Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning som Halmstads kommun har inkluderat boendesegregationsfrågan i sin översiktplanering, samt om hanterandet av frågan i samband med den fysiska planeringen har genererat goda förutsättningar för att implementera eventuellt förekommande integrationsmål. Metod: Samtalsintervjuer med fem tjänstemän och fem politiker för att studera hanterandet av integrationsfrågan i beredningen och verkställandet av den kommunövergripande översiktsplanen för Halmstads kommun från år 2000. Metoden består också av beskrivande idéanalys av översiktsplanen för att kunna avgöra dess tydlighet och giltighet avseende integrationsfrågan på bostadsmarknaden i Halmstad. Resultat: Det har kunnat påvisas att Halmstads kommun har angett målet att motverka segregation i översiktsplanen, men det har samtidigt funnits stora problem som försvårat implementeringen av detta mål och styrningen av bostadsmarknaden mot integration. Under beredningsfasen förelåg det problem med att inkludera integrationsfrågan då man utgick från en traditionell syn på samhällsplanering som innefattade andra värden är integration. Framför allt dominerade mer tekniska värden under beredningen av planen. Under beslutsfasen försvårades implementeringen av att översiktsplanen varken var tillräcklig tydlig eller giltigt för att kunna fungera som vägledning för de implementerande organen. Otydligheten bestod i att det saknades anvisningar om hur de implementerande organen skulle relatera sina arbeten till integrationsmålet. Ogiltigheten härrörde från att det varken fanns en korrekt beskrivning av segregationsmönstren i staden eller av relationen mellan åtgärder och mål. Under genomförandefasen försvårades implementeringen av översiktsplanens integrationsmål av att de verkställande tjänstemännen och politikerna i nämnder och förvaltningar inte förstod eller förmådde relatera sina uppdrag till integrationsmålet i översiktsplanen. Viljan att verkställa integrationsmålet saknades dock inte.

Det här examensarbetet har syftet till att undersöka hur integrerad trafik- och samhällsplanering kan bidra till ett mer hållbart transportsystem. I uppsatsen diskuteras olika hinder och barriärer som uppkommer i en integrerad planering. Examensarbetet är i huvudsak av kvalitativ karaktär. En litteraturstudie har genomförts om hur trafik- och samhällsplaneringen kan integreras. Det empiriska materialet består av en fallstudie genomfördes i Örebro regionen, i kommunerna Örebro, Kumla och Hallsberg. Resultatet från litteraturstudien visar att det finns ett behov av en förändrad planeringsnorm inom samhällsplaneringen och transportsystemet till stor del är utformat för rörlighet bil. Samhällsplanering behöver anpassas efter kollektivtrafikens förutsättningar. Fallstudien visade att de lokala förhållandena, både rumsliga och institutionella, försvårar möjligheten integrera trafik- och samhällsplanering i ett regionalt perspektiv. Integrerad trafik- och samhällsplanering kräver mer samordning mellan olika aktörer på lokal, regional och nationell nivå och mellan olika lokala aktörer. Detta är inte helt lätt genomföra i praktiken och kräver en stabilisering av planeringsförutsättningarna, särskilt mellan kommunal planering och regional utvecklingsplanering.

