Tidigare forskning har visat att förlossningsskador ger sänkt livskvalitet, då skadorna ger symtom som ofta medför fysiska, psykiska och sociala begränsningar. Studier har även visat att vårdtilliten hos förlossningsskadade personer är låg, vilket gör att vissa avstår från att söka vård för sina skador. Syfte: Denna studies syfte var att undersöka hälsorelaterad livskvalitet samt tillit till mödrahälsovården hos personer som lever med förlossningsskador. Metod: Studien genomfördes i form av en kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in med en digital enkät riktad till förlossningsskadade. Respondenterna tillfrågades om förlossningsskadans påverkan på livskvalitet, samt om deras tillit till mödrahälsovården. Resultat: Cirka tre fjärdedelar av respondenterna skattade sin tillit till mödrahälsovården som låg. Den genomsnittliga respondenten uppgav att skadan begränsade deras allmänna livskvalitet till en nivå av 61,5 på skalan 0 till 100. En statistiskt signifikant korrelation på –0,26 mellan tillit till mödrahälsovård och begränsning av hälsorelaterad livskvalitet påvisades. Slutsats: Resultaten av denna studie bekräftar tidigare forskningsfynd, genom att visa att förlossningsskador är relaterade till såväl låg tillit till mödrahälsovården som begränsad livskvalitet. Vidare visar studien att det hos långvarigt förlossningsskadade förekommer en svag korrelation mellan lägre vårdtillit och högre begränsning av hälsorelaterad livskvalitet. / <p>Betyg i Ladok 220112.</p>

No description available.

SAMMANFATTNING I Sverige drabbas ca 10 000 personer av hjärtstopp utanför sjukhus varje år. Överlevnaden är låg, men på senare år har åtskilliga insatser gjorts för att förbättra dessa siffror. Bland annat har man börjat utbilda brandmän, säkerhetsvakter och taxichaufförer i hjärt-lungräddning med defibrillator och numer är hypotermibehandling en vedertagen metod för att skydda den ischemiskt skadade hjärnan. Trots detta kan dessa patienter drabbas av funktionsnedsättning på grund av den syrebrist i hjärnan som ändå uppstår till följd av hjärtstoppet. Det är viktigt att ha kunskap om hur dessa patienter mår och klarar av sin vardag sedan de lämnat sjukhuset, för att kunna ge det stöd de behöver för att kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt. Syftet var att beskriva livssituationen hos patienter som drabbats av hjärtstopp med fokus på livskvalitet, kognitiva funktioner och ADL. Forskningsöversikt valdes som metod för att få en samlad bild över aktuellt kunskapsläge inom detta problemområde. Artikelsökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och sökorden var: cardiac-heart-arrest, heart arrest, cardiac arrest, cognitive disorders, cognitive dysfunction, quality of life, daily life och activities of daily living. Resultatet visade att de flesta patienter fick någon form av kognitiv funktionsnedsättning, framför allt minnesnedsättning och sämre förmåga att planera samt att lösa problem. Många patienter klarade sig självständigt vad gällde personlig ADL, men flera var beroende av andras hjälp då det kom till instrumentell ADL. Livskvaliteten skiljde sig i stort sett inte från normalbefolkningen, men vissa studier pekade på ett lägre deltagande i det sociala livet och andra uppgav minskad vitalitet och brist på energi. Slutsatsen var att patienter som drabbats av hjärtstopp får en påverkan på den kognitiva förmågan vilket får effekter i det dagliga livet. Med viss distans till hjärtstoppet upplever de flesta trots detta god livskvalitet som inte skiljer sig nämnvärt från övriga befolkningen. Det är viktigt att informera patienten och dennes anhöriga hur deras dagliga liv kan påverkas efter hjärtstoppet för att ge bättre förutsättningar inför hemgång och återgång till en vardag. Nyckelord: Hjärtstopp, livskvalitet, kognitiv funktion, ADL

