No description available.

Bakgrund Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem hos de äldre. Sjuksköterskor möter de äldre när de fått konsekvenser av den ofrivilliga ensamheten och bör därför kunna erbjuda åtgärder när den ofrivilliga ensamheten är grunden till ohälsan. Vald teoretisk referensram för arbetet är KASAM- Känsla av sammanhang, vilken belyser vikten av att befinna sig i ett sammanhang. Syfte Att belysa åtgärder för att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre. Metod Vald metod är systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Antalet inkluderade artiklar är 12 stycken, vilka är av kvantitativ och kvalitativ ansats, samt en mixed-method. Inkluderade artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades för att sedan analyseras utifrån utsagor, koder och teman, vilka diskuterades mot den teoretiska referensramen. Resultat Resultatet visade tre teman; socialt sammanhang, internetanvändning och fysisk aktivitet. Slutsats Denna systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskan, genom stöd och motivation till att vara socialt aktiv, kan hjälpa den äldre till att uppleva en minskad känsla av ofrivillig ensamhet.

Abstrakt Bakgrund: Enligt Socialstyrelsens årliga undersökning, Öppna jämförelser vid ett särskilt boende i södra Sverige, framkom att de äldre visade missnöje med de sociala aktiviteterna som erbjöds vid boendet. Eftersom missnöje kan leda till minskat välbefinnande var det därför av intresse att undersöka vad som sker med välbefinnandet om en intervention med fokus på individanpassade sociala aktiviteter genomfördes vid boendet.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur äldre personers upplevelse av välbefinnande påverkas när indvividanpassad social aktivitet införs på deras särskilda boende.  Metod: Studien har en kvalitativ design där en inledande intervju med öppna frågor som berör välbefinnande och social aktivitet nyttjades. Intervjun användes som underlag för en intervention, där deltagarna fick välja två aktiviteter som de ville utföra under en treveckorsperiod. Dess effekt utvärderades genom en uppföljande intervju med öppna frågor. Resultat: Resultatet visade att vara självständig, att få vara delaktig och få bestämma över sin vardag hade betydelse för välbefinnandet.  Deltagarna hade svårigheter med att precisera begreppet välbefinnande, men de uttalade samtidigt positiva erfarenheter av de individanpassade sociala aktiviteterna som genomfördes. Deltagarna var mycket nöjda med individanpassade sociala aktiviteter. Resultatet påvisade att deltagarna hade låg tilltro till att omvårdnadspersonal skulle få tid över för att genomföra sociala aktiviteter.  De hade en önskan om att detta skulle bli en del i vardagen. Konklusion: Det är av stor vikt att se till varje individs vilja och intresse för att gynna den äldres välbefinnande. Det är också viktigt att omvårdnadspersonal ändrar sitt förhållningssätt angående social aktivitet och ser de möjligheter som finns och satsar på kvalité istället för kvantitet.   Nyckelord: Omvårdnadspersonal, personcentrerad vård, social aktivitet, vårdhem, välbefinnande, äldre, äldre personer.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och därmed samhällets vård- och omsorgskostnader. Det medför ett ökat behov av att främja ett hälsosamt åldrande i det egna hemmet. Samtidigt råder det brist på bedömningsinstrument som dels identifierar problem i aktivitetsutförandet utifrån hela aktivitetstriaden, person, uppgift och miljö, men även utvärderar effekten av interventioner i den fysiska miljön. Dessa faktorer gör In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE) till ett intressant alternativ. Syfte: Syftet med studien var att beskriva om aktivitetskorten i I-HOPE motsvarar äldre personers aktiviteter i hemmet utifrån svenska förhållanden samt identifiera behov av att komplettera med ytterligare aktiviteter. Metod: En tvärsnittstudie med en kvantitativ ansats valdes. Totalt deltog 21 personer i studien, 13 kvinnor och åtta män. Den genomsnittliga åldern var 70, 1 år med standardavvikelse 2,7. En elektronisk enkät skapades för att besvara frågor kring aktivitetskorten samt om deltagarna önskade tillföra ytterligare aktiviteter till I-HOPE. Deskriptiv analys av data har tillämpats där tre kategorier togs fram för förtydligande av resultatet som presenterats i löpande text, figur och frekvenstabell. Resultat: Samtliga deltagare upplevde sig självständiga i aktiviteter och majoriteten självskattade sin hälsa som god eller mycket god. Totalt behövde tolv aktivitetskort revideras, åtta på grund av kulturella skillnader och fyra på grund av aktivitetskortens otydlighet. Vidare önskade deltagarna addera totalt tio ytterligare aktivitetskort. Konklusion: Om de tolv aktivitetskorten kan revideras för att tydligare beskriva typiskt svenska aktivitetsformer och de tio önskade aktiviteterna adderas, har I-HOPE ett brett spektrum av aktiviteter att tillgå vid arbetsterapeutiska utredningar i Sverige.