Många av Sveriges kommuner krymper. Trenden sett till det halvlånga perspektivet, de senaste femton åren, ger att invånarantalet i knappt hälften av landets kommuner är lägre nu än det var vid millennieskiftet. Även sett i ett något längre perspektiv, sedan mitten av sjuttiotalet, är antalet krympande kommuner ungefär lika stort som nu. När fenomenet krympande kommuner är så pass vanligt som det ändå är och har varit i så pass många år så vill man gärna tro att frågan om befolkningsminskningar och hur de kan och bör hanteras vore en viktig fråga för de krympande kommunerna att behandla i sina översiktsplaner. Jämfört med hur dåligt undersökt ämnet krympande städer är i Sverige blir kontrasten mot ett par andra länder i främst Europa slående. I Tyskland finns det bland annat ett nationellt program som syftar till att hjälpa krympande städer att anpassa sin fysiska struktur till de nya befolkningsmässiga förutsättningarna. Den tyske forskaren Thorsten Wiechmanns studie av staden Dresden mynnade bland annat ut i en modell med tre stadsbyggnadsmässiga faser som Wiechmann menar att Dresden gått igenom sedan början av 1990-talet. I det här arbetet översätts modellen med de tre faserna i en matris och ett försök görs att tolka dem och försöka applicera modellen på krympande svenska kommuner. De frågeställningar som behandlas är: - Hur kan översiktsplanering i krympande svenska kommuner förstås utifrån Wiechmanns faser? - Vilka typer av strategier för att hantera befolkningsminskning upplevs som verkningsfulla av svenska kommuner? Det här arbetet tar ett innehållsanalytiskt och tematikanalytiskt grepp på översiktsplanering i krympande svenska kommuner. Fyra kommuner ingår i studien, dessa är i bokstavsordning Emmaboda kommun, Laxå kommun, Olofströms kommun och Skinnskattebergs kommun som alla har upplevt en befolkningsminskning på mer än fem procent sedan millennieskiftet och mer än femton procent sedan mitten av sjuttiotalet. I studien ingår två översiktsplaner från respektive kommun, totalt åtta översiktsplaner. Översiktsplanerna är de två senaste lagakraftvunna översiktsplanerna, vilka analyseras med avseende på hur de kan inordnas i en på förhand bestämd mall, konstruerad efter modellen med Wiechmanns tre faser. Resultatet av studien visar att översiktsplanerna, både de tidigare och de nu gällande, i allra högsta grad befinner sig i den andra av Wiechmanns tre faser, och väldigt lite har skett mellan de båda generationerna översiktsplaner. Den förändring som trots allt har skett är en svag rörelse mot den tredje fasen, men trenden är inte på något sätt tydlig. De strategier som verkar upplevas som verkningsfulla handlar till stor del om att: skapa attraktiva boendemiljöer, skapa ett varierat och brett bostadsutbud och se till att kommunens arbete utförs på ett professionellt sätt. Slutsatsen är att det fortfarande efter den här studiens färdigställande är oklart om översiktsplanering i krympande svenska kommuner alls kan förstås med hjälp av Wiechmanns tre faser och att fortsatta studier på ämnet, gärna med en längre tidshorisont kanske kan ge svar på om det krävs att en ny modell utarbetas - en modell där faserna bättre stämmer överens med situationen i svenska krympande kommuner.

Utsläppen av växthusgaser måste minska för att Sverige ska klara av att nå det långsiktiga klimatmålet som är nettoutsläpp 0 av växthusgaser år 2045. Transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. För att minska utsläppen genererade av transporter krävs ett hållbart transportsystem. Omvandlingen till ett hållbart transportsystem kommer kräva omvandlingar i den fysiska planeringen då tidigare planering skapat ett samhälle beroende av bilen. Kollektivtrafik kommer att vara en viktig del i att minska behovet av bilen. Denna uppsats analyserar hur kommunerna Gävle och Umeå hanterar kollektivtrafik på en strategisk nivå. Syftet med uppsatsen är att belysa de svårigheter som finns med att formulera strategier för kollektivtrafik i översiktsplanering. För att komma fram till hur strategier kan formuleras på ett sätt som gör dem enklare att implementera i efterkommande planering. Genom kvalitativ textanalys har kommunernas översiktsplaner, trafikförsörjningsprogram och trafikstrategi undersökts för att se hur kollektivtrafik implementeras i den strategiska fysiska planeringen, vilka motiveringar som gör för placeringar av viktiga målpunkter och vad det är för begrepp som används. Implementeringsteorin används som verktyg i analysen för att komma fram till hur implementeringsprocessen har gått till och varför vissa strategier är mer framgångsrika än andra.  Analysen kommer fram till att de vanligaste begreppen som används i översiktsplanerna i samband med strategier för kollektivtrafik är täthet, tillgänglighet och kollektivtrafiknära läge eller koppling till kollektivtrafikstråk. Motiveringen till placering av bostäder, arbetsplatser, verksamheter och service är delvis att de ska gynna ett hållbart transportsystem. Motiveringarna görs också utifrån på vilket sätt strategierna uppfyller de tre dimensionerna av hållbarhet. I trafikstrategin motiveras satsningar på kollektivtrafiken utifrån vad som blir samhällsekonomiskt effektivt. Hur mycket den strategiska planeringen påverkar efterkommande planering beror på strategins tydlighet och om strategin innehåller specifika åtgärder. Utifrån implementeringsteorin kommer det fram att det finns många fler faktorer än en välformulerad strategi som påverkar implementeringen. Exempelvis förutsättningar i kommunen, samarbeten mellan olika aktörer och hur genomförandet tas emot av medborgarna.  Resultatet av analysen kommer fram till att det är svårt att beskriva hur en bra strategi ska formuleras för att vara enkel att genomföra för efterkommande planering. Det som kommunerna lyckats bra med är att formulera strategier som bygger på redan etablerad kunskap om vad som förbättrar kollektivtrafiken. Därefter finns en god återkoppling till tidigare ställningstaganden genom hela processen. Som slutsats kommer uppsatsen fram till att implementeringsprocessen är ytterst kontextberoende men en tydlighet i strategierna och en god kommunikation mellan olika aktörer genom hela processen ger bättre förutsättningar för en lyckad implementering.

