<p>The aim of this study was to investigate which situations haemodialysis patients consider as the hardest for avoiding fluid intake. The data collection was performed with a questionnaire which was distributed to haemodialysis patients who fulfilled the inclusioncriteria. Of 158 haemodialysis patients 103 haemodialysis patients chose to participate in the study. The participants were chosen from different dialysis centres (n=12) in north and south of sweden, excluding the middle of Sweden. The questionnaire that was given out consisted of 32 situations, the response format included nine alternatives, that included different kind of difficultes. The nine alternatives were; very easy, easy, neither easy or hard, hard, very hard, impossible, do not know, do not concerns me. The 32 situations were devided into four categories, physiological, affective, social and environmental factors. The main result indicated that it was hardest to avoid fluid in the physiological situations. For exampel when the patients felt a dryness in the mouth, when they felt thirsty or when they hade eaten salty food.</p> / <p>Syftet med studien var att undersöka vid vilka tillfällen hemodialyspatienter ansåg att det är svårast att undvika vätskeintag. Datainsamlingen skedde med en enkät som delades ut till dialyspatienter som uppfyllde författarnas förbestämda inklusionskriterierna. Av 158 patienter så valde 103 dialys patienter att delta i studien. Deltagarna valdes ifrån dialysenheter (n=12) som låg söder om Örebro samt norr om Sundsvall dvs mellan Sverige togs ej med. Enkäten som delades ut bestod av 32 olika situationer och till dem hörde nio olika svarsalternativ som innefattade olika svårighets grader. De nio olika svarsalternativen var; inga problem, mycket lätt, lätt, varken lätt eller svårt, svårt, mycket svårt, omöjligt, vet ej samt gäller inte mig. I databearbetningen delades de 32 olika situationer in i fyra olika grupper, fysiologiska, affektiva, sociala och miljöfaktorer. Huvudresultatet visade att det i de fysiologiska situationerna var svårast att följa vätskerestriktionerna. Exempelvis när patienterna kände sig torra i munnen, kände sig törstiga samt när de åt salt mat.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva i vilken grad vårdpersonalen närmast vårdtagaren på kommunens särskilda boenden visade följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler.</p><p>Studien genomfördes genom icke deltagande observationer efter ett fastställt observationsschema. Observationerna genomfördes på 73 vårdpersonal vid sex särskilda boenden i två skilda kommuner i Mellansverige. Datainsamlingen utfördes under perioden juni 2007 – februari 2008.</p><p>Huvudresultatet visade att följsamheten gällande basala hygienrutiner och klädregler var bristfällig. Endast 10 av 73 observationer gällande basala hygienrutiner visade korrekt följsamhet. Lägst följsamhet sågs vid spritning av händer och användning av plastförkläde/skyddsrock.</p><p>Gällande klädregler var följsamheten korrekt i 47 av 73 observationer. Följsamhet till kortärmad arbetsdräkt var korrekt hos 72 av 73 vårdpersonal. Det som påverkade resultatet i negativ riktning när det gällde klädregler var användandet av ringar vilket registrerades hos 17 vårdpersonal.</p><p>Resultatet av föreliggande studie har visat på behov av insatser i form av utbildning och ökad tillgänglighet av plastförkläde/skyddsrock och desinfektionsmedel. Detta för att få en ökad följsamhet av basala hygienrutiner och klädregler hos personal vid kommunens särskilda boenden.</p>

