The aim of this study is to better understand how oracy education is viewed by a selection of active intermediate-school teachers in the school-subject Swedish. Oracy in the intermediate-school level of education is a subject which is rarely researched and this study thus seeks to broaden the base of knowledge available to future studies. Data was gathered through internet-based interview questions sent to respondents from a selection of Swedish schools as well as teacher students. This was then analysed through a discourse-analytic method. Through the use of this method, common themes were identified within many of the respondents’ answers which in turn pointed to some discourses about oracy. What I found was that common topics circled around the pupils and the classroom climate, Oracy in education and time in both a resource- and fairness perspective. These made up for three main discourses in the material: A preparatory-activities discourse concerning how the pupils are to be prepared for oracy education. This was separated into two discussions about: (1) the maturity of the pupils and (2) teaching proper preparation strategies. A benefits discourse centring on how the student benefit from oracy education. The respondents’ statements point towards there being two benefits of oracy education: (1) its role in providing a well-rounded education and (2) it acting towards their own personal maturity as speakers. A resource discourse which addresses the time-aspect of a teacher’s practice. Two main parts of this discourse focused on: (1) how teachers save time by taking notes during oral examination forms and (2) The problems with fairness faced when time constraints force an oral exam to be split into more than one period.

Sexualhälsan utgör en primär del av folkhälsan, trots detta kan samtalsämnet om sexualitet ofta upplevas som tabubelagt och anses opassande i de flesta sammanhang. Kriminalvårdens insatser syftar bland annat till att främja brottsdömda individers livssituation genom att bidra till färdigheter för en sund livsstil och goda levnadsvillkor. I och med att sexualhälsan är en del av allmänhälsan och därav kopplad till en sund livsstil, är det relevant att undersöka hur personal inom kriminalvårdens frivård reflekterar och förhåller sig till samtalsämnet sexualitet i klientkontakten. Detta medför också till att undersöka hur förståelser för sexualitet kan ta sig uttryck och fungera som konstruerande av sexualiteten som diskurs. För att uppnå detta genomfördes sju semistrukturerade intervjuer med frivårdsinspektörer inom ett frivårdskontor. Materialet bearbetades genom metoden ”grundad teori”, där återkommande och relevanta koder utröntes ur materialet för att sedan komprimeras och omvandlas till tre övergripande teman. Dessa teman analyserades med tillämpning av sexualitetsteorier, diskursteori och maskulinitetsteorier. Resultaten visade på att samtal om sexualitet till stora delar uteblir i klientkontakten inom frivården, bortsett från samtal med sexualbrottsdömda klienter. Analysen redogör för hur sexualitet som tema undviks till den mån att den glöms bort eller görs till ickeexisterande. Det presenteras också hur sexualitet som begrepp medvetet omskrivs till begreppet relationer, för att göras till ett socialt accepterat samtalsämne. Studien visade även hur sexualiteten kan förstås som ett meningsbärande objekt, genom att sexualiteten tillskrivs olika sociala egenskaper såsom att vara privat, och hur sexualiteten kopplas ihop med en ”naturlig” del av maskuliniteten. Detta sammantaget vidmakthåller stigmatiseringen av sexualiteten och således stigmatiseras en central del av allmänhälsan.

Syftet med denna studie är att kritiskt granska bildlärares syn på läromedel och dess roll i bildämnet. De frågeställningar som besvaras i undersökningen är hur lärare definierar läromedel, på vilket sätt de använder läromedel i sin undervisning och planering och hur lärare tänker på läromedel i relation till bildämnet.    Under 1800-talet och delar av 1900-talet dominerades bildundervisningen av användandet av läroböcker. Nyare forskning som gjorts på bildlärares användning av läromedel har visat att de framförallt använder material som de skapat själva och att läroböcker nästan aldrig används. Definitionen av läromedel har också förändrats över tid där den nu definieras genom vilka intentioner man har med materialet.  För att få svar på mina forskningsfrågor har jag intervjuat fyra bildlärare på gymnasiet och sedan har deras utsagor analyserats med hjälp av diskursanalys. I resultaten presenteras fyra diskurser som påverkar lärarnas syn på läromedel och dess roll i bildämnet. Det läromedel som bildlärare använder mest är det egenskapade materialet och läroböcker används nästan aldrig. Lärarnas egna intresse styr innehållet i undervisningen och bildämnet ses som ett friare skolämne än många andra. Lärarnas definitioner av läromedel har både likheter och skillnader. Definitionerna är breda och diffusa men kan ändå till viss del kopplas till de historiska definitionerna och olika diskurser.

