisar till ”invandrare” som en icke-integrerad grupp som ska integreras bland ”oss” integrerade svenskar. Med hjälp av en diskursanalys har syftet med denna uppsats varit att utröna på vilket sätt den svenska integrationsdiskursen bidrar till, eller motverkar, reproduktionen av ”vi- och dom”-tänkande och andrefiering av personer med invandrarbakgrund i det svenska samhället. Detta eftersom diskursen om integration är en viktig del i integrationsarbetet. Studien har utgått från följande frågeställningar: Vad innebär fenomenet integration ur ett myndighetsperspektiv?, Hur framställs ”dom”/”invandrarna” som skall integreras i det svenska samhället i den politiska diskursen om integration?, Tar myndighetsdiskursen om integration hänsyn till intersektionen mellan klass, kön och etnicitet? Materialet som analyserats har avgränsats till ett antal officiella dokument som, genom ett strategiskt urval valts ut från tre huvudområden: Regeringens strategier för integration, länsstyrelsens riktlinjer för integration och uttalanden gjorda av integrationsministern. Dessa dokument har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna; ”Vi- och Dom”- tänkandet och politiken, andrefiering och strukturell diskriminering ur ett intersektionellt perspektiv. Studiens resultat visar att integrationsdiskursen inte är neutral och att de svenska myndigheternas integrationsdiskurs bidrar till reproduktionen av ett ”vi och dom”- tänkande som systematiskt delar befolkningen i kategorierna ”svenskar” (vi) och ”invandrarna” (dom). Integration framställs genomgående som ett etniskt fenomen, som endast berör ”invandrare”, vilka oftast framställs som en problematisk grupp. ”Invandrarna” nämns otaliga gånger i anslutning till sociala problem som arbetslöshet, bidragsberoende eller som orsaker till den bristande integrationen. När ”invandrare” inte nämns i anslutning till problem beskrivs de istället som en resurs som det svenska samhället (vi), måste ta tillvara och utnyttja. Dessutom visar resultaten på att den svenska integrationsdiskursen i hög utsträckning saknar ett intersektionellt perspektiv och därmed sällan tycks tahänsyn till intersektionen mellan klass, kön och etnicitet som en grund för enfruktbar analys bortom ”Vi och Dom”- tänkandet och handlandet.</p>

Diskursen om integration fortsätter att dominera den offentliga debatten ochhänvisar till ”invandrare” som en icke-integrerad grupp som ska integreras bland ”oss” integrerade svenskar. Med hjälp av en diskursanalys har syftet med denna uppsats varit att utröna på vilket sätt den svenska integrationsdiskursen bidrar till, eller motverkar, reproduktionen av ”vi- och dom”-tänkande och andrefiering av personer med invandrarbakgrund i det svenska samhället. Detta eftersom diskursen om integration är en viktig del i integrationsarbetet. Studien har utgått från följande frågeställningar: Vad innebär fenomenet integration ur ett myndighetsperspektiv?, Hur framställs ”dom”/”invandrarna” som skall integreras i det svenska samhället i den politiska diskursen om integration?, Tar myndighetsdiskursen om integration hänsyn till intersektionen mellan klass, kön och etnicitet? Materialet som analyserats har avgränsats till ett antal officiella dokument som, genom ett strategiskt urval valts ut från tre huvudområden: Regeringens strategier för integration, länsstyrelsens riktlinjer för integration och uttalanden gjorda av integrationsministern. Dessa dokument har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna; ”Vi- och Dom”- tänkandet och politiken, andrefiering och strukturell diskriminering ur ett intersektionellt perspektiv. Studiens resultat visar att integrationsdiskursen inte är neutral och att de svenska myndigheternas integrationsdiskurs bidrar till reproduktionen av ett ”vi och dom”- tänkande som systematiskt delar befolkningen i kategorierna ”svenskar” (vi) och ”invandrarna” (dom). Integration framställs genomgående som ett etniskt fenomen, som endast berör ”invandrare”, vilka oftast framställs som en problematisk grupp. ”Invandrarna” nämns otaliga gånger i anslutning till sociala problem som arbetslöshet, bidragsberoende eller som orsaker till den bristande integrationen. När ”invandrare” inte nämns i anslutning till problem beskrivs de istället som en resurs som det svenska samhället (vi), måste ta tillvara och utnyttja. Dessutom visar resultaten på att den svenska integrationsdiskursen i hög utsträckning saknar ett intersektionellt perspektiv och därmed sällan tycks tahänsyn till intersektionen mellan klass, kön och etnicitet som en grund för enfruktbar analys bortom ”Vi och Dom”- tänkandet och handlandet.

No description available.

Folkhälsomyndigheten är en viktig aktör i det nationella smittskyddsarbetet mot covid-19. Sedan pandemins start har myndigheten haft det primära uppdraget att förse befolkningen med viktig information om det aktuella läget kring covid-19. I ett försök att kontrollera smittspridningen av viruset har riktlinjer och rekommendationer formulerats till befolkningen. Individer som är 70 år och äldre identifierades tidigt som en huvudsaklig riskgrupp att skydda från den allvarliga sjukdom eller död som covid-19 kan orsaka.  Med avsikt att medvetengöra ålderistiska inslag i officiella myndighetsuttalanden, syftar denna uppsats att undersöka hur språket som förmedlas i presskonferenserna kan tänkas konstruera och reproducera föreställningar av ålder. I denna studie kommer de förändringar i levnadsvanor som riktlinjerna medförde att problematiseras utifrån ett sociologiskt perspektiv. Frågeställningen fokuserar på hur myndigheter mobiliserar åldersrelaterade diskurser i sitt pandemisvar. Det material som avser att granskas utgår från transkript av myndighetsgemensamma presskonferenser. Med hjälp av en kritisk diskursanalys kan språket undersökas närmare. I analysen av datamaterialet fungerar Norman Faircloughs tredimensionella modell som ett vägledande redskap tillsammans med teorierna om ålderism, stigma och diskurs.  Resultaten visar att presskonferenser gällande covid-19 tenderar att kategorisera  åldersrika som en homogen och sårbar grupp i behov av skydd. Vidare bygger presskonferenserna på kronologiska ålderskategorier som kan försätta åldersgrupper i motsättning till varandra och därmed orsaka ett ”vi” och ”dem”-tänk. Studien kan bidra till att medvetengöra problematiska diskursiva uttryck om ålder som riskerar att skapa diskriminerande strukturer på såväl mikro- som makronivå.