Bakgrund: Cirka 1% av världens befolkning dör varje år, 70% av dem föredrar attdö hemma, men det är bara hälften som gör det. Vård i livets slutskede innebär enhelhetssyn genom att stödja patienten vid obotlig sjukdom genom största möjligavälbefinnande och livskvalité. Sjuksköterskan ska kunna stötta och stärka den sjukepatienten oavsett i vilken fas i livet hen befinner sig.Syftet: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livetsslutskede i hemmet.Metod: En litteraturstudie genomfördes och data analyserats med en integreradanalysmetod. Artiklar söktes genom databaserna Cinahl och PubMed och niovetenskapliga artiklar inkluderades i studien. Artiklarna kvalitet granskades medhjälp av Malmö högskolas granskningsmall.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med sju underkategorier. I.Hemmet som vårdmiljö, II. samarbete och stöd, III. sjuksköterskors utmaningar avatt arbeta i hemmet, IV. professionellt perspektiv och V. möjligheter att bidra till engod död.Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde känslomässigt utmattning av att ge vård i livetsslutskede, trots detta ansågs det vara ett privilegium att vårda patienter i livetsslutskede. Sjuksköterskorna beskrev vikten av samarbete med andra professionersamt en god relation med patienter och deras närstående. De beskrev ocksåutmaningar som de stöter på när de arbetar i patientens privata hem.

Bakgrund: Palliativ vård innebär ett holistiskt förhållningssätt där målet är att lindra lidandet och främja bästa möjliga livskvalité vid en obotlig sjukdom. Palliativ vård och vård i livets slutskede bedrivs inom alla vårdformer. Det är därför viktigt att även grundutbildade sjuksköterskor har kunskap om palliativ omvårdnad. I både personcentrerad vård och palliativ vård är närstående en viktig del och deras kunskap och behov behöver uppmärksammas. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser i det palliativa vårdandets slutskede på en sjukvårdsinrättning. Metod: En förenklad systematisk litteraturöversikt baserad på tolv empiriska studier med kvalitativ ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom som påverkade närståendes upplevelser, Kommunikationens betydelse i livets slutskede, Vård utifrån ett holistiskt perspektiv, Fysisk närvaro, en meningsfull uppgift och Sjukvårdens roll i livets slutskede. Positiva upplevelser relaterade till lyhörd och tillmötesgående personal där närstående inkluderades och sågs. Omvårdnadens kvalité och miljön var faktorer som påverkade värdigheten likaså otydlig kommunikation. Konklusion: God kommunikation och ett personcentrerat förhållningssätt ligger till grund för en god palliativ vård. Omvårdnaden kan inte enbart utföras utifrån standardiserade rutiner utan behöver anpassas efter individ och behov.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att anhöriga i palliativ vård anser att kommunikation är en avgörande del vid möte med sjuksköterskor. Anhöriga upplever att sjuksköterskor i vissa fall kommunicerar otydligt om patientens hälsotillstånd vilket bidrar till ökad stress och oro. Patienter upplever trygghet och delaktighet när sjuksköterskor kommunicerar och ger stöd i palliativ vård vid livets slutskede. Syfte: Att skapa en översikt över sjuksköterskors erfarenheter av möte med anhöriga i palliativ vård vid livets slutskede. Metod: Allmän litteraturöversikt. Tio utvalda artiklar har analyserats varav sju av kvalitativ ansats, två av kvantitativ ansats och en mixad ansats. Resultat: Anhöriga är en viktig del vid palliativ vård och sjuksköterskorna erfor behov av mer utbildning om hur möte med anhöriga ska gå till väga för att främja god vårdkvalité. Sjuksköterskorna erfor att varje möte är unik och ett individanpassat stöd är viktigt att ge för att lindra lidandet som kan uppstå när närstående vårdas vid livet slutskede. Slutsats: Sjuksköterskorna erfor behov av ökad kunskap om hur möte med anhöriga i palliativ vård bör gå till väga för att främja god vårdkvalité. Sjuksköterskorna upplevde att kommunikation och stöd bidrog till att anhöriga och patienter behov och önskemål tillgodosågs och lidandet lindrades.

