Bakgrund: Ungefär var tionde kvinna i fertil ålder har endometrios runt om i världen. Sjukdomen påverkar kvinnan på många sätt, bland annat genom symtom såsom svår smärtproblematik, dyspareunia samt infertilitet. Trots att sjukdomen drabbar många kvinnor förekommer kunskapsbrist bland vårdpersonal vilket bidrar till en försenad diagnos samtidigt som många får leva vidare med långvariga symtom.Syftet: Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med endometriosMetod: En systematisk litteraturstudie har genomförts varav tio artiklar har analyserats.Resultat: Presenteras utifrån fyra huvudkategorier vilka är: Fysisk påverkan, Psykisk påverkan, Påverkan på det vardagliga livet samt Erfarenheter av sjukvården . Sjukdomen begränsade kvinnorna på många sätt i deras dagliga liv vilket resulterade i blandade känslor. Kvinnorna erfor bland annat ensamhet i sin sjukdom, förändrad självsyn och blandade känslor inför framtiden.Slutsats: Studiens huvudfynd visar på att sjukdomen begränsar kvinnorna från att leva ett normalt liv. Endometrios påverkar kvinnan fysiskt och psykiskt men begränsar även kvinnan i det vardagliga livet. Trots att många vänder sig till sjukvården erhålls inte det stöd som många är i behov av. Istället blir många hemskickade utan hjälp och tvingas leva vidare med symtomen. Det skapar ett lidande då många känner sig ensamma i sin sjukdom.

No description available.

Syfte: Jämföra självskattad smärta och hälsorelaterad livskvalitet före och efter artrosskola. Finns det någon skillnad mellan deltagare med och utan handbesvär, uppdelat på kön respektive under och över 65 år? Metod: En registerstudie med data från det Nationella Kvalitetsregistret, BOA-registret för höft-och knäartros. Studien jämför självskattad smärta enligt VAS och hälsorelaterad livskvalitet enligt EQ-5D före och efter artrosskola hos 16 039 deltagare med och utan handbesvär. Resultat: 33 % av deltagarna angav handbesvär, 84 % kvinnor. Gruppen med handbesvär skattade något mer smärta och något sämre hälsorelaterad livskvalitet före och efter artrosskolan. Före artrosskolan angav kvinnor något sämre resultat gällande smärta och hälsorelaterad livskvalitet än män, oavsett om de hade handbesvär eller ej. Deltagare under 65 år angav något mer smärta och något sämre hälsorelaterad livskvalitet än de som är 65 år och äldre före och efter artrosskolan. Resultatet visade statistiskt signifikanta förbättringar (p<0.001) efter artrosskolan i samtliga grupper. Förbättringar och skillnader var små och ej kliniskt relevanta. Konklusion: Deltagandet i artrosskolan gav en förbättring både av smärta och hälsorelaterad livskvalitet. Samtliga förbättringar var statistiskt signifikanta, men uppnådde inte det som med säkerhet anses vara kliniskt relevant. Skillnaderna mellan grupperna var små och uppnådde inte klinisk relevans.

Bakgrund Diabetiska fotsår är sår nedanför malleolen, som beror på störningar i den arteriella cirkulationen i benet eller perifer neuropati och/eller perifer cirkulationsstörning som komplikation vid diabetes mellitus. Mellan 12 och 25 procent av alla personer med diabetes får någon gång i livet diabetiska fotsår. De flesta av dessa sår finns på tårna och cirka hälften på fotsulan. Sjuksköterskans roll är att stötta, vårda, informera och utbilda patienter. Både lidande och sänkt livskvalitet påträffas hos personer med kroniska sjukdomar och svårläkta sår samt diabetiska fotsår. Syfte Studiens syfte var att beskriva hur personer med diabetes erfar att leva med diabetiska fotsår. Metod Denna allmänna litteraturöversikt utgjordes av 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningarna har gjorts i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en bedömningsmall. Resultat Diabetiska fotsår påverkade livet för de drabbade ur många aspekter. Resultatet sammanställdes i tre teman. Dessa teman var ”Erfarenheter av smärta”, ” Förändringar på livskvalitet och dagligt liv” samt ”Konsekvenser för psykisk hälsa”. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever bland annat smärta, ångest, depression och begränsningar i vardagslivet på grund av fotsåren, vilket leder till försämrad livskvalitet. Genom att sjuksköterskan är medveten om detta kan vårdupplevelsen för personerna med diabetiska fotsår förbättras.

No description available.