<p>Spridning av blodöverförda infektioner inom sjukvården beror på bristande följsamhet till befintliga säkerhetsrutiner samt på att vårdpersonalen exponeras för blod via skadad hud, blodstänk i ögon, mun eller näsa samt genom stick- och skärskador. Sjuksköterskans roll som ledare i omvårdnadsarbetet innebär att han/hon ska utarbeta standarder för omvårdnad och en arbetsmiljö som främjar säkerhet och vårdkvalitet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens följsamhet till säkerhetsrutiner i situationer som medför risk för blodexponering. Metoden var en litteraturstudie och datamaterialet baserades på 13 vetenskapliga artiklar, med antingen kvantitativ eller kvalitativ ansats. Det analyserade materialet bildade två huvudkategorier: individuella faktorer och organisatoriska faktorer. De individuella faktorerna utgjordes av demografiska faktorer, attityder och riskbedömning, medan de organisatoriska faktorerna delades in i kunskap, säkerhetsklimat och arbetshinder. Vårdpersonalen kunde ha god kunskap utan att uppvisa god följsamhet. Träning och utbildning kunde i viss mån öka graden av följsamhet bl.a. beroende på hur ofta träningen utfördes. Ett gott säkerhetsklimat kunde associeras till ökad följsamhet. Säkerhetsklimatet påverkades av ledningens och medarbetarnas prioritering av säkerheten, hur välorganiserad avdelningen var och förekomsten av patienter med blodsmitta. Arbetshinder på arbetsplatsen, t.ex. hög arbetsbelastning, tidsbrist, dålig tillgänglighet av skyddsutrustning och ineffektiv skyddsutrustning, kunde associeras till dålig följsamhet.</p>

Venösa bensår är ett stort hälsoproblem och medför en stor kostnad för samhället. Trots att mycket forskning har gjorts inom området behandlingar av venösa bensår, appliceras inte detta tillräckligt i vården. Patienter som lever med venösa bensår upplever oftast en försämrad livskvalitet. Syftet med litteraturstudien var att ur ett omvårdnadsperspektiv belysa effekterna av kompressionsbehandlingar och hudtransplantationer vid venösa bensår. Resultatet var en bearbetning av 18 vetenskapliga artiklar som sammanställdes utifrån olika problemområden. Resultatet visade att patientens följsamhet påverkar graden av sårläkning. Vid långvarig sårläkning upplevde patienten en försämrad livskvalitet men om behandlingen var bekväm och enkel att använda ökade följsamheten och därmed sårläkningen avsevärt. Patienten upplevde smärtan som den svåraste faktorn, vid behandling med hudtransplantation reducerades smärtan avsevärt och patienten fick en större frihet. Majoriteten av kompressionsbehandlingarna visade goda resultat vid sårläkning men behandlingarna var långdragna vilket minskade följsamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan har ett väl utvecklat holistiskt synsätt och goda, aktuella kunskaper inom området för att kunna ge patienten rätt vård. Många sjuksköterskor kände sig dock osäkra och deras kunskaper var inte tillräckligt evidensbaserade. Fortsatt forskning rekommenderas över sjuksköterskans kompetens och dess inverkan på sårläkning vid venösa bensår samt utveckling av sjuksköterskeutbildningen inom ämnet sårvård rekommenderas så de nyutexaminerade sjuksköterskorna har en god grund i ämnet sårbehandling.

The aim of this study was to investigate which situations haemodialysis patients consider as the hardest for avoiding fluid intake. The data collection was performed with a questionnaire which was distributed to haemodialysis patients who fulfilled the inclusioncriteria. Of 158 haemodialysis patients 103 haemodialysis patients chose to participate in the study. The participants were chosen from different dialysis centres (n=12) in north and south of sweden, excluding the middle of Sweden. The questionnaire that was given out consisted of 32 situations, the response format included nine alternatives, that included different kind of difficultes. The nine alternatives were; very easy, easy, neither easy or hard, hard, very hard, impossible, do not know, do not concerns me. The 32 situations were devided into four categories, physiological, affective, social and environmental factors. The main result indicated that it was hardest to avoid fluid in the physiological situations. For exampel when the patients felt a dryness in the mouth, when they felt thirsty or when they hade eaten salty food. / Syftet med studien var att undersöka vid vilka tillfällen hemodialyspatienter ansåg att det är svårast att undvika vätskeintag. Datainsamlingen skedde med en enkät som delades ut till dialyspatienter som uppfyllde författarnas förbestämda inklusionskriterierna. Av 158 patienter så valde 103 dialys patienter att delta i studien. Deltagarna valdes ifrån dialysenheter (n=12) som låg söder om Örebro samt norr om Sundsvall dvs mellan Sverige togs ej med. Enkäten som delades ut bestod av 32 olika situationer och till dem hörde nio olika svarsalternativ som innefattade olika svårighets grader. De nio olika svarsalternativen var; inga problem, mycket lätt, lätt, varken lätt eller svårt, svårt, mycket svårt, omöjligt, vet ej samt gäller inte mig. I databearbetningen delades de 32 olika situationer in i fyra olika grupper, fysiologiska, affektiva, sociala och miljöfaktorer. Huvudresultatet visade att det i de fysiologiska situationerna var svårast att följa vätskerestriktionerna. Exempelvis när patienterna kände sig torra i munnen, kände sig törstiga samt när de åt salt mat.