Läkemedelsbehandlad hjärtsvikt är i Sverige ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd och prevalensen ökar med stigande ålder. På grund av en ökande medelålder i Sveriges befolkning blir diagnosen hjärtsvikt allt vanligare. Prognosen vid hjärtsvikt är dålig och dödligheten ökar till skillnad från andra kardiovaskulära sjukdomstillstånd där dödligheten minskar. Tillståndet hjärtsvikt har många symtom som påverkar hela livssituationen för patienten och dennes anhöriga. Många patienter upplever en försämring av livskvaliteten. Primärvården har en stor roll i vården av patienter med hjärtsvikt då dessa patienter kräver kontinuerlig uppföljning och behandling. Det är viktigt att identifiera de utmaningar som kommer med en hjärtsviktsdiagnos för att kunna stödja och utbilda dessa patienter. Hjärtsviktsbehandlingens syfte är att lindra symtomen, förhindra progress, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten. Syftet var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sin sjukdom samt åtgärder som kan främja livskvaliteten hos denna patientgrupp inom primärvården. Litteraturstudie valdes som metod. Sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO. Även manuella sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes. Litteraturstudien inkluderar vetenskapliga artiklar med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Resultatet sammanställdes under teman; patientperspektiv, undervisning och personcentrerad vård. Patienterna beskrev att de upplevde social isolering och identitetsförlust. Faktorer som påverkade livskvaliteten positivt var att ha en nära anhörig, att bevara sin humor, att vara troende och att kunna ha en positiv inställning till livet trots sjukdomen. Resultatet visade vidare att det var viktigt att kunna genomföra fysiska och sociala aktiviteter med sina familjer Patienterna önskade mer kontinuitet i vården, de upplevde det svårt att träffa olika vårdgivare vid olika tillfällen. Tiden blev viktigare för dem på grund av att den nu var begränsad av sjukdomen. Det visade sig att patienter som fick stöd och undervisning av en sjuksköterska hade bättre livskvalitet och färre depressiva symtom än de patienter som inte fått det. Personcentrerad vård resulterade i förbättrad livskvalitet för patienterna. Specialiserad, teambaserad vård gav bättre hälsorelaterad livskvalitet. Utformningen av vården byggde på att patienterna fick personcentrerad vård, de fick hjälp med fysiska, psykologiska och existentiella problem. Slutsatsen är att patienter med hjärtsvikt upplever många svårigheter och hinder. Stöd och undervisning är åtgärder som kan förbättra livskvaliteten. Att öka kontinuitet i vården samt att arbeta personcentrerat är andra viktiga åtgärder som hälso-och sjukvården bör ta hänsyn till för att förbättra livskvaliteten hos denna patientgrupp.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerformen för kvinnor. Att drabbas av bröstcancer kan resultera i oro och ångest, symtom som kan påverka psykiska, fysiska och sociala funktioner negativt. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetens där partnerskap, patientberättelse och dokumentation är i fokus. Sjuksköterskan ska tillgodose behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet hos patienter, trots detta upplever många av kvinnorna brister från sjukvården. Syfte Syftet var att belysa bröstcancerdrabbade kvinnors erfarenhet av sjuksköterskans stöd och information. Metod Den valda metoden för denna studie var litteraturöversikt. Litteraturen söktes i databaserna CINAHL complete, PsycINFO och PubMed. Datainsamlingen resulterade i 15 artiklar som inkluderades i litteraturöversikten, efter att noga kvalitetsgranskas och därefter analyserats. Dataanalysen gjordes med en integrerad analysmetod då likheter och skillnader identifierades och utformade huvudteman och subteman. Efter att materialet analyserats sammanställdes det till ett resultat. Resultat Resultatet visade att kvinnornas förväntningar på sjuksköterskan var att hon var lyhörd, tillgänglig och förstod den individuella skillnaden mellan kvinnorna. God kommunikation med patienten samt relevant och önskad information kunde minska oro och ångest. Stödet från sjuksköterskan ansågs vara viktigt för kvinnorna, eftersom det visades i flera studier kunde resultera i ökad delaktighet och tillfredsställelse i vården. Slutsats Det framkom att kvinnorna hade ett stort behov av information från sjukvården. Brister i kommunikation och information resulterade i att kvinnans delaktighet i vården försämras. Tillfredsställelse av vården var en viktig faktor för kvinnorna. Sjuksköterskans personcentrerade omvårdnad kunde öka tillfredsställelsen hos kvinnorna med bröstcancer, och hade därmed en positiv påverkan på deras livskvalitet.

