Syfte: Syftet med studien är att få reda på om det är någon skillnad i hur manliga respektive kvinnliga pedagoger bemöter flickor och pojkar i verksamheten. Metod: Den här studien baseras på två kvantitativa verktyg, enkät och observationsschema. Enkäten har skickats ut till samtliga förskolor i två medelstora kommuner, där 56 pedagoger har valt att delta, och observationsschemat grundas på 10 pedagoger. Pedagogerna är fördelade manliga/kvinnliga och på småbarnsavdelning respektive syskonavdelning. Resultat: I vårt resultat har vi, genom enkäterna, kommit fram till att manliga och kvinnliga pedagoger tror att de har olika förväntningar på barn beroende på kön. Observationerna visar dock att de tänker lika i många frågor och där inte alls skiljer sig från varandra. Vi har även kommit fram till att kvinnor riktar mer av sin uppmärksamhet till pojkarna i förskolan, både genom tilltal och tillsägelser, medan männen riktar lika stor uppmärksamhet till pojkar respektive flickor i både tilltal och tillsägelser.

Inledning Detta examensarbete handlar om pedagogers förmåga till ett varierat bemötande under barns skapande process. Av aktuella debatter, styrdokument, tidigare forskning framkommer det att barn begränsas i sina möjligheter att använda alla sina uttrycksformer i förskolans verksamhet. Kritik riktas mot lärarutbildningarna och dess brist på att inte skapa tillräckliga teoretiska och praktiska förutsättningar som kan leda till kunskaper hos blivande pedagoger inom estetiska lärprocesser. Detta gör att betydelsen av estetiska lärprocesser för barns möjlighet att utvecklas mångsidigt kan förloras. Syfte Syftet med denna studie är att studera om barns uttryck under en skapande process, när de möter fingerfärg varierar i relation till olika bemötanden från en pedagog. Metod Utifrån studiens syfte används kvalitativ forskning, med en mini etnografiskansats som metod. Deltagande observationer och ljudinspelning används som verktyg för att kunna studera om barns uttryck i den skapande processen varierar i relation till olika bemötande från pedagoger. Två grupper barn från en yngre barnavdelning på en förskola deltar i studien. Resultat Resultatet visar på vikten av att som pedagog kunna variera sitt bemötande under barns skapande process. Dessa olika bemötande hos pedagogen är; det uppmärksammande, det uppmuntrande, det utmanande och det undvikande. Pedagogers kunskap när det gäller materialet som barnen får möta, barns tidigare erfarenheter, barns utvecklingsnivå och bekräftelsens betydelse, visar sig vara förutsättningar för att kunna inta dessa olika bemötanden.

Our aim with this study is to create an understanding of how parents of children and young people with neuropsychiatric diagnoses experience cooperation and response from and between schools and authorities. Research show that cooperation can be successful, but that the path is often problematic. Although there is a collective responsibility in society of children's well-being,  research show that there is a shift in responsibility of the children's problems from the different parties in which the responsibility often fall solely on parents. Another aspect that appears in earlier research is the parents' great need of support in their situation that is described as chaotic.    The study is of qualitative sort and is based on interviews that consist of questions with an open character. The result has been analyzed with the help of previous research and theory of street-level bureaucrats (Lipsky), stigma (Goffman) and the idea of field, habitus and capital (Bourdieu & Passeron). Our result largely reflect previous research. From the parents perspective the school is perceived as the biggest concern. According to them the problem lies within a lack of knowledge and lack of an individual perspective. The parents express a desire for a greater cooperation, increased knowledge within authorities and schools, as well as an increased understanding of neuropsychiatric diagnoses and furthermore help and support in the early stages. Ultimately the parents have a desire that authorities, school and family frequently pursue a mutual dialogue where the character of the encounter is paramount.

