Detta examensarbete handlar om barn som har alkoholmissbrukande föräldrar. Syftet med mitt arbete har varit att få kunskap om hur det är att växa upp i en miljö där alkoholmissbruk förekommer, samt vilka konsekvenser det får för ett barn. Jag har också velat lära mig mer om hur man som lärare kan stötta de här barnen i en svår livssituation. Arbetet består dels av en litteraturgenomgång och dels av en egen empiridel, som innefattar intervjuer med tre personer som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med den här kategorin barn. Efter att ha gjort detta arbete kan jag konstatera att alkoholmissbruk är ett komplext och mångtydigt begrepp - barn reagerar väldigt olika på att utsättas för alkohol- missbruk. Det medför i sin tur att det är svårt att koppla något specifikt beteende till att ett barn lever i en miljö av alkoholmissbruk. Tillvaron för barn till alkoholmissbrukande föräldrar präglas ofta av instabilitet och oförut- sägbarhet. För många av dessa fyller skolan en mycket viktig funktion. I skolan kan man få något av den trygghet och förutsägbarhet som hemmiljön inte klarar av att tillgodose. Det finns många vuxna barn till alkoholmissbrukare som i efterhand vittnat om hur betydelsefull skoltiden varit för dem, trots att de inte blivit medvetna om det förrän i vuxen ålder. Det bör man som lärare vara medveten om.

Syftet med denna uppsats är att redogöra för de bestämmelser kring sekretess och anmälningsplikt som berör skolan. Jag är även intresserad av att ta reda på vilka hinder och möjligheter som kan uppstå i samband med tillämpningen av dessa regler. Genom en kvalitativ undersökning har jag försökt att få svar på mina frågor och de som intervjuades var rektorer på olika skolor. För att bredda undersökningen har jag dessutom valt att intervjua rektorer från tre olika kommuner och från två skilda skolor inom varje kommun. Genom informanterna har det framkommit mycket information om hur arbetet med sekretess och anmälningsplikt ser ut i skolan. Relativt tydligt är att det inom skolan finns brister över hur detta arbete sker. Kunskapen kring anmälningsplikt visade sig dock vara större än den kunskap som finns kring sekretessbestämmelserna och det är något som rektorerna är väl medvetna om. De menar dock att det är ett problematiskt område just på grund av att gränsdragningarna mellan vad som bör eller ej bör göras är svåra att dra. De möjligheter som ses i arbetet är chansen att kunna skydda eleverna och hjälpa de barn, och ibland även hela familjen, som har det svårt. Det har även framkommit att i slutändan är arbetet med sekretess och anmälningsplikt nästan alltid något som blir positivt för familjen, även om det kan vara problematisktunder arbetets gång. Alla informanterna menar att sekretess och anmälningsplikt är något som är nödvändigt i skolan och större delen av dem är nöjda med de regler som finns. I resultatavsnittet presenteras rektorernas syn på dessa bestämmelser, hur de går tillväga vid tillämpningen av dem och de hinder och möjligheter som kan uppstå i detta arbete.

Uppsatsens syfte är att genom intervjuer synliggöra förskollärares, BVC- sköteskors och socialsekreterares syn på vanvård, anmälningsplikt och begreppet barn bästa. Vi har också valt att undersöka om uppfattningarna om dessa begrepp skiljer sig åt beroende på om man arbetar i ett bostadsområde med hög social status respektive låg. För att få fram våra intervjupersoners uppfattningar om våra problemområden men också för att få svar på våra frågor, genomförde vi intervjuer som var en kombination av kvalitativa och strukturerade. I resultatet presenteras de olika yrkeskategoriernas uppfattningar och svar under kategorier kopplade till frågorna. Där redogör vi också för de eventuella skillnader vi funnit mellan de olika bostadsområdena. I diskussionen resonerar vi om det som framkommit i vår studie och framhåller våra personliga åsikter om problemområdena

The purpose of this study is to investigate preschool personnel experiences concerning their obligation to report existing and suspicions of child maltreatment. This is a qualitative study based on in-depth interviews that can provide a good understanding of the subject and of the informants’ views. The theoretical starting points we used were the communication theory, Kelly’s personality theory and the role theory. We carried out eight interviews with pre-school personnel who work in four different counties in Sweden. The interviews lasted between 45 to 60 minutes. The result from our study shows that the pre-school personnel have a positive view upon their obligation to report child maltreatment. In contradiction to this, the result also shows that there is a fear and concern about making a report. The main reasons for not reporting, is the relationship with the preschool children’s parents, lack of knowledge to identify the children who suffer the abuse, previous bad experiences from the social services and poor feedback from the social services.