För att minska smittspridning av sjukvårdsrelaterade infektioner är den viktigaste förebyggande åtgärden de basala hygienrutinerna. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans följsamhet till handhygien som basal hygienrutin samt att se vilka faktorer som påverkar att sjuksköterskan följer/inte följer angivna rutiner. Metoden som användes i studien var en systematisk litteraturstudie där 16 vetenskapliga artiklar inkluderats. Resultatet visade att följsamheten till handhygien bland sjuksköterskor sammantaget vid all vård var ganska låg. I situationer där sjuksköterskorna hade bättre följsamhet var när de kommit i kontakt med kroppsvätskor. Utbildning, kunskap och tillgängligheten till hygienartiklar förbättrade följsamheten. Faktorer som försämrade följsamheten var handhygien före patientvård, torra händer och hög arbetsbelastning samt felanvändning av handskar. Diskussion: Det är flera faktorer tillsammans som påverkar hur följsamheten till handhygien ser ut. För att upprätthålla god följsamhet bör sjuksköterskor samt övrig vårdpersonal få möjlighet till kontinuerlig utbildning och tillgång till adekvat handhygienutrustning. Trots kunskap och motivation är det svårt att förbättra följsamheten till handhygien på lång sikt då beteenden är svåra att förändra.

Handskanvändning inom omvårdnadsarbetet är en central del av de basala hygienrutinerna. Handskar är en effektiv skyddsbarriär mot virus och bakterier för såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patienter. Sjukhusrelaterade infektioner kostar varje år det svenska samhället flera miljarder kronor och är även en direkt dödsorsak i nästan en procent av alla dödsfall i Sverige. Dålig följsamhet med handskar leder också till en ökad risk att smittas av hepatit eller HIV. Syftet var att undersöka kunskaper om, attityder till och följsamhet med att använda handskar bland hälso- och sjukvårdspersonal i omvårdnadsarbetet. Studien genomfördes som en litteraturstudie och tretton vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visade att det fanns brister i kunskaper, attityder och följsamhet till handskanvändning. Sjuksköterskor och undersköterskor hade i de flesta fall bättre kunskap och följsamhet till handskanvändning än läkare. Vidare presenterades hur studenter till stor del påverkades av handledares beteende, vilket trots kunskap kunde leda till dålig följsamhet med hygienrutiner. Slutsatserna från studien var att det fanns brister i kunskaper och bristande attityder och följsamhet till handskanvändning. Ytterligare och bättre utbildning, samt mer forskning, krävs för att utveckla ett mer hållbart säkerhetsklimat.

Syftet med studien var att beskriva i vilken grad vårdpersonalen närmast vårdtagaren på kommunens särskilda boenden visade följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler. Studien genomfördes genom icke deltagande observationer efter ett fastställt observationsschema. Observationerna genomfördes på 73 vårdpersonal vid sex särskilda boenden i två skilda kommuner i Mellansverige. Datainsamlingen utfördes under perioden juni 2007 – februari 2008. Huvudresultatet visade att följsamheten gällande basala hygienrutiner och klädregler var bristfällig. Endast 10 av 73 observationer gällande basala hygienrutiner visade korrekt följsamhet. Lägst följsamhet sågs vid spritning av händer och användning av plastförkläde/skyddsrock. Gällande klädregler var följsamheten korrekt i 47 av 73 observationer. Följsamhet till kortärmad arbetsdräkt var korrekt hos 72 av 73 vårdpersonal. Det som påverkade resultatet i negativ riktning när det gällde klädregler var användandet av ringar vilket registrerades hos 17 vårdpersonal. Resultatet av föreliggande studie har visat på behov av insatser i form av utbildning och ökad tillgänglighet av plastförkläde/skyddsrock och desinfektionsmedel. Detta för att få en ökad följsamhet av basala hygienrutiner och klädregler hos personal vid kommunens särskilda boenden.

