I föreliggande kvalitativa studie var syftet att undersöka hur förskolepersonal upplever och resonerar i anmälningsprocesser samt vilka aspekter de anser vara främjande respektive hindrande för arbetet i dessa. Studiens empiriska material har samlats in genom fokusgruppsintervjuer och individuella intervjuer. Det övergripande resultatet visar att förskolepersonal upplever anmälningsprocesser som komplexa då de måste förhålla sig till omständigheter på såväl en mikro- som en mezzo- och makronivå. Omständigheterna utgörs bland annat av individuella roller och rollkonflikter, gruppdiskussioner och hänsynstagande till kollegor samt rådande samhällsnormer. Det är också den upplevda komplexiteten i anmälningsprocesserna som gör att förskolepersonal resonerar huruvida en anmälan ska göras eller inte. Detta resultat stämmer väl överens med tidigare forskning gjord på området men är något som inte överensstämmer med lagstiftarens intentioner. Resultatet visar vidare på att förskolepersonal anser det som främjande med stöd och rådgivning från kollegor och andra professioner för att få hjälp med arbetet i anmälningsprocesserna. / The aim of this qualitative essay is to study how pre-school staff experience and reason in mandatory reporting processes and which aspects they consider important for their work in these processes. The empirical data was collected from focus group interviews and individual interviews. The overall result indicates that pre-school staff experience mandatory reporting processes as complex since they have to relate to circumstances at both micro, mezzo and macro levels. Among some other aspects these circumstances constitutes individual roles and role conflicts, group discussions and existing social norms. It’s also the experienced complexity that make pre-school staff reason about whether to report or not. This result corresponds with previous research but unfortunately badly corresponds with the intentions of the legislator. Further on, the result show that pre-school staff finds it meaningful to get support and counseling from colleagues and other professions to gain help when working in mandatory reporting processes.

Bakgrund: Med denna studie önskar vi få en inblick i hur pedagoger i ett så tidigt stadie som möjligt kan upptäcka barn som blir utsatta för fysisk- eller psykisk misshandel eller försummelse. Forskning har visat att barnmisshandel och försummelse är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Detta är svårt att upptäcka hos barn i förskoleåldern då dessa barn sällan själva berättar om händelserna. Barnen som utsätts för omsorgssvikt tvingas leva med dessa svåra minnen resten av livet. Studier genomförda i bland annat svenska förskolor har visat att pedagoger anser att socialtjänstens riktlinjer gällande anmälningsplikten bör vara tydligare då denna otydlighet leder till färre anmälningar. Vi har därför även undersökt hur pedagoger tolkar anmälningsskyldigheten.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur ofta pedagoger, under sin verksamhetstid, har upplevt att barn blivit utsatta för fysisk- och psykisk misshandel eller försummelse. Vi vill även undersöka vilka signaler pedagoger i förskolan har upptäcktäckt som skulle kunna vara tecken på att barn blivit utsatta för fysisk- och psykisk misshandel eller försummelse. Slutligen vill vi undersöka hur pedagoger förhåller sig till anmälningsplikten.Metod: Metoden i undersökningen är kvantitativ och en enkät har använts vid insamlingen. Vi har även gjort en kvalitativ analys av de öppna frågorna i enkäten. I undersökningen deltog 60 stycken verksamma pedagoger inom förskolan.Resultat: Forskning visar att fysisk- och psykisk misshandel samt försummelse mot barn fortfarande är relativt vanligt förekommande i Sverige. Detta trots lagen mot barnaga, som trädde i kraft 1979, och trots barnkonventionen om barns rättigheter. I vårt resultat kan vi utläsa vilka signaler i barns beteende som pedagoger upplever kan tyda på att de far illa i sin närmiljö. Utefter resultatet i vår studie är fysiska tecken så som blåmärken och sår på kroppen de näst mest förekommande tecknen på att barn far illa. Ovårdad klädsel och dålig hygien däremot, är de mest förekommande tecknen på omsorgssvikt. Det framkommer även i vår studie att de flesta pedagogerna är väl insatta i anmälningsplikten. Det är dock många i vår studie som inte ger exempel på vilka konsekvenser det skulle kunna medföra att inte följa anmälningsplikten. Slutligen framgår det av resultatet att pedagogerna upplever att en god föräldrakontakt kan öka chanserna för pedagoger att i ett så tidigt stadie som möjligt upptäcka att barn far illa.