Under slutet av 1970-talet började det hållas debatter angående den dåliga redovisningskvalitén samt den ökade ekonomiska brottsligheten. I och med detta började debattörer även diskutera revisorns roll och funktion. Detta medförde att man först införde en upplysningsplikt som senare utvecklades till en anmälningsplikt som lagstadgades den 1 januari 1999. Tystnadsplikten som sedan länge varit förankrad i revisorns yrkesroll kom nu i konflikt med den nya lagen. Däribland revisorerna själva, som menade att de inte ville agera som en moralisk polis. Samtidigt menade revisorerna samt olika remissinstanser som FAR och SRS att anmälningsplikten skulle medföra bristfällig information från klienten då de inte skulle vara villiga att utge tillräckligt med information av rädsla för att bli anmälda, vilket därmed skulle medföra svårigheter för revisorn att utföra sitt arbete. Däremot ansåg regeringen att revisorn var det främsta arbetsverktyget i kampen mot ekonomisk brottslighet, då de som enda yrkesgrupp har total insyn i bolagens verksamhet. Samtidigt har revisorns brottsförebyggande roll ifrågasatts på senare tid, då antalet anmälningar som kommer från revisorn varit låg i jämförelse med dem som kommer från konkursförvaltare och skatteförvaltningen. Likväl har anmälningarna från revisorer drastiskt ökat sedan år 2004. Därför har vi i denna studie haft som syfte att undersöka vilka faktorer som påverkar revisorns agerande i tillämpningen av anmälningsplikt och tystnadsplikt. I denna tillämpning uppstår ofta en konflikt av moralisk och etisk natur gentemot klienten. Samtidigt krävs det att revisorn är juridiskt kapabel till att avgöra om ett brott föreligger. Detta beror då på den utbildning denne erhål-lit, vilket enligt tidigare studier inom ämnet skiljer sig åt mellan stora- och små revisionsbyråer. Ju större osäkerhet revisorn känner i fråga om ett brott föreligger desto högre bevisgrad tenderar denne också att kräva. För att undersöka dessa faktorer i förhållande till revisorns agerande inför tillämpningen av anmälningsplikt och tystnadsplikt har vi valt att utföra en kvantitativ studie. Detta har vi gjort med hjälp av en enkätundersökning som riktats till fem stora- och fem små revisionsbyråer med avgränsning till Jönköpings stad. Förutom slutna frågor har vi inkluderat öppna tillämpningsfall direkt tagna ur Ekobrottsmyndighetens rapport- ”revisorns åtgärder vid misstanke om brott”. Resultaten från enkätundersökningen har sedan framställts i stapeldiagram utförda i Excel. För att få en bakgrund till de data vi erhållit behövs en relevant teoretisk referensram. Den främs-ta källan till revisorns åtgärder vid brottsmisstanke finner vi i ABL. Dock har det utvecklats omfattande rättspraxis samt rekvisit för att underlätta revisorns avgörande vid misstanke om brott. Dessutom har EBM givit revisorn vägledning i form av riktlinjer för bevisgrad och mer grund-läggande definitioner av de rekvisit som berör en anmälan eftersom lagen lämnat dessa till god revisorssed att avgöra. Dessutom är det relevant för vår studie att finna hur etik och moral påverkar revisorn i affärssammanhang samt den utbildning denne erhållit angående anmälningsplikt. Vår undersökning visar att nästintill samtliga respondenter erhållit en utbildning om anmälningsplikt men att majoriteten trots detta kräver en betydligt högre bevisgrad än EBMs riktlinjer för att agera på brottsmisstanke. Samtidigt tror vi att revisorn tar på sig en yrkesroll och överlägger allt etiskt ansvar på revisionsbyrån, då kommentarerna till tillämpningsfallen visar att revisorerna skulle valt att agera utan att ta hänsyn till det etiska i situationen. Revisorns agerande påverkas av storleken på revisionsbyrån, då det visar sig att respondenterna från de små revisionsbyråerna haft en större praktisk användning av anmälningsplikten, vilket därtill i vår mening kan bero på den externa utbildning de fått. Samtidigt tror vi att vår undersökning indikerar på att stora revisionsbyråer har en lägre tendens att anmäla sina klienter. Fortfarande visar tillämpningsfallen att respondenterna i stor utsträckning agerar enligt EBMs riktlinjer samt enligt den lagreglering som finns. Därför drar vi den slutsatsen att revisorn fortfarande värnar om tystnadsplikten och helst av allt inte vill bryta den men att anmälningsplikten kommit att bli betydligt mer implementerad i dennes yrkesroll, vilket visas av ett ökat antal anmälningar. / During the end of the 1970s many debates were held concerning the bad quality of accounting and the increase of white collar crimes. Due to this fact many debaters also discussed the role and function of the auditor. This resulted in an introduction