Denna studies syfte är att fördjupa förståelsen för hur anonyma aktörer kan diskutera brottsoffer och förövare på ett anonymt forum. Studien utgår från tre trådar på forumet Flashback där brott diskuteras och således brottsoffer och förövare. För att analysera empirin har Michel Foucualts (2003) teori om panoptismen samt Erving Goffmans (2011) teori om stigmatisering och sociala avvikare använts. Foucault har använts då han beskriver hur övervakningen får individer att handla utifrån rådande normer genom övervakning och straff. Goffmans teori har bidragit med en förståelse för hur de individer som inte passar in i normer stämplas som avvikare och således stigmatiseras. Dessa två har förenats för att förklara hur anonyma aktörer framställer brottsoffer och förövare samt hur information kan delas och spekuleras. Studien har en abduktiv ansats då empiri och teori har växelverkat för att skapa en djupare förståelse för diskursen kring brottsoffer och förövare. Studien antar ett diskursanalytiskt perspektiv och är främst inspirerat av Bacchis diskursanalys (2011, refererad i Bergström & Boréus, 2018) och Foucaults (1993) tankar om diskursens ordning. Resultatet visar bland annat att aktörer kan övervaka varandra likt panoptismen (Foucault, 2003) och detta kan ske utifrån normer och socialt avvikande beteende från normerna (Goffman, 2011). Vidare visar resultatet att det finns både skillnader och likheter när det kommer till hur brottsoffer och förövare framställs på Flashback. Exempelvis så diskuterar aktörerna i vissa fall huruvida både förövare och offer passar in i bilden som sociala avvikare baserat på deras inblandning i brott. Således stigmatiseras personerna både genom deras inblandning i brott och den information som sprids om dem på internet. Dock skiljde sig diskursen åt kring brottsoffer och förövare när brottet var en olyckshändelse. Då jämfördes istället inblandade, i viss mån, med varandra. Resultatet visar även att aktörer ofta positionerar sig som sanningssägare oavsett om det rör sig om spekulation eller informationsdelning. Genom att hänvisa till en personlig relation eller kännedom till inblandade personer lämnas lite utrymme för felsägning. Detta kan skapa diskussioner i diskursen som resulterar i stigmatisering även aktörer emellan. / This report fulfils the purpose of expanding the understanding of how anonymous actors can discuss victims of crime and perpetrators at an anonymous forum. The study is based on three discussion threads at the Flashback Forum where crimes are discussed and accordingly victims of crime and perpetrators. To analyze the data, Michel Foucualt's (2003) theory of panopticism and Erving Goffman's (2011) theory of stigmatization and social deviants has been used. Foucault’s theory has been used to describe how the surveillance causes individuals to act on the basis of prevailing norms through surveillance and punishment. Goffman's theory has contributed to an understanding of how individuals, who do not fit into norms, get labelled as deviants and therefore get stigmatized. These two theories have been combined to explain how anonymous actors describe victims and perpetrators, and how information can be shared/speculated. The study has an abductive approach as the empiricism and theory interact to create a deeper understanding of the discourse regarding victims of crime and perpetrators. The study assumes a discourse analytic perspective and it is primarily inspired by Bacchi's discourse analysis (2011, referenced in Bergström & Boréus, 2018) and Foucault's (1993) thoughts about the order of discourse. The results show that, among other things, actors can monitor each other like panopticism (Foucault, 2003) and this can be done based on norms and socially deviant behavior from the norms (Goffman, 2011). Furthermore, the results show that there are both differences and similarities when it comes to how victims of crime and perpetrators are portrayed at Flashback. For example, in some cases, the actors discuss whether both the perpetrators and the victims fit into the picture as social deviants or not, based on their involvement in the crime. Thus, the persons involved are stigmatized both through their involvement in the crime and the information that is spread about them over the internet. However, the discourse of the victims of crime and the perpetrators was different when the crime was an accident. In that case the involved, to some extent, were compared with each other. The results also show that actors often position themselves as truth-tellers, whether it is speculation or sharing information. By referring to a personal relationship or knowledge of the people involved, there are little room for misinterpretation. This can create discussions in the discourse that result in stigmatization even among the actors.

