Denna självstudie handlar om hur min motivation för övning har påverkats av en tydligare övningsstruktur. Syftet med studien är att, ur det fenomenologiska perspektivet visa på huruvida jag och min övning har påverkats av att strukturera mina övningspass. Bakgrunden till studien kommer ifrån att jag vill få en större inblick i min övning, hur jag påverkas av att vara motiverad eller inte, vad orsakerna till min motivation kan vara samt att jag vill kunna hjälpa framtida elever att hitta bra metoder för övning. Som metod för studien har jag använt mig av video och ljudinspelning samt loggboksskrivande. Dessa metoder ligger i grund för studien och det är analys av dessa som står för detta arbetes resultat och diskussion. / This self-study is about how my motivation for practice is affected by a clearer practice structure. The purpose of the study is to, from the phenomenological perspective, show whether I and my practice have been affected by structuring my practice sessions. The background to the study comes from the fact that I want to gain greater insight into my practice, how I am affected by being motivated or not, what the reasons for my motivation may be, and that i want to be able to help future students find good methods for practice. As a method for the study, I have used video and audio recording as well as logbook writing. These methods form the basis of the study and it is the analysis of these that accounts for the results and discussion of this work.

Självständig övning inom sång är ett relativt outforskat område, däremot finns det forskning om musikalisk övning ur bredare perspektiv. Föreliggande studie undersöker självständig övning som en del av sångundervisningen och hur lärarledd övning inverkar på sångelevers musikaliska utveckling. Syftet var att få kunskap om hur ett urval av sångpedagoger förhåller sig till sångelevers självständiga övning som en del av deras musikaliska utveckling. Studien genomfördes utifrån ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Metoden var kvalitativ med intervjuer av halvstrukturerad karaktär där sex sångpedagoger intervjuades. Resultaten visar på att musikalisk övning är mångfacetterat och inkluderar många olika aktiviteter som normalt inte skulle härledas till självständig övning. Resultaten visar även på att den självständiga övningen är beroende av olika faktorer för att kunna genomföras optimalt. Medvetenhet om sin egen förmåga ligger här tungt vilket ter sig olika beroende på sångarens ålder och mognad. Undervisningen bör anpassas till individen med tanke på förutsättningar och mål. Elever kan dra nytta av en stöttande handledare som kan bryta ner det som ska läras i mindre begreppsliga delar vilka eleven genom härmning kan lära sig och sedan använda på egen hand. Slutsatsen av studien är att vidare forskning om förhållandena mellan självständig och lärarledd övning behöver genomföras för att kunna utröna exakt vilka faktorer som är avgörande för den musikaliska utvecklingen som sångare. I studien föreslås även att en tydlig begreppsdefinition behöver klargöras vad gäller övningsbegreppet som kan etableras i institutioner för att på så sätt skapa ett gemensamt språk kring vad övning kan innebära.

I denna uppsats försöker jag beskriva vad begreppet improvisation innebär inom jazzmusik. Ämnet improvisation är för mig väldigt viktigt, det är ett ämne som jag valt att specialisera mig på i min musikhögskoleutbildning. Min förmåga att improvisera har hjälpt mig i många situationer i livet, framförallt sådana situationer där det gäller att kunna vara flexibel, till exempel spel- eller musikundervisningssituationer. Undersökningen baseras i huvudsak på intervjuer med fem olika svenska jazzmusiker. Jag har kommit fram till att begreppet improvisation är komplext och svårdefinierat. Det finns dock vissa, vanligen återkommande, viktiga ingredienser inom improvisation som definierar vad som är kvalitet, bra eller dåligt. Improvisation är en social sysselsättning. Det handlar om att vara lyhörd, att påverkas av sin omgivning. Samtidigt måste man som musiker ha goda instrumentfärdigheter för att obehindrat kunna uttrycka de musikaliska idéer som kommer till dig i stunden. Det finns många likheter med att lära sig ett språk. För att bli en god improvisatör så krävs det att man tänker på vad man spelar och varför på samma sätt som vi i vardagliga livet reflekterar över vår personlighet och våra handlingar. / In this essay I will try to determine the meaning of the word improvisation within the field of jazz music. The survey is based on five different interviews with jazz musicians. In my inquiry, I have found that the word improvisation is complex and difficult to explain. There are however, some common, key ingredients that can define quality in an improvisation. Improvisation is a social activity. It is about having a keen ear to what´s going on around you. In addition to this, you need, as a musician, good instrumental skills to be able to express the musical ideas that come to you. There are many similarities to learning a language. To be a good improviser you need to think about what you play and why you play it, in the same way that we, in everyday life, reflect on our personality and our actions.

