In today’s Swedish preschool curriculum there are demands of using digital tools. The Swedish government wants to change this and has sent a request to Skolverket (the Swedish educational authority) to revise the preschool curriculum so that the digital tools no longer have a prominent part in it. The aim of the present study has, with this in mind, been to examine how preschool teachers feel about digital tools in Swedish preschool. The study used qualitative interviews as a means of collecting data and took theoretical support in the sociocultural perspective. The findings that were made, among others, was that male and female preschool teachers approached digital tools in both similar and different ways. Similarities between the cohorts were partially that they both had a mindful approach when using digital tools and saw scaffolding and interplay between children as paramount in children's exploration of digital tools. All respondents opposed the use of digital tools as a means of “babysitting”, tranquilizing, or means of passing time. Differences between the groups were partially the shifting digital competency in the respondents. The competencies of the male preschool teachers came from interest while the female preschool teachers' competencies came from continuous training, education etc. Another difference that came forth in the study was the difference in responsibility between the interviewees, whereas the male preschool teachers were found to have a greater responsibility regarding the digital tools at their preschools.

Syftet med denna studie var att undersöka Instagramanvändares inställningar och attityder till representationen av mänskligt lidande på plattformen Instagram. Tidigare forskning inom samma genre har fokuserat på liknande aspekter kring mänskligt lidande i media. Denna studie tar ett nytt grepp genom att fokusera specifikt på Instagrams roll i denna representation och undersöker hur både plattformen och avsändaren påverkar användarens attityder till mänskligt lidande. I detta sammanhang formulerades tre centrala frågeställningar enligt följande. Hur upplever Instagramanvändare representationen av mänskligt lidande på Instagram? Samt, hur uppfattas olika kommunikativa strategier för att porträttera mänskligt lidande från olika typer av representanter på Instagram? Och slutligen, Hur uppfattar Instagramanvändare att plattformen Instagram och typ av avsändare påverkar representationen av mänskligt lidande? För att besvara dessa frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta individuella användare av Instagram. Studien strävade efter att få en djupgående förståelse för användarnas attityder och upplevelser relaterade till ämnet. Intervjuerna erbjöd rika insikter i hur olika avsändare ser på bilder och texter som porträtterar mänskligt lidande, och hur dessa element samverkar för att forma deras uppfattningar. En viktig del av studien är dess teoretiska ramverk, som kombinerar retorik, sociala-medie logik och de teoretiska begreppen compassion fatigue och distant suffering. Compassion fatigue hänvisar till en minskad förmåga att känna empati efter upprepade exponeringar för andras lidande, medan distant suffering handlar om att uppleva andras lidande på avstånd. Genom att applicera dessa teorier har studien kunnat belysa nyanserade aspekter av hur mänskligt lidande uppfattas på Instagram.  Resultaten visade att användarnas reaktioner varierade beroende på flera faktorer. Vissa respondenter betonade bildens betydelse i ett inlägg, medan andra lade större vikt vid den medföljande texten. Dessa uppdelningar visar att både visuella och textuella element är viktiga för att kommunicera ut budskap på Instagram. Många respondenter uttryckte en preferens för inlägg som var tydliga och konkreta, och som kommunicerar sitt budskap direkt och effektivt. Detta understryker vikten av att skapa engagerande och lättförståeligt innehåll på plattformen. Studien fann också att användarnas förväntningar och tolkningar av inlägg om mänskligt lidande påverkas av både avsändaren och plattformen. Till exempel kan ett inlägg från en välkänd organisation med hög trovärdighet uppfattas som mer autentiskt och trovärdigt, vilket kan påverka användarens emotionella respons. På samma sätt kan Instagrams visuella och interaktiva natur förstärka eller försvaga användarens reaktioner på lidande beroende på hur innehållet presenteras. Sammantaget har denna studie bidragit med värdefulla insikter i hur mänskligt lidande representeras på Instagram. Genom att förstå dessa dynamiker kan kommunikatörer och organisationer bättre anpassa sina strategier för att effektivt nå ut till och engagera sina målgrupper. Studien belyser även behovet av vidare forskning för att utforska dessa fenomen i andra sociala medieplattformar och i olika kulturella kontexter, för att få en ännu djupare förståelse av hur digitala medier formar vår uppfattning av mänskligt lidande i dagens samhälle. / The purpose of this study was to examine Instagram users' attitudes and perceptions regarding the representation of human suffering on the platform. Previous research in the same genre has focused on similar aspects of human suffering in the media. However, this study takes a new