Syftet med undersökningen har varit att utveckla min förmåga inom jazzimprovisation med hjälp av ett valt övningsschema och genom att pröva en sångmetod (Weir, 2001) där förmågan att höra tonartsförändringar tränats. Övningsperioden varade i fyra veckor, med totalt 20 övningspass. Med hjälp av att föra loggbok under övningens gång och genom jämförelser av egen improvisation före och efter övningsperioden följdes läroprocessen. En egen analys av inspelade vokala improvisationer och reflektioner från en yttre bedömare visade hur den egna vokala improvisationsförmågan utvecklats. Sångmetoden visade sig vara ett effektivt verktyg som ökade min förmåga att kunna följa harmoniska förlopp, både gehörsmässigt och teoretiskt.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka skillnader i mitt eget improviserade musicerande på kontrabas som går att urskilja efter en tids strukturerad övning. Ur detta syfte utvecklades naturligt följdfrågan vilken metod som skulle användas. Följaktligen utforskar denna uppsats även min metod för övning. För att undersöka detta gjordes en introspektiv studie på min egen övning med hjälp av loggbok och videodokumentation samt en analys av mitt eget spel där jag jämförde skillnader i mitt spel innan- och efter en övningsperiod. I studien har jag analyserat mitt spel på två musikstycken. En inspelning på varje stycke före- och efter övningsperioden gjordes för att identifiera skillnader. Jag har även tagit hjälp av en lärare i improvisation för analys. Resultat visar att 32 övningspass som sträckte sig mellan en och två timmar gav en tydlig utveckling i mitt spel utifrån följande kriterier; sound, intonation, tajming, upplevd frihet i improvisation, upplevd förmåga att lyssna in och kommunicera med medmusiker samt tematik. Min metod för övning ändrades under undersökningens gång för att passa kriterierna. Från början användes en mer strikt modell och senare i undersökningen användes en friare modell för övning.

Överraskning är en princip som utgör en väsentlig framgångsfaktor för att lyckas med krigföring. Genom detta skapas en naturlig frågeställning om vad som motverkar konsekvenserna av överraskning samt hur förband och individer återhämtar sig från överraskning. Principen flexibilitet används idag som lösning och det blir intressant att studera hur övning och träning genomförs i den svenska armén för att utveckla chefers förmåga att återhämta sig från överraskning. I studien undersöks dels förutsättningarna för den svenska arméns doktriner att tillämpa militärteori kring flexibilitet samt dels hur övning och träning av svenska arméns högre chefer genomförs. Med dessa utgångspunkter utvecklas en teoretisk modell i syfte att beskriva hur Armén skulle kunna utveckla övning och träning på principerna överraskning och flexibilitet. Resultaten påvisar att övning och träning av Arméns högre chefer främst behöver utvecklas relaterat till konceptuell och doktrinär flexibilitet samt kognitiv och ledningsflexibilitet. En viktig del kopplat till ledningsflexibiliteten är att det krävs vaksamhet för att säkerställa att detalj- och centralstyrning som ett led i förvaltningslogiken inte påverkar insatslogikens uppdragstaktik negativt. Studiens resultat påvisar också att de nu rådande doktrinerna utgör en tillräckligt god grund för att implementera studiens flexibilitetsteori.

Föreliggande studies syfte är att, ur ett sociokulturellt perspektiv, lyfta fram lärares dialog kringövning i instrumentalundervisningen på saxofon. Initialt genomfördes två lektionsobservationersom resulterade i underlag för diskussion i de två semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar påen samstämmighet hos lärarna i att det ofta kan vara svårt att motivera eleven till att öva utan attriskera att eleven tappar intresset för instrumentet. Vidare visar resultatet på lärarnas syn på övning,syftet med övning, samt vilka artefakter som förekommer i undervisningen.

