Höga nivåer av arbetsrelaterad stress rapporteras inom sjuksköterskeyrket. Som stress faktorer anges dålig bemanning, mycket vikarier, schemaomläggningar, oklar yrkes fördelning, tidspress, kunskapsbrist och dåligt stöd från huvudman. Relativt mycket forskning är gjord om stress allmänt hos sjuksköterskor, betydligt mindre är skrivit om stress bland sjuksköterskors som vårdar döende patienter i hemmet, på hospice eller på sjukhus. Sjuksköterskor som vårdar döende patienter möter dagligen lidande, sjukdom och död som väcker existentiella funderingar och de löper hög risk att drabbas av emotionell utmattning och utbrändhet. Palliativ vård ställer höga krav på sjuksköterskan i fråga om på faktakunskap, omdöme och erfarenhet. Att få förståelse för orsaker till negativ stress hos sjuksköterskor i arbete med palliativa patienter är av största betydelse då denna stress i slutändan påverkar vården och bemötandet av den döende och dess familj samt sjuksköterskornas välbefinnande.Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av stress i arbetet med döende patienter inom palliativ vård samt vilka faktorer som leder till den negativa stressen. Tio vetenskapliga artiklar motsvarande syftet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Vissa stressfaktorer som kommit fram i resultatet är vanliga inom sjuksköterskeyrket men vissa, exempelvis död och döende, är specifika vid vård av patienter i livets slutskede. Diskussionen förs över de stressupplevelser som är liknande för alla arbetsområden inom sjuksköterskeyrket men framför allt över det som är specifikt för dem som arbetar med palliativ vård, där några exempel är upplevelse av hjälplöshet, känsla av att svika patienter, otillräcklighet, för lite kunskap om palliativ vård, gränser mellan profession som sjuksköterska och relation med patienten och anhöriga samt sorg och oro över patienterna och de anhörigas situation. Kunskaper som framkommer i detta arbete kan användas för att få ökad förståelse av fenomenet stress vid vård av palliativa patienter och dess följder. Mera svensk forskning inom området kan vidare utveckla kunskaper beträffande sjuksköterskors upplevelser, vilka behov som finns samt vilka åtgärder som kan minska negativ stress. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Att ha en anhörig som är i livets slutskede kan innebära ett deltagande av den närstående och är många gånger en lång process. Närstående kan uppleva lidande vilket kan vara svårt att bemöta för sjuksköterskan. Alla närstående hanterar sina känslor på olika sätt och sjuksköterskan behöver ha en öppenhet och följsamhet inför varje människas förändrade livsvärld. Enligt Socialstyrelsen behöver närstående särskilt stöd som är utformat efter deras behov. Syftet med den här uppsatsen är att belysa närståendes levda erfarenheter av att ha en anhörig i livets slutskede. För att närma oss närståendes levda erfarenheter valdes fem stycken självbiografier för analys. Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet handlar om hur närstående upplevde ett lidande när deras anhörig var i livets slutskede, ett lidande som innefattade sorg, existentiella tankar och upplevelser av skam, skuld och förlåtelse. De närstående upplevde också en förändring av deras livsvärld då de upplevde att de intog nya roller i relationen till de anhöriga. Förändringarna innebar även en upplevelse av trötthet och att det kändes som att leva i en overklighet. Känslor av maktlöshet upplevdes av de närstående när exempelvis det fanns brister i vården av anhöriga, eller rädslan av att som närstående bli lämnade. Samtidigt kunde närstående uppleva trygghet, då de upplevde att vården var god, att vänner, familj och bekanta fanns där som ett stöd. De fann även en trygghet i att förbereda inför ett avsked med den anhörige. Det är av vikt att vi som blivande sjuksköterskor har ett mod att våga finnas där för de närstående, att uppmärksamma deras behov. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Den yrkesgrupp som tillbringar en omfattande tid med döende patienter är sjuksköterskor. I likhet med sjuksköterskorna kommer sjuksköterskestudenterna i kontakt med dessa patienter i samband med sin verksamhetsförlagda utbildning. Det ställer krav på att sjuksköterskestudenterna är förberedda inför vårdandet av patienter i livets slutskede. Studenterna kan utifrån tidigare erfarenheter reagera olika och de kan ha svårt att veta hur de ska hantera situationen och sina känslor. För att studenterna ska kunna hantera situationen i sin framtida yrkesroll är det värdefullt att belysa dessa upplevelser. Syftet var att belysa sjuksköterskestudenters upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Metoden som har använts är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Utifrån åtta artiklar skapades fyra huvudteman och åtta underteman. Resultatet visade på att ju längre vårdtiden var desto mer utvecklad blev vårdrelationen. Detta ledde till att relationen stärktes. Det resulterade i en större känslomässig påfrestning när patienten avled. Känslor av otillräcklighet i yrkeskunnandet vad gäller kliniska färdigheter och kommunikation ledde till svårigheter för studenterna i vårdandet av patienterna. Att vårda patienter i livets slutskede visade sig vara känslomässigt påfrestande. Handledarnas roll var betydande för hur studenter upplevde och hanterade situationen. I diskussionen berörs betydelsen av stöd, reflektion och utbildning. En förberedande utbildning som behandlar vård i livets slutskede skulle kunna vara av värde för studenter. Vidare diskuteras det hur mycket ansvar sjuksköterskestudenter bör ha i vårdandet av patienter som befinner sig i livets slutskede. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Tidigare forskning visar att den palliativa vården är vanligast i hemmen men i takt med en ökande och åldrande befolkning blir den palliativa vården på sjukhusavdelningar alltmer efterfrågad och behoven för detta ökar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhusavdelningar. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Tre teman framkom; att bidra till en värdig död, att vara emotionellt involverad och att utvecklas i flera dimensioner. Dessa utmynnade i totalt sju subteman. Sjuksköterskor ansåg att relationer och miljöer kan påverka en god död. De erfor att det var svårt att hitta en balans mellan att vara personlig och professionell och att de kunde känna sig otillräckliga. Samtidigt var det givande för sjuksköterskorna som utvecklades personligt och professionellt, vilket bidrog till ett bättre omvårdnadsarbete i framtiden. Slutsats: Sjuksköterskor ansvarar för patienten men tar också ett stort ansvar för att de anhöriga ska vara delaktiga samt känna välbefinnande och trygghet. Sjuksköterskor erfor det svårt att vårda patienter i livets slutskede. Trots detta gav det mycket tillbaka till sjuksköterskorna vilket ökade deras välbefinnande och deras vilja och ork att fortsätta med sitt arbete.

Bakgrund: I Sverige dör ca 90 000 människor varje år och cirka 80 procent av dessa människor behöver en lindrande vård, då deras behandling för sjukdomen inte ger någon effekt längre. Flera patienter får inte den smärtlindring de behöver på grund av att man inte smärtbedömmer på korrekt sätt och att kunskapen hos sjuksköterskor är bristande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskestudenters faktiska kunskap om smärtbedömning inom vård i livets slutskede samt sin självskattning av denna kunskap och grundutbildningens bidrag till densamma. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras i underrubrikerna Sjuksköterskestudenternas kunskaper, självskattning av sjusköterskestudenternas sin kunskap och Grundutbildningens bidrag till sjuksköterskestudenternas kunskap. Slutsats: Kunskapen hos sjusköterskestudenterna från termin fyra till sex var god både utifrån kunskapsdelen samt respondenternas egenskattning av kunskap. Fortsatta studier behöves göras då tidigare forskning inom smärtbedömning i livets slutskede var bristande.

Background: Around 100 000 people die in Sweden every day and most of them need palliative care. Palliative care means relieving relief and promoting good quality of life for dying persons. Palliative care is included in the education programme for nurses, although it varies during the education. The aim:To describe nurses experience of care in palliative care with focus on the end of life care. Method:A literature study based on eleven scientific articles. Main Result:Showed that care for dying patients are sensitive and emotional for nurses and this can affect palliative care. The experiences showed that nurses felt unprepared to meet dying patients, this was linked to deficiencies such as knowledge, time, experience and support. The result showed that communication and close relationships are basis for good palliative care and also the promotion of good quality of life for dying patients at the end of their lives. Conclusion: Palliative care is complex. In order for nurses to be able to offer good palliative care for the dying patients, better educations and strategies are needed to deal with difficult situations and build a stronger relationship with the patients and their relatives. Furthermore, lack of time and knowledge affects the care and nursing profession. Developing the experiences as well as constant reflection on nurse's work role can help to understand the care of dying patients better. / Bakgrund: Varje år avlider cirka 100 000 människor i Sverige. De flesta behöver palliativ vård. Palliativ vård innebär att lindra lidandet och främja god livskvalitet för döende personer. Palliativ vård ingår i utbildningen för sjuksköterskor, men innehållet varierar under utbildningens gång. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av vårdandet inom palliativ vård med fokus på livets slutskede. Metod: En litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Visade att vårda döende patienter är känslomässigt för sjuksköterskor och detta kan påverka den palliativa vården. Upplevelserna visade att sjuksköterskor kände sig oförberedda att möta döende patienter, detta förknippades till brister såsom kunskap, tid, erfarenheter samt stöd. Resultatet visade att kommunikation och nära relation är förutsättningar för en god palliativ vård och främjar god livskvalitet för döende patienter i livets slutskede. Slutsats: Palliativ vård är komplex. För att sjuksköterskor ska kunna erbjuda en god palliativ vård till döende patienter behöver de mer utbildning och strategier för att hantera svåra situationer samt skapa en bättre relation med patienterna och anhöriga. Brist på tid och kunskap påverkar vård och sjuksköterskors profession. Utveckling av upplevelserna samt ständig reflektion över sjuksköterskornas arbetsroll kan vara till hjälp för en bättre förståelse av att vårda döende patienter.