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros [ALS] är en sjukdom som drabbar de motoriska nervcellerna. Sjukdomen medför förlamning av kroppens muskler. Det finns ingen kurativ behandling och de drabbade avlider inom ett till tre år. Lidande kan bli en central del i livet och livskvaliteten kan påverkas. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur personer drabbade av ALS hanterar och upplever den förändrade livssituationen. Metod: Sökningarna genomfördes i CINAHL och PubMed som fokuserar på ämnet omvårdnad. Efter att kvalitetsbedömning utförts inkluderades fjorton vetenskapliga originalartiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Artiklarna analyserades strukturerat och resultatet sammanställdes i denna litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenterar två kategorier med åtta underkategorier. Hinder för att hantera sjukdom och lidande är främst orsakat av fysiska förluster, psykisk påverkan av förlust samt omgivningens attityd. Däremot anses relationer, anpassning, acceptans, existentiella områden och möjlighet till ett aktivt liv vara Faktorer som främjar hanterbarheten. Diskussion: Resultatet visar att även om de fysiska förlusterna blev centralt i och med begränsningar kunde många ändå beskriva en god livskvalitet. Eftersom de valde att se bortom förlusterna, för att kunna fortsätta leva med ALS. Slutsats: Kunskaper om hur personer med ALS hanterar sjukdom och lidande kan hjälpa sjuksköterskan att utforma omvårdnaden så att den ges med en helhetssyn. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Sammanfattning Syfte: Syftet med studien var att undersöka om patienter som har kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL, efter deltagande i KOL-skola under sju veckor blir mer aktiva i sin vardag och ökar sin fysiska aktivitetsnivå samt relatera detta till förbättring i livskvalitet och fysisk kapacitet. Frågeställningarna var om det efter 7 veckors KOL-skola går att se en förbättring av den fysiska aktivitetsnivån mätt med accelerometer samt om fysisk kapacitet och prestationsförmåga förbättras mätt med 6-minuters gångtest? Kan det även visa på förändring i aktiviteter i dagliga livet, ADL (Aktiviteter i dagliga livet) och livskvalitet mätt med Eq5d samt minska upplevda besvär vid KOL mätt med CCQ- Chronic COPD Questionaire? Metod: Studien är en kvantitativ prospektiv cohort studie. Deltagarna i studien bestod av 25 patienter , kvinnor och män i åldrarna 45-90 år, med KOL i stadie 1-4. Patienterna deltog i en multidisciplinär KOL-skola under sju veckors tid med undervisning om KOL samt träning för kondition och styrka vid 12 tillfällen. Deltagarna utvärderades med accelerometer- en typ av rörelsemätare som mäter aktivitet i tre olika plan, 6-minuters gångtest, CCQ-chronic COPD questionnaire och Eq5ds hälsobarometer (0-100mm). Samtliga tester utfördes före och efter deltagandet i KOL-skolan. Accelerometermätningen skedde en vecka före starten samt en vecka efter avslut. Resultat: Ingen signifikant förbättring kunde visas gällande fysisk aktivitetsnivå, steg/dag (N.S p=0,330), stillasittande tid (N.S p=0,055), perioder av stillasittande (N.S p=0,875). Den fysiska kapaciteten, prestationsförmågan mätt med 6-minuters gångtest ökade signifikant med i snitt 60 meter (p=0,0002). ADL och livskvalitet mätt med Eq5ds hälsobarometer visade på signifikant förbättring från i snitt 56 mm före till 64 mm efter KOL-skolan (p=0,022) och patienterna skattade sina besvär 0,29 poäng mindre efter deltagandet från i snitt 2,32 till 2,03 poäng av maxpoäng 6,0 (p=0,046). Slutsats: Efter deltagandet i KOL-skolan under 7 veckor kunde studien påvisa en signifikant ökning i gångsträcka samt att patienterna skattade lägre besvär av andfåddhet vid fysiskt krävande aktiviteter. Patienterna förbättrade sitt psykiska välmående. Dock kunde ingen signifikant ökning i aktivitetsnivå, steg/dag påvisas men en tendens till att patienterna var mindre stillasittande kunde ses. / Abstract Aim: The aim of this study was to investigate if patients with chronic obstructive lung disease after seven weeks of pulmonary rehabilitation increased their activity in daily life and their physical activity level and relate this to increase in quality of life and physical capacity. The questions asked was if seven weeks of pulmonary rehabilitation could lead to an increase in physical activity level measured with accelerometer and if physical capacity and performance would increase measured with 6-minutes walking distance? Can this also lead to a change in ADL and quality of life measured with the Eq5d-questionaire and decrease the patient’s perceived inconvenience in COPD measured with CCQ? Method: The study is a quantitative prospective study. There were 25 participants in the study. Men and women in the ages 45-90 years, all diagnosed with COPD stage 1-4. All patients participated in a multidisciplinary rehabilitation during seven weeks including information about COPD and fitness- and strength training during 12 occasions. The participants were evaluated with accelerometer- a device that measures movement in three dimensions, 6-minutes walking distance, CCQ-chronic COPD questionnaire and Eq5d- health barometer (0-100mm). All evaluation was made before and after participating in pulmonary rehabilitation. Measurements with the accelerometers was made one week before the rehabilitation started and one week after it finished. Results: No significant improvements were found regarding physical activity level, step counts/day (N.S p=0.330), sedentary time (N.S p=0.055), periods of sedentary bouts (N.S p=0.875). Physical capacity and performance measured with 6-minutes walking distance showed a significant increase, on average 60 meters (p=0.0002). ADL and quality of life measured with Eq5d health barometer showed a significant improvement in average 56 mm before to 64 mm after participating in pulmonary rehabilitation (p=0.022) and the patients evaluated their perceived inconvenience 0.29 points less, from 2.32 to 2.03 points of a maximum score of 6.0 (p=0.046). Conclusions: After participating in pulmonary rehabilitation for 7 weeks the study could show a significant increase regarding walking distance and less perceived inconvenience from breathlessness at physical demanding activity. The patients increased their mental wellbeing but showed no significant increase regarding activity level or step counts/day, although a tendency that the patient were less sedentary could be seen.