of an information duty that later developed into a reporting duty that was bound by law the 1st of January 1999. The professional secrecy which had been a part of the auditors’ occupational role since a long time now came in conflict with the new law. The auditors themselves meant that they did not want to act as moral cops. At the same time the auditors and several body considering proposed legislations, such as FAR and SRS thought that the reporting duty would bring a lack of information from the client since they would not be willing to give out enough information due to the fear of being reported, which thus would complicate the work of the auditor. On the other hand the government regarded the auditors to be the premier tool in the fight against white collar crime, since they as the only occupational group have total insight in the activity of companies. Simultaneously, the auditors’ role as crime preventer has lately been questioned, since the number of reports from auditors has been low in comparison to the number coming from bankruptcy managers and tax managers. Nevertheless the number of reports from the auditors has increased drastically since 2004. Therefore we have with this study aimed to investigate which factors that are affecting the acts of the auditor in the application of reporting duty and professional secrecy. In such an application a conflict of ethical and moral nature often occurs towards the client and the prosecutor. At the same time it is required that the auditor has juridical capabilities to decide whether a crime has been committed or not. This is dependent on the education of the auditor, which according to earlier studies within the field of subject differs between big and small accounting firms. The greater the insecurity the auditor feels in deciding whether a crime has been committed, the higher the rate of proof demanded. In order to investigate these factors in relation to the auditors’ actions towards the application of the reporting duty and the professional secrecy we have chosen to perform a quantitative study. This has been done with the help of a questionnaire that has been handed out to five big and five small accounting firms within the city of Jönköping. Apart from closed questions we have included open cases directly taken from The Authority of Economical Crime’s report- “an auditors vi actions when suspecting a crime”. The result from the questionnaire has then been presented in diagrams made in Excel. In order to get background to the data we have collected we need a relevant theoretical framework. The primer source to the auditors’ measures is found in the Law of joint-stock companies (ABL). However, extensive custom and law terms have been developed to facilitate the auditors’ decision in crime suspicion. Furthermore, The Authority of Economical Crime has given guidance and outlines for the rate of proof and more basic definitions of the law terms that concerns reporting duty since the law leaves it to good auditing custody to decide upon. It is also relevant for our study to look upon how ethics and morals affect the auditor in business contexts and also whether or not the auditors have received education regarding the reporting duty. Our study shows that almost all participants have received education concerning the reporting duty but that the majority despite this demands higher rate of proof than The Authority of Economical Crime outlines before taking actions when suspecting a crime. At the same time we believe that the auditor takes on a role of duty and puts all ethical responsibility on the accounting firm, since the comments from the cases imply that the auditors would act without considering the ethical aspect of the situation. The auditor’s actions is dependent on the size of the accounting firm, since our study has shown that auditors from small accounting firms have had a greater practical use of the reporting duty, which according to us can be a result of the external education they have received. At the same time our study confirms Anderson and Buskas (2006) research which implies that larger firms have lower tendency to report a crime against a client. Still the results from our cases show that participants mostly act according to the outlines conducted by The Authority of Economical Crime and the existing law regulations. Therefore our final conclusions are that the auditor protects the professional secrecy and would rather not violate it but that the reporting duty has lately been considerably more implemented in the auditor occupational role, which is furthermore shown by the increasing number of reports made by auditors’.