<p>When someone becomes seriously ill from cancer their relatives experience a great suffering from observing the changes in their loved ones as a result of the disease. They felt that they did not receive the support and information they needed to process their difficult lives.It also emerged that the relatives didn’t think the nursing staff treated and saw the family as a whole. The purpose of the study was to describe the suffering of families, as they experienced that during the final stages of a cancer patient's life. An inductive, manifest, content analysis has been carried out in five autobiographies written by relatives of patients, who had died as a result of cancer. Biographies were reviewed by the Graneheim and Lundman's method of analysis. We used Katie Eriksson’s scientific theories of care regarding suffering as a theoretical framework. The result has collected material presented in three categories: fear, sadness, and frustration which mirrors the suffering of relatives in these books. The results showed that the relatives denied the disease's existence, experienced a fear of the disease symptoms, death, and a future without the patient. The relatives describe the grief that they felt about the prospect of being left alone, about the patient's deterioration, and of not being seen as individuals. Finally the relatives describe the frustration they feel over the panic, stress, fatigue and anger that they experience in the end of the patients life.</p> / <p>När någon blir svårt sjuk i cancer upplever dess anhöriga ett stort lidande över att se sin närmaste förändras till följd av sjukdomen. De upplevde att de inte fick det stöd och den information som de behövde för att hantera sin svåra livssituation. Det framkom också att anhöriga inte tyckte vårdpersonalen såg och vårdade familjen som en helhet. Syftet med examensarbetet var därför att beskriva anhörigas lidande så som de upplever det under den sista tiden av den cancersjuka patientens liv. En induktiv manifest innehållsanalys har genomförts på fem självbiografier skrivna av anhöriga till patienter som avlider till följd av cancer. Biografierna granskades med Graneheim och Lundmans analysmetod. Som teoretisk referensram används Erikssons vårdvetenskapliga teorier om lidande. I resultatet har insamlat material redovisats i tre kategorier; rädsla, sorg och frustration som speglar de anhörigas lidande i böckerna. Resultatet visar att de anhöriga förnekar sjukdomens existens och upplever en rädsla över sjukdomens symtom, döden och en framtid utan patienten. De anhöriga beskriver den sorg de upplever över att bli lämnade ensamma, över patientens försämring och över att inte bli sedda som individer. Slutligen beskriver anhöriga en frustration över den förtvivlan, panik, stress, trötthet och vrede som de upplever under sista tiden patienten finns i livet.</p>

<p><strong><p>Bakgrund</p></strong>: Vård av barn i livets slutskede och deras föräldrar innefattar att försöka se både barnet och föräldrarnas behov och som sjuksköterska bemöta dessa. <strong>Syfte: </strong>Syftet är att utifrån aktuell forskning beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda till barn i livets slutskede och till deras föräldrar. <strong>Metod</strong>: Studien är utförd som en systematisk litteraturstudie på kvalitativa studier. Sökningarna utfördes i PubMed, Cinahl och PsychINFO. Sex artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Sjuksköterskorna upplever att det är emotionellt påfrestande men också givande och bekräftande att vårda till barn i livets slutskede. Sjuksköterskornas erfarenhet är att barnens existentiella frågor är svåra att bemöta. Samtidigt anser de att organisatoriska faktorer försvårar och upptar tid och resurser från patientarbetet. Copinstrategier var något sjuksköterskorna använde sig av eller som saknades för att klara av arbetet. <strong>Slutsats</strong>: Sjuksköterskor erfar svårighet att svara på barns frågor om döden och inte engagera sig för mycket emotionellt. Det professionella förhållningssättet var något som var problematiskt att upprätthålla vid vård av barn i livets slutskede. Brist på resurser och tid genererade att de kände en oförmåga att lindra barnens psykiska och fysiska lidande och föräldrarnas sorg. Sjuksköterska har behov informella och formella strategier för att klara av att vårda barn i livets slutskede och deras föräldrar.</p>