Bakgrund: Personer med livshotande sjukdom kan komma att vårdas i palliativ vård. Syftet med palliativ vård är att förebygga och lindra lidande och symtom genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av problem i multi­professionella team. Sjuksköterskan är en del av detta team och befinner sig i alla skeden av dessa patienters vård. Lidandet hos patienter med obotlig cancer bestäms i hög grad av symtomens förekomst och intensitet, och därför är kunskap om symtom prevalens och symtomkontroll vid förstoppning viktigt i klinisk praktik. Syfte: Att belysa förekomst och erfarenhet av symtomkontroll vid förstoppning hos personer med avancerad cancersjukdom i palliativ fas. Metod: En allmän litteraturöversikt för att skapa en överblick av det aktuella kunskapsläget inom området. Sökning utfördes i databaserna PubMed (Medline) och Cinahl 2017-02-24 och 2017-10-04 för att kontrollera om nya artiklar tillkommit. Fyra grupper av sökord i form av Mesh-termer och Cinahl headings inklusive synonymer användes: Constipation, Quality of Life, Neoplasms/Cancer och Palliative/Advanced cancer. Tolv vetenskapliga artiklar inkluderades, tio kvantitativa, en kvalitativ och en med mixad metod. Resultat: Förstoppning är ett vanligt symtom hos personer med cancersjukdom, men förekomst och symtomlidande av förstoppning varierade beroende på vilken definition som användes. Många patienter med cancersjukdom lider av måttlig till svår förstoppning och förekomsten ökade med försämrad sjukdomsfas. Påverkan av förstoppning hos personer med cancersjukdom visades i mätningar av hälsorelaterad livskvalitet, vilka återspeglade den stora sjukdomsbördan. Quality of life minskade signifikant med försämrad sjukdomsfas och patienter som uppfattade sina symtom på förstoppning som mer allvarliga hade en sämre livskvalitet. Psykiskt lidande av förstoppning innefattade olika typer av negativ inverkan och kognitioner samt effekt på beslutet att använda smärtstillande opioider, antingen genom att sänka dosen eller avstå behandling. Många patienter saknar kunskap om orsak och behandling av förstoppning. Slutsats: Förstoppning är ett vanligt symtom bland personer med cancersjukdom, men förekomst och symtomlidande varierar beroende på vilken definition som används. Studierna visar att det finns en mängd olika risker och faktorer som kan relateras till förstoppning och det är ett av flera symtom som påverkar hälsorelaterad livskvalitet och sjukdomsbörda hos personer med cancersjukdom. Patienten behöver information och stöd vid förstoppning då det inverkar starkt på upplevd hälsa och lidande. / Background: People with life-threatening illness may be treated in palliative care. The purpose of palliative care is to prevent and alleviate suffering and symptoms through early detection, careful analysis and treatment of problems in multiprofessional teams. The nurse is a part of this team and is present at all stages of these patients' care. The distress in patients with incurable cancer is largely determined by the incidence and intensity of the symptoms, and therefore, knowledge of symptom prevalence and symptom control of constipation is important in clinical practice. Aim: To highlight the prevalence and experience of symptom control of constipation in persons with advanced cancer disease in palliative phase. Method: A general literature review to create an overview of the current state of knowledge in the field. Searches were performed in the databases PubMed (Medline) and Cinahl 2017-02-24 and 2017-10-04 to check if new articles were added. Four groups of keywords in the form of Mesh terms and Cinahl headings including synonyms were used: Constipation, Quality of Life, Neoplasms / Cancer and Palliative / Advanced Cancer. Twelve scientific articles were included, ten quantitative, one qualitative and one with mixed method. Result: Constipation is a common symptom in people with cancer, but the incidence and symptoms of constipation varied depending on the definition used. Many patients with cancer suffer from moderate to severe constipation and the incidence increased with the disease phase. The effects of constipation in people with cancer were shown in health-related quality of life measurements, which reflected the great burden of disease. Quality of life decreased significantly with impaired disease phase and patients who perceived their symptoms of constipation as more serious had a poorer quality of life. Psychological distress from constipation included various types of negative affect and cognitions as well as effect on the decision to use opioid analgesics, either by lowering the dose or relinquishing treatment. Many patients lack knowledge of the cause and treatment of constipation. Conclusion: Constipation is a common symptom among people with cancer, but incidence and symptoms vary depending on the definition used. The studies show that there are a variety of risks and factors that can be related to constipation and it is one of several symptoms that affect health-related quality of life and disease burden in people with cancer. The patient needs information and support when constipated as it strongly affects perceived health and suffering.

