Bakgrund Humant Immunbristvirus (HIV) är en obotlig virussjukdom. Viruset försvagar och bryter ner kroppens immunförsvar. Obehandlat leder sjukdomen till Acquired Immunodeficiency Syndrome (AIDS), då immunförsvaret är helt nedbrutet. Idag lever 30 miljoner människor världen över med sjukdomen och i Sverige finns cirka 6000 personer med HIV/AIDS. Sjukdomen behandlas livslångt med antivirala medel, som skapar förutsättning till ett längre och friskare liv. HIV och AIDS är förknippat med stigmatisering och många personer med HIV och AIDS upplever psykiska och sociala påfrestningar tillsammans med biverkningar från läkemedlen. Hos sjuksköterskan bör en medvetenhet finnas om ett professionellt förhållningssätt och en strävan efter att handla utifrån det. I begreppet ingår självkännedom, självreflektion, kunskap och empati. Karaktären på kommunikationen och bemötandet, vårdpersonal och patienter emellan, har en central roll i vården. Personcentrerad omvårdnad innebär att vårdpersonalen utgår från patientens individuella omvårdnadsbehov. Det, tillsammans med ett professionellt förhållningssätt, skapar möjligheter för vårdpersonal att kunna vårda patienten utifrån hela dess person.  Syfte Syftet med studien var att beskriva faktorer som ur patient- och vårdpersonalperspektiv upplevs som betydelsefulla vid bemötandet av personer med HIV och AIDS.  Metod  En litteraturbaserad studie har genomförts. Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl samt med hjälp av manuell sökning. Slutligen inkluderades 16 vetenskapliga originalartiklar till studien, som alla var peer reviewed. Resultat Under bearbetning av resultatet framkom tre huvudteman. Dessa är Kommunikationens betydelse, Stigmatisering samt Kunskap och utbildning. Vårdrelationen påverkas av ömsesidigheten i kommunikationen och den icke-verbala kommunikationen har en central roll. I bemötandet upplever många patienter stigmatiserande attityder och beteenden. Kvaliteten och effektiviteten av vården försämras när patienterna känner sig ignorerade och kränkta. Det finns en önskan hos patienterna att bli tagna på allvar. I många studier uppger vårdpersonal en positiv inställning till patienterna. När patienten känner närvaro från personalen, upplever de sig bli vårdade utifrån hela sin person. Utbildning kan sänka vårdpersonalens rädsla för att smittas, höja medvetenheten om stigmatiserande attityder och beteenden samt sänka benägenheten att handla utifrån dessa. Kunskap och utbildning påverkar stigmatiserande attityder och beteenden hos vårdpersonal, exempelvis finns brister i vårdpersonals kunskaper om hur HIV smittar. Vårdpersonal uppger en vilja till vidare utbildning om sjukdomen.  Slutsats Kommunikation, stigmatiserande attityder och beteenden samt kunskaper och utbildning påverkar patienternas och vårdpersonals upplevelser av bemötandet. För att bryta mönstret med stigmatiserande attityder och beteenden bör en strävan efter ett professionellt förhållningssätt finnas. Genom en personcentrerad omvårdnad kan fokus flyttas från sjukdomen och patienterna kan vårdas utifrån ett helhetsperspektiv. Vårdpersonal är i behov av mer kunskap och utbildning för att få bort stigmatiseringen kring sjukdomen.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Människor besöker akutmottagningen vid försämrat hälsotillstånd. Patienterna omhändertas genom triagering beroende på patienten tillstånd. På en akutmottagning arbetar olika vårdprofessioner med varandra i team. Ett möte utspelar sig då patienten kommer i kontakt med vårdpersonalen. Patienten kan känna sig i en utsatt position då kontakt etableras med sjukvården. Patienterna uttrycker sina upplevelser i mötet och beskriver sin vistelse relaterat till bemötandet. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att vara patient på akutmottagningen inom den somatiska vården. Metod: Studien är en kvalitativ innehållsanalys bestående av 10 vetenskapliga artiklar. Vi använde oss utav Fribergs (2012) analysmetod. Resultat: Kommunikationens betydelse, väntetiden, att bli sedd, förtroendet för vårdpersonal och patientens delaktighet var faktorer som påverkade patientens upplevelser. Dessa kunde ge positiva eller negativa upplevelser för patienten. Kategorierna är oberoende av varandra och kan vara tillfredsställande även om någon av kategorierna brister. Slutsats: Studier visar att relevanta arbetsmodeller kan implementeras för att påverka patienternas återkommande besök genom förbättrat bemötande och kommunikation.