Bakgrund: Idag är det många barn som i hemmet inte får tillräckligt god omvårdnad. För att få rätt stöd och hjälp behöver dessa barn komma till socialtjänstens kännedom. Dock förekommer en underrapportering från hälso- och sjukvårdens sida av barn som far illa, trots att en anmälningsplikt föreligger. Syfte: Att beskriva skolsköterskans upplevelse av processen att göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats, där 13 skolsköterskor via e-post fick skriva ner sina berättelser. Datamaterialet analyserades med innebördsanalys. Resultat: Skolsköterskornas upplevelser i samband med en orosanmälan sammanställdes i fem teman; att bli känslomässigt berörd av barnets situation, att uppleva obehag i samband med en anmälan, att uppleva trygghet i samband med en anmälan, Att samverka med socialtjänsten påverkar samt att det fanns upplevelser av att hantera egna känslor i olika forum. Slutsats: Skolsköterskorna upplever att det finns komplexa omständigheter i samband med en orosanmälan. Resultatet visar därmed angelägenheten om att få ökad kunskap om detta för att antingen kunna förändra eller ytterligare förbättra arbetet med att göra en orosanmälan när barn far illa. / Background: Today, it is common that many children do not receive proper care in their own homes. In order to obtain proper support and help, the Social Welfare Services needs to be alerted as to the predicament of these children. Unfortunately, medical and health care personnel too often fail to report maltreatment, even though it is their obligation to do so. Aim: The aim of this study is to describe the experience of the school nurses in the process reporting child maltreatment. Method: The study was conducted using a qualitative method with a phenomenological approach, where 13 school nurses participated and shared their experiences via email correspondance. The data was analyzed by meaning analysis. Result: The experiences of the school nurses in connection with reporting suspicions of maltreatment were summarized into five different categories: experiencing emotional involvement in the child's situation, experiencing discomfort associated with reporting, experiencing a sense of security in the reporting process, experiencing that cooperation with Social Welfare Services has impact, and experiences of dealing with their own emotions in various forums. Conclusion: The school nurses experienced complex circumstances in connection with reporting suspicions of maltreatment. The result therefore shows the need for increased knowledge regarding this, in order to either change or further improve upon the work of reporting child maltreatment.

Anmälningsplikten innebär att förskollärare enligt 14 kap 1§ SoL har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när det finns misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det kan handla om misstanke om psykiskt-, fysiskt- eller sexuellt våld, omsorgsbrist eller andra områden där föräldern inte möter barnets behov. Definitionen om ett barn som far illa är ett brett begrepp som innefattar flera olika områden, vilket försvårar tolkningen för förskollärare om vad och när man ska göra en orosanmälan till socialtjänsten. Syftet med studien var att jämföra en storstad med en mellanstor stad för att med en kvalitativ metod undersöka hur förskollärare förhåller sig till anmälningsplikten till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som har en förskollärarutbildning, är verksamma på förskolan samt har arbetslivserfarenhet av att arbeta inom förskolan. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med en konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan förskollärares förhållningssätt till anmälningsplikten. Resultatet visade att det var viktigt med erfarenhet för att förstå hur anmälningsplikten fungerar i praktiken. De förskollärare som hade erfarenhet av att göra en orosanmälan upplevde en större trygghet i när och hur en anmälan ska göras till socialtjänsten jämfört med de förskollärare som aldrig gjort en anmälan. En stor påverkan till varför man övervägde att inte göra en orosanmälan till socialtjänsten var relationen till föräldrarna, man ville inte förstöra den goda kontakten som man har byggt upp. Resultatet visar också att förskollärarna saknar återkoppling från socialtjänsten när en orosanmälan har gjorts, för att kunna känna sig inkluderade och veta vad som händer i ett ärende. En av anledningarna till varför förskolan sällan får återkoppling från socialtjänsten beror på att de regleras av en starkare sekretess, vilket försvårar återkopplingen och samverkan från socialtjänsten till förskolan.

<p>Syftet med denna uppsats är att redogöra för de bestämmelser kring sekretess och anmälningsplikt som berör skolan. Jag är även intresserad av att ta reda på vilka hinder och möjligheter som kan uppstå i samband med tillämpningen av dessa regler. Genom en kvalitativ undersökning har jag försökt att få svar på mina frågor och de som intervjuades var rektorer på olika skolor. För att bredda undersökningen har jag dessutom valt att intervjua rektorer från tre olika kommuner och från två skilda skolor inom varje kommun. </p><p>Genom informanterna har det framkommit mycket information om hur arbetet med sekretess och anmälningsplikt ser ut i skolan. Relativt tydligt är att det inom skolan finns brister över hur detta arbete sker. Kunskapen kring anmälningsplikt visade sig dock vara större än den kunskap som finns kring sekretessbestämmelserna och det är något som rektorerna är väl medvetna om. De menar dock att det är ett problematiskt område just på grund av att gränsdragningarna mellan vad som bör eller ej bör göras är svåra att dra. De möjligheter som ses i arbetet är chansen att kunna skydda eleverna och hjälpa de barn, och ibland även hela familjen, som har det svårt. Det har även framkommit att i slutändan är arbetet med sekretess och anmälningsplikt nästan alltid något som blir positivt för familjen, även om det kan vara problematisktunder arbetets gång. </p><p>Alla informanterna menar att sekretess och anmälningsplikt är något som är nödvändigt i skolan och större delen av dem är nöjda med de regler som finns. I resultatavsnittet presenteras rektorernas syn på dessa bestämmelser, hur de går tillväga vid tillämpningen av dem och de hinder och möjligheter som kan uppstå i detta arbete.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att genom intervjuer synliggöra förskollärares, BVC- sköteskors och socialsekreterares syn på vanvård, anmälningsplikt och begreppet barn bästa. Vi har också valt att undersöka om uppfattningarna om dessa begrepp skiljer sig åt beroende på om man arbetar i ett bostadsområde med hög social status respektive låg.</p><p>För att få fram våra intervjupersoners uppfattningar om våra problemområden men också för att få svar på våra frågor, genomförde vi intervjuer som var en kombination av kvalitativa och strukturerade. </p><p>I resultatet presenteras de olika yrkeskategoriernas uppfattningar och svar under kategorier kopplade till frågorna. Där redogör vi också för de eventuella skillnader vi funnit mellan de olika bostadsområdena. </p><p>I diskussionen resonerar vi om det som framkommit i vår studie och framhåller våra personliga åsikter om problemområdena</p>