approach by specifically focusing on Instagram's role in this representation and investigates how both the platform and the sender influence users' attitudes toward suffering. In this context, three central research questions were formulated as follows: How do Instagram users perceive the representation of human suffering on Instagram? Also, how are different communicative strategies for portraying human suffering perceived by different types of representatives on Instagram? And finally, How do Instagram users perceive that the Instagram platform and type of sender influence the representation of human suffering? To answer these questions, qualitative interviews were conducted with eight individual Instagram users. The study aims to gain an in-depth understanding of users' attitudes and experiences related to the topic. The interviews provided rich insights into how different senders view images and texts portraying human suffering and how these elements interact to shape their perceptions. An important part of the study is its theoretical framework, which combines rhetoric, social media logic, and the theoretical concepts of compassion fatigue and distant suffering. Compassion fatigue refers to a diminished ability to feel empathy after repeated exposure to others' suffering, while distant suffering is about experiencing others' suffering from a distance. By applying these theories, the study has been able to illuminate nuanced aspects of how human suffering is perceived on Instagram. The results showed that users' reactions varied depending on several factors. Some respondents emphasized the importance of the image in a post, while others placed greater emphasis on the accompanying text. These divisions show that both visual and textual elements are important for communicating messages on Instagram. Many respondents expressed a preference for posts that were clear and concrete, and that communicated their message directly and effectively. This underscores the importance of creating engaging and easily understandable content on the platform. The study also found that users' expectations and interpretations of posts about human suffering are influenced by both the sender and the platform. For example, a post from a well-known organization with high credibility may be perceived as more authentic and credible, which can affect the user's emotional response. Similarly, Instagram's visual and interactive nature can enhance or diminish users' reactions to suffering depending on how the content is presented. Overall, this study has provided valuable insights into how human suffering is represented and perceived on Instagram. By understanding these dynamics, communicators and organizations can better tailor their strategies to effectively reach and engage their target audiences. The study also highlights the need for further research to explore these phenomena on other social media platforms and in different cultural contexts, to gain an even deeper understanding of how digital media shape our perception of human suffering in today's society.

Studiens syfte är att undersöka arbetstagares upplevelser av distansarbete under COVID-19 pandemin samt hur de upplevt stress i relation till krav-kontroll-stödmodellen. Arbetstagarna i studien har arbetat på distans mer än 50 procent och under en period av minst sex månader under pandemin. Tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes och insamlad data analyserades med analysmetoden tematisk analys. Studien visar på positiva upplevelser av integrering mellan arbetsliv och privatliv. Produktiviteten och effektiviteten har ökat och tekniken har upplevts välfungerande under perioden av distansarbete. Störningsmoment i distansarbetet upplevdes vara att de inte fått träffa kollegor och distraktioner som exempelvis hushållssysslor. Trots avsaknaden av arbetets sociala aspekter på grund av distansarbete är arbetstagarna positiva till fortsatt distansarbete efter pandemin. Arbetstagarna upplever låga krav, hög kontroll, högt stöd och låg stress, vilket ger stöd för Karasek och Theorells (1990) krav-kontroll-stödmodell. / The purpose of the study is to investigate employees' experiences of teleworking during the COVID-19 pandemic and how they experienced stress in relation to the demand-control-support model. The employees in the study have worked remotely more than 50 percent and during a period of more than six months during the pandemic. Ten qualitative semi-structured interviews were conducted and the collected data were analyzed by using the method thematic analysis. The study shows positive experiences of integration between work and personal life. Productivity and efficiency have increased and the technology has been experienced as well-functioning during the period of telework. Disturbances in teleworking were perceived to be that they were not allowed to meet colleagues and distractions such as household chores. Despite the lack of social aspects of work due to teleworking, workers are positive about continued telework after the pandemic. Employees experience low demands, high control, high support and low stress, which provides support for Karasek & Theorell's (1990) demand-control-support model.

