Bakgrund: Bröstsmärta är en av de vanligaste orsaker till varför ambulans tillkallas, ett symtom som kan bero på olika anledningar och vara såväl ofarlig som direkt livshotande. Vid bedömning och behandling finns beslutsstödet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) och behandlingsriktlinjer till sjuksköterskans hjälp. Tidigare forskning visar att följsamhet till behandlingsriktlinjer i ambulanssjukvård är varierande. Brister har påvisats gällande behandling med syrgas, EKG, administration av läkemedel ASA och Nitro. Andra studier visar att samband finns mellan hjärt- och kärlsjukdomar och tid till behandling där tidigt påbörjad behandling minskar patientens lidande och sjuklighet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka ambulanspersonalens följsamhet till behandlingsriktlinjer och bedömningsinstrument för patienter som söker för bröstsmärta samt vilken betydelse detta har för patienters efterföljande vård. Metod: Studien är en kvantitativ retrospektiv journalgranskningsstudie med randomiserat urval. Resultat: Totalt inkluderades 224 patientjournaler i studien. Statistisk signifikant skillnad kunde påvisas för de patienter som erhöll fullständig behandling enligt behandlingsriktlinjerna (p <0,001) när patienten prioriterats röd enligt ESS. Statistisk signifikant skillnad kunde även ses gällande EKG tagning (p <0,05) och syrgasbehandling (p <0,001) för patienter som senare diagnostiserades med kardiell sjukdom, låg följsamhet ses till övriga riktlinjer. 131 patienter läggs in på sjukhus varav 41 fick fullständig behandling enligt behandlingsriktlinjerna, 90 patienter fick det inte. Konklusion: Följsamheten till behandlingsriktlinjerna för patienter som söker för bröstsmärta anses förhållandevis låg. Vissa åtgärder och behandlingar anses underutnyttjade. Följsamheten till behandlingsriktlinjerna är god om patienten prioriterats röd enligt ESS. God följsamhet till behandlingsriktlinjerna ses vid registrering av EKG och syrgasbehandling för patienter som diagnostiserats med hjärt- och kärlsjukdom. Få slutsatser kan dras gällande vårdtid på sjukhus eller mortalitetsfrekvens eftersom andra bakomliggande orsaker kan ha inverkat på resultatet, även kan studiens population anses vara för liten.

Bakgrund: Handhygien är det mest effektiva sätter för förebyggandet av vårdrelaterade infektioner. Trots sjuksköterskans kunskap om varför vårdrelaterade infektioner förekommer förblir följsamheten till handhygien svag. Genom att identifiera varför följsamheten är svag behövs faktorer identifieras. Tidigare faktorer har identifierats och anses vara otillräckliga för att kunna bevisa påverkningen av sjuksköterskans följsamhet till handhygien.  Syfte: Att beskriva faktorer som trots kunskap hos sjuksköterskan bidrar till att följsamheten till basala hygienrutiner brister gällande handhygien inom slutenvården. Metod: En integrerad litteraturöversikt valdes enligt Whittemore och Knafl (2005).  Då nio vetenskapliga artiklar ingick som bestod av sju kvantitativa och två kvalitativa studier. Resultat: Både tidigare faktorer och fler faktorer identifierades som hade påverkan till följsamhet av handhygien. I resultatet framkom det att en bra förebild och ledare var den mest omtalade faktorn som påverkade sjuksköterskan mest att utföra handhygien. Resultatet visade ett tydligt samband mellan faktorerna och deras påverkan av varandra. Slutsats: De identifierade faktorer som framkommer i resultatet kan bidra med kunskap och stöd till sjuksköterskan för att arbeta på ett patientsäkert sätt och förhindra smittspridning av vårdrelaterade infektioner.

Glaukom är en åldersrelaterad obotlig ögonsjukdom som kännetecknas av synnervsskador som ger upphov till synfältsdefekter. Det finns ingen botande behandling för glaukom, men genom att sänka det intraokulära trycket i ögat med trycksänkande ögondroppsbehandling kan progressionen minskas. Målet med ögondroppsbehandling är att bevara patientens synfunktion och livskvalitet. Ögonsjuksköterskan har en viktig roll i mötet med patienten genom att undervisa, ge information och utföra olika omvårdnadsåtgärder. Syftet med studien var att undersöka hur ögonsjuksköterskan arbetar med att identifiera riskfaktorer för följsamhet till ögontryckssänkande behandling vid glaukom. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats med sex ögonsjuksköterskor. Resultatet presenterades i tre olika kategorier; ”Bedömning av patientens kunskap och förståelse”, ”Lyhördhet för patientens behov”, samt ”Kartläggning av rutiner för ögondroppsbehandling”. Detta påvisade hur ögonsjuksköterskor arbetar för att identifiera riskfaktorer avseende följsamhet. Vidare studier kring detta ämne kan vara av betydelse för att utforma ett riskbedömningsformulär för patienters följsamhet till sin ögondroppsbehandling vid glaukom. / Glaucoma is an age-related chronic eye disease which is characterized by damage on the optic nerve and visual field loss. There are no treatments that completely cure this condition. However, the progression can be decreased by lowering the intraocular pressure through eyedrops medication. The objective of eye-drops treatment is to preserve the visual function and quality of life of the patient. The ophthalmic nurse has an important role in the meeting with glaucoma patients by providing information and teaching. The purpose of this study was to examine how ophthalmic nurses are working to identify different risk factors for adherence of eye pressure lowering glaucoma treatment with eye-drops. The method used was a qualitative interview study with an inductive approach conducted with six ophthalmic nurses. The result was presented in three different categories; “Evaluate the patient´s knowledge and understanding”, “Perceptive patient needs” and “Mapping of routines for eye-drop treatment”. The result shows how ophthalmic nurses are working to identify risk factors for not following glaucoma medication. In case additional studies would be conducted within this research area, it could be of high value to develop a risk assessment form to be able to evaluate the adherence level of certain patients.