Bakgrund: Arbetet med palliativa patienter i livets slutskede kräver att vårdgivaren har hög nivå av medkänsla, detta är en essentiell komponent i mötet och omhändertagandet av patienterna i livets slutskede. Bristande medkänsla är en av flera upplevelser som tidigare forskning har undersökt hos sjuksköterskor som arbetar inom palliativ vård. Fysioterapeuters upplevelse och psykiska påfrestning till följd av arbetet med palliativa patienter i livets slutskede har inte undersökts i lika stor utsträckning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av att möta patienter i livets slutskede. Metod: Författarna utformade en semistrukturerad intervjuguide för att besvara syftet. Samtliga intervjuer genomfördes och spelades in digitalt via Zoom. Tre fysioterapeuter som är yrkesverksamma på olika sjukhus i Region Norrbotten deltog i studien. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier: personcentrerat förhållningssätt, utmanande, psykiskt ansträngande, acceptans och meningsfullhet. Huvudkategorierna kunde delas upp i tio subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuternas upplevelse av att arbeta med palliativa patienter i livets slutskede är att det är utmanande eftersom de arbetar utifrån ett personcentrerat synsätt och det kan vara en psykisk påfrestningen att se en patient handfallen inför döden. Samtliga upplevde att de hade stor acceptans inför att de inte kunde rädda patientens liv, utan bara ge guldkant på deras tillvaro som den ser ut i nuläget, vilket gav dem en upplevelse av att deras arbete är meningsfullt.

Bakgrund: Cirka 90 000 personer dör årligen i Sverige och mellan 70 000–75 000 anses ha behov av palliativ vård. Syftet med palliativ vård är att lindra lidande och främja livskvaliteten för både patienten och närstående. Palliativ vård ingår i sjuksköterskans ansvarsområde, det blir därför av stor vikt att sjuksköterskors har kunskap och färdigheter som krävs för att kunna tillgodose patienternas behov. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter och upplevelser av att vårda vuxna palliativa patienter. Metod: En litteraturstudie med en beskrivande design som baserades på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna identifierades från databasen PubMed. Huvudresultat: Sjuksköterskorna beskrev att de gav stöd till både patienter och närstående. Detta innebär bland annat att lindra lidande för patienten ser patienten i helheten och skapa en god relation med patienten och närstående. Sjuksköterskor upplevde både negativa och positiva känslor i samband med att vårda palliativa patienter och deras närstående. De negativa känslorna som upplevdes kunde resulterar till att sjuksköterskan ibland hade svårt att hitta en balans mellan det privata livet och som professionella vårdgivare. Sjuksköterskor betonade att brist på kunskap, tid, personal, kommunikation påverkade vårdkvalitén. Att vårda palliativa patienter upplevdes av sjuksköterskorna som ett privilegium och en inlärningsupplevelse som bidrar till personlig och professionell utveckling. Slutsats: Att vårda vuxna palliativa patienter väckte både negativa och positiva känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde vården av palliativa patienter som ett privilegium och en inlärningsupplevelse som bidra till personlig och professionell utveckling. Det var uppenbart att sjuksköterskor gjorde sitt bästa för att stödja patienter och familjer i slutet av livet, trots de många utmaningar de mötte.

Bakgrund: En vädjan om att dö kan sjuksköterskan stöta på i olika vårdsammanhang. Stora krav ställs på sjuksköterskan att möta detta svåra samtal om denna viljan för döden. Dödshjälpsbegreppet innefattar aktiv eutanasi, passiv eutanasi och läkarassisterad dödshjälp. Den lagliga statusen för dödshjälp varierar i olika länder, i Sverige är det enbart lagligt med passiv eutanasi. Huvudsakliga uppgifter för palliativ vård handlar om att lindra lidande som sjukdomen medför. En behandlingsmetod för palliativ vård är palliativ sedering där medvetandet sänks hos patienten. Sjuksköterskan står inför ett etiskt dilemma då sjuksköterskan bör följa ICN:s etiska kod, men samtidigt värna patientens autonomi och integritet när patienten uttrycker en dödsönskan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser i mötet med patienter i livets slutskede som uttrycker en vilja att dö. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes som baserades på kvalitativa vetenskapliga artiklar. Sökningen utgick ifrån tre databaser och HKR:s granskningsmall användes till artikelgranskningen. Därefter analyserades artiklarna med hjälp av Fribergs (2012) trestegs analysmodell. Resultat: Resultatet omfattade sjuksköterskors upplevelser i mötet med patienter i livets slutskede som uttrycker en vilja för döden. Två huvudteman identifierades: Sjuksköterskans upplevelse av mötet och Sjuksköterskans upplevelse av sin egna roll. Diskussion: Tre fynd från resultatet diskuteras utifrån Erikssons (2015) teori om lidande samt ur olika etiska aspekter och samhällsperspektiv. Fynden är; det tysta samtalet, sjuksköterskans etiska reflektion och lindra lidande. Slutsatsen var att sjuksköterskan bör förhålla sig lyhört och tillbakadragen till detta svåra samtal.