I denna uppsats behandlar vi ämnena talang och övning i relation till musikalitet. Vi har undersökt hur en grupp gymnasieelever från två skolor från olika delar av Sverige uppfattar dessa begrepp och presenterat och visat på olika vetenskapliga och historiska uppfattningar kring dessa begrepp och den inneboende komplexitet de besitter, samt vilka funderingar de väcker.  Vi har genomfört två gruppintervjuer som sedan har transkriberats enligt en tematisk analysmetod och resultatet visar på att majoriteten av eleverna tenderar att till viss del tro på talang som något medfött och nedärvt, endast givet till vissa individer. I relation till detta menar de att övning och förvärvad begåvning behövs för att utveckla musikalitet. En elev avviker från denna tolkning och menar att musik helt och hållet består av aktiv övning. I diskussionen lyfter vi de metoder vi använt oss av och resultaten i relation till tidigare forskning och litteratur.

Denna studie har undersökt tre musiklärarstudenter med en oskolad bakgrund inom rockmusik; deras övningsvanor och övningsmetoder, introduktion till musiken, upplevelse av musikundervisning, och syn på sin egen förmåga. Studien har genomförts med semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Två av deltagarna är elgitarrister, och den tredje är elbasist. Alla är män i åldrarna 20-30 år och har minst 10 års erfarenhet av att spela elgitarr. De tog själva initiativet att börja spela musik efter att ha blivit inspirerade av rockmusik, ”rockstjärnor”, och uppfattningen om musik som ”coolt”. De tycks ha drivits främst av glädje, fascination, samhörighet, och av att rockmusiken och dess tillhörande instrument möjliggjorde tillfredställande ensemblespel på ett enkelt och lättillgängligt vis. Deltagarna har uttryckt att de än idag behöver uppleva en musikalisk autenticitet och en genuint intresse för att övning och musikutövande ska bli tillfredställande. Detta tycks ha lett till att de idag oftast övar genom att lära sig nya låtar, och använder repertoarinlärning som ett ”ramverk för övning”. Teknik och annan övning sker vid behov, och oftast när en utmaning uppstår i repertoarinlärningen. För deltagarna har omställningen till formell musikundervisning på många sätt varit svår, och inneburit problem med motivation och regelbunden övning. Det tycks även ha påverkat synen på deras förmågor, och medfört känslor av otillräcklighet. Värst var dessa effekter för gitarristerna i studien, och basistens svar stod ofta i kontrast till gitarristernas även om de överlag hade en väldigt liknande musikalisk bakgrund och vardag. Basisten föredrog vissa andra övningsmetoder, såg inte någon skillnad på att spela och att öva, och hade en mer positiv syn på effektiviteten i sin övning och sin notläsningsförmåga. Gitarristerna däremot ansåg sin notläsningsförmåga som undermålig, och föredrog att använda sitt gehör vid repertoarinlärning. De gjorde tydlig skillnad på övning och att spela, och beskrev ohållbara övningsrutiner som motiverades av yttre faktorer som läxor från skolan. För deltagarna introducerades notläsning först i gymnasieåldern, och det verkar ha varit en större utmaning för gitarristerna än för basisten. Denna sena introduktion kan ha lett till att gitarristerna blivit avskräckta från formell undervisning. Eftersom de vid det laget redan hade nått en någorlunda tekniskt hög nivå kan notläsningen i början ha varit alltför komplicerad då gitarren är ett ackordinstrument. Studien har frambringat, och presenterar avslutningsvis ett särskilt framträdande tema om ett fenomen jag har valt att kalla Gitarristsyndromet.