No description available.

Bakgrund: Basala hygienrutiner är en avgörande åtgärd för att förbygga vårdrelaterade infektioner och förhindra att patienten utsätts för smitta och vårdlidande vid kontakt med sjukvården. Sjukvårdspersonalens följsamhet till befintliga hygienrutiner är globalt låg och behöver förbättras för att förhindra smittspridning.Syfte: Syftet med studien är att identifiera strategier som förbättrar sjukvårdpersonalens följsamhet av hygienrutiner.Metod: En allmän litteraturöversikt med analys av kvantitativ forskning har genomförts för att sammanställa vilka insatser som resulterar i förbättrad hygienföljsamhet.Resultat: Tre teman visar vilka insatser som har en positiv effekt på hygienföljsamheten: Utbildning, delaktighet i förbättringsarbetet och ökad tillgång till hygienfaciliteter.Konklusion: Smittspridning förebyggs med förbättrade hygienrutiner. Examensarbetet visar att det går att förbättra sjukvårdspersonalens följsamhet av hygienrutiner och bidrar med kunskap om hur det kan verkställas i verksamheten för en hållbar lösning.

Bakgrund: Verksamheter som innefattas av Hälso- och sjukvårdslagen ska följa föreskriften om basal hygien i vård och omsorg vilket är det mest grundläggande åtgärden för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Årligen drabbas 65 000 människor av vårdrelaterade infektioner som leder till stora kostnader för samhället och patienter utsätts för onödigt lidande. För att förhindra uppkomsten av vårdrelaterade infektioner har samtliga på en operationssal ett gemensamt ansvar att försöka förhindra det. Syfte: Syftet är att undersöka vårdpersonalens följsamhet av basala hygienrutiner på operationssal. Metod: En strukturerad deskriptiv observation med kvantitativ ansats. Studien omfattade 22 observationstillfällen på två sjukhus i Västra Götaland. Resultat: Resultatet visar att majoriteten av anestesisjuksköterskorna och pass använde engångsförkläde. Majoriteten av operationssjuksköterskorna förhöll sig till hygienrutinerna vid klädseln av den sterila delen av operationen. Följsamheten till hygienrutinerna uppnåddes vidare i varierande grad. Under observationerna öppnades dörrarna totalt 393 gånger och 149 människor har befunnit sig på operationen. Konklusion: Studien visar att det finns brister vad gäller följsamheten av hygienrutiner. Det är viktigt att uppmärksamma för att kunna planera förbättringsarbete på de avdelningar observationerna ägt rum. Konsekvenserna blir både ekonomiska märkbara och patienten blir utsatt för ett vårdlidande. Därför är det viktigt att på en operationsavdelning jobba på ett systematiskt sätt för att förbättra rutinerna kring hygien.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen bland hjärt-kärlsjukdomar där ärftlighet, ålder, fysisk inaktivitet, kost, rökning och alkohol kan öka risken för en ny hjärtinfarkt. För att kunna ändra livsstilsvanor behövs motivation, kunskap och en medvetenhet om hur livsstilsvanorna påverkar hälsan. Miljön runt personen beskrivs som en viktig faktor till att kunna upprätthålla egenvård. Syfte: Belysa personers upplevelser av att följa livsstilsråd efter att ha insjuknat i hjärtinfarkt. Metod: Litteraturöversikten inkluderade 15 kvalitativa artiklar. Artiklarna analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet visade att personer som drabbats av hjärtinfarkt fick en förändrad vardag och upplevde svårigheter och hinder med att införa livsstilsförändringar i sitt dagliga liv. Trötthet var ett utmärkande symtom som hindrade personer från att fullfölja sin livsstilsförändring. Upplevelsen av stöd från familj, vänner och hälso- och sjukvård hade en betydelsefull mening för att följa livsstilsråden. Diskussion: Att följa livsstilsråd kan innebära stora variationer mellan personer gällande svårigheter, hinder och stöd till att genomföra en livsstilsförändring. Däremot var gemensamt att vilja och motivation ansågs vara en betydande faktor. Slutsats: En ökad förståelse för hur personer upplever att följa livsstilsråd efter hjärtinfarkt kan utveckla omvårdnadsarbetet. Ny forskning kan bidra med att arbetet kring personen individanpassas för att uppfylla personers olika behov och stöd kring livsstilsförändringar. / <p>Examinationsdatum: 2021-03-22</p>

