Syfte: Att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva tillsammans med en person som har bipolär sjukdom.  Bakgrund: Bipolär sjukdom förekommer uppskattningsvis hos 1-6 % av Sveriges befolkning. Bipolär sjukdom är en diagnos som förutom patienten själv, även påverkar nära anhöriga. Tidigare studier har visat att det ofta är krävande att vara anhörig och att det upplevs svårt att balansera mellan ens egna behov och de behov familjemedlemmen med bipolär sjukdom har. Den anhörige som önskar stötta en person med bipolär sjukdom upplever dock att det kan var svårt på grund av bristfällig information. Metod: Studien bygger på en intervjustudie med åtta anhöriga till personer med bipolär sjukdom under vintern 2015. All insamlad data transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att de intervjuade personerna många gånger upplever det som påfrestande och jobbigt att leva nära en person med bipolär sjukdom och fyra kategorier identifierades. Dessa kategorier var; Känsla av att sätta den sjuke först, Svårighet att hantera påfrestning och ilska, Svårigheter att förhålla sig till sjukdomen och Att stanna hos den sjuke. Upplevelser av stor anpassning, utmattning och en social begränsning framkom. Informanterna upplevde också ett bristande stöd från sjukvården. Slutsats: Resultatet visade att vara närstående till en person med bipolär sjukdom är påfrestande och att de närstående är i behov av stöd, information och kunskap. Genom en förståelse för de anhörigas erfarenheter av att leva nära en person med bipolär sjukdom kan det leda till att vårdpersonal får en bättre förståelse för vad anhöriga har för behov.

Sammanfattning Bakgrund: Fibromyalgi har blivit en allt vanligare sjukdom. Övervägande är det kvinnor som drabbas. Tidigare forskning har visat att läkare kan ha en tvivelaktig inställning till patienter med fibromyalgi och att sjuksköterskor kan ha svårt att bemöta patienterna. Litteraturstudiens teoretiska referensram var vårdlidande. Syfte: Syftet var att beskriva på vilka sätt kvinnor med fibromyalgi upplever sig bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie valdes som metod där artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet innefattade två kategorier, Upplevelsen av att bemötas med engagemang samt Upplevelsen av att bemötas med skepticism. Huvudfynden visade på såväl positiva som negativa upplevelser. Att bli sedd och bekräftad upplevdes positivt av kvinnor med fibromyalgi. Negativa upplevelser var exempelvis att bemötas av misstro samt att inte bli tagen på allvar. Slutsats: För att säkerställa att kvinnor med fibromyalgi upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande som positivt, behövs förbättrande insatser.  Utebliven vård på grund av misstro kunde orsaka vårdlidande. Kvinnornas delaktighet i vårdinsatsen möjliggjordes genom bekräftande bemötande. Ett öppet förhållningssätt och kunskapsutbyte mellan hälso- och sjukvårdspersonal kan minska vårdlidande för kvinnor med fibromyalgi. Resultatet kan användas som vägledning till ett förbättrat bemötande.

Denna c-uppsats syftar att genom kvalitativ metod undersöka hur ensamkommande flyktingbarn upplever sig bli bemötta från Migrationsverket ur ett maktperspektiv. Till grund för denna uppsats ligger fyra intervjuer som analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, tidigare forskning och maktperspektiv. Studiens material utgår från ensamkommande barns tillbakablickande berättelser. Urvalet utgörs av fyra personer som kom som ensamkommande flyktingbarn men som idag är över 18 år och inte bor på Hem för vård eller boende. Resultatet visar att makt förekommer igenom hela asylprocessen. Maktdimensionerna tog sig uttryck i väntrummet, under mötet med Migrationsverket och i väntan på beslutet från Migrationsverket. Bärare av makten var handläggaren vid Migrationsverket, god man, tolk och organisationen. Uppsatsen stämmer till viss del överens med vad befintlig forskning kommit fram till men den indikerar på behov av fortsatt forskning. / Nej