Bakgrund: Omvårdnadsarbetet på akutmottagningar innefattar, utöver vårdande av allvarliga skador och livshotande sjukdomstillstånd, omhändertagande av patienter i livets slutskede. Sjukhus har påvisade kvalitetsbrister i vården vid livets slutskede. Den sista vårdtiden påverkar patienters och anhörigas lidande och livskvalitet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på akutmottagningar. Metod: Allmän kvalitativ litteraturöversikt på åtta kvalitativa och tre mixade vetenskapliga artiklar. Resultat: Utifrån analyserade artiklar framställdes fyra kategorier som beskriver sjuksköterskors upplevelser av vård i livets slutskede på akutmottagningar; Yttre aspekter som inte går att påverka, Anhörigas inverkan på vården, Samverkan och kommunikationen är betydelsefull och Det komplexa med omvårdnaden. Diskussion: Sjuksköterskors arbete påverkas negativt av hög arbetsbelastning och underbemanning. Akutmottagningars miljö utgör ett strukturellt hinder för sjuksköterskor att bedriva god omvårdnad i livets slutskede. Trots försök till inkorporering av patient och anhöriga i omvårdnaden kvarstår upplevelser av att de inte vårdas efter sina egna önskningar. Slutsats: Vård i livets slutskede är inte optimalt på akutmottagningar. Begränsad avskildhet, underbemanning, okunskap och anhöriga påverkar omvårdnaden. God kommunikation, avskildhet och tid krävs för att kunna erbjuda god omvårdnad. Trots bristerna kan sjuksköterskor främja en god död på akutmottagningar. / Background: Nurses’ work in emergency departments includes caring for serious injuries and life-threatening illnesses as well as caring for patients in the end-of-life. Hospitals have quality deficiencies in end-of-life care. End-of-life care affects patients and relatives suffering and quality of life. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of caring for patients at the end-of-life in emergency departments. Method: General qualitative literature review of eight qualitative and three mixed articles. Result: Four categories regarding nurses' experiences of caring for patients at the end of life in emergency departments evolved: External factors that cannot be influenced, Relatives impact on the care, The interaction and communication is important and The complexity of nursing. Discussion: Nurses' work is negatively affected by high workloads and understaffing. The work environment is an obstacle for nurses to provide good end-of-life care. Despite attempts to incorporate relatives and patients, they are not cared for according to their own wishes. Conclusion: End-of-life care is not optimal in emergency departments. Limited privacy, understaffing and lack of knowledge have negative effects on nursing. Good communication and privacy are required to offer good care. Despite this, nurses can promote a good death at emergency departments.

Bakgrund: Att leva med en oövervinnerlig sjukdom som på längre eller kortare sikt kommer att leda till döden och livets slutskede kan väcka många känslor, frågor och tankar, inte bara hos patienten utan även hos sjuksköterskan. Samtal om existentiella frågor som livet och döden kan hjälpa patienten att sätta ord på vad som är värdefullt den sista tiden i livet. Kunskap om hur existentiella samtal förs med patienter som befinner sig i livets slutskede är viktigt att identifiera, beskriva och förbättra. Därför är det betydelsefullt att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om livet och döden med patienter i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. En tematisk analys med induktiv ansats genomfördes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod. Totalt 12 artiklar valdes ut från databaserna CINAHL, Pubmed och Psychinfo. Resultat: Erfarenheter av tidsbrist, osäkerhet, egna rädslor samt okunskap avseende existentiella frågor och sammanhang beskrevs. Erfarenhet, kunskap och kännedom om sin egen inställning till döden och döendet kunde bidra till ökad förmåga att närma sig det svåra. Det var viktigt att skapa förtroende och en relation med patienterna. Dokumentation avseende existentiellt mående uppvisade brister. Det fanns en uppfattning om att den var viktig för att kunna följa patientens själsliga mående men osäkerhet beskrevs och några menade att den inte var viktig eller alls lästes. Slutsats: Att i mötet och i samtalet våga och kunna lämna görandet och istället vara kan öppna upp för att se och förstå människan bakom patienten.