I denna kvalitativa studie har jag undersökt hur bedömningen av kandidater påverkas av nya inslag i rekryteringsprocessen vid ett företag. Ämnet är relevant eftersom bedömningen av kandidater kan ha stora konsekvenser på företag, till exempel på grund av felrekryteringar. Det är därför intressant att veta hur förändrade bedömningsunderlag påverkar bedömningen av kandidater. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur förändrade rekryteringsprocesser påverkar bedömningen av kandidater. Till min hjälp har jag haft följande tre frågeställningar: Vad innebär en mer strukturerad rekryteringsprocess för bedömningen av kandidater?, Vilka bedömningsunderlag blir tillgängliga och/eller förändras med nya inslag i rekryteringsprocessen? och Hur bedöms färdighetskunskaper och förtrogenhetskunskaper? Studien är en fallstudie där intervjuer skett med personer som blivit påverkade av förändringen, som bedömer kandidater i rekryteringsprocessen. I analysen har jag utgått från en fenomenologisk ansats, där jag tolkade materialet utifrån intervjupersonernas perspektiv. Tolkningarna gjordes med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter, dual-systems teorin för att skapa en förståelse för vilken slags bedömning som används beroende på förutsättningar i rekryteringsprocessen, samt kunskapsbegreppet för att skapa en förståelse för vad bedömningen görs på. I kunskapsbegreppet har jag använt mig av färdighetskunskap och förtrogenhetskunskap för att resonera kring bedömningen av kunskap på olika sätt. Resultatet visar att förändringen medfört en mer analyserande och reflekterande bedömning av kandidaterna till skillnad från tidigare bedömningarna, som gjordes mer subjektivt och på känsla. Resultatet visar även att det finns tydliga sätt att bedöma förtrogenhetskunskap i den nya processen för kandidater, kunskaper som var svåra att bedöma i föregående process. Gällande färdighetskunskap kan detta endast bedömas på vissa slags rekryteringar. Problemet med den nya rekryteringsprocessen är när kandidater inte matchar med de nya inslagen och de som bedömer dessa kandidater måste göra en subjektiv bedömning enligt tidigare process. Avslutningsvis har jag diskuterat resultatet i förhållande till tidigare forskning inom ämnet.

Jag har under ett halvår undersökt huruvida mitt gehör förbättras av att planka musik. Det vill säga instudera musik med gehöret utan noter. Syftet bakom arbetet var att jag blev anlitad som musiker i ett salsaband och var tvungen att lära mig en hel repertoar utantill genom att bara lyssna på gamla inspelningar. Detta väckte ett intresse av att undersöka hur bra mitt gehör hade utvecklats om jag fortsatt arbeta på samma sätt. Jag tog hjälp utav videologgar samt skriftliga loggböcker för att dokumentera min övning och min förbättring vilket ledde till att jag nu inte bara har ett betydligt bättre gehör än jag hade för ett år sedan. Jag har också en noga studerad metod för hur jag gått till väga för att förbättra det. / I have during a six-month period studied how well my musical ear has improved by transcribing music by ear without the help of sheet music. The purpose of the study was because I was hired by a salsa band and had to learn an entire repertoire by ear. Just by listening to old recordings. This sparked an interest to see just how good my musical ear would develop just by keeping up the same work. I used video-logs and written notes to document my practice sessions and my improvement, which didn’t just improve my musical ear dramatically. I now also have a well-studied method of how I did it.

Jag ville undersöka om mindfulnessträning kan påverka musikalisk prestationsångest i övningssituation, och i så fall hur. Min metod gick ut på att börja föra loggbok över min musikaliska prestationsångest för att skapa en bild av var jag befann mig innan påbörjad mindfulnessträning, och sedan börja mindfulnessträna och fortsätta föra loggbok. Jag gjorde även videoinspelningar för att tydligare kunna se de musikaliska konsekvenserna. Jag anser att resultatet visar på att mindfulnessträning i mitt fall gav en positiv effekt framför allt på så sätt att jag blev mer medveten om min prestationsångest och kunde hitta sätt att musicera utanför de oroskänslor eller tankar som uppstod i mig.

Denna självstudie handlar om hur min motivation för övning har påverkats av en tydligare övningsstruktur. Syftet med studien är att, ur det fenomenologiska perspektivet visa på huruvida jag och min övning har påverkats av att strukturera mina övningspass. Bakgrunden till studien kommer ifrån att jag vill få en större inblick i min övning, hur jag påverkas av att vara motiverad eller inte, vad orsakerna till min motivation kan vara samt att jag vill kunna hjälpa framtida elever att hitta bra metoder för övning. Som metod för studien har jag använt mig av video och ljudinspelning samt loggboksskrivande. Dessa metoder ligger i grund för studien och det är analys av dessa som står för detta arbetes resultat och diskussion. / This self-study is about how my motivation for practice is affected by a clearer practice structure. The purpose of the study is to, from the phenomenological perspective, show whether I and my practice have been affected by structuring my practice sessions. The background to the study comes from the fact that I want to gain greater insight into my practice, how I am affected by being motivated or not, what the reasons for my motivation may be, and that i want to be able to help future students find good methods for practice. As a method for the study, I have used video and audio recording as well as logbook writing. These methods form the basis of the study and it is the analysis of these that accounts for the results and discussion of this work.