Bakgrund: SFOG har tillsammans med SBF, SNS och LÖF upprättat riktlinjer för förlossningsvården som bland annat berör dokumentation av CTG. Dessa har tagits fram genom ”Projekt säker förlossningsvård” och antagits av Blekingesjukhuset Karlskrona år 2008. Syfte: Syftet var att undersöka barnmorskors och läkares följsamhet av CTG-dokumentation, vid aktivt förlossningsförlopp, i förhållande till lokala PM, aktuella riktlinjer och nationella styrdokument på förlossningsavdelningen, Karlskrona. Metod: Retrospektiv journalgranskningmed deskriptiv design har använts.  Datainsamling omfattar tidsperioden 2011-07-01 t.o.m. 2012-03-04. Totalt ingick 748 journaler och 1547 dokumentationer i studien. Dataanalys har skett med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultat: Av journalerna hade 22% ingen dokumentation om CTG och 46% av dokumentationerna innehöll en klassifikation. Åtgärd har dokumenterats i 80% och dokumentationerna var skriven utan förkortning i 45%. Följsamheten av klassificering och åtgärd tillsammans var totalt 44%medan barnmorskors var 38% och läkares 8%. Konklusion: Följsamheten av CTG-dokumentationbehöver förbättras på förlossningsavdelningen i Karlskrona. Majoriteten av vad som dokumenteras följer inte PM, riktlinjer och nationella styrdokument. / Background: SFOG, SBF, SNS and LÖF have conducted guidelines for obstetric care including documentation of CTG. These have been developed during “Projekt säker förlossningsvård” and adopted 2008 by the hospital in Blekinge, Karlskrona. Aim: The aim of this study was to examine the compliance of CTG documentation by midwives and physician, during active labor, in relation to local PM, current guidelines and national policy at the labor ward Karlskrona. Method: Retrospective study using descriptive design was used. Data collection covers the time period 2011-07-01 to 2012-03-04. Totally 748 records and 1547 documentations were reviewed. Data analysis was progressed in SPSS. Result: Of the total records, 22% did not have any documentation about CTG and 46% of the collected documentations had a classification. Action was documented in 80%, and the documentations were written without an abbreviation in 45%. Compliance of classification and action together was 44%, midwives had  38% and physicians 8%. Conclusion: The compliance of CTG documentation needs improvement in the labor ward in Karlskrona. The majority of documents are not followed by PM, guidelines and national policy documents.

Den följande uppsatsen är en fenomenologiskt inspirerad intervjustudie. Syftet med arbetet var att belysa sjukgymnasters upplevelser av pedagogiska fenomen i arbetet relaterat till följsamhet för behandlingar bland patienter. Fyra intervjuer har gjorts. Den fenomenologiskt inspirerade resultatpresentationen och analysen visar att fenomenet följsamhets mening är patientens förtroende för sjukgymnasten och att jobba med målsättningar utifrån patientens önskningar och mål, att patienten tar ansvar för sin egen behandling, att fenomenets mening är att utgå från var patienten befinner sig i motivations- och sjukdomshänseende och att hitta varje patient som individ och att göra patienten själv aktiv i behandlingen. Huvudkännetecknen för fenomenet följsamhet är samspel och interaktion. Delkännetecken för fenomenet följsamhet är patientens förtroende för sjukgymnasten, tydlig kommunikation, direkt kommunikation, personkemi, lyssnande och förståelse, samtal och frågeteknik med öppna frågor, interaktion med sjukgymnasten och andra patienter, stöd och hjälp till patienten, kroppsspråk ,minspel och ögonkontakt, patientbemötande, patientdelaktighet. Andra delkännetecken kan också vara olika pedagogiska verktyg som information, instruktion, motivationsträning, att aktivera patienten, målsättande, att lyfta fram det positiva med behandlingen och att utgå från var patienten befinner sig.