Studien undersöker anställdas röst ur ett organisationskulturellt perspektiv. Anställdas röst avser den kommunikation som sker när en anställd är missnöjd med sin arbetssituation och vill förbättra sin egen och/eller organisationens välbefinnande. Det är på så vis viktigt för en organisations möjlighet till utveckling, vilket i sin tur är en central del för organisationer i dagens konkurrerande samhälle. Organisationskulturen har en stor inverkan på individers beteenden. Ofta undviker anställda att göra sin röst hörd vilket är ett problem som många inte känner till. Mer kompetens och forskning inom ämnet är därför viktigt. Genom kvalitativa intervjuer med ÅF:s (Ångpanneföreningens) anställda, Carneys abstraktionsstege och Scheins kulturnivåer, undersöker vi hur en organisationskultur kan påverka anställdas röst. Studien utgår från tre frågeställningar där vi genom de två första urskiljer ÅF:s kulturnivåer och genom den sista svarar på hur ÅF:s organisationskultur främjar respektive hämmar anställdas röst. Resultatet visar att kulturnivåerna och deras interrelation indirekt och direkt påverkar anställdas röst. Om de är främjande och/eller hämmande beror på kulturens underliggande element. Kulturelement med positiv koppling till välvilja, prosocialt beteende och utveckling har visat sig vara viktiga främjande faktorer för anställdas röst. Kulturen visar sig även vara en viktig faktor i vad som anses vara tillräckligt relevant information för att göra sin röst hörd. / The study examines employee voice from an organisational cultural perspective. Employee voice refers to the communication that occurs when an employee is dissatisfied with its work situation and wants to improve its own and/or the organisation's wellbeing. Employee voice is important for an organisation's potential for development, which in turn is central for organisations of today's competitive society. The organisational culture has a major impact on individuals' behaviour. Employees often avoid voice, which is a problem that many do not know. More expertise and research in the area is therefore important. Through qualitative interviews with ÅF’s (Ångpanneföreningen) employees, Carney’s abstraction ladder and Schein’s levels of culture, we investigate how an organisational culture influences employee voice. The study is based on three questions, where we through the first two discern ÅF’s cultural levels. The third question answers how ÅF’s organisational culture is promoting and/or inhibiting employee voice. The result shows that the cultural levels and their inter-relationship have indirect and direct effects on employee voice. The effect depends on the culture’s underlying elements. Cultural elements that positively links to kindliness, prosocial behaviour and development, have proven to promote employee voice. The culture also appears to have an effect on what information is considered relevant enough for employee voice.

Introduktion: Att skapa fri luftväg i samband med prehospitalt hjärtstopp är en komplicerad åtgärd i en stressande situation. Det finns flera metoder för denna åtgärd och de har olika svårighetsgrad beroende på vilken metod som ambulanssjuksköterskan behöver använda för att nå framgång. Denna åtgärd förväntas ambulanssjuksköterskan klara av trots att miljön är utmanande och tidspressen stor.   Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etablering av fri luftväg i samband med hjärtstopp.   Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyseras med latent innehållsanalys. Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes på tre verksamhetsställen i södra Sverige.   Resultat: Ambulanssjuksköterskorna berättade om hur luftvägshantering är en liten men viktig del av allt de ska klara av i sin yrkesroll. Det finns en otrygghet i momentet intubation som beror på bristande utbildning i kombination med hur sällan ambulanssjuksköterskan gör detta i det dagliga arbetet. Studien resulterade i tre huvudkategorier: Otrygghet i yrkesrollen, Prehospitala framgångsfaktorer och Personcentrerad vård genom samarbete med tillhörande tolv subkategorier. Det som bekymrade ambulanssjuksköterskorna mest var luftvägshantering på barn. Det som upplevs vara den största framgångsfaktorn betonades vara de enkla åtgärderna när det gäller luftvägshantering.   Slutsats: För att öka ambulanssjuksköterskans trygghet i luftvägshantering krävs ökade utbildningsinsatser. Arbetsgivaren bör ta ett ökat ansvar för utbildning genom att skapa förutsättningar och uppföljning. Vidare bör de riktlinjer som finns för luftvägshantering ses över. De enklaste metoderna är oftast de bästa prehospitalt. / Introduction: To manage an airway in a prehospital environment is a complex measure in a stressful situation. There are several methods for this measure and they have various level of severity depending on the method the ambulance nurse chooses to apply. This measure is expected to be managed by the ambulance nurse despite rough environment and lack of time.   Purpose: To describe the ambulance nurse’s experiences of airway management in a cardiac arrest situation.   Method:  Twelve semi-structured qualitative interviews was made and analyzed by content analysis. The interviews were made at three different ambulance organizations in the south of Sweden     Result: The ambulance nurses told about how small but essential task airway management is. But it’s still a task they must be able to perform in their work.  There is an insecurity in the moment of intubation which is related to lack of training and how rarely they perform the moment in their daily duties. The study resulted in three main categories: Insecurity in the profession, Prehospital success factors and Person-centered care through teamwork with twelve subcategories. What concerned the ambulance nurses the most was airway management on children. They describe the greatest success factor to be the simplest possible measures when it comes to airway management.   Conclusion: To increase the ambulance nurse’s security in airway management more education efforts is needed. Employers should take a greater responsibility for education by creating conditions and monitoring. Therefore, should the guidelines for airway management be reviewed. The simplest methods in airway management are often the most successful.

