Utifrån svensk krisberedskap och synen på samverkan i lagstiftning och organisationer, framträder bilden av samverkan som en organisationsöverskridande arbetsform där alla organisationer bidrar till de uppgifter som behöver utföras. Denna syn på samverkan framstår som den optimala arbetsformen samtidigt som den i praktiken är svår att genomföra och kräver både engagemang och resurser. Övning av samverkan har ifrågasatts då det ofta tenderar att omfatta övningar där flera organisationer befinner sig på samma plats men övar de organisationsspecifika momenten sida vid sida. I denna rapport har en samverkansövning som arrangeras i norra Sverige, på utbildningsnivå, mellan blåljusutbildningar studerats i syfte att titta på samverkansformerna mellan studenter och deras syn på samverkan.  Observationerna visar att resultatet ger en gränsöverskridande samverkansövning där studenterna efterfrågar och erbjuder hjälp utanför det egna kompetensområdet. Resultatet genererar en positiv uppfattning om nyttan med samverkan mellan blåljusorganisationer och samverkansövning för studenter.

Syftet med den här studien var att få en överblick om hur gitarrlärare undervisar jazz på estetiska programmet med inriktning musik. Detta är en kvalitativ studie där tre gitarrlärare från södra Sverige intervjuades för att få fram det empiriska materialet. Resultatet visar på att lärarna har olika tankar kring genren jazz i ett undervisningsperspektiv och att lärarna är rätt likasinnade när det kommer till hur jazz i gitarrundervisningen skall bedrivas. Resultatet visar även att planeringsstadiet för lärarna har mycket med individen att göra, alltså eleven eller eleverna som de undervisar styr väldigt mycket. Lärarna i resultatet pratar även om vilka elever det är som fastnar för att spela jazz och hur de introducerar jazzen till elever som inte är vana att lyssna på jazz. / The purpose of this study was to make an overview of how contemporary guitar teachers instruct jazz at the aesthetics program with music orientation. This is a qualitative study where three guitar teachers from southern Sweden were interviewed to receive the empirical material to discuss how jazz is introduced for students. The result shows that the teachers have different viewings on the genre jazz in a teaching environment, however that the teachers are somewhat like-minded in their way of educating their students in the jazz genre. The results also shows that during the planning stages of the lessons the student in question have a great deal to do with how the education is brought out. The teachers also shed lights on what sort of students that get a growing interest for playing jazz and how they work with students that are not used to listening to jazz music.

I den här uppsatsen kommer jag att fördjupa mig i en instudering av ett stycke, Lamento di Maria Stuarda, av Carissimi. Instuderingen genomfördes inför min examenskonsert. Efter en kortare bakgrund om stycket och dess ursprung följer en genomgång av hur instuderingen gick till. En del nedslag kommer att göras från min egen loggbok som fördes parallellt med instuderingen. Under rubriken reflektioner funderar jag på hur det egentligen gick och drar en del för mig  oväntade slutsatser om mig själv och min inställning till sångarlivet. / <p>Konsertrogram:</p><p>(Examensarbetet berör främst programpunkt två, Lamento di Maria Stuardo)</p><p></p><p>Johann Helmich Roman (1694-1758)</p><p><em>Du kjära dag</em></p><p><em></em>Text: Jacob Frese (1690-1729)</p><p>Marcus Mohlin, cembalo, Stina Petersson, cello</p><p></p><p>Giacomo Carissimi (1605-1674)</p><p><em>Lamento di Maria Stuarda</em></p><p>Text: Giovanni Filippo Apolloni (1635-1688)</p><p>Marcus Mohlin, cembalo, Stina Petersson, cello</p><p></p><p>Hildegard af Bingen (1098-1179)</p><p><em>O, Deus, quis es tu</em> ur Ordo Virtutum</p><p></p><p>Johann Helmich Roman (1694-1758)</p><p><em>Äta litet, dricka vatten</em></p><p><em>Att ju mången har idag</em></p><p><em>Födas, gråta, di och lindas</em></p><p><em>Är det hela tidsfördrifvet?</em></p><p><em>Den är lycklig född till verlden</em></p><p>Text: Olof von Dalin (1708-1763)</p><p>Jonas Nordberg, ärkeluta</p><p></p><p>John Dowland (1563-1626)</p><p><em>Time stands still</em></p><p>Text: okänd</p><p>Jonas Nordberg, ärkeluta</p><p></p><p>Henry Purcell (1659-1695)</p><p><em>The blessed virgins expostulation</em></p><p><em></em>Text: Nahum Tate (1652-1715)</p><p><em>An evening hymn</em></p><p><em></em>Text: William Fuller (1608-1675)</p><p>Marcus Mohlin, cembalo, Jonas Nordberg, ärkeluta, Jenny Lierud, cello</p><p></p><p>Georg Friedrich Händel (1685-1759)</p><p><em>Da tempeste</em> ur Giulio Cesare</p><p>Text: Nicola Francesco Haym (1678-1729)</p><p>Elin Nilsson, violin, Marcus Mohlin, cembalo, Jenny Lierud cello</p>