Titel: Transpersoners upplevelse av bemötande inom sjukvården. Bakgrund: Trans är ett paraplybegrepp för de personer vars juridiska kön och könsidentitet inte stämmer överens, ett tillstånd som kan leda till könsdysfori. Transpersoner upplever diskriminering relaterat till deras könsidentitet. Tidigare forskning visar på lågt minoritetsmedvetande bland vårdpersonal samt att transpersoner ofta känner stor stress relaterat till att tillhöra en minoritetsgrupp. Detta medför ökad risk för bristande bemötande inom vården. Syfte: Att beskriva transpersoners upplevelse av bemötande inom sjukvården. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa artiklar vars resultat har analyserats med kvalitativ ansats. Artikelsökning genomfördes i PubMed, Cinahl samt SocIndex. Resultat: Resultatet presenterades i fyra huvudkategorier, ”Upplevd okunskap från vårdpersonal”, ”Att uppleva utanförskap”, ”Att mötas av diskriminering” samt ”Att mötas med respekt”. Transpersoner uttryckte att det fanns en brist på kunskap bland vårdpersonal, vilket resulterat i att de axlat ett ofrivilligt ansvar för sin egen hälsa och att de ofta känt sig tvungna att utbilda vårdpersonal gällande könsdysfori. I möten mellan vårdpersonal och transpersoner förekom diskriminering. Även hot och våld, sämre vårdkvalitet och verbal kränkning har erfarits av transpersoner. Transpersoner uttryckte att de upplevde ett gott bemötande när vårdpersonal var accepterande och bekräftande. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande ska genomsyras av acceptans, respekt och bekräftelse. För att detta ska vara möjligt krävs ökad medvetenhet kring minoritetsgrupper. Ökad kunskap hos vårdpersonal angående könsdysfori skulle leda till mer jämlik vård på lika villkor. Nyckelord: Transpersoner, diskriminering, upplevelser, bemötande, vårdpersonal.

Syftet med studien var att beskriva hur patienter upplevde bemötande och kommunikation vid besök på studentkliniken, Högskolan Kristianstad. En kvalitativ studie genomfördes med användning av en intervjuguide. Åtta patienter intervjuades med hjälp av en digital diktafon och varade i cirka 30 minuter. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för analys av insamlad data. Resultatet visade att patienterna upplevde ett gott och vänligt bemötande när tandhygieniststudenterna, handledarna och personalen i receptionen hälsade på dem. Patienterna upplevde en god kommunikation och ansåg bland annat att de var delaktiga i konversationen och fick en begriplig information. Det som upplevdes mindre bra var att viss information under behandlingen var tjatig och att en patient inte upplevde sig ha en dialog när handledaren pratade med studenten. Slutsatsen av studien visar att samtliga patienter upplever ett gott bemötande på studentkliniken och att majoriteten upplever att kommunikationen är positiv.

Bakgrund: Hjärtsvikt räknas i dag som en av våra stora folksjukdomar. Man beräknar att10 % av den svenska befolkningen kommer att drabbas av hjärtsvikt undersin levnad. Hjärtsvikt är kroniska sjukdomssymtom som kräver att den somfår hjärtsvikt lär sig att sköta sin hälsa genom egenvård. Detta kräver attpatienten förstår och känner sig delaktig i den vård som ges. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter som lever med hjärtsvikt uppleverdelaktighet i den egna vården. Metod: En litteraturöversikt, baserad på åtta vetenskapliga artiklar, har gjorts.Artiklarna söktes fram via databaserna Pubmed och Chinal. De analyseradesoch sammanställdes i kategorier med underkategorier. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier; Att vara aktivt eller passivtdelaktig. Att känna förtroende och trygghet; få kontroll. Tydliga roller,kontinuitet och tillgänglighet. Ett delat ansvar; göra val och ta beslut.Resultatet visade att delaktighet upplevdes som viktigt för patienten.Resultatet visar att för att känna sig delaktig behöver patienten kännatrygghet, tilltro till sig själv och till vården. Resultatet visar att patientenupplevde delaktighet som ett delat ansvar mellan patienten ochsjuksköterskan. Diskussion: Resultatet diskuteras med konsensusbegreppet hälsa och Antonovskys teoriom KASAM – Känsla av sammanhang. / Background: Congestive heart failure is now considered as one of the major diseases.Approximately 10% of the Swedish population will be affected during theirlifetime. Congestive heart failure is symtoms of a chronic disease thatrequires the affected person to manage self care. To manage self carerequires information and knowledge in how to cope with the new diagnose.This requires that the patient understand and feel participation in the care forhim or her. Aim: The aim was to examine the patient experience of participation in self care. Method: A literature review based on eight scientific articles has been made. Thearticles were searched and found in Pubmed and Chinal. They wereanalyzed and compiled in categories with subcategories. Results: The result is presented I four main categories; To be actively or passivelyinvolved. To feel trust and security; take control. Clear roles, continuity andavailability. A shared responsibility; make choices and take decisions. Theresult shows that to feel participation the patient needs to feel safe. He orshe needs to have faith in themselves and the caregiver. The result showsthat the patient sees participation as a shared responsibility between thepatient and the nurse. Discussions: The result is discussed by the consensus concept; Health and Antonovsky´stheory SOC- Sense of Coherence