Värdegrundsfrågor är idag ett aktuellt ämne när kvalitet i äldreomsorgen diskuteras och värdegrundsarbete är starkt relaterat till bemötande. Syftet med vår uppsats var att undersöka hur äldreomsorgschefer arbetar med bemötandefrågor. Vi har intervjuat sex chefer på vård- och omsorgsboende i Stockholm med en kvalitativ induktiv ansats. Vi gjorde en perspektivanalys med olika ledarskapsperspektiv, handlingsutrymme och dialogens betydelse som teoretiska utgångspunkter. Vårt resultat ger en bild av att cheferna har en värdegrund som ett stöd i bemötandefrågor men vi ser att ett fortsatt arbete kring komplexiteten med bemötandefrågor bör utvecklas. Vi menar att dialogens betydelse är nödvändig i kombination med arbetet kring tillit mellan ledare och personal. Tillräckliga resurser och ett mer närvarande ledarskap behövs för att ge rätt förutsättningar till att skapa en god bemötandekultur i äldreomsorgen.

Bakgrund: Bemötande handlar om hur kommunikation genomförs. Den professionella sjuksköterskans bemötande har betydelse för att patienterna ska känna tillit och förtroende för vården. Det är viktigt att sjuksköterskan utgår från patientens livsvärld för att kunna göra patienten delaktig i omvårdnaden. Vid hjärtinfarkt har ett av hjärtats kranskärl blivit blockerat vilket kan resultera i att patienten upplever ångest och oro. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid hjärtinfarkt är att tillgodose patientens behov. Sjuksköterskan bör känna till patienternas erfarenheter av bemötandet för att kunna förbättra bemötandet i omvårdnaden. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av sjuksköterskans bemötande vid hjärtinfarkt, från patientens första kontakt med vården till vistelsen på vårdavdelning och under rehabilitering. Metod: Litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga kvalitativa artiklar. Analys utifrån Friberg. Resultat: Patienternas erfarenheter av ambulans, akutmottagning och primärvård var att inte bli tagna på allvar, att inte förstå vad som sker och att vara i trygga händer. Patienternas erfarenheter av vårdavdelning och rehabilitering var att bemötandet inte var anpassat, att de befann sig i en ostrukturerad miljö och att bemötandet var respektfullt. Diskussion: De tre fynden som framkom var att sjuksköterskan bör ha ett likartat bemötande oavsett kön, en förutsättning för ett bra bemötande kan vara att sjuksköterskan arbetar utifrån en personcentrerad vård och att sjuksköterskans bemötande under rehabiliteringen upplevdes mer respektfullt. Fynden diskuterades bland annat utifrån Person-centred Practice Framework av McCormack och McCance.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) drabbar cirka 10–15% av de kvinnor som har fött barn. Tillståndet påverkar inte bara mammorna utan också barnet och hela familjen. PPD ger allvarliga symtom som påverkar förmågan att anknyta till barnet och som kan leda till långa depressiva perioder om åtgärder inte sätts in. Därför är det av stor vikt att kunna identifiera hur kvinnor upplever tillståndet, bemötande och stöd. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka kvinnors upplevelser av PPD, samt stöd och bemötande från vården. Metod: En litteraturstudie genomfördes med 17 artiklar från olika länder som valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades och tre kategorier identifierades.  Resultat: En vanlig uppfattning hos kvinnor med PPD var att de var dåliga mammor. Många förnekade tecken på PPD och upplevde rädsla och förvirring över tillståndet. Tidigare erfarenhet av depression innebar större acceptans av symtomen. Socialt stöd och kunskapsstöd verkade det mest effektiva stödet utifrån kvinnornas perspektiv. Att kunna mobilisera dessa typer av stöd verkade kopplat till kvinnornas tidigare upplevelser och påverkan av omgivningen. Att söka vård var för vissa förknippat med negativa känslor eftersom fokus ofta istället låg på barnet och att vissa vårdgivare hade en förmyndarmentalitet, gav bristfällig information eller inte var tillräckligt lyhörda för vad kvinnorna själva upplevde. Däremot uppskattade kvinnorna bemötandet från vårdpersonal som visade förståelse och hade ett personligt förhållningssätt. Slutsats: Kvinnors upplevelser av PPD är associerat med en mängd negativa känslor. Uppfattningen att inte duga som mamma eller inte kunna leva upp till omvärldens förväntningar gör kvinnorna sköra och skamfyllda. Omvårdnaden behöver bli mer empatisk och förstående. Vidare forskning behöver fokusera på kvinnorna och behovet av mer specifik och individuellt anpassad information kring PPD och omställningen till mammarollen för att kunna förbättra upplevelsen av bemötande och stöd. Ytterligare behövs mer forskning om betydelsen av personlighetsdrag och kultur relaterat till förmågan att kunna mobilisera stöd. / Background: Postpartum depression (PPD) affects about 10-15% of women who give birth. PPD not only affects the mothers but also the child and the whole family. PPD leads to serious symptoms that affect the ability to attach to the child and can lead to long depressive periods if not treated. Therefore, it is of great importance to be able to identify how women experience the condition, the encounter and support.  Aim: The purpose of this literature study was to investigate women's experiences of PPD and support and encounter from care givers. Method: A literature study was conducted with 17 articles from different countries selected from the databases PubMed and CINAHL. The studies were reviewed and three categories were identified.  Results: A common opinion of women with PPD was that they were bad mothers. Many denied signs of PPD and experienced fear and confusion over their condition. Previous experience of depression meant greater acceptance of the symptoms. Social support and knowledge support seemed to be the most effective supports from a woman's perspective. Being able to mobilize these types of support seemed to be linked to women's past experiences and social circles impact. Seeking care was often associated with negative emotions because focus was often on the child, that some caregivers showed paternalism and provided inadequate information or were not sufficiently sensitive to what women experienced themselves. However, women appreciated the caregivers who showed understanding and had a personal approach. Conclusions: Women's experiences of PPD are associated with a variety of negative emotions. The perception of not being able to fit as a mother or not being able to live up to the expectations of the outside world makes the women fragile and ashamed. Care needs to be more empathetic and understanding. Further research needs to focus on the women and their need for more specific and individually adapted information about PPD and about the transition to the mother's role which improve the experience of encounter and support. Further, more research is needed on the importance of personality and culture related to the ability to mobilize support.