This study examines how two upper secondary teachers are working to make pupils utilize practice strategies. To identify which framework a performer faces and to explain how the teachers work with challenges, Jörgensens didactic model for practice and Csíkszentmihályis flow theory has been used. The theories have also been used to analyze and categorize the collected data from the transcription. Prior research shows that pupils in various extent can verbalize and make use of practice strategies, and it’s not rare that these strategies are not used. To make students self-propelled in their development they need to develop abilities and knowledge on how practice and practice strategies are constructed and aimed towards a learning objective. But also other factors such as self-image and self-efficacy influence the possibility of developing skills. By using an existential hermeneutic analysis of the interview answers made by the participants, the results show that they take a supporting role towards their student’s self-image, practice routines and home environment. The teachers also try to make their students find pleasure and meaningfulness towards practicing and making music. The discussion shows that the teachers support their students by giving them instructions, material and approaches for practice. Though, the study finds that there is a possibility for students not to learn how to apply or construct a practice strategy aimed towards a learning objective, but further research is necessary to validate this suggestion.

Min skriftliga reflektion i examensprojektet behandlar ämnena uppmärksamhet och lyssnande. Studien visar på att vi som människor oundvikligen gör vissa saker per automatik och utan större uppmärksamhet, också när vi spelar ett instrument. Genom att utföra en studie där övning filmades samt en intervju med en sakkunnig har frågan vad man kan göra för att öka sin uppmärksamhet utretts. Detta resulterade i insikten att lyssnandet är nyckeln tillsammans med tron på sin egen förmåga. Genom att öva på sitt aktiva lyssnande kan man lägga märke till problem man tidigare missat och därefter använda sig av de tekniska verktyg man besitter för att förfina sitt spel. Slutsatser drogs kring att det är en process att gå från att lyssna enbart på sin lärare till att lyssna och tänka självständigt. Denna studie kan vara till nytta för alla som upplever problematik kring självständighet i främst övningssituationer. / <p>R. Schumann: Cellokonsert i a-moll op. 129</p><p>I. Nicht zu schnell</p><p>II. Langsam</p><p>III. Sehr lebhaft</p><p></p><p>Medverkande: </p><p>Dirigent: Maria Itkonen</p><p>Flöjt: Rebecka Kaufman, Sophie Berggren</p><p>Oboe: Gabriela Dogaru, Victor Sjögren</p><p>Klarinett: Hugo Olsson, Astrid le Clercq</p><p>Fagott: Ciarán Haynes, Kirstine Marie Lassen</p><p>Horn: Alma Heinemann, Joel Jaakkola</p><p>Trumpet: Love Nordkvist, Lisa Holmgren</p><p>Timpani: Simon Landqvist  </p><p>Violin: Sara- Felicia Nyman-Stjärnskog, Erik Wallin, Felicia Billerhag, Emma Alrikson, Louise Rosenholm, Lovisa Hagman, Adam M. Høier, Siri Sperling, Anna-Lena Ohlwein</p><p>Viola: Ragnhild Kvist, Ellen Alveteg, Isela Halonen</p><p>Cello: Katariina Kolehmainen, Åse-Maria Bygland-Larsen</p><p>Bas: Loke Underdal</p><p></p>