<p><p>Bakgrund: Att vara närstående åt någon som befinner sig livets slut är en stor påfrestning där delaktigheten blir central. Hur närstående upplever delaktigheten är beroende på hur information ges. Att vara delaktig innebär att ha en del i, att vara närvarande och medverka i vården av en annan person. Utifrån ett systemteoretiskt tänkande betraktas personer i sitt totala sammanhang där även de närstående hamnar i fokus. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av delaktighet i samband med vård i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserade på vetenskapliga artiklar som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Bygger på tre huvudkategorier; från att ha kontroll till att famla i mörker, att befinna sig i en svår livssituation och att kastas in i en ny roll. Delaktigheten yttrade sig i positiva och negativa känslor som närstående pendlade mellan. Andershed och Ternestedts förståelseram användes för att strukturera resultatet. Slutsats: Då närstående befinner sig i en besvärlig situation är det väsentligt att vårdpersonal ger utrymme, involverar och ser till närståendes individuella behov. Att byta roll med de närstående, ställa öppna frågor kan göra att de blir bekräfta och sedda vilket kan vara ett sätt att göra dem delaktiga på ett meningsfullt sätt.</p></p> / <p><p>Background: Being a relative to someone who is at the end of life is a big strain in which participation is a key. How relatives experience participation is dependent on how the information is given. Being involved means to be a part of, to be present and to participate in the care of another person. On the basis of systems theory people are considered in their total context, where relatives are also in focus. Aim: To describe relatives’ experiences of participation during end of life care. Method: The study was conducted as a literary review based on scientific articles that were analyzed with a content analysis. Results: Based on three main categories, from having the control to a grope in the dark, to be in a difficult situation of life and to being thrown into a new role. The participation of the relatives oscillated between positive and negative feelings. Andershed and Ternestedts framework was used to structure the results. Conclusion: When relatives are in a difficult life situation it is essential that health professionals give them space, involve them, and ensure their individual needs. Changing roles with relatives and asking open-ended questions can make relatives feel like participants who are confirmed and involved in a meaningful manner.</p></p>

Bakgrund: Den palliativa vården ska vila på etiska utgångspunkter och en helhetssyn av patienten samt utgå från patientens behov. Centralt för den palliativa sjuksköterskan är att vara relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. God omvårdnad i livets palliativa slutskede och vilka nutritionsåtgärder som ska vidtas när inte längre föda via munnen är möjligt, är svåra beslut att ta för att ge patienten en fridfull död. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att ge, avsluta eller avstå enteral eller parenteral nutrition till patienter i palliativt slutskede. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där totalt 10 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar granskades och analyserades enligt Fribergs (2006) modell. Resultat: Ur resultatet identifierades fyra kategorier, vilka var livskvalitet, etiska aspekter, kommunikation och utbildning med tio tillhörande subkategorier. Resultatet visar att om sjuksköterskor har en tidig dialog med patient, anhörig och läkare angående nutritionsåtgärder i palliativt slutskede skapas bättre förutsättningar för en individuell vårdplan och bevarande av patientens autonomi. Samtidigt framkommer det att sjuksköterskor känner sig otrygga i dialogen angående nutritionsåtgärder på grund av bristande kunskap om den fysiologiska processen i döendefasen. Konklusion: Mer utbildning behövs för att sjuksköterskor ska känna sig tryggare i sin roll avseende nutritionsåtgärder i palliativt slutskede. / Background: Palliative care requires an ethical and comprehensive view of the patient and his/her needs, and it is essential to create a supportive relationship with the patient while efficiently coordinating with one’s colleagues. It is difficult for nurses to makethe proper decisions about nutritional measures in order for the patient to have a peaceful death. Aim: The aim of this study is to highlight nurses’ experiences with giving, finishing or abandoning nasogastric intubation and parenteral nutrition with patients during the final phase of palliative care. Method: A literature survey was conducted and 10 scientific articles were reviewed and analyzed according to the Friberg (2006) model. Result: Four categories (with ten subcategories) were identified: life quality, ethical aspects, communication, and education. Nurses who create an early dialogue with the patient, relatives, and doctors about nutritional measures during the final phase of life improve individual care and preserve the patient’s autonomy. However, nurses feel insecure when it comes to nutritional measures because of a lack of knowledge about the physiological process in the phase of death. Conclusion: Further education is needed in order for nurses to feel more secure when making measures about nutrition in the final phase of life.