Studien syftar till att empiriskt utforska lärare – elevrelationen på skoltid. Studien undersöker hur lärares gensvar och elevers respons på träningsskolan uttrycks i situerad undervisning. Fokus är relationens betydelse för inlärning vilket granskas genom att analysera kommunikationen mellan elever och personal ur ett relationellt perspektiv. Denna studie tar sin utgångspunkt i barnkonventionen (UD, 2006) och barns rättigheter att i undervisning ingå i demokratiska relationer. Utifrån en grundläggande syn på utbildning betonas barns rätt till undervisning, med respekt för varje unikt barn och barnets rätt att möta undervisning som möjliggör deras potential (UNICEF, 2007b). Författaren till studien är verksam inom grundsärskolan med inriktning träningsskola där valet av ämne "Den Relationella Brännpunkten" väcktes ur ett intresse av bemötande, förhållningssätt och vad som sker mellan människor. Träningsskolans elevgrupp kan anses mer sensitiv än andra grupper av elever. Delvis beroende på de funktionsnedsättningar som legitimerar en plats i särskolan, det vill säga utvecklingsstörning. Elevernas vilja, åsikter och motivation måste ofta upptäckas av personalen genom en kartläggning av elevers behov och intressen då det sällan framkommer direkt från eleven. I den kartläggningen är vårdnadshavares information mer betydelsefull än själva diagnosen som inte ger några pedagogiska eller didaktiska svar. En helt avgörande faktor är hur väl personalen lyckas i sin relation till eleven vilket både kräver en djupare teoretisk förståelse av funktionshindret, och ett genuint intresse för eleven som individ. Ansvaret för att bygga upp, bibehålla och utveckla relationen är lärarnas. Studien, som är av kvalitativ art, som genomförs på grundsärskolan med inriktning träningsskolan. I fokus är de processer som påverkar relationsbyggandet. Därmed bidrar studien till kunskapsutveckling inom området relationell pedagogik. I resultatet av studien anser författaren att studien bara skrapar lite på ytan till ett relationellt perspektiv men ändå ser, trots sin ringa storlek och begränsning sådana vinster med att uppmärksamma ett relationellt förhållningsätt att studien lär fortsätta fast då som praktiknära aktionsforskning.

Syftet med den här studien är att undersöka hur en fortbildning initieras och vilka tecken på förändrade arbetssätt som personalen kan beskriva i ett skolutvecklingsperspektiv. Valet föll på en fortbildning som avser personalens kompetens i bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Vi har undersökt en särskoleenhet där samtlig pedagogisk personal genomgår en fortbildning i lågaffektivt bemötande enligt Bo Heilskov Elvéns metod. Vi har valt en hermeneutisk ansats med kvalitativa, semistrukturerade intervjuer för att få svar på våra forskningsfrågor. Vi har genomfört två intervjuer med två av flera ansvariga för den valda fortbildningen, en specialpedagog och en rektor, som skulle kunna ge svar på vilka grunder fortbildningsinsatsen initierades. Denna intervju gav oss önskad information inför intervjuerna med personalen på skolorna, där vi har intervjuat två lärare och två klassassistenter för att primärt undersöka vilka förändrade tecken man kan se i verksamheten utifrån fortbildningen i lågaffektivt bemötande. Resultatet visar att ledning och personal har uppfattat ett behov i verksamheten som kräver ett förändrat arbetssätt i att möta elevernas problemskapande beteenden. Utifrån fortbildningen i lågaffektivt bemötande visar resultatet att personalen har blivit mer trygga i sin undervisningssituation men även i sin yrkesrelation kollegor emellan. Personalen upplever att de har utvecklat ett gemensamt språk och en gemensam metod som även leder till möjlighet till ökat lärande hos eleverna. De har anpassat miljön och förhållningssättet efter elevernas behov. Som framgångsfaktorer kan man se motiverad personal som ser direkta effekter av fortbildningen, men också det faktum att fortbildningen omfattar all personal. Personalen har en önskan om långsiktighet i fortbildningen med mer tid för reflektion. Ledningen har för avsikt att utifrån personalens skilda behov i fortsättningen differentiera fortbildningen. I vår analys har vi i huvudsak utgått från Timperleys (2013) cirkulära femstegsmodell för skolutveckling. Denna går kort ut på att (1) elevernas behov av kunskaper och färdigheter identifieras för att uppnå viktiga mål. Därefter (2) kartläggs personalens behov av kunskap i att handleda eleverna till ökad måluppfyllelse. Den professionella förmågan (3) fördjupas hos berörd personal och (4) utifrån detta får eleverna uppleva lärande på ett nytt sätt. Det sista steget (5): Elevernas nya behov av kunskaper identifieras, vilket är identiskt med steg ett (1). Vi tycker oss ha sett tecken på att alla stegen finns representerade vid tillfället för vår studie, dels utifrån ledningens organiserade plan för fortbildningen, men också utifrån att tecken på ett cirkulärt tänkande som nu riktar fokus på elevernas behov mer än före fortbildningen. Timperley menar att utgångspunkten för en positiv skolutveckling är just elevernas behov (a.a).

Background: Globally, one percent of all people diagnosed with cancer are children. Childhood cancer often requires long and tough treatments. When a child is diagnosed with cancer it also affects the family and the relatives. Aim: The aim of this study was to describe the nurse’s role in the care and treatment of children with cancer. The aim was also to examine the data acquisitions of the articles. Method: A literature review with a descriptive design. Through searching in the databases Cinahl, PubMed and Scopus 11 research articles were found. The articles were examined by the purpose of the present study and compose the result of this study. Results: The main result of this literature review identifies communication as a pre-eminent core of the nurse’s role in the care and treatment of children with cancer. Another important part of the role is to create a good and trustful relationship between the patient and the nurse. In the care and treatment of children with cancer the nurse has an important role to ease painful and unpleasant procedures. As a nurse it is also important to possess knowledge and experience to be able to provide the best care as possible. The examination of the methodological aspect showed that semi-structured interviews, focus group interviews, telephone interviews and questionnaires were used to collect data. Conclusion: The nurse has an important role in the care and treatment of children with cancer. The role includes being able to communicate, create good and trustful relationships, ease painful and unpleasant procedures and possess knowledge and experience in the area. There is extensive research on the nurse’s role in the care and treatment of children with cancer, but more research is needed in the area based on the perspective of the child and its relatives. / Bakgrund: Globalt sett är en procent av alla cancerdrabbade personer barn. Vid barncancer krävs ofta långa och tuffa behandlingar. När ett barn drabbas av cancer påverkas även dennes familj och närstående. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans roll i vårdandet och bemötandet av barn med cancer, samt att granska de i studien ingående artiklarnas datainsamlingsmetoder. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design. Vid sökningar i databaserna Cinahl, PubMed och Scopus framkom 11 vetenskapliga artiklar.  Dessa artiklar granskades utifrån föreliggande studies syfte och utgör resultatet i denna studie. Resultat: Huvudresultatet i denna litteraturstudie identifierar kommunikation som en framstående kärna i sjuksköterskans roll i vårdandet och bemötandet av barn med cancer. En annan viktig del i sjuksköterskans roll är att kunna skapa en god och tillitsfull relation till patienten. I vårdandet och bemötandet av barn med cancer har sjuksköterskan även en viktig roll i att underlätta vid smärtsamma och obehagliga procedurer. I rollen som sjuksköterska är det dessutom viktigt att inneha kunskap och erfarenhet för att kunna ge en så god vård som möjligt. Granskningen av den metodologiska aspekten visade att semistrukturerade intervjuer, fokusgruppsintervjuer, telefonintervjuer samt enkäter använts som datainsamlingsmetod. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll i vårdandet och bemötandet av barn med cancer. I rollen ingår att kunna kommunicera, skapa goda och tillitsfulla relationer, underlätta vid smärtsamma och obehagliga procedurer samt att inneha kunskap och erfarenhet inom området. Det finns mycket forskning gällande sjuksköterskans roll i vårdandet och bemötandet av barn med cancer, dock behövs mer forskning inom området utifrån det sjuka barnets och dess närståendes perspektiv.

<p>The purpose with this paper is to get an idea about the interaction between persons sitting in a wheelchair and the society. We have carried through some literary studies to complement the methods we have chosen. We have interviewed a person who is sitting in a wheelchair to get that persons perspective. We have also carried through a participated observation with ourselves sitting in wheelchairs. Our purpose with these methods was to examine how a person sitting in a wheelchair interacts, verbally, non-verbally as well as how the physical environment is adapted. From a person sitting in a wheelchairs perspective the physical environment lacked in adjustment. In some public buildings it wasn’t possible even to get in through the front entrance because of the high steps. The practicability in some of these buildings was limited. We experienced a friendly interaction for most part of the situations. People held up doors for us and asked us if we wanted help in various situations. In some situations we felt like the kindness surpassed into fawning. In passing of people we felt like we didn’t get eye contact with that many of them. They often looked away as if they were scared to stare at us. The person we interviewed thinks that this deviant behaviour isn’t anything that he or she takes notice of because he or she has been sitting in a wheelchair for such a long time.</p>