Bakgrund: Ett av mänsklighetens största hälsoproblem är övervikt och fetma. Ett högt BMI ökar risken för morbiditet och mortalitet, därför är en förändrad livsstil med bra matvanor och regelbunden motion det bästa alternativet för att gå ned i vikt. Viktreducerande kirurgi kan vara ett alternativ, som bör undersökas vidare. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur hälsa och välmående påverkas hos personer som genomgått ett gastric bypass ingrepp. Metod: En litteraturöversikt utfördes för att studera valt problemområde. Femton vetenskapliga artiklar har använts. Kvalitetsgranskning av artiklarna har gjorts med hjälp av relevanta granskningsmallar och analysförfarandet utfördes av författarna tillsammans. Resultat: Livskvaliteten är lägre hos patienter som vill genomgå viktreducerande kirurgi än genomsnitts befolkning. Patienterna kände att de fick en andra chans i livet efter kirurgin, de uttryckte glädje, såg nya möjligheter och hade bättre välmående både psykiskt och fysiskt efter ingreppet. Det är vanligt med överskottshud, speciellt på magen som en följd av kraftig viktreducering. Patienterna kände frustration över nutritionen, då kosten inte var lika naturlig som tidigare. Det krävdes större måltidsplanering för att få ett tillräckligt näringsintag efter kirurgin. Diskussion: Majoriteten av deltagarnas livskvalitet höjdes och patienterna medverkade i fler sociala aktiviteter efter kirurgin. Patienterna skämdes dock över sin kropp efter kirurgin på grund av överskottshuden. Slutsats: Generellt ökade hälsan och välmående hos de personer som genomgått en viktminskningsoperation, de hade lättare att anpassa sig till samhället och kände sig inte längre överviktiga. / <p>Godkännande datum: 2016-10-31</p>

No description available.

Hög självkritik har en negativ effekt på psykiskt mående och självkritiska personer har svårare att ta till sig traditionell behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT). Compassionfokuserad terapi (CFT) har visat lovande resultat för personer med hög självkritik. Denna studies syfte var att undersöka huruvida CFT i grupp var en effektiv metod för primärvårdsklienter med självkritik. En interventionsgrupp erhöll sex veckors CFT. Gruppens resultat jämfördes med en aktiv kontrollgrupp, som fick åtta veckors KBT, och två passiva kontrollgrupper utan behandling. Resultatet visade på en signifikant minskning av självkritik och en ökning i livskvalitet samt compassion för de deltagare som fått CFT. KBT-gruppen hade en signifikant ökning i livskvalitet men ingen förändring i självkritik eller compassion. Trots små urval och metodologiska brister så stärker studiens resultat den tidigare forskning som ger stöd för att CFT har en positiv effekt för individer med självkritik. / High self-criticism has a negative effect on psychological health and people who are self-critic have more difficulties benefitting from traditional treatment such as cognitive behavioural therapy (CBT). Compassion focused therapy (CFT) has shown promising results for people with high self-criticism. The aim of this study was to see if CFT as group therapy was an effective method in primary healthcare for people with self-criticism. An intervention group received six weeks CFT. The results from the intervention group was compared with an active control group, which received eight weeks CBT, and two passive control groups with no treatment. The results showed that the participants that received CFT had a significant reduction in self-criticism and improvement in life quality as well as an improvement in compassion. Participants that received CBT had a significant improvement in life quality but no change in self-criticism or compassion. Despite small group sizes and methodological shortcomings these results strengthen earlier research that support that CFT has a positive effect for individuals with self-criticism.