The purpose of this study is to explore how arpeggioexcercises used as a method for studying improvisation is experienced. Research questions are: What is my attention directed towards when performing the exercise? What benefit for my improvising can there be by using arpeggioexercises? To investigate this, I have done eight practice sessions of one hour each where an arpeggioexercise is used to study a song. All sessions are ended with audio logs where I reflect on how things have gone during the practice session. I have also made two improvisations on the selected song, one before the practice sessions implementing the exercise and after. Regarding the processing of data, I have chosen a phenomenological perspective as a theoretical standpoint. The result shows what has been in my consciousness during the process of practicing and how my improvising has changed. The results first theme "Study Process" describes arpeggio as studying method. This theme is given the categories "Progression", "Detection of problems," "Mechanical exercise". In the second theme, "Improvised solos," describes the benefits of using arpeggios as a method of studying improvisation. Categories are here " Approach to the tonal and harmonic structures", "Rule-breaking approach". During the process, it appears that I have learned some new patterns and that I am more aware of what I do when I improvise. Meanwhile, the process proved to be exhausting. / Syftet med föreliggande studie är att utforska hur en specifik arpeggioövning som instuderingsmetod för improvisation erfars. Forskningsfrågor är: Vad riktar jag min uppmärksamhet mot i samband med övandet av arpeggion? Vad för nytta kan det finnas med arpeggioövning för när jag improviserar? För att undersöka detta har jag lagt upp 8 övningspass på en timme vardera där arpeggioövning används för att studera en låt. Alla övningstillfällen har avslutats med ljudloggar där jag reflekterar över hur det har gått under övningspasset. Dessutom har jag gjort 2 improvisationer över vald låt, en innan övningspassens genomförande och en efter. Som teoretisk utgångspunkt har jag valt ett fenomenologiskt perspektiv. I resultatet visas vad som har förekommit i mitt medvetande under instuderingsprocessen och hur mitt improviserande förändrats. Resultatets första tema ”Instuderingsprocessen” beskriver arpeggio som instuderingsmetod och mina tankar kring den. Under detta tema ges kategorierna ”Progression”, ”Uppdagande av problem”, ”Mekanisk övning”. I det andra temat, ”Improviserade solon”, beskrivs hur arpeggio som metod kommer till användning vid improvisation. Kategorier är här ”Förhållning till tonala och harmoniska strukturer”, ”Regelbrytande förhållningssätt”. Under processens gång framkommer att jag lärt mig en del nya mönster och att jag är mer medveten om vad jag gör när jag improviserar samtidigt som instuderingsprocessen visat sig vara utmattande.

Denna forskningsstudie tar utgångspunkt från oviljan att öva på sitt instrument och syftet är att undersöka de tankar och känslor som uppstår vid övning. I detta fall är det intonationsövning på tvärflöjt som står i fokus. I arbetet presenteras tidigare forskning och litteratur som berör övning, motivation, intonation och intonation på tvärflöjt. Materialet som använts till forskningsstudien har samlats in genom kontinuerligt förd loggbok. I resultatet presenteras hur olika hjälpmedel, rummet som övningen sker i och mående påverkar övningen. Resultatet berör även de känslor som uppstår vid övning och hur dessa känslor förändras under en längre tid av kontinuerlig övning. Nyckelord: fenomenologi, loggbok, intonation, övning, tvärflöjt / This study is based on the unwillingness to practice on instruments and the purpose of the study is to examine the thoughts and feelings that arise during practice. In this case, the intonation practice on the flute is the focus. The work presents previous research and literature on practicing, motivation, intonation and intonation on the flute. The material used for the study has been collected through logbook. The result presents how different aids, the room in which the practice takes place and how the wellbeing affects the practice. The result is also about the emotions that arise during practice and how these feelings change over a long period of continuous practice.

Den föreliggande studien är en självobservation med syfte att studera hur min inlärningsprocess tar form vid instuderingen av stycket Old French Song för solokontrabas, och studien utgår ifrån ett designteoretiskt perspektiv på lärande. Instuderingsprocessen fortgick under fem veckor hösten 2018 med sammanlagt 22 övningspass. Av dessa dokumenterades fem med hjälp av videoinspelning. I resultatet presenteras de resurser som användes vid designen av inlärningen, och på vilket sätt de användes. Resultatet visar också på vilket sätt resurser kombinerades för att göra inlärningsprocessen multimodal. I diskussionen diskuteras resultatet med utgångspunkt i tidigare forskning om instudering samt i relation till det designteoretiska perspektivet på lärande. / The present study is a self-observation meant to study how my learning process takes shape during the studying of the piece Old French Song, played on the double bass. The study is based on a design theoretical perspective on learning. The learning process proceeded for five weeks during the autumn of 2018, making for a total of 22 separate practice occasions of which five was documented using video recording. The result shows the different resources used in the design of my learning process, and the different ways they were used.  It also shows in what way different resources were combined to form a multimodal learning process. The last section discusses the result based on previous research on the studying of musical pieces, and in relation to a design theoretical perspective on learning.

Arbetet handlar om att förstå hur jag på egen hand kan utvecklas till att bli min egen lärare. Metoden är en omstrukturering av den vanliga inlärningsprocessen. Jag har valt att ta en större roll i inlärningen av tre stycken från 1900-talet för att sedan jämföra min inspelning gentemot andra musikers inspelningar och min pianolärares åsikter. Det musikaliska materialet är dokumenterat i form av två inspelningar per stycke; det första efter min egen instudering och interpretation och den andra efter genomlyssning av andra inspelade versioner av styckena samt interpretation med min lärare.

<p>In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.</p>

<p>In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.</p>

<p>I denna uppsats behandlar jag orkestermusikers syn på sitt eget lärande. Hur de studerar in verk och om de har liknande strukturer och lärstilar i sin övning. Undersökningen utfördes med hjälp av att intervjua fem altviolinister ur Stavangers symfoniorkester.Jag har i undersökningen kommit fram till att de fem orkestermedlemmarna har väldigt olika inlärningssätt vad gäller sin egen övning. De visade sig också vara en viss skillnad mellan de som på något sätt ägnat sig åt undervisning mot de som inte har någon koppling till det alls.</p> / <p>This study will deal with how orchestra musicians view their own learning. How they study, and if they have similar structures and learning styles in their practice. The survey is based on the interviews of five viola players from the Stavanger Symphony Orchestra. Through the survey, I discovered that the five musicians from the orchestra had very different ways of learning. There seems to be a certain difference between those that have studied teaching, and those that haven’t</p>