Bakgrund: Att leva med en oövervinnerlig sjukdom som på längre eller kortare sikt kommer att leda till döden och livets slutskede kan väcka många känslor, frågor och tankar, inte bara hos patienten utan även hos sjuksköterskan. Samtal om existentiella frågor som livet och döden kan hjälpa patienten att sätta ord på vad som är värdefullt den sista tiden i livet. Kunskap om hur existentiella samtal förs med patienter som befinner sig i livets slutskede är viktigt att identifiera, beskriva och förbättra. Därför är det betydelsefullt att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om livet och döden med patienter i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. En tematisk analys med induktiv ansats genomfördes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod. Totalt 12 artiklar valdes ut från databaserna CINAHL, Pubmed och Psychinfo. Resultat: Erfarenheter av tidsbrist, osäkerhet, egna rädslor samt okunskap avseende existentiella frågor och sammanhang beskrevs. Erfarenhet, kunskap och kännedom om sin egen inställning till döden och döendet kunde bidra till ökad förmåga att närma sig det svåra. Det var viktigt att skapa förtroende och en relation med patienterna. Dokumentation avseende existentiellt mående uppvisade brister. Det fanns en uppfattning om att den var viktig för att kunna följa patientens själsliga mående men osäkerhet beskrevs och några menade att den inte var viktig eller alls lästes. Slutsats: Att i mötet och i samtalet våga och kunna lämna görandet och istället vara kan öppna upp för att se och förstå människan bakom patienten.

Bakgrund: Sjuksköterskor har en stor roll i vården av den döende människan och har en etisk skyldighet att ge en god palliativ vård vid livets slut. Trots det känner sig nyexaminerade sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter oförberedda på att möta döende patienter. Vilken utbildning den nyexaminerade sjuksköterskan fått i palliativ vård varierar beroende på vid vilket lärosäte hen läst sin utbildning. Sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters inställning till att vårda döende patienter kan påverkas av deras första erfarenhet av detta, vilket oftast sker under deras verksamhetsförlagda utbildning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att handleda sjuksköterskestudenter vid vård av döende och döda patienter. Metod: För att svara på syftet genomfördes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor delade sina erfarenheter genom enskilda semistrukturerade intervjuer. Studiens datamaterial analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av ett huvudtema, två teman, fyra kategorier och tio subkategorier. Huvudtemat ”Handledningens balansakt” är en rödtråd av underliggande mening genom resultatet som synliggör handledningens komplexitet. Temat ”Balansera studentens utveckling” beskriver handledarnas erfarenhet av att handleda med studentens förutsättningar som utgångspunkt. Temat “Balansera ansvaret” beskriver hur handledaren balanserar sitt ansvar i strävan efter att ge det bästa både till studenter, patienter och närstående. Slutsats: I takt med att antalet personer som är i behov av palliativ vård vid livets slut ökar, behöver också sjuksköterskans kompetens göra det. En väg fram till en trygg och erfaren sjuksköterska som kan erbjuda en god palliativ vård börjar redan under utbildningen. Grunden för sjuksköterskorna skapas under deras utbildning där den verksamhetsförlagda utbildningen är en del av förberedelsen av att bli färdigutbildad sjuksköterska. Genom att som specialistutbildad sjuksköterska kunna stödja handledande sjuksköterskor i sin handledning av sjuksköterskestudenter kommer både handledareoch studenter uppnå en ökad nivå av trygghet i den vård de ger döende patienter och deras närstående.