Inledning: Att vara på sjukhus med sitt akut sjuka barn är för många föräldrar en traumatisk upplevelse. Betydelsen av ett professionellt bemötande är av stor vikt för hur upplevelsen av vårdtiden blir. Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av vården när deras barn vårdades på en pediatrisk avdelning.Metod: För att besvara syftet och få en djupare förståelse för föräldrars upplevelse valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Totalt inkluderades åtta föräldrar i studien. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt tematisk analysmetod. Fynd: Analysen resulterade i tre teman: 1. Omvårdnadens olika uttryck: Genom att bli bemött med respekt och bli sedd som förälder upplevdes en trygghet i vården av barnet. 2: Föräldrars utsatthet: Att vara förälder till ett sjukt barn innebär en sårbarhet, och Sjukhusmiljö: Samtliga föräldrar uttryckte en tacksamhet över sjukvårdens olika resurser. Konklusion: Kompetent personal och ett gott bemötande är enligt föräldrar viktiga faktorer för att uppleva trygghet i vården. Det är av stor vikt att personal besitter god kompetens och vidareutbildas för att erhålla och bibehålla denna. En anpassning av sjukhusmiljö för barn och familjer, t.ex. i form av lekterapi, är av stor betydelse. / Introduction: To stay in the hospital with a critically ill child is for many parents a traumatic experience. The professionals´ approach has a great impact on how the actual treatment time is experienced. Purpose: The purpose was to describe parents' experience of care when their children were being cared for in a paediatric ward. Method: A qualitative approach with semi- structured interviews was chosen to answer the purpose, and get a deeper understanding of parents' experience. A total of eight parents were included in the study. The interviews were transcribed and analysed with thematic analysis. Findings: The analysis resulted in three themes: 1. Different expressions of nursing care: Parents wanted to be treated with respect, and be seen as a parent which in return made them feel confident in the care of the child. 2. Parental exposure: Being the parent of a sick child means vulnerability and 3 Hospital environment: All the parents in this study expressed a gratitude for the healthcare resources. Conclusion: Skilled personnel and a good attitude are key factors when experiencing confidence in health care. It is vital that staff possess good skills and further training to obtain and maintain this. It is also important with an adaptation of the hospital environment for children and families, such as in the form of play therapy.

<p>I denna kvalitativa uppsats har syftet varit att få en förståelse av hur arbetslösa ungdomar kan uppleva sin situation. Datainsamlingen har skett genom tio intervjuer med arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-25 år och som varit arbetslösa i minst tre månader. Två teoretiska perspektiv har använts vid analysen, Marie Jahodas deprivationsteori och Mikael Nordenmarks PEN-modell.</p><p>Resultaten av intervjuerna har vi valt att presentera i form av porträtt där vi försökt lyfta fram olika citat av ungdomarnas upplevelser av arbetslöshet. Genom porträtten kan man utläsa att ungdomarna upplever den ekonomiska situationen som svår. Att inte ha råd med ett eget boende och därmed bli kvarboende hos föräldrar, är en av konsekvenserna av arbetslösheten. Även upplevelser av stress, sömnsvårigheter, oro, tristess och en frustration över att bara gå hemma förekommer i ungdomarnas berättelser. Även skam är något som uppkommer i ungdomarnas berättelser, men då arbetslöshet är ett så vanligt förekommande fenomen i dagens Sverige är det dock nämnvärt att även upplevelser av inte känna någon skam alls förknippad med sin arbetslöshetssituation också förekommer i berättelserna.</p><p> </p> / <p>The purpose of this qualitative study has been to get an understanding of how unemployed young people can experience their situation. The data was collected through ten interviews with unemployed young people between ages 20-25 years and who had been unemployed during a time of at least three months. Two theoretical perspectives have been used for our analysis, Marie Jahoda´s deprivationtheory and Mikael Nordenmark´s PEN-model.</p><p>The results of the interviews have we presented through portraits. Trough citations we have tried to emphasize young people´s different experiences of unemployment. From the portraits you can deduce that the young people experience their economic situation as difficult. One of the consequences of unemployment was the lack of money required to move to an own place and therefore been forced to remain in their parental home. Even experiences like stress, sleeping difficulties, anxiety, drabness and a frustration of just being at home occur in their stories. Shame is also something that emerge in the interviews, but then unemployment is so commonly existent phenomena in today´s society it´s worth mentioning that experiences like not feel any shame at all of being unemployed, even existed in the young people´s stories.</p><p> </p>