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 2 (DMT2) är en kronisk systemsjukdom med metabola störningar. Sjukdomen orsakar hyperglykemi på grund av utvecklad insulinresistens och ß-cells   dysfunktion. Okontrollerad DMT2 kan förorsaka komplikationer hos patienten exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Behandlingen inkluderar livsstilsförändringar och läkemedel. Trots att livsstilsförändringar har påvisad god effekt mot sjukdomen är följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder lägre än för medicinordinationer. Det är därför nödvändigt att veta vilka faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder hos vuxna med Diabetes Mellitus Typ 2. Metod: Litteraturstudiens metod utgick från Polit och Becks (2016) nio steg. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter urvalsprocessen och kvalitetsgranskning bestod resultat av elva (N= 11) artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i sex (N=6) kategorier: Patienters kunskap om diabetes och egenvård, Patienters attityder och beteenden mot diabetes och egenvård, Patienters stöd från familj och närstående i egenvård, Patienters samsjuklighet som en hämmande faktor, Demografiska faktorer och Behandlingsrelaterade faktorer. Slutsats: I litteraturstudien belyses faktorer som stödjer eller hindrar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdåtgärder. Resultatet påvisade vikten av patientens kunskaper i egenvård, patientens attityd och beteende till egenvård, närståendes stöd, patientens samsjuklighet och demografiska- och behandlingsrelaterade faktorer.

Bakgrund: Antibiotikaresistens uppkom kort efter upptäckten av antibiotika. Sjuksköterskor är en vanlig smittväg för resistenta bakterier då de i stor utsträckning exponeras för patogener. Resistenta bakterier kan för patienten öka mortaliteten och morbiditeten. Sjuksköterskans följsamhet till god hygien är en avgörande faktor för smittspridning på sjukhus. Trots styrdokument och handlingsplaner fortsätter antibiotikaresistenta patogener att öka.Syfte: Att belysa sjuksköterskans följsamhet till hygienrutiner på sjukhus samt att beskriva eventuella faktorer som kan påverka följsamheten. Metod: Litteraturstudien utfördes med ett systematiskt och induktivt arbetssätt. Artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och Psycinfo. Metoden genomfördes med hjälp av Polit och Becks (2016) nio steg och resultatartiklar granskades med Polit och Becks (2016) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: 15 artiklar bearbetades till ett resultat varav 14 kvantitativa och en kvalitativ. Fem teman framkom ur artiklarna: följsamhet, arbetsbörda och tid, kommunikation och kunskap, utförandet av hygienrutiner och interventioner. Slutsats: Följsamheten till hygienrutiner var varierande. Faktorer påverkade följsamheten. Kunskap var en faktor som hade stor påverkan. Interventioner för att förbättra följsamheten hade betydelse.

Bakgrund: Livstidsprevalensen och punktprevalensen för ländryggssmärta är ca. 39% respektive ca. 18%. En vanlig fysioterapeutisk behandlingsmetod vid ländryggssmärta är olika former av träningsinterventioner. Tidigare forskning har dock visat att 50 - 70% av individerna med kronisk ländryggssmärta inte följer de anvisade hembaserade träningsprogrammen. För att öka följsamheten till dessa träningsprogram behövs kunskap om vilka barriärer och stödjande faktorer som inverkar. Syfte: Syftet med studien var att genom en kvalitativ litteraturstudie undersöka vilka barriärer och stödjande faktorer som inverkar på följsamheten till träningsprogram inom fysioterapeutisk behandling av ländryggssmärta. Metod: Litteratursökning över kvalitativa studier gjordes i databaserna; PubMed, CINAHL with Full Text, Cochrane Library, Scopus och SportDiscus. Studier som undersökt barriärer och stödjande faktorer för följsamhet till terapeutiska träningsprogram för personer med ländryggssmärta inkluderades. Sökningen gav 1125 träffar, varav totalt sju studier inkluderades. Resultat: Analys och syntes resulterade i följande tio kategorier; smärta, träningsprogrammets utformning, förväntningar på vårdgivaren, rädslor- undvikande och missuppfattningar, integrering av träningen i vardagen, tilltro, motivation, samsjuklighet, kunskap och erfarenhet samt omgivningens inverkan där de fem första kategorierna var mer återkommande. Konklusion: De faktorer som framkommer genom kvalitativ forskning kring barriärer och stödjande faktorer för följsamhet till träningsprogram inom fysioterapeutisk behandling av ländryggssmärta ligger i linje med tidigare kvantitativ forskning. Den aktuella studien bidrar till tidigare forskning med att lyfta rörelserädsla som en viktig faktor att beakta vid utformning av fysioterapeutisk behandling av patienter med ländryggssmärta.