Syfte: Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattning om och förståelse för begreppen genus och kränkningar, samt om examensåret har någon skiljaktig betydelse. Som en förlängning är syftet även att synliggöra förekomsten och utsträckningen av könsskillnader, skillnader i bemötande och könskränkningar i förskolan.   Metod: Studien är av kvantitativ metod för att sammanställa en större andel förskollärares uppfattningar om och förståelser för begreppen samt för att ha möjligheten till en statistisk sammanställning av syftets förlängning. Studiens data samlades in genom en enkätundersökning i pappersformat som delades ut personligen. Urvalet gjordes genom mailkontakt med förskolechefer och vidare kontakt med förskollärare inom förskolechefernas förskoleområden. Urvalet bestod av 60 förskollärare. Efter sammanställning av enkäterna har materialet kategoriserats och/eller förts in i tabeller och diagram.   Resultat: Syftets första del presenteras i tabeller med en del av respondenternas svar, i form av citat, indelade efter examensår och placerade under passande kategorier. Följande kategorier har analyserats fram inom genusbegreppet: socialt kön, biologiskt kön, jämställdhet, förhållningssätt, arbetssätt och förväntningar. I avsnittet om kränkningar har följande kategorier tagits fram: mottagaren avgör, särbehandling, auktoritet samt generella verbala och fysiska uttryck. Förlängningen av syftet presenteras i diagram som visar antalet förskollärare som anser att könsskillnader, skillnader i bemötande och könskränkningar förekommer i förskolan samt sammanställningar av följdfrågor som innefattar var, i vilka situationer, mellan vilka relationer och hur ofta dessa ageranden sker.   Slutsats: Efter analys av och diskussioner om resultatet kan vi konstatera att uppfattningen om och förståelsen för begreppen genus och kränkningar skiljer sig individuellt mellan förskollärarna. Detta betyder att examensåret, i det stora hela, inte har någon betydelse för uppfattningen och förståelsen. Vi kan även konstatera att könsskillnader, skillnader i bemötande och könskränkningar förekommer i olika utsträckningar i förskolan. Hallen och den fria leken är den mest utsatta platsen och aktiviteten för dessa ageranden.

Den målgrupp som socialpsykiatrin riktar in sig på är individer som anses ha så omfattande psykiska funktionshinder att dessa utgör hinder för att leva ett normalt liv utan stöd. Socialpsykiatrin är en kommunal form av öppenvård som uppkommit efter den svenska psykiatrireformen 1995, och som fortfarande är under utveckling. Socialpsykiatrin har som grundläggande syfte att integrera psykiskt funktionshindrade i samhället samt att främja deras förmågor. I arbetet mot återhämtning är det därför viktigt att personalen anammar ett individcentrerat arbetssätt baserat på dessa individers erfarenhet och kunskap. De insatser som utformas ska baseras på utveckling i såväl sociala som praktiska förmågor samt att upprätta en struktur i vardagen. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur personalen inom en socialpsykiatrisk verksamhet beskriver sitt arbetssätt, vilka metoder de använder sig av, vilken koppling detta har till forskning inom området samt vilka hinder och utvecklingsmöjligheter som kan identifieras. Uppsatsen grundar sig på ett kvalitativt forskningsmaterial framtaget under ett mer än ett år långt och ännu pågående utvecklingsprojekt mellan Örebro universitet och Hallsbergs kommun, samt en kompletterande intervju. Uppsatsens resultat visar att verksamheten är under omorganisering, att behoven ökar då målgruppen växer samt att behovet förändras då målgruppen blir yngre. Resultatet visar även att dessa förändringar medför att det praktiska arbetet behöver grundas mer i tydliga metoder. Vidare arbetar personalen i dag tydligt mot att upprätta en struktur för sina insatser, samt med fokus på den enskilde. De arbetar utifrån en flexibilitet i förhållande till insatserna och ett relationsfokuserat förhållningssätt är enligt dem centralt. Målsättningen med arbetet är att så långt det är möjligt uppnå självständighet i den enskildes livsföring.

Syftet med studien var att undersöka hur mödrar upplevde relationen till handläggarna under hela kontaktfamiljsprocessen på Familjeavdelningen i Karlstad kommun. För att undersöka detta valdes en kvalitativ metod där fem mödrar med minst ett års erfarenhet av kontaktfamiljsinsatsen intervjuades. Frågeställningarna var hur mödrarna upplevde delaktighet, bemötandet och vad de tror kunde påverka relationen med handläggaren. För att djupare kunna undersöka vad som sker i mötet mellan mödrarna och handläggarna analyserades materialet utifrån kommunikationsteori samt begreppet makt. Resultatet i studien visade att mödrarna till stor del kände sig delaktiga och väl bemötta av handläggarna på Familjeavdelningen. Denna känsla uppstod när de kände sig lyssnade på och upplevde tillit till handläggaren. En utmaning i relationen var handläggarbyten eller när mödrarna upplevde att de blivit bemötta alltför rutinmässigt. Mödrarna upplevde då otrygghet, vilket kunde resultera i en sämre relation till handläggarna. Vidare kunde vi även identifiera att det finns en rädsla för socialtjänsten hos mödrar med negativa erfarenheter av socialtjänsten, vilket i vissa fall påverkade deras möjlighet till delaktighet.