På en minnesmottagning på ett universitetssjukhus i mellersta Sverige förs det en diskussion om att sjuksköterskan ska träffa patienten vid uppföljande besök efter att demensdiagnos delgivits. Det finns idag inga lokala riktlinjer för vad som skulle ingå i ett sådant besök. Inom andra medicinska specialiteter finns redan rutinen med uppföljande besök hos sjuksköterska och det är uppskattat bland patienter. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom framgår bland annat att vården ska vara personcentrerad och att anhöriga ska få stöd. Syftet med föreliggande studie var att belysa hur personer med demenssjukdom och deras anhöriga upplever sin situation. Metoden som valdes var forskningsöversikt. Inkluderade artiklar skulle handla om mild till måttlig demens och övervägande om Alzheimer. I studier med anhöriga skulle även personer med demens delta. Databassökningar gjordes och inkluderade artiklar, 15 stycken, kvalitetsbedömdes och bearbetades. I resultatet sågs att vid diagnosbeskedet reagerade både anhöriga och personer med demens med starka reaktioner, de blev chockade, det fanns redan en uppfattning om de förluster som demenssjukdomen för med sig. Förluster av tankeförmåga, nedsatt verbal förmåga, försämrad förmåga att fatta egna beslut och försämrad förmåga att hitta vilket medförde rädsla att gå vilse. Minnesproblem ställde till det i vardagen och aktiviteter modifierades för att personen med demens skulle kunna fortsätta med dem. Anhöriga fick ta över uppgifter som personen med demens tidigare själv ansvarat för. Den nedsatta verbala förmågan kunde leda till att personer med demens drog sig undan från social samvaro och livskvaliteten påverkades. Känslor av skam var också förknippat med sjukdomen. Slutsats: Resultaten visar tydligt upplevelsen av en livssituation där både person med demens och anhöriga försökte att leva så normalt som möjligt och att detta var strävsamt. Det krävdes flera olika coping-strategier för att hantera situationen. Att få fortsätta att bidra till omvärlden var viktigt.

Bakgrund Idag lever cirka 44 000 personer med pacemaker i Sverige. Pacemakerbehandling kan vara indicerat vid atrioventrikulärt block (AV-block), grenblock, sick sinus syndrome, förmaksflimmer med ventrikulär bradykardi och rytmrubbningar efter hjärtinfarkt eller hjärtkirurgi. Dessa tillstånd kan leda till en för långsam puls eller för långa pauser mellan hjärtslagen. Vid en för långsam puls är vanliga symtom trötthet och nedsatt fysisk kapacitet. Vid långa pauser mellan hjärtslagen kan yrsel och återkommande svimningsanfall uppkomma. Pacemakerns funktion är att känna av hjärtrytmen och skicka elektriska impulser som initierar hjärtslag med syftet att upprätthålla en adekvat slagfrekvens. Det är vid omvårdnaden av personer med pacemaker viktigt att sjukvårdspersonalen inte endast fokuserar på teknologin eftersom personens emotionella behov då inte möts. Vilket behov av stöd och information som finns hos personer med pacemaker kan belysas genom en ökad kunskap om hur livsstilen och livskvaliteten påverkas efter pacemakerinsättningen. Syfte Syfet var att beskriva hur personer med pacemaker upplever sin livskvalitet i det dagliga livet samt beskriva vilka livsstilsförändringar som kan uppkomma efter pacemakerinsättning. Metod En forskningsöversikt har använts för genomförandet av denna studie. Forskning inom området samlades in via databaserna PubMed och Cinahl under Mars 2011. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar som sammanställdes i en integrerad analys. Resultat Personer genomgick livsstilsförändringar efter pacemakerinsättning på grund av rädsla för att skada eller störa pacemakern. Att ha en pacemaker upplevdes inte som något onormalt av personerna och pacemakern sågs som en förutsättning för att kunna leva ett lika aktivt liv som innan sjukdomen. Förbättringar av energi, vitalitet, symtom, social funktion, fysisk funktionsförmåga, fysisk livskvalitet, mental hälsa och emotionell livskvalitet skedde efter pacemakerinsättningen. Även rollbegränsningar relaterade till fysisk funktionsförmåga och emotionella rollbegränsningar minskade. Slutsats Livskvaliteten förbättrades signifikant efter pacemakerinsättning. Den största ökningen i livskvalitet skedde mellan den första och tredje månaden efter pacemakerinsättningen. Därefter minskade den fysiska livskvaliteten sakta medans den mentala livskvaliteten fortsatte att förbättras. Personer som fått en pacemaker genomgick både positiva och negativa förändringar av livsstilen på grund av förbättringen av hälsa samt rädslor och osäkerhet kring pacemakern.