Viskafors är en tätort söder om Borås som länge har varit ekonomiskt dominerat av textilindustrin, men under 1970-talet drabbades orten hårt av den ekonomiska strukturomvandlingen från industri till tjänstesektor. Uppsatsen undersöker och analyserar framtidsvisioner och planering i Viskafors genom en innehållsanalys av Viskafors generalplan från 1967. När generalplanen antogs var den ekonomiska och demografiska tillväxten fortfarande mycket stor i Viskafors. Uppsatsen visar att en positiv framtidstro bland lokala politiker och tjänstemän bidrog till att skapa en omfattande expansiv och långsiktig plan för Viskafors som grundades på antaganden om en fortsatt stark ekonomisk- och befolkningstillväxt. Trots detta påvisar uppsatsen att en viss medvetenhet om den pågående strukturomvandlingens konsekvenser fanns bland upphovsmännen till Viskafors generalplan, men att de valde att tolka utvecklingen till Viskafors fördel. Generalplanens utformning var präglad av det rationella planeringsidealet medan planens främsta visioner var att förbättra bostadsstandarden genom en kraftig utbyggnad av nya bostäder samt skapa trafikförutsättningar för en tilltagande bilism. Genom att undersöka generalplanens efterföljare Viskafors kommundelsplan från 1978 visar uppsatsen hur snabbt den expansiva planeringen blev utdaterad på grund av de förändrade ekonomiska förutsättningarna som textilindustrins nedgång orsakade.

Denna uppsats behandlar förändringar i den svenska strategiska översiktsplaneringen i allmänhet samt i relation till bostadsplanering. Studiens syfte är att undersöka vilka förändringar som kan identifieras i kommunala översiktsplaner från dess introduktion i 1987 till idag. Denna undersökning har utförts genom att analysera befintliga översiktsplaner från fyra utvalda kommuner; Gävle, Norrköpings, Sundsvalls och Västerås. En dokumentanalys och kodningsanalys genomfördes och jämfördes med befintliga studier inom nyliberalism och bostadsplanering. Analysen visar att det finns nyliberala tendenser inom alla fyra kommuner. Det kan identifieras genom tydliga förändringar gällande kommunernas hanterande av bostadsplanering för att attrahera investeringar i näringslivet och högutbildade. Det kan även ses genom en förändring i hur kommuner önskar att utveckla turist- och besöksplatser för att attrahera besökare till regionen. Orsaken till detta är sannolikt förändringar i den globala marknaden där städer måste omvandla sig själva till världsstäder för att göra sig konkurrenskraftiga i en växande global ekonomi och sammankopplad omvärld. De stigande kraven på att attrahera högutbildade innebär dock att utsatta grupper och låginkomsttagare ställs åt sidan, något som försämras genom brist på användande av nuvarande och aktuell forskning inom kommunal översiktsplanering och bostadsplanering.

Sweden is one of the countries of Europe that has the fastest rate of urbanization and The Swedish National Audit Office recognizes a risk of an increased polarization between urban and rural areas. This study examines what perceptions of city and country that are dominating the Swedish planning landscape. The study is based on a discourse analysis of the Regional development strategy of Västerbotten, interviews with officials at rural municipalities and a theoretical framework concerning the relationship between city and country. The results suggest that a market liberal discourse is dominating the Swedish planning practice, but it is also argued that a Keynesian discourse is traceable among the informants. A part from a market liberal discourse the regional development strategy of Västerbotten is also reproducing an unequal balance of power where the city is superior to the countryside. The officials at the municipality are not reproducing this power relation to the same extent, but are associating sustainability with the preconditions of the city. The thesis is concluded with some suggestion on how the regional planning can be developed to promote good living conditions in the rural municipalities and in long term a reduced polarization between urban and rural areas.