Introduction: Musculoskeletal disorders constitute the greatest cause of sickness absence from work. Despite research and efforts at rehabilitation, sickness absence due to these disorders has not decreased, but has instead increased, particularly in women. Clients’ perceptions of care and rehabilitation, i.e. knowledge generated from a lay perspective, is a neglected area of research. This thesis deals with lay experiences of rehabilitation following sickness absence due to back, neck or shoulder problems, termed musculoskeletal disorders (MSD). Aim: The overall aim was to examine hindering and promoting processes in rehabilitation after sickness absence due to MSD from a lay perspective. Specific aims were to study how lay persons experience rehabilitation agents and rehabilitation activities (paper I), how they describe themselves and their experience in relation to work (paper II), the significance of the private arena regarding return to work (paper III), and how clients who have experienced sickness absence due to MSD perceive contact with rehabilitation agents (paper IV). Method: The study population in the four papers is part of a cohort of persons living in the same municipality and who in 1985 were aged 25-34 years and were sick-listed due to back, neck or shoulder diagnoses for 28 days or  more, n=213. During 1995, 148 persons in the cohort responded to a questionnaire, and in 1997-1998, 20 of these persons were interviewed concerning their experiences with rehabilitation. In papers I, II and III the qualitative method of Grounded Theory was used with a focus on creating an empirically-based theory concerning the area under study. Data collection was strategic and analysis of the tape-recorded interviews was done on a continual basis. How previously sick-listed persons experienced contact with professional rehabilitation agents in t he health care sector and social insurance office was investigated in paper IV. Factor analysis and multiple regression analysis were used to analyse the data in this study. Results: The interview study shed light on lay persons’ experiences with medical, social and work-related measures in rehabilitation, their perceptions of rehabilitation actors and family members in relation to rehabilitation, and their self-presentations. The descriptions of lay persons concerned three arenas, the health care arena, the occupational arena, and the private arena. Dilemmas and difficulties in these arenas were described, such as handling the duty to work, experiencing domestic strain, and the experience of lacking socioemotional support from significant persons during the rehabilitation process. In paper I some ideal types of rehabilitation agents emerged from the interviewees’ descriptions concerning the health care arena, and we called these the routine bureaucrat, the empathic administrator, the distant technician, and the professional mentor. The latter agent was requested and was described as a person who could provide socioemotional support, who had professional competence, and who could function as a unifying link during the rehabilitation process. The results from paper II showed that in their self-presentations, the interviewees expressed having a duty to work and that there were differences in how they handled this sense of duty. The selfpresentations contained descriptions of work as a part of personal identity and could be summarised in the following ideal types: the work manic, the workhorse, the workaholic and the relaxed worker. The latter used a strategy that can be considered to promote rehabilitation in that the individual himself/herself had control over his/her work and worked in accordance with his/her own needs rather than those of others. Paper III focused on the private arena. Different patterns were found in the experiences of men and women. Women related that their responsibility for the home and domestic work seldom left any time for themselves, including any time for rehabilitation. Men more often reported having time for themselves that could be used for leisure activities and rehabilitation. Some of the women said that they lacked socioemotional support from their partner and that they had a great deal of responsibility for housework, which seemed to be a hindrance in returning to work after sickness absence. Furthermore, these women, like most of the men, had little education, which could make finding other work alternatives more difficult. Based on the interviews, a hypothesis was developed regarding domestic strain that is related to the distribution of domestic work, the distribution of responsibility for the home, and the quality of the marital relationship. Paper IV dealt with clients’ perceptions of contact with rehabilitation agents in health care and the social insurance office. Three latent dimensions were found in the respondents’ ratings of these contacts: supportive treatment, distant treatment, and empowering treatment. Sex, disability pension status, mental health and diagnostic group were significantly related to how these dimensionswere rated. Women perceived the treatment from both types of rehabilitation agents as more supportive than men. Contact with the social insurance offices were rated higher by persons with disability pensions than by those who had returned to work. Men rated their contact with rehabilitation agents at social insurance offices high on the dimension of distant treatment. Respondents with mental health problems rated the contact as distant for both types of rehabilitation agents, but contact with health care was also scored low on the supportive dimension. Finally, respondents with neck/shoulder diagnoses rated contact with rehabilitation agents in health care as more empowering than was done by persons with back diagnoses. Conclusions: From a lay perspective rehabilitation following sickness absence due to MSD occured in three arenas, the health care arena, the occupational arena and the private arena, where the quality of relationships both with rehabilitation agents, persons at work and in one’s private life was described as important regarding the rehabilitation process. This thesis also showed that both sex and health were important factors regarding how lay persons’ perceived contacts with rehabilitation agents during the rehabilitation process following sickness absence due to MSD.