Syftet med denna studie är att utforska hur olika övningsstrategier kan behandlas och introduceras till pianoelever på gymnasiet. Denna studie använder en kvalitativ metod och undersöker två gymnasieelever som spelar klassiskt piano. Undersökningen baseras i första hand på en övningsmodell av Steve Oare som beskriver övning utifrån sex faktorer. Eleverna deltar i två lektioner vardera där den första innebär att ett antal övningsstrategier introduceras och tillämpas på två pianostycken. Eleverna får cirka en vecka på sig att själva testa strategierna för att vid den andra lektionen prata om, och utvärdera strategierna, dock valde en av eleverna att, på grund av tidsbrist avbryta undersökningen efter den första lektionen. I samband med lektionerna får eleverna också berätta om sin relation till övning och till de strategier de får arbeta med. Efter genomförd undersökning visar det sig att strategierna tas emot med olika respons. Båda eleverna verkar ha lättare att ta till sig strategier av mer tydligare praktisk karaktär, såsom att öva samma takter fem gånger i rad. Strategier som “den vetenskapliga övningsstrategin” som har ett mer teoretiskt synsätt på övning, verkar vara en mycket svårare strategi att arbeta med. Det verkar även som att en av eleverna, i högre grad, tillämpar dessa övningsstrategier på stycken han valt själv. Slutligen verkar eleverna också obekanta med att prata om övning och verkar varken kunna nämna särskilt många konkreta övningsstrategier eller om de övar efter någon speciell struktur eller planering.

I denna självstudie undersöks de hämmande mentala hinder jag upplever under specifika övningstillfällen och vilken effekt dessa har på den konstnärliga praktiken. Vidare utforskas tre ingripande tekniker: stop and replace, coping statements och trigger cues. Syftet med självstudien är att undersöka hur och på vilket sätt de hämmande mentala aspekterna och det klingande resultatet kan påverkas med hjälp av de ingripande teknikerna. Metoden utgick från att praktiskt applicera de tre olika ingripande teknikerna i övningsrummet vid övning av Cellosonat nr.1 i D-dur, op. 12 av Nikolaj Mjaskovskij. Denna självstudie har bidragit till ökad kunskap om ingripande tekniker som tillämpningar i övningsrummet. Resultatet visar att de ingripande teknikerna kan påverka både sinnet och det klingande resultatet på ett positivt sätt.

Syftet med denna studie var att bidra till ökad kunskap om hur gitarrlärare med erfarenhet av undervisning inom högre musikutbildning ser på övning av improvisation i jazzgenren, hur de beskriver att de själva övar, samt deras beskrivningar av hur de förmedlar olika övningsstrategier för jazzimprovisation till sina studenter inom ramen för instrumentalundervisning. Med en kvalitativ ansats som grund genomfördes tre kvalitativa intervjuer med gitarrlärare verksamma inom musikhögskolan. Analys av materialet gjordes sedan utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar hur gitarrlärarna ser övning i jazzimprovisation som en aktivitet innehållandes mål och struktur, men också planlöst utforskande präglat av att improvisera. Jazzimprovisation beskrivs utifrån värderingar de lägger i genren, och kompetenser som krävs för att improvisera läggs fram. Även tid understryks som viktigt när det gäller övning. Samtliga lärare beskriver också att de utvecklar sin förmåga att improvisera i jazz som mest när de spelar med andra. En rad strategier för att öva jazzimprovisation räknas upp, där separata delar, applikation, och koncept är några av dessa. När det gäller undervisning framkommer det att lärarna undervisar så som de själva övar och att undervisningen styrs utifrån studenten. De beskriver också rollen som lärare samt definierar begreppen instudering- och övningsmetod. Slutsatser som dras är att övning av jazzimprovisation kräver en balans mellan målinriktning, struktur och utforskande för att ge goda resultat, samt att utvecklingen av improvisationsförmågan är starkt kopplad till att spela med andra.