<p>Osnovni cilj rada bio je da ustanovim relacije kojima<br />se u medijima razvija empatija prema jednoj od<br />sukobljenih strana u kontekstu ratnih sukoba, a koja<br />postaje deo kolektivnog identiteta publike (MI) i<br />negativno predstavljanje druge, neprijateljske strane u<br />kontekstu radnog sukoba (ONI).<br />Osnovna naučna hipoteza bila je da se empatijski<br />odnos medija prema jednoj od zaraćenih strana u<br />ratnom sukobu veoma često manifestuje pristrasnim<br />izve&scaron;tavanjem, tako da se jezičkim mehanizmima<br />simboličke identifikacije jedna od zaraćenih strana<br />određuje kao prijateljska strana u ratu, a njoj<br />suprotstavljena kao neprijateljska .<br />Korpus empirijskih podataka obuhvata &scaron;est dnevnih<br />listova (ukupno 58 primeraka dnevnih izdanja) i tri<br />televizijske stanice (1197 minuta televizijskog<br />programa) u desetodnevnom periodu. Primenjena<br />analiza diskursa obuhvata veće jedinice od rečenice.<br />Rezultati analize pokazuju sledeće.<br />1. U najvećem broju ratnih izve&scaron;taja iskazan je<br />(negativan ili pozitivan) medijski stav prema jednom<br />od aktera koji odgovaraju oružanim formacijama u<br />sukobu<br />2. Postoji simbolički prostor sa kojim se identifikuje<br />reportersko JA, u sklopu jedinstvene grupe koja<br />povezuje autora sa identitetom medijske publike<br />(grupom MI).<br />3. Medijski stav usmeren ka vojno-političkim<br />predstavnicima zaraćenih strana zavisi od toga da li je<br />određena ličnost od strane medija prepoznata kao<br />nosilac realne vojno-političke moći.<br />4. Na leksičkom nivou medijski stav je iskazan<br />najče&scaron;će: upotrebom ličnih zamenica u funkciji deiksi, ekspresivima, upotrebom termina sa</p><p>istorijskom konotacijom i kvalifikacijama, sve do<br />ironičnih naziva i pejorativa kao karakterističnih<br />obeležja negativnog stava. Dominirajuće diskursne<br />strategije upotrebljene u tom cilju su: predikacija,<br />perspektivizacija, legitimizacija (delegitimizacija) i<br />intenzifikacija, kao i konstruktivne i perpetuacione<br />makrostrategije izgrađivanja nacionalnog identiteta.<br />Zaključujem sledeće.<br />1. Analiza diskursno-jezičkih obeležja za iskazivanje<br />ličnog stava pokazala se kao odgovarajuća naučna<br />osnova za istraživanje jednostranog odnosa medija<br />prema stranama u ratnom sukobu.<br />2.Tokom daljnjeg usavr&scaron;avanja kritičke diskurs<br />analize kao metoda potreban je ujednačeniji i<br />sistematizovaniji pristup određivanju diskursnih<br />obeležja, usvojen i primenjen od strane grupa<br />istraživača koji promovi&scaron;u različite pristupe.<br />3.Vi&scaron;estruka studija slučaja u sklopu metoda kritičke<br />diskurs analize doprinela je da se identifikovane<br />pojave mogu tumačiti u odnosu na vremensku<br />perspektivu, dru&scaron;tvene i medijske uslove njihovog<br />nastanka.<br />Rezultati se mogu primeniti: 1. za pobolj&scaron;anje<br />medijske pismenost građana i građanki tokom procesa<br />razobličavanja mehanizama manipulacije medijskom<br />porukom; 2. za uspostavljanje minimuma standarda<br />objektivnog medijskog izve&scaron;tavanja koji bi bili<br />obezbeđeni i u uslovima vanrednih i ratnih okolnosti;<br />3. za usavr&scaron;avanje kritičke diskurs analize kao metoda<br />u interpretiranju medijskog diskursa.</p> / <p>The main aim of this paper was to ascertain the<br />relations media employ to promote, on the one hand,<br />empathy towards one of the conflicting parties at war,<br />which consequently becomes a part of the collective<br />identity of the audience (US), and on the other,<br />negative imaging of the opposing side or the enemy<br />(THEM).<br />The basic scientific hypothesis was that empathetic<br />attitude of media towards one of the warring sides is<br />often reflected in partial reporting. The linguistic<br />mechanism of symbolic identification helps to<br />determine one of the conflicting sides as friendly and<br />the opposing one as unfriendly.<br />Empirical data corpus includes six daily newspapers<br />(58 copies in total), plus three TV stations (1,197<br />minutes of television broadcasting) over a ten-day<br />period. Discourse analysis applied here focused on<br />linguistic units larger than a sentence.<br />The analysis results are as follows:<br />1. A vast majority of war reports express a certain<br />(positive or negative) media attitude towards<br />one of the participants in an armed<br />conflict.<br />2. There is a symbolic space a reporter&rsquo;s I is<br />identified with as a part of a unique group<br />which connects the author to the identity of<br />the media audience (the` US` group). 3. Media bias towards military and political representatives</p><p>of the warring parties depends on<br />who is considered to wield the real military<br />and political power.<br />4. Lexically speaking, a negative attitude of the<br />media is most frequently expressed by the following<br />means: deictic use of personal pronouns,<br />a use of expressive language, a use of<br />language with historic connotation and quality,<br />as well as a use of irony and derogatory<br />terms. Dominant discourse strategies employed<br />with the same aim are predication,<br />perspectivization, legitimization (delegitimatizon),<br />intensification, as well as the use of<br />macro-strategies of construction and perpetuation<br />in creating national identities.<br />Conclusions:<br />1.The analysis of linguistic discourse features<br />used to express personal attitude proved to be<br />a proper scientific basis for research into a<br />biased approach of media towards warring<br />parties.<br />2. Further improvement of the method of critical<br />discourse analysis requires the adoption<br />of a more balanced and systematic approach<br />to defining discourse features by various research<br />groups promoting different attitudes.<br />3. A multiple case study as part of a critical<br />discourse analysis method helped to interpret<br />the identified phenomena with reference to a<br />temporal, social and media context of their<br />occurrence.<br />The results can be useful in 1.improving media<br />literacy of general public in an attempt to<br />unmask manipulation mechanisms applied in<br />media messages; 2.establishing a basic standard<br />of unbiased media reporting which would<br />apply even in emergency and war conditions;<br />3.improving critical discourse analysis as a<br />method for interpretation of media discourse.</p>