I denna kvalitativa uppsats har syftet varit att få en förståelse av hur arbetslösa ungdomar kan uppleva sin situation. Datainsamlingen har skett genom tio intervjuer med arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-25 år och som varit arbetslösa i minst tre månader. Två teoretiska perspektiv har använts vid analysen, Marie Jahodas deprivationsteori och Mikael Nordenmarks PEN-modell. Resultaten av intervjuerna har vi valt att presentera i form av porträtt där vi försökt lyfta fram olika citat av ungdomarnas upplevelser av arbetslöshet. Genom porträtten kan man utläsa att ungdomarna upplever den ekonomiska situationen som svår. Att inte ha råd med ett eget boende och därmed bli kvarboende hos föräldrar, är en av konsekvenserna av arbetslösheten. Även upplevelser av stress, sömnsvårigheter, oro, tristess och en frustration över att bara gå hemma förekommer i ungdomarnas berättelser. Även skam är något som uppkommer i ungdomarnas berättelser, men då arbetslöshet är ett så vanligt förekommande fenomen i dagens Sverige är det dock nämnvärt att även upplevelser av inte känna någon skam alls förknippad med sin arbetslöshetssituation också förekommer i berättelserna. / The purpose of this qualitative study has been to get an understanding of how unemployed young people can experience their situation. The data was collected through ten interviews with unemployed young people between ages 20-25 years and who had been unemployed during a time of at least three months. Two theoretical perspectives have been used for our analysis, Marie Jahoda´s deprivationtheory and Mikael Nordenmark´s PEN-model. The results of the interviews have we presented through portraits. Trough citations we have tried to emphasize young people´s different experiences of unemployment. From the portraits you can deduce that the young people experience their economic situation as difficult. One of the consequences of unemployment was the lack of money required to move to an own place and therefore been forced to remain in their parental home. Even experiences like stress, sleeping difficulties, anxiety, drabness and a frustration of just being at home occur in their stories. Shame is also something that emerge in the interviews, but then unemployment is so commonly existent phenomena in today´s society it´s worth mentioning that experiences like not feel any shame at all of being unemployed, even existed in the young people´s stories.

Ulricehamn – Overgrown small town or Beautiful lake town? - a study about Ulricehamn’s image of today and future profile Branding is increasingly being used as a concept to distinguish places and cities. Cities have long been in need of differentiating themselves from each other (Kavaratzis &amp; Ashworth, 2004). Place branding has become a daily occurrence for cities, municipalities and countries. Construction of a city’s brand comes from its structure, communication and care of its image. It concerns visitors as well as the people who live in the city. Place branding can also be seen as place management. It aims to change how the city is being perceived by specific target groups. It may involve creating an identity with a personal, unique and original value, impossible for other cities to copy. It involves combining the activities and characteristics of a city’s image along with the chemistry from the people who live there. The city is a potential destination for visitors. The tourism industry is growing in Sweden (Turismen i Sverige – 2007). Municipalities and regions increasingly invest in their tourism. The city is also a place for living and working. Many cities strive to keep their inhabitants and to not become so called “emigrate cities” (www.scb.se). For cities to communicate a positive profile, it means that all inhabitants must first carry a positive image of their home town and act as local ambassadors. We have chosen a small city in Sweden - Ulricehamn - to see how they work to manage the profile and the image of the city to correspond with the people who live in the city. We have done a qualitative interview and a qualitative text analysis with focus on the planned marketing material for Ulricehamn. Further we have carried out a survey to find out what the image of Ulricehamn is among the inhabitants of the city. How close is the future and preferred profile in comparison to the image of today, seen from the perspective of Ulricehamn’s inhabitants’? Our results show that there is a gap between the future, preferred profile and the image of today having conducted a study of the people who live in Ulricehamn. The visionary profile is modern and offers attractive living, education and job prospects. The people who live in Ulricehamn think that it is a pleasant and beautiful city however the negative aspects are that it is boring with a limited range of jobs and entertaining. The positive attitudes toward Ulricehamn are related to its beautiful surroundings and the many leisure time activities. Negative attitudes are related to the poor offer of entertainment, culture, shopping etc. The management of Ulricehamn, including Näringsliv Ulricehamn AB (a company under development, starting May 1st 2008) is now facing the challenge to get the identity, the position and the image of Ulricehamn to overlap. The people who live in Ulricehamn are an important factor in creating a strong brand for the city. / Ulricehamn – Förvuxen byhåla eller vacker sjöstad? - en studie om Ulricehamns nutida image och framtida profil Varumärkesbyggande blir alltmer vanligt förekommande som koncept för att särskilja platser och städer. Städer har länge haft ett behov av att differentiera sig från varandra (Kavaratzis &amp; Ashworth, 2004). Platsmarknadsföring har blivit en vardaglig företeelse för städer, kommuner och länder. Framställningen av en stads marknadsföring beror på uppbyggnaden, kommunikationen och skötseln av stadens image. Det berör både dem som besöker staden och de som bor i den, det vill säga invånarna. Varumärkesbyggande av en stad kan även ses som en strategi för styrning (ibid.). Det handlar mycket enkelt om att förändra hur staden upplevs av specifika målgrupper, till exempel att skapa en identitet med ett eget, unikt värde som är originellt och som inte går att kopiera av någon annan stad. Det innefattar handlande och aktiviteter som karaktäriserar imagen av staden och kemin bland dem som bor där. Staden är en destination för potentiella besökare (ibid.). Turismen i Sverige växer (Turismen i Sverige - 2007) och kommuner och regioner satsar alltmer på sin besöksnäring. Staden är även en plats för boende och arbete. Många kommuner arbetar för att behålla sina invånare och inte bli så kallade utflyttningskommuner (www.scb.se). För att förmedla en framgångsrik profil av en stad krävs det att invånarna i staden har en positiv image av sin egen stad och att de agerar som bra ambassadörer. I vår undersökning har vi valt att se hur en liten kommun i Sverige, Ulricehamns kommun i Västra Götaland, arbetar med att få profil och image att stämma överens bland de befintliga invånarna. Vi har genom en kvalitativ intervju och en kvalitativ textanalys undersökt det material som ligger till grund för kommunens framtida marknadsföringsarbete. Vidare har vi genom enkätintervjuer undersökt Ulricehamns kommuns invånares image av Ulricehamn som stad. Hur väl stämmer den framtida, önskade profilen överens med den nutida imagen, sett från invånarnas perspektiv? Det visade sig att det finns ett visst glapp mellan Ulricehamns önskade, framtida profil och Ulricehamns invånares nutida image av staden. I den framtida profilen är Ulricehamn en modern stad och erbjuder attraktiva boenden, utbildningar och arbeten. Invånarna i Ulricehamn tycker idag att Ulricehamn är en vacker och trevlig, men tråkig stad med begränsat utbud av det mesta, bland annat arbeten och nöjesaktiviteter. Den mest positiva attityden till Ulricehamn är relaterat till den vackra naturen och de många fritidsaktiviteterna. Negativa attityder kommer till uttryck bland annat i avsaknad av nöjen shopping och andra aktiviteter. Kommunledningen och Näringsliv Ulricehamn AB (ett bolag under utveckling med start 1 maj, 2008) måste få identitet, position och image att stämma överens. Stadens egna invånare är en viktig grund till att skapa ett starkt varumärke av Ulricehamn.