Bakgrund: Sexualiteten följer en person genom hela livet. Andelen äldre personer ökar i befolkningen då medellivslängden ökar. Allt fler äldre personer är sexuellt aktiva och många önskar att de kunde vara mer sexuellt aktiva. Att undersöka äldre personers sexuella aktivitet och tillfredsställelse med sexuallivet i samband med livstillfredställelse skulle kunna generera kunskap för sjuksköterskan i arbetet att bedriva en god omvårdnad. En ökad kunskap om äldre personers sexualitet skulle kunna användas i utvecklingsarbetet till att förbättra omvårdnaden för äldre personer i relation till deras sexualitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sexuell aktivitet och tillfredsställelse med sexualliv relaterat till kön, ålder och partnerskap samt undersöka sambandet mellan sexuell aktivitet, tillfredställelse med sexualliv och livstillfredställelse hos äldre personer. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie. Baserad på inhämtad data från Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Deskriptiv och analyserande statistik har använts för att kunna se samband och förekomster. 1119 personer är med i studien i åldrarna 60 år till 90 år och uppåt. 43,8 % är män och 56,2 % är kvinnor av de som deltog. Resultat: Sexuell aktivitet (p=<0,001) och tillfredsställelse med sexuallivet (p=<0,01) påverkar livstillfredsställelsen. Fler män är sexuellt aktiva (57,8%) medan fler kvinnor är tillfredsställda med sitt sexualliv (85,0%) (p=<0,001). De som har en partner är mer sexuellt aktiva (63,8%) (p=<0,001). Den sexuella aktiviteten minskar succesivt med åren (p=0,001).   Slutsats: Studien visar att det finns ett samband mellan sexuell aktivitet, tillfredsställelse med sexuallivet och livstillfredsställelsen. Detta visar att sexualiteten är viktigt del av livet även för äldre personer. Denna kunskap kan ha en betydelse för att sjuksköterskan ska kunna förbättra omvårdnaden till äldre personer i förhållande till deras sexualitet. Det är viktigt att inom sjukvården bejaka äldre personers sexualitet och inte förkasta den.

I takt med att människor lever längre ökar behovet av omvårdnad. En stor del av omvårdnaden av äldre personer utförs i hemmet där bemötandet har en betydande roll för utformningen av vården. Ärenden gällande brister i bemötande och kommunikation som inkommit till patientnämnden ökade mellan år 2000 och 2007 med 41 procent. Socialstyrelsen menar att det är bemötandet i vården som ofta avgör om patienten är benägen att göra en anmälan till patientnämnden eller inte. Det behövs studier som fokuserar på bemötande för att kunna återinföra förtroendet hos patienterna och kunna hjälpa fler människor att bli omhändertagna på ett bättre sätt.

Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är en viktig utgångspunkt för vårdandet. I tidigare forskning betonas vikten av en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient som grundar sig på en god kommunikation. Att ha ett personcentrerat förhållningssätt med fokus på patienten har blivit allt mer betydelsefullt  och anses viktigt för att främja en hållbar utveckling inom vården. Syftet med detta arbete var att undersöka hur god kommunikation kan förstås i möten mellan äldre personer och sjuksköterskor inom hemsjukvården. En kvalitativ studie genomfördes med ljudupptagