Syftet med denna studie är att undersöka hur pojkar och flickor framställs visuellt i barnlitteratur där fordon har en central roll. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av frågeställningarna: Vad har personerna på bilderna för kön? Vilka kläder och attribut har flickor respektive pojkar på bilderna? Vad gör flickor respektive pojkar på bilderna i relation till fordon? Som metod har vi valt att göra en kvalitativ bildanalys som även består av en kvantitativ del då vi anser att den första frågeställningen kräver att vi räknar antalet pojkar och flickor i böckerna. Vårt material har bestått av de fyra barnböckerna Axel kör fast, Örnis bilar, Malla cyklar och Jag kan köra alla bilar.   Resultatet av studien visar att det förekommer betydligt fler manliga än kvinnliga karaktärer i böckerna, både som huvud- och bipersoner. De manliga karaktärerna är i kontakt med både fler och större fordon är de kvinnliga och de skildras även som mer aktiva i denna kontakt. Flera av de kvinnliga karaktärerna misslyckas med sina fordonsrelaterade aktiviteter men får hjälp av de manliga karaktärerna som sitter på kunskap inom detta område. Även kläder och andra attribut skiljer sig åt hos de kvinnliga och manliga karaktärerna. Färgen rosa och plaggen kjol och klänning bärs enbart av kvinnliga karaktärer och det är endast män som klär sig i kavaj. Samtliga författare visar tydligt vilket kön karaktärerna har med hjälp av stereotypa kläder eller attribut.

Ämnet för uppsatsen är muntligt berättande och syftet är att undersöka vilken plats det har i arbetet bland förskollärare. Muntligt berättande har, i tidigare forskning visat sig ha, många sidovinster såsom språklig utveckling, värdegrundsarbete och fantasi. Muntligt berättande har en lång tradition i Sverige och den lever kvar men nu i filmer. Därför blev det intressant att undersöka vilken plats det har i det pedagogiska arbetet bland förskollärare. Metoden som valdes var intervju och fyra förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att alla förskollärare använder sig av muntligt berättande i olika former. De som framkom var muntligt berättande av sagor, muntligt berättande av vardagshändelser och dialogisk högläsning. De använde de olika formerna för olika syften. Muntligt berättande av sagor användes i främst för att barnen skulle utveckla språket, fantasi och känslomässigt. Dialogisk högläsning användes i störst utsträckning för att utveckla barnens språk. När förskollärarna berättade ur sin egen eller barnens vardag skedde det spontant med värdegrundssyfte. Alla förskollärarna framhöll att de skulle vilja använda muntligt berättande av sagor i större utsträckning, då de ser att det har goda effekter i barnens utveckling, men att bristen på tid var den största aspekten som hindrade dem. Nu förekom det främst vid särskilda tillfällen och ovanan leder till att mer förberedelsetid krävs. Förskollärare behöver prioritera arbetet med muntligt berättande av sagor för att det ska användas regelbundet i verksamheten. De förskollärare som blivit intervjuade har utifrån sin syn på berättande delgivit hur det arbetar med de muntliga berättande i vardagen och hur viktigt det är att berätta.

Detta är en empirisk studie grundad på erfarenhet från fyra förskollärare som arbetar på skildaförskolor varav alla med flertalet nyanlända barn. Via kvalitativa intervjuer berättade förskollärarnaom sina uppfattningar angående uppdraget att stärka nyanlända barns språkförmåga i förskolan.Resultatet visar hur förskollärarna ställer sig till våra frågeställningar. Vissa hade utförliga svarsom visar på kunskap och engagemang, men vi mötte även förskollärare som inte hade lika mycketatt tilläga i frågan. Gemensamt visade de att uppdraget inom barns språkutveckling låg dem varmtom hjärtat.

BakgrundI förskolans läroplan Lpfö (98 rev 2010) står det beskrivet att verksamheten ska arbeta med jämställdhet mellan könen. I vår bakgrund beskriver vi relevant litteratur rörande jämställdhet mellan pojkar och flickor i yngre åldrar samt förskollärares förhållningssätt gällande barnslek. Vi som bedrivit studien var nyfikna på hur förskollärare uppfattar jämställdhet samt om och hur verksamma förskollärare arbetar med detta.SyfteSyftet med vår studie är att ta reda på om och hur förskollärare arbetar med jämställdhet samt hur de uppfattar jämställdhet. Vi vill även undersöka hur de förhåller sig till pojkar och flickor i den fria leken inomhus/utomhus. Genom studien vill vi ta reda på om förskollärare upplever möjligheter eller svårigheter med att bedriva ett jämställdhetsarbete.MetodVi har valt att använda oss av kvalitativ metod genom intervju och strukturerad observation. Den kvalitativa metoden valde vi då vi anser den vara mest relevant för vår studie för att få en övergripande inblick i förskollärarnas tankar samt hur förskollärarnas förhållningssätt synliggörs i barnens lek. Studien genomfördes på tre olika förskolor med verksamma förskollärare och barn som är i åldern 2,5 – 3,5. Totalt genomfördes nio intervjuer och sjutton observationer.ResultatPå förskolorna där studien genomfördes framkom det att det finns en medvetenhet om hur ett jämställdhetsarbete kan bedrivas. Förskollärarna beskriver de metoder de använder sig av för att bedriva en jämställd pedagogik mellan pojkar och flickor.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur ett antal pedagoger ser på barnlitteratur i förskolan och hur de arbetar med litteraturen för att nå ett lärande. Studien är av kvalitativ form och fokuserar på informaternas uppfattningar kring arbetet med barnlittertur. Tre förskollärare på tre olika förskolor intervjuades. Resultaten utifrån denna studie visar att informanterna anser att barnlitteratur är en viktig del av förskolans verksamhet som främjar barns språkutveckling. Böcker används dagligen i både underhållande och lugnande syfte men till största del ett medel för att utveckla barns språkmedvetenhet. Men boken anses även som ett bra verktyg i många andra avseenden så som en start på ett temaarbete, innehåll i en samling och ett sätt att hantera konflikter och svåra känslor.

Förskolan är en organisation som skall baseras på varje barns behov och förmågor. Barnen i svensk förskola har inga uppnående mål eller krav utan istället riktas dessa krav mot verksamheten och pedagogerna som är verksamma i den. Det kan vara av stor vikt att lyfta den något provocerande frågan om specialpedagogiken har en plats inom förskolans domän. Detta eftersom lagar och överenskommelser styr att vi pedagoger skall möta alla barn oavsett behov. Och alla har behov men sedan hur de uttrycker sig är en annan fråga. Handlar specialpedagogiken istället om pedagoger i behov av särskilt stöd kontra barn i behov av särskilt stöd? Det är frågan jag ställer mig i detta examensarbete. De förskollärare som medverkar i detta examensarbete berättar om vikten av utbildning samt reflekterar kring förhållningssätt hos pedagoger. Vidare beskrivs också den problematik de lyfter i sina samtal med specialpedagog. Ofta är fokus på barnens brister samt oförmågor även om det uttrycks ett behov av pedagogerna att ett avvikande beteendet förklarat för sig samt ett bollplank att rådgöra med. Thurén (2007) framhåller att det är olyckligt om vi överlåter forskning och slutsatser till de så kallade experterna inom området och därmed lämnar jag härmed mitt bidrag till vårt möte i samhället.

Bakgrund: Bild och bildskapande har under historiens gång alltid varit en del inom barnverksamheten, men innehåll och upplägg har förändrats över tid. Bildskapandet har gått från styrt till fritt skapande och i dagens förskola ingår bildskapandet i den pedagogiska verksamheten där barnen både får möjligheten att skapa fritt men också under lärarens vägledning. Enligt läroplanen för förskolan, Lpfö98/10 (Skolverket, 2011), är förskolans uppdrag att ge barnen möjligheten att lära sig använda de estetiska uttrycksformerna bland vilka bilden är en viktig uttrycksform. Studien belyser och problematiserar lärarens förhållningssätt i organiserade bildaktiviteter och vill därmed bidra till en djupare förståelse för lärarens viktiga roll i barnens bildskapande. Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt förskollärarens förhållningssätt och handlingar kommer till uttryck i organiserade bildskapande aktiviteter. Metod: Studien är av kvalitativ art där observationer har genomförts på fem olika förskolor vid nio tillfällen sammanlagt. Vid dessa observationer fördes fältanteckningar som i direkt anslutning till observationerna sammanställdes och renskrevs. Dessa observationer har kompletterats med informella samtal med lärarna samt fotografering av bland annat barnens bilder. Resultat: Resultatet visar att bildskapandet i förskolan har olika betydelser. Bildskapande innebär både en process- och produktorienterad aktivitet samt ett stöd i barnens språkutveckling och matematiska färdigheter. Lärarens roll i bildskapandet är att vara organisatör av aktiviteten där läraren ofta finns i bakgrunden och passar upp barnen. Lärarens roll är även att vara kunskapsutvecklare genom att rikta barnens uppmärksamhet mot aktivitetens innehåll genom metasamtal med barnen.