Bakgrund: Under utbildningen till sjuksköterska genomgår sjuksköterskestudenten verksamhetsförlagd utbildning där den bemöts av handledare och övrig vårdpersonal inom någon vårdkontext. Det är dock endast 60 procent av sjuksköterskestudenter som anser att de då fått ett gott bemötande. VFU ska göra det möjligt för studenten att få vara en del av omvårdnadsarbetet och utveckla sina kliniska kunskaper. Sjuksköterskestudenter upplever att deras känsla av sammanhang bland annat påverkar deras självförtroende och lärande, därav tillämpades Antonovskys teori om KASAM som teoretisk referensram.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskestudenters erfarenheter av hur de blivit bemötta av vårdpersonal under verksamhetsförlagd utbildning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Analysförfarandet gjordes i enlighet med Bengtssons tolkning av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Utifrån dataanalysen framkom fyra kategorier och 12 underkategorier. Kategorierna som framkom var Erfarenheter av att handledarskapet har betydelse för bemötandet, Erfarenheter av att känna sig utsatt till följd av bemötandet, Erfarenheter av att miljön på vårdenheten har betydelse för bemötandetoch Erfarenheter av att vårdteamet har betydelse för bemötandet.  Slutsats: Resultatet visar att vårdpersonals bemötande har betydelse för studenten på flera sätt. Det genomsyrar studentens utveckling och trivsel under verksamhetsförlagd utbildning men även efter då det även påverkar professionsidentifieringen samt viljan att fortsätta utbildningen.