I detta arbete har vi undersökt hur mycket kunskap det finns om den rådande anmälningsplikten i två kommuner. Syftet med detta var att undersöka hur anmälningsplikten uppfattas av fem verksamma pedagoger. Vi har tagit del av deras berättelser och upplevelser genom att intervjua dem angående hur de uppfattar anmälningsplikten och det ansvar som det innebär. Av resultatet som framkom konstaterade vi att det behövs mer kunskap och fortbildning inom ämnet hos pedagogerna för att kunna säkerställa barnens välbefinnande. Barnomsorgen har gått från att ha varit en förvaringsplats för barn till förvärvsarbetande föräldrar till en verksamhet med pedagogiska mål och riktlinjer. Även synen på barn har drastiskt förändras från att barnen tidigare setts och behandlats som ”små” vuxna till att få lagar och rättigheter som är mer anpassade för barn.

Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för olika faktorer som utgör hinder eller som underlättar beslutet att anmäla misstanke om att ett barn far illa till socialtjänsten. Studien syftar även till att undersöka hur lärare uppfattar och beskriver kontakten med socialtjänsten i ärenden med barn som far illa.  De frågeställningar som fokuseras är: Vad kan utgöra hinder för respektive underlätta beslutet att anmäla misstanke om att ett barn far illa till socialtjänsten samt hur uppfattar och beskriver lärare kontakten med socialtjänsten under orosfasen, anmälningsfasen och utredningsfasen? Undersökningen genomfördes genom kvalitativa intervjuer med fyra högstadielärare i Kalmar län. Det som framkommer i uppsatsen är att det som påverkar anmälningsprocessen är typen av signaler och därigenom graden av misstanke, det anses finnas så kallade solklara fall och sedan finns det mer diffusa fall. Relationen med föräldrar samt kollegiet inklusive rektor och elevvårdsteam har också en betydande roll i beslutsprocessen. Då det gäller informanternas beskrivning av och uppfattning om kontakten med socialtjänsten kan konstateras att informanterna ser socialsekreterarna som styrda av lagar och sekretess vilket kan uppfattas som negativt, informanterna saknar också återkoppling från socialtjänsten efter det att anmälan gjorts. Resultatet analyseras utifrån socialpsykologisk teori om sociala representationer samt Kari Killéns psykologiska perspektiv på professionella i mötet med barn som far illa.