<p style="text-align: justify;">Izrada osnovnih principa za rodno osetljiv pristup u enciklopedijskom tekstu važan je korak ka sveobuhvatnijoj slici na&scaron;e stvarnosti u procesima demokratizacije dru&scaron;tva danas.<br />Važno je i iz istorijske perspektive obratiti posebnu pažnju na sve one žene iz prethodnih vekova koje su značajne u različitim domenima na&scaron;e istorijske prakse, a nisu do sada o njima izno&scaron;eni valjani podaci (Tomin, 2011). Cilj istraživanja je provera postojanja implicitne diskriminacije prema ženama iz različitih grupa u postojećim enciklopedijskim projektima i predlog za prezentaciju žena u enciklopedijskom tekstu kojim se uvažavaju rodne i druge razlike i specifičnosti kako iz istorijske tako i iz savremene perspektive. Pretpostavka je da je u postojećim enciklopedijama nedovoljno odrednica o zaslužnim ženama, &scaron;to je rezultat implicitne rodne diskriminacije onih koji uređuju enciklopedijski tekst, ali i spor proces sazrevanja enciklopedijskog teksta kao posebnog žanra. Odabrana je teorija drugosti za osnovu analize enciklopedijskih odrednica o ličnostima; metod kritičke analize teksta za formiranje institucionalnog žanra.<br />Korpus čini ukupno 106 enciklopedijskih jedinica, sačinjen na osnovu literature dostupne u poslednjih petnaest godina, iz različitih disciplina, pre svega interdisciplinarnih i onih koje su nove, a karakteristične su za oblasti delovanja žena danas.<br />Korpus od 106 enciklopedijskih odrednica prati Uputstvo za pisanje enciklopedijske odrednice, spisak literature koji sadrži sve bibliografske jedinice koje su kori&scaron;ćene u formiranju korpusa i spisak skraćenica.<br />Rezultati istraživanja pokazuju da je u postojećim enciklopedijama nedovoljan broj žena; u odrednicama odsustvuje rodno osetljiv pristup koji je (delimično) posledica uređivačke koncepcije. Osnovni rezultat je autorov predlog 106 enciklopedijskih odrednica o zaslužnim ženama iz svih oblasti života i rada (sa 95 fotografija), odabran u skladu sa uspostavljenim kriterijumima za izbor odrednica i napisane prema uputstvu za pisanje rodno osetljivim jezikom. U zaključku se konstatuje da je žanr enciklopedijskog teksta sazrevao u srpskom jeziku tokom gotovo jednog veka i da danas u njemu odsustvuje rodno osetljiva dimenzija. Zato rezultati u ovom radu mogu biti od koristi u neposrednom radu timova okupljenih oko enciklopedijskih i leksikonskih projekata u zemlji u daljem radu za pokolenja koja dolaze.</p>