Bakgrund: Homo-, bi-, trans- och queerpersoner (HBTQ-personer) är en grupp människor som inte är heterosexuella eller identifierar sig med det kön de fötts med. HBTQ-personer är således människor som har en sexuell läggning eller könsidentitet annat än heteronormen. Denna norm beskriver att utgångspunkten för människors sexualitet och könsidentitet är att alla förväntas vara heterosexuella. Det är konstaterat att HBTQ-personer i större omfattning riskerar att drabbas av ohälsa. Att uppmärksamma HBTQ-personers erfarenheter inom hälso-och sjukvården är viktigt för att se till att kunskapen, medvetenheten och slutligen omvårdnaden av HBTQ-personer blir bättre. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva HBTQ-personers erfarenheter av bemötande i hälso-och sjukvården. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Litteraturstudien omfattar 11 artiklar om HBTQ-personers erfarenheter av bemötande i hälso- och sjukvården. Av dessa använde en mixed method, av resterande hade åtta en kvalitativ ansats och två hade en kvantitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet av föreliggande litteraturstudie visade att HBTQ-personer har både positiva och negativa erfarenheter kring sjukvårdspersonalens bemötande, kunskap och förståelse samt kommunikation. Slutsats: I föreliggande litteraturstudie framkom det att HBTQ-personer har både positiva och negativa erfarenheter av bemötande inom hälso-och sjukvården. En ökad kunskap och medvetenheten hos sjuksköterskor och sjukvårdspersonal behövs kring HBTQ-frågor, för att HBTQ-personer ska uppleva ett positivt bemötande.

Bakgrund: Suicid är idag ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och den största dödsorsaken hos människor i åldern 15–29 år. Sjuksköterskan behöver inneha en stor kompetens för att bemöta suicidala patienter. Sjuksköterskan ska kunna stödja och ha en förståelse för patienten. Varningstecken och signaler som kan leda till ett suicidförsök samt egna känslor som kan uppkomma i mötet ska uppmärksammas. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av det vårdande mötet med suicidala patienter. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats. Tio vetenskapliga artiklar som analyserats utifrån en manifest innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskans upplevelser sammanställdes i tre kategorier med åtta underkategorier. De kategorier som framkom var; Känslosamma utmaningar, växa i sin yrkesroll och behov av kunskap och kompetens. Slutsats: Sjuksköterskan upplever sig oförberedd inför mötet med suicidala patienter. Sjuksköterskan bör ha god kompetens inom området, men de brister som finns leder till ett lidande för sjuksköterskan.

Flyktingkatastrofen har under de senaste åren varit enorm runtom i hela världen. Sverige har därmed tagit emot ett stort antal nyanlända människor. Dagligen tar de svenska skolorna emot elever med olika bakgrunder, erfarenheter, kunskaper och förutsättningar. Många nyanlända elever bär med sig traumatiska händelser som kan leda till psykisk ohälsa som framförallt utgörs av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Skolorna och särskilt berörda undervisande lärare får stora utmaningar att bemöta dessa elever. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i grundskolan beskriver förutsättningarna att bemöta nyanlända elever med PTSD. Studien behandlar olika faktorer som påverkar förutsättningarna för lärarnas arbete beroende på vilka resurser och stöd skolan erbjuder. Utgångspunkten i studien är Urban Dahllöfs ramfaktorteoretiska perspektiv samt det sociokulturella perspektivet som grundades av Lev Vygotskij. Denna studie baseras på fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra grundskolelärare i Uppsala kommun. Analysen presenterar hur lärarna upplever förutsättningarna för bemötandet av nyanlända elever med PTSD men även hur mottagande- och bemötandeprocessen sker generellt inom skolan. Likheter och skillnader mellan olika skolors arbetssätt behandlas också i analysavsnittet. Resultatet visar att det framförallt krävs större kunskap och mer kompetens inom området, som det råder brist på i nuläget.