<p>Det här examensarbetet handlar om barn som far illa, hur man kan upptäcka det och vilka skyldigheter lärare har i dessa fall. För att avgränsa detta stora område har jag valt att koncentrera innehållet till följande kategorier: barnmisshandel, sexuella övergrepp, barn till missbrukare, vanvård och anmälningsplikt. Mitt syfte har varit att visa hur man som lärare kan se och upptäcka om ett barn far illa och vad man kan göra för att hjälpa barnet till en tryggare tillvaro. Arbetet bygger på en litteraturstudie som behandlar var och en av de ovan nämnda kategorierna. För att ge en mer levande bild av verkligheten består arbetet även av en intervjuundersökning. Det visar sig i arbetet att teori och empiri överensstämmer mycket bra. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det kan vara svårt att upptäcka barn som far illa, men att man alltid ska vara uppmärksam och varsamt hantera den information man får ta del av.</p>

<p>Syftet med studien är att belysa hur sju verksamma pedagoger i förskolan förhåller sig vid misstanke om att ett barn försummas. Litteraturgenomgången behandlar ett barns grundläggande behov och ett barns behov av anknytning utifrån Bowlby´s teori. Vidare behandlas förskolans roll, där vikten av tidig upptäckt tas upp samt förskolans anmälningsplikt. Kvalitativa intervjuer med sju verksamma pedagoger inom förskolan utgör data i studien. Resultatet visar att försummelse, omsorgssvikt och vanvård av ett barn kan vara: otillräckligt med kläder, bristande hygien och negligering av ett barns behov. Flertalet av pedagogerna framhåller att fysisk misshandel är värre än försummelse vilket leder till att de flesta av pedagogerna inte anmäler direkt vid misstanke om att ett barn försummas eller vanvårdas. I dessa fall anses det vara viktigt att ge barnets föräldrar en chans till förbättring innan en anmälan till socialförvaltningen görs.</p>

<p>The purpose of this study is to investigate preschool personnel experiences concerning their obligation to report existing and suspicions of child maltreatment. This is a qualitative study based on in-depth interviews that can provide a good understanding of the subject and of the informants’ views. The theoretical starting points we used were the communication theory, Kelly’s personality theory and the role theory. We carried out eight interviews with pre-school personnel who work in four different counties in Sweden. The interviews lasted between 45 to 60 minutes. The result from our study shows that the pre-school personnel have a positive view upon their obligation to report child maltreatment. In contradiction to this, the result also shows that there is a fear and concern about making a report. The main reasons for not reporting, is the relationship with the preschool children’s parents, lack of knowledge to identify the children who suffer the abuse, previous bad experiences from the social services and poor feedback from the social services.</p>

Det här examensarbetet handlar om barn som far illa, hur man kan upptäcka det och vilka skyldigheter lärare har i dessa fall. För att avgränsa detta stora område har jag valt att koncentrera innehållet till följande kategorier: barnmisshandel, sexuella övergrepp, barn till missbrukare, vanvård och anmälningsplikt. Mitt syfte har varit att visa hur man som lärare kan se och upptäcka om ett barn far illa och vad man kan göra för att hjälpa barnet till en tryggare tillvaro. Arbetet bygger på en litteraturstudie som behandlar var och en av de ovan nämnda kategorierna. För att ge en mer levande bild av verkligheten består arbetet även av en intervjuundersökning. Det visar sig i arbetet att teori och empiri överensstämmer mycket bra. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det kan vara svårt att upptäcka barn som far illa, men att man alltid ska vara uppmärksam och varsamt hantera den information man får ta del av.