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekten av studentledd psykoterapi på klienters livskvalitet och funktionsförmåga samt att utvärdera arbetsalliansens betydelse för behandlingsutfallet. Deltagarna (n = 61) hade genomgått en eller två terminer med kognitiv beteendeterapi (KBT), alternativt psykodynamisk terapi (PDT). Studien baserades på enkätdata som samlats in från dessa klienter på psykologmottagningen vid Umeå universitet före och efter avslutad behandling. Enkäterna innehåller instrument som mäter upplevd livskvalitet (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), funktionsförmåga (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) samt arbetsallians (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). För att utvärdera behandlingseffekten för livskvalitet och funktionsförmåga genomfördes två beroende envägs-ANOVOR och en multipel regressionsanalys för att undersöka om arbetsallians kan predicera behandlingsutfallet. Resultatet visade att studentledd terapi ledde till en signifikant ökning av klienternas livskvalitet och funktionsförmåga, med en effektstorlek som var medel respektive stor. Vidare visade resultatet att delskalan WAI-task var en signifikant prediktor av funktionsförmåga och att totalpoängen på WAI-S var en signifikant prediktor av livskvalitet. Sammantaget bekräftar resultatet för denna studie studentledd terapi som en effektiv behandling vid mildare former av psykisk ohälsa samt bidrar med unika fynd kring dess positiva effekt på livskvalitet och funktionsförmåga. Vidare belyser resultaten alliansens betydelse för behandlingsutfallet. / The aim of this study was to examine the treatment effects of psychotherapy provided by trainee therapists on client’s quality of life and functional ability as well as to evaluate the importance of working alliance on therapy outcome. The participants (n=61) had received one or two semesters of cognitive behavioural therapy (CBT) or psychodynamic therapy (PDT). The current study is based on questionnaire data, collected pre-and posttreatment from clients at the Psychotherapy Clinic of the Department of Psychology at Umeå University. The questionnaires consist of instruments that measure e.g., quality of life (Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory; BBQ), functional ability (Working and Social Adjustment Scale; WSAS) and working alliance (Work Alliance Inventory Short-version; WAI-S). To evaluate the treatment effects on client’s quality of life and functional ability respectively, two repeated measures ANOVAs were conducted. In addition, a multiple linear regression analysis was performed to investigate the relationships of working alliance and treatment outcome. The results illustrated that therapy provided by trainees led to a significant increase in clients quality of life and functional ability, with a large, and moderate effect size, respectively. Furthermore, the results showed that the total score on WAI-S was a significant predictor of quality of life and that the subscale WAI-task was a significant predictor of change in functional ability. In conclusion, the results confirm that psychotherapy provided by trainees is efficient for clients with mild to moderate forms of psychopathology and contribute with unique findings regarding the positive effect it has on client’s quality of life and functional ability. Moreover, the results highlight the importance of working alliance on therapy outcome.

Bakgrund Hjärtsvikt är en allvarlig och progressiv sjukdom. Patienterna upplever ofta en långsam försämring och att den fysiska förmågan minskar, vilket ofta leder till social isolering. Patienterna blir mer beroende av hjälp och kräver mer sjukhusvård. Som sjuksköterska är ett av de viktigaste målen att lindra lidande. Personer med hjärtsvikt upplever ofta att sjukdomen har en stor påverkan på deras liv och livskvalitet, vilket gör att sjuksköterskans roll blir viktig för att lindra det lidande som låg livskvalitet medför. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur utbildning och samtal kan lindra lidandet hos personer med hjärtsvikt. Metod För att besvara studiens syfte genomfördes en litteraturöversikt med integrerad analys. Studiens data består av vetenskapliga forskningsartiklar. Artikelsökningen skedde i databaserna CINAHL och PubMed. När materialet var insamlat genomfördes en systematisk genomgång av artiklarnas resultat genom kvalitetsbedömning för att avgöra artiklarnas relevans för studien. Resultat Resultatet visade att patienter som deltog i sjuksköterskeledd utbildning, stödgrupper och motiverande samtal fick en förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt ökad livskvalitet och reducerat lidande. Det var tydligt att utbildning hjälper patienter med hjärtsvikt att hantera sjukdomen i vardagen genom förbättrad egenvård. Flera studier visade att stöd och samtal gav bättre resultat då patienterna kontinuerligt fick sina frågor besvarade och kunde anpassa vården efter sjukdomsförloppet. Slutsats Studien visade att patienter som deltog i sjuksköterskeledd utbildning, stödgrupper och motiverande samtal utvecklade en bättre egenvård vilket ledde till förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt ökad livskvalitet vilket reducerade lidandet för personer med hjärtsvikt.