Förtätning är idag en vanligt förekommande princip om den rumsliga organiseringen inom den fysiska planeringen, inte minst inom översiktsplaneringen. Det finns dock en debatt om förtätning som inte är särskilt positiv inställd till den principen. Undersökningar av ungas boendepreferenser samt ökningen av småhuspriserna antyder tillsammans att förtätning och den täta staden inte nödvändigtvis är det som medborgarna främst efterfrågar. Gällande denna diskrepans mellan vad för samhällen som planeras och vad som tenderar att efterfrågas, är vidhållandet till förtätning som princip om den rumsliga organiseringen ett uttryck för en förtätningsdoktrin eller ett stigberoende?    Detta arbete syftade till att undersöka hur svenska kommuner förhåller sig till förtätning, medborgarnas boendepreferenser och marknaden i översiktsplaneringen. Undersökningens teori utgjordes av stigberoende och planeringsdoktriner utgjorde undersökningens centrala begrepp. Undersökningen utformades som en fallstudie där Linköping kommun, Malmö stad och Sundsvall kommun utgjorde fallen. Dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer var undersökningens datainsamlingsmetoder och kvalitativ innehållsanalys var dess analysmetod. Empirin i undersökningen utgjordes av respektive kommuns aktuella översiktsplan och bostadsförsörjningsprogram samt intervjuer med översiktsplanerare från respektive kommun.    Undersökningen visade att det varken gick att påstå att det finns förtätningsdoktriner eller stigberoende i de tre kommunerna, alla kriterier uppfylldes inte. Det fanns dock tendenser till stigberoende i Linköping kommun och Malmö stad.  Undersökningen visade ytterligare att även om kommunerna hade positiva förhållningssätt till förtätning som princip, uppmärksammade två kommuner utmaningar kring principen. Det fanns även en tveksamhet bland två kommuner gällande huruvida förtätning alltid är den bästa principen. Kommunerna hade ambitioner att möta medborgarnas preferenser men hade av olika skäl svårt att möta dessa. Informanterna från kommunerna hade inlyssnande förhållningssätt till medborgarnas preferenser men de hade samtidigt svårt att beskriva vad medborgarna efterfrågar. Kommunerna förhöll sig inte direkt till marknaden och bostadspriserna. Det fanns dock en medvetenhet om prisläget, även om dess del översiktsplaneringen inte var särskilt framträdande. En bristande koppling mellan bostadsförsörjningsprogrammen och översiktsplaneringen tenderade att finnas,  följande kunde tolkas bidra till de svårigheter kommunerna hade gällande sina ambitioner att möta medborgarnas efterfrågan och behov.

Järfälla är en kommun där den byggda miljön skiljer sig åt och det existerar områden av både villaområdeskaraktär och tätbebyggda områden. Kommunen är idag en tillväxtkommun som har stora ambitioner om att bli Stockholms mest gångvänliga kommun. 2018 presenterades en gångplan med tydliga mål om hur det här ska uppnås. Gångplanen inspireras av teorin gångvänlighet. Det är en teori som används för att skapa förutsättningar för att uppmuntra gång som transportmedel. Gångplanen inspirerar även av begreppet 20-minutersstaden vilket är en teori som handlar om att stadsområden ska skapa gångbara avstånd för att uppfylla människors behov inom ett gångavstånd på 20-minuter. Uppsatsen syftar till att undersöka teoriernas genomförbarhet i Järfälla kommun. Därav ska uppsatsen undersöka hur väl Järfällas invånare har tillgång till dagliga ärenden inom 20 minuter från sin bostad. Detta enligt teorin om 20-minutersstaden.  Genom att kartlägga specifika destinationer för att kunna mäta avståndet från Järfällas bostäder skapar vi ett mätverktyg för vilka områden som har tillgång till dagliga ärenden genom gång. Karteringen har gjorts genom en överlagringsmetod där information har samlats in från flera olika källor. Dessa har sedan integrerats genom koordinater till GIS-verktyget ArcGis pro. Karteringen kompletteras med en enkät där Järfällabor utspridda över hela kommunen och i blandade åldersgrupper fått svara på sina gångvanor och hur de upplever sitt område som gångvänligt. Dessa sätts i relation till kartorna för att nyansera bilden av dem. Det slutgiltiga resultatet tyder på att teorierna inte är lika tillämpningsbara för en stor andel av de decentraliserade villaområdena i Järfälla medan det uppstår en stor potential att införa dem i kommunens centrala delar och mer tätbebyggda områden. Vår studie understryker att skillnaden på att byggda miljöer kräver olika lösningar och det här bevisas med hjälp av den kartläggningen som framställts.  Vi har identifierat en lucka i Järfällas gångplan där uppgifter om tillgång till service och dagliga destinationer för invånare saknas. Gångplanen har presenterat utförliga analyser över faktorer såsom kvaliteter i gatunätet och upplevelse av trygghet. Däremot saknas analyser kring närhet. Kartering genom överlagring från olika källor ter sig vara ett bra mätverktyg att på översiktlig nivå mäta gångvänligheten i en kommun. Det bekräftas av enkäten och av teorierna om gångvänlighet och 20-minutersstaden vilket bidrog till en analys för att mäta Järfällas närhet på ett översiktligt plan. / Järfälla is a municipality where the built environment differs and it exists areas of low density suburban character, but also areas with a more city like environment with high density. The municipality today is considered a growth municipality which has big ambitions of becoming the Stockholmregions most walkable municipality. 2018 they presented a plan for walking with clear goals of how it will be achieved. The plan for improving walking is partly inspired by the theory of walkability. The theory of walkability is used to create prerequisite for encouraging walking as a mean of transportation. The plan for improving walking is also inspired by the theory of the 20-minute city which has the purpose of creating walkable distances to necessary needs for the human to be able to reach within a range of 20 minutes. The paper aims to examine how applicable these theories are in Järfälla municipality. Therefore, the paper aims to examine how well Järfällas inhabitants has access to daily destinations within 20 minutes from their home. This will be done according to the theory of the 20-minute city.  By mapping specific destinations from housings in Järfälla we can create a measuring tool that will show which areas have walkable access to daily errands. The mapping was done through an overlay method where the information was collected from different sources. These have then been integrated to the GIS-tool arcgis through coordinates. The mapping is supplemented with a survey that includes Järfälla residents of different ages over the whole municipality where they got to share about their walking habits and how they experience their neighbourhood as walkable. The answers are put into relation to the maps to provide a more nuanced perspective of them. The final results shows that the theories aren't as applicable for a big majority of the decentralized suburban areas in Järfälla, but there exists a great potential to apply them in the central and more densely populated areas of the municipality. Our study emphasizes that the difference on the built environment demands different solutions and this is proved with the mappings that are produced.  We have identified a gap in Järfällas plan for walking where data about access to service and daily destinations was missing. They had a well done analysis over physical pre-conditions and factors such as safety. However, some analyzes about closeness were missing. Mapping 3 through overlapping data from different sources shows potential to be a good measuring tool for measuring walkability in a general planning level of a municipality. This is confirmed by the survey and the theories of the 20-minute city and walkability.