Den här undersökningen syftar till att belysa hur pedagoger stödjer barns lek på förskolegården. Undersökningen är en kvalitativ studie där två olika datainsamlingsmetoder använts.  För att synliggöra pedagogers agerande på förskolegården har observationer genomförts. Genom mejlintervjuver har pedagogers åsikter och uppfattningar samlats in för att sedan kopplas samman med observationsresultatet. Undersökningen har genomförts på en kommunal förskola i södra Sverige. Litteraturen och tidigare forskning som undersökningen utgått från behandlar bland annat lek, pedagogers roll och samspel. Resultaten visar att det finns likheter men också skillnader i det som observerats och de intervjusvar som gavs. Respondenternas gemensamma uppfattningar och tankar är att låta barnen ha fri lek ute på förskolegården utan att själva delta. Observationerna visar att pedagogerna ofta intar en passiv roll under den fria leken, men finns där för att reda ut konflikter och försöka förhindra olyckor samt stoppa opassande lekar.

Det övergripande syftet med den här studien var att undersöka hur förskollärare i två olika kommuner talar om sitt arbete med att ta emot och inkludera nyanlända barn i förskolan. I studien har jag redogjort för hur förskollärarna beskrev organisationen kring sitt mottagande och sin inkludering och vad förskollärarna diskuterade som möjliga hinder och möjligheter i arbetet med att inkludera nyanlända barn. Jag har också undersökt vilka resurser som förskollärarna beskrev att de använde sig av eller önskade få mer av i detta arbete. Slutligen redogör denna studie också för förskollärarnas uttalanden om hur de tolkade begreppet likvärdighet. Studien är skriven utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Jag utgår från att kunskap skapas genom människors interaktion och att såväl kunskap som sanningar konstrueras i olika sociala och kulturella sammanhang. I studien har jag intervjuat 6 förskollärare. I varje kommun besökte jag två olika förskolor och höll en singelintervju och en parintervju i varje kommun. Efter insamlandet av min empiri så har materialet analyserat med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre olika huvudteman som jag har valt att kalla för: Organisering av mottagande och inkludering, Inkludering i barngrupp och Möjligheter och hinder för inkludering. Resultaten av studien visar att förskollärarna i de olika kommunerna beskrev sitt mottagande och sin inkludering av nyanlända barn på olika sätt. Förskollärarna i kommun Syd talade om de nyanlända barnen som en specifik grupp som erbjöds speciella rutiner bl.a. i form av hembesök och ett särskilt välkomstsamtal med tolk. Förskollärarna i kommun Nord poängterade att de nyanlända barnen inte behandlades på något speciellt sätt utan att de togs emot och erbjöds samma rutiner som alla andra barn på förskolan. Resultatet visar också på pedagogers viktiga uppgift att hjälpa nyanlända barn att få tillträde till lekgemenskap och förskolebarns uppgift att välkomna och bjuda in nyanlända barn i sin lekgemenskap. Vidare visar studiens resultat att det finns faktorer som utgör såväl möjligheter som hinder för att kunna inkludera nyanlända barn. Några av dessa faktorer diskuteras utifrån rubrikerna: Bemötande av nyanlända barn samt kommunala riktlinjer och likvärdighet. Till sist visar studiens resultat på att förskolan som en inkluderande praktik utgör starten för en god integration

Syftet med studien är att beskriva hur några förskollärare använder sig av lärplattan i undervisningen och deras förtrogenhet att hantera lärplattan. Lärplattan tituleras som ett verktyg för barn att använda i undervisningen, men finns det ett syfte och mål? Kan förskollärarna koppla lärplattan till de didaktiska frågorna hur och varför? Studien är kvalitativ och består av sex verksamma förskollärare som alla intervjuas individuellt. För att få svar på undersökningen används metoden semistrukturerade intervjuer. Undersökningen är genomförd i en liten  svensk kommun, där förutsättningarna att använda lärplattan i undervisningen är förhållandevis lika. Alla sex förskollärare har tillgång till lärplattor i undervisningen på förskolan och har arbetat medvetet med digitala verktyg under det senaste året. Studiens resultat visar att förskollärarnas förkunskaper om lärplattans funktioner och användningsområde hade en avgörande roll på hur och varför förskollärarna väljer att presentera lärplattan i verksamheten. Några förskollärare ansåg att de saknade kompetsensutveckling inom området digitalkompetens. På några förskolor fanns det förskollärare som varit i kontakt med digitala resurser mer än andra, de hade på så sätt större erfarenhet av hur förskollärare kan använda lärplattan i verksamheten tillsammans med barn.