<p>Bakgrund: Humanitär hjälp innebär att hjälpa människor att överleva under kritiska förhållanden, så som konsekvenser av krig, naturkatastrofer och epidemier. Att åka utomlands för att arbeta som sjuksköterska i krisdrabbade områden kan vara påfrestande men ses ändå som positivt. De möter många olika kulturer och synsätt och får anpassa sitt bemötande därefter.</p><p>Syftet: Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bemöta patienter i ett krisdrabbat område.</p><p>Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie där sex sjuksköterskor som arbetat i krisdrabbade områden intervjuats.</p><p>Resultat: Mötet med andra kulturer och andra synsätt är något som sjuksköterskorna måste hantera dagligen i sitt arbete som hjälparbetare. Att sjuksköterskorna ska bli accepterade av patienterna är en viktig del i bemötandet. Sjuksköterskorna måste acceptera patienternas synsätt, lyssna aktivt och vara närvarande för att kunna hjälpa dem.</p><p>Slutsatser: Sjuksköterskornas vilja att göra gott och hjälpa andra människor var en av de viktigaste orsakerna till att de åkte på uppdrag. Även om de kände frustration över att de inte kunde hjälpa alla på ett bra sätt så motiverades de ändå av att se framstegen i sitt arbete. Bemötandet gick oftast bra om sjuksköterskan kunde acceptera lokalbefolkningens synsätt.</p>

SAMMANFATTNING Bakgrund: Depression är ett stort problem både nationellt och globalt då uppskattningsvis 350 miljoner människor är drabbade av detta. Sjukdomen medför ett lidande och risken för att dessa patienter begår självmord är stor om den inte behandlas. Det vårdande mötet vid depression är komplicerat, och vårdpersonal upplever svårigheter i att bemöta dessa patienter på ett tillfredsställande sätt, exempelvis på grund av att de inte anser sig ha tillräckliga resurser och för att patienten ibland upplever skuld och skam och därför inte alltid accepterar sjukdomen. För att som allmänsjuksköterska på bästa sätt kunna främja deprimerade patienters hälsoprocesser är det av stor vikt att söka reda på hur de upplever bemötandet i vården och hur det påverkar dem.   Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens bemötande och hur det påverkade deprimerade patienters upplevelser av sin situation.   Metod: Studien är en litteraturstudie grundad på självbiografier. Med en induktiv ansats gjordes en manifest kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Av innehållet i biografierna framkom efter analysen tre kategorier och sju underkategorier som berör vårdpersonalens bemötande och hur dessa påverkar patienternas upplevelser av sin situation. Dessa kategorier var övergivenhet, integritetskränkning och ökad självkänsla. Underkategorierna var att inte bli sedd, frånvaro av åtgärder, att bli bortvald, minskad trygghet, att bli förminskad, att bli bekräftad och att erhålla kunskap.   Slutsats: Av resultatet kan ses att det finns brister i bemötandet vilka ger en känsla av övergivenhet och som orsakar ett ökat lidande för patienten. Kontinuiteten i vården bör därför prioriteras för att känslan av övergivenhet ska minska. I resultatet framträder också att en ökad självkänsla kan upplevas genom ett bemötande som bekräftar patienten och som ger denne en större kunskap och bättre förståelse om sin situation. Tid för reflektion om den rådande vårdkulturen och om bemötandet behöver få mer utrymme inom vårdinstanserna. Mer forskning behövs för att öka kunskaperna om hur sjuksköterskor ska kunna möjliggöra ett så bra vårdande klimat som möjligt i omvårdnadsprocessen.

Introduktion: Sverige är idag ett mångkulturellt land där en stor del av befolkningen har utländsk bakgrund. Flera av dem skattar sin munhälsa sämre än personer födda i Sverige och besöker tandvården mer sällan, trots att tandvårdsbehov finns. Genom att beskriva vilka faktorer som påverkar upplevelsen av svensk tandvård hos individer med utländsk bakgrund kan förståelsen för hur den upplevs öka. Syfte: Att beskriva faktorer som påverkar upplevelsen av svensk tandvård hos individer med utländsk bakgrund. Metod: Kvalitativ studie med enskilda intervjuer i en stad i Mellansverige. Urvalet bestod av fyra vuxna informanter i åldrarna 25-50 år med utländsk bakgrund. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier framkom vilka var bemötande, kommunikation, tandvårdsorganisation och vårdkvalitet. Bemötandet upplevs som professionellt, dock förekommer vissa motsättningar i patientmötet. Kommunikationen mellan personal och patient upplevs som god men information på andra språk än svenska efterfrågas. Gällande tandvårdsorganisation anses svensk tandvård som dyr och tidskrävande. Den svenska tandvården håller dock en god vårdkvalitet. Konklusion: Bemötande, ekonomi, kommunikation och vårdkvalitet är faktorer som påverkar upplevelsen av svensk tandvård hos individer med utländsk bakgrund. I de flesta fall var upplevelsen positiv men informanterna framförde vissa brister.