I dagens planering ökar antalet deltagande aktörer och privata byggherrar får allt mer inflytande i planeringsprocesserna. Privata markägare och byggherrar har en mer marknadsorienterad syn på planeringen och är i större utsträckning intresserade av snabb avkastning och effektivt byggande. I praktiken kan detta innebära att mer tid läggs på förhandlingar än medborgardialoger och att det allmänna inflytandet därmed får mindre utrymme. Detta avviker från Boverkets rekommendationer om en deliberativ deltagandeprocess vilket sätter planerare i en svårbedömd sits om hur de ska förhålla sig till partnerskapets krav på effektivitet och kraven på en välförankrad process hos allmänheten.Denna uppsats har som syfte att öka förståelsen för komplexiteten inom planeringsdemokratin genom att belysa och analysera motsättningar mellan partnerskapsplanering och medborgardialog. Uppsatsen är en kvalitativ studie och metodvalet har till stor del byggts på en fallstudie av Ängelholms kommuns översiktliga planering. Analysen förs fram med hjälp av intervjuer med representanter från de aktörer som är delaktiga i planeringsprocessen och teorier inom planering och demokrati. Resultatet visar på att motsättningarna mellan partnerskapsplanering och medborgardeltagande tycks ligga i bristande kommunikation mellan alla parter, vilket i sin tur leder till sämre förståelse för partnerskapets mål samt medborgarnas roll i planeringen. Ett mer deliberativt planeringssätt skulle kunna lösa en stor del av de problem vi identifierat. / Lately, the planning process has seen a significant increase of stakeholders and private builders are becoming more influential in the planning processes. Private landowners and property developers have a more market-oriented approach to planning and are more interested in quick returns and efficient construction. In practice, this may potentially lead to more focus on private interest and more time spent on negotiations rather than citizen dialogues, which limits the general public’s influence in the process. This differs from the recommendations of a deliberative participatory process put forward by the Swedish National Board of Housing, Building, and Planning. As a result, planners are put in difficult positions as they must conform to the partnership’s demands for efficiency, while still fulfilling the requirements for a planning process rooted in the public’s interest and based on citizen participation.This thesis aims to increase the understanding of the complexity of planning democracy by highlighting and analyzing the contradictions between partnership planning and citizen participation. The thesis is a qualitative study and the choice of method is largely built on a case study of the municipality of Ängelholm’s comprehensive planning. The analysis is presented through interviews with representatives of the actors involved in the planning, and through application of relevant theories in planning and democracy.The result of the study shows that the contradictions between the partnership planning and citizen participation seem to evolve from the lack of communication between the actors involved, which in turn complicates the understanding of the partnership’s objectives and the role of citizens in the planning process. A more deliberative planning method could solve a big part of the problems identified in this study.