The aim of this master thesis (one year) is to examine the model reader and linguistic rooms in sex education texts. This, with the purpose of examining how the analysed texts use their language-related guidelines correlated to inclusion. The thesis uses text and discourse analysis with queer theory as a method. The material consists of six texts from three different Swedish websites that provide information about sexual health: 1177.se, UMO.se and RFSU.se.                      The analysis shows that the six texts with a focus on reproduction constructs the model reader as a person with the capabilities of becoming pregnant and their potential partner is put in a linguistic room further away. The texts about sex create a model reader with some kind of sexual problem and quite inexperienced in the matters of sex. The texts put the person with problems close to the sender and any potential partners who might want the information to help their partner is separated and put in a further room. The studied texts appear to be in line with the relevant guidelines but they also deviate, especially in terms of gender inclusion, which subsequently stand out as an area for further improvement.

Cultural anthropologists have noted that humanity’s moral thinking seem to follow certain patterns, irregardless of society. Norms and ethical themes appear to cluster in three distinctive groups of moral rules and concepts. These clusters, or ethics, have been called the ethics of autonomy, the ethics of community and the ethics of divinity. All three are moral discourses, or symbolic systems related to ethics, with the help of which we understand our ongoing experience. Together they form the base in a distinctive cultural morals. The moral systems specific cultures produce will differ, depending on what or which of the ethics one chooses to emphasize. There can be a great discrepancy between an institutionalized moral discourse and a latent counter-discourse. With the help of interviews and theoretical analysis, this paper will show different ways to conceptualize differences between an official, canonized moral discourse and parallel but underground forms of morals in society. This paper, also, wants to show a different way of thinking about ethical questions and contrasting moral cultures.

Uppsatsens syfte är att undersöka och utveckla förståelse för hur USA:s civila rymdmyndighet NASA:s grafiska kommunikation bidrar till att stärka och bibehålla dess legitimitet. Detta analyseras utifrån ett visuellt material bestående av fem utvalda bilder som publicerats av NASA i olika typer av medier. Analysen sker i två steg, först genom en semiotisk bildanalys som sedan utvecklas vidare i en kritisk diskursanalys. Resultatet visar på likheter mellan de olika medierna i det visuella materialet som syftar till att stärka centrala teman i NASA:s kommunikation. Det högteknologiska och vetenskapliga, människan och mångfald samt möjligheter och optimism är alla teman som används på olika sätt och syftar till att bibehålla och stärka NASA:s legitimitet och handlingsfrihet. Resultatet tas slutligen upp i en diskussion, där det grafiska, det politiska och det historiska kopplas samman.

Studies syfte är att undersöka samt problematisera hur företaget Nick’s medierar hälsa genom deras förpackningsdesign. Detta analyseras utifrån tre förpackningar och tre instagrambilder av företagets produkter. Analysen av materialet utförs i två steg. Inledningsvis via en semiotisk analys med målet att identifiera relevanta visuella attribut i förhållande till studiens syfte och frågeställning. Som sedan analyseras mer djupgående via en diskursanalys med utgång i teorier kring hälsa och förpackningsdesign. Resultatet visar på att Nick´s genom sin förpackningsdesign framställer hälsa genom en övergripande association till ett naturligt ursprung samtidigt som de patologiserar ohälsa och åberopar ett individuellt hälsoansvar. Avslutningsvis framställs hälsa även som en social tillhörighet som kan uppnås via konsumtion av företagets produkter.