Denna uppsats syftar till att öka förståelsen för det mångfacetterade begreppet övning och mer specifikt till övning inom ett praktiskt kunskapsområde så som bildframställning. Detta undersöks genom intervjuer med fyra personer som har erfarenhet av övning inom olika praktiska praktiker som konst, idrott, musik och finsnickeri. Genom konstnärligt gestaltande metoder undersöks informanternas övningsstrategier i ett bildframställande moment, nämligen avbildande porträttmåleri. Genomförandet av undersökningen har utformningen av att varva intervju och praktisk bildframställning med autoetnografisk karaktär. Analysen vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande men främst analyseras empirin utifrån kunskapsfilosofiska resonemang. Utgångspunkten är i techne, den grekiska betäckningen på kunskapskategorin praktisk kunskap. I analysen synliggörs definitioner, drivkrafter och strategier/metoder för övning i förhållande till kunskapsfilosfiska begrepp och resonemang. Avslutningsvis analyseras vilken effekt dessa resonemang kring övning skulle kunna få i en skolkontext och då specifikt bildämnet. Resultatet påvisar att övning är ett mångfacetterat begrepp med individuella tolkningsmöjligheter men att fyra företeelser kan ses som centrala för övning i ett praktiskt kunskapsområde. Dessa fyra företeelser är görande, upprepande, variation och reflektion. Denna uppsats är skriven i ett dubbelt perspektiv vilket innebär att den innefattar en skriftlig del och en del som är gestaltad. I gestaltningen synliggörs forskarens eget görande och reflekterande under de övningsperioder i avbildande porträttmåleri som ingick i undersökningen. Där synliggörs övningsprocessen och de reflektioner och den dialog som uppstår mellan forskaren och informanternas presenterade övningsstrategier. Gestaltningen ställdes ut och bestod av videomaterial presenterade i en trappstegsformad korridor där besökarna kunde gå igenom fyra övningsrum som alla representerade varsin informant. Gestaltningen finns dokumenterad och bifogad i en bilaga till denna uppsats.

Syftet med detta arbete var att undersöka en övningsmetod som skulle göra min övning mer effektiv och ge mig möjligheten att öva när och var jag vill. Övningsmetoden jag använde mig av var visualisering, vilket innebar att studera notbilden och föreställa sig hur fingrarna spelade utan att använda instrumentet. Processen inleddes med en jämförelse mellan två jämnsvåra stycken som jag spelade för första gången, där jag hade visualiserat notbilden samt fingersättningen på endast ett av styckena. Det jag kom fram till i jämförelsen applicerade jag efteråt på instuderingen av ett tredje gitarrstycke, David Kellners Phantasia i A-dur, där jag fortsatt använde visualisering som övningsmetod. Först när jag hade studerat och visualiserat noterna tills jag kunde dem utantill i minnet började jag öva med gitarren. Fortsättningsvis övade jag med gitarren parallellt som jag övade med visualisering tills stycket kändes instuderat. Jag prövade även denna metod på ett stycke med svårare fingersättningar och har redogjort för den processen. Arbetet redovisas i inspelade ljudfiler och med noter jag använt mig av. Arbetet resulterade i att jag tillgodogjorde mig kunskap om en övningsmetod som hjälper mig att vara effektiv, att minimera felspelningar, ha ett mer kontrollerat spel samt att få en djupare medvetenhet, både hos mig själv i form av mitt spel och i musiken.