Kandidatuppsats i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Örebro universitet Titel: Hur arbetar revisorer för att förebygga ekonomisk brottslighet? – En kvalitativ studie i Örebro Utgivningsår: 2011 Författare: Sara Sjöström och Mikaela Wallin Handledare: Kerstin Nilsson 1899 bildades Sveriges första revisorsförening, Svenska Revisorssamfundet (SRS), men redan på 1600-talet var revision vanligt i Sverige. På 1970-talet började ekonomisk brottslighet att uppmärksammans alltmer. Bland de åtgärder som vidtagits mot ekonomisk brottslighet märks bland annat införandet av revisorers anmälningsplikt, vilken infördes 1999. Ekonomisk brottslighet har ökat alltmer de senaste åren. Under 2008 ökade antalet anmälningar avseende brottsmisstankar med 300 % i Örebro jämfört med föregående år.  Det huvudsakliga syftet med undersökningen var att öka förståelsen för revisorers brottförebyggande arbete idag och även om det finns möjlighet att förbättra deras arbetssätt. Syftet var även att få Ekobrottsmyndighetens och FAR:s syn på detta. Utöver detta ville vi undersöka om revisorerna visste vad ökningen, som skedde i Örebro 2008, berodde på. För att kunna genomföra studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, vilket innebär att vi utfört intervjuer för att samla in vår empiri. Två revisorer, en ekorevisor från Ekobrottsmyndigheten och en jurist från FAR intervjuades. Uppsatsen har genererat flera slutsatser. Den viktigaste slutsatsen av studien var revisorernas brist på kunskap om innebörden av anmälningsplikten. Revisorerna, Ekobrottsmyndigheten och FAR är alla överrens om att det behövs förtydliganden kring när och om en brottsmisstanke ska anmälas. / Title: How are auditors working to prevent economic crimes? – A qualitative study in Örebro Publication year: 2011 Authors: Sara Sjöström and Mikaela Wallin Advisor: Kerstin Nilsson In 1899 Sweden's first auditor association was founded, “Svenska Revisorssamfundet” (SRS), although the audit standard was common in Sweden as early as the 17th century. In the 1970s economic crimes began to be noticed even more than before. Among those measures taken against economic crimes the auditors obligation to report, which was introduced in 1999, is one of the most notable. In recent years economic crimes has increased even more. In 2008 the reported criminal charges in Örebro County had increased with 300 % compared with 2007. The main purpose of this study was to increase the understanding of auditors work as a crime preventer and to see whether there´s room for improvement in the way they work. The purpose was also to get the Economic Crimes Bureau (ECB) and FAR's view on the subject. In addition, we wanted to determine if auditors knew why there was an increase in reported criminal charges for economic crimes in Örebro County in 2008. To conduct the study we used a qualitative method, which means that we have performed interviews to gather our empiricism. Two auditors were interviewed along with one respondent from ECB and a lawyer from FAR. The essay has generated several conclusions. The main conclusion of the study was that auditors lack knowledge of the content of the obligation to report suspicions of crime. The auditors, ECB and FAR all agreed that there´s need for clarification regarding when and if a crime should be reported.

Syftet med denna studie är att undersöka hur personal i förskolan upplever och hanterar situationer då de misstänker att ett barn far illa. Därtill vill vi utreda hur väl förankrad anmälningsplikten är hos personal i förskolan, och vilken förståelse de har för de riktlinjer de har att följa. Orsaken till att vi valde detta ämne var för att vi själva ville få större kunskap kring hur dessa situationer bör hanteras. Uppsatsen grundades på en kvalitativ metod. Insamling av data gjordes genom semistrukturerade intervjuer med personal i tre förskolor där en rektor, en förskollärare samt en barnskötare deltog. Resultatet av vår studie visade att kännedomen om de riktlinjer som påverkar personalens handlande i förskolan är relativt dåligt förankrade i verksamheten. Vi fann inga aktuella handlingsplaner i förskolorna. Därtill visade våra resultat att personalen många gånger tar på sig ansvaret att utröna om misstanken är befogad eller inte. Genom vår analys kunde vi fastställa att många faktorer hindrar personalen i deras uppdrag att anmäla sina misstankar till socialtjänsten. Därtill gav de också förslag på olika former av samverkan samt förebyggande arbete som ökar möjligheterna att stötta och hjälpa de barn som far illa.

Syftet med studien är att belysa hur sju verksamma pedagoger i förskolan förhåller sig vid misstanke om att ett barn försummas. Litteraturgenomgången behandlar ett barns grundläggande behov och ett barns behov av anknytning utifrån Bowlby´s teori. Vidare behandlas förskolans roll, där vikten av tidig upptäckt tas upp samt förskolans anmälningsplikt. Kvalitativa intervjuer med sju verksamma pedagoger inom förskolan utgör data i studien. Resultatet visar att försummelse, omsorgssvikt och vanvård av ett barn kan vara: otillräckligt med kläder, bristande hygien och negligering av ett barns behov. Flertalet av pedagogerna framhåller att fysisk misshandel är värre än försummelse vilket leder till att de flesta av pedagogerna inte anmäler direkt vid misstanke om att ett barn försummas eller vanvårdas. I dessa fall anses det vara viktigt att ge barnets föräldrar en chans till förbättring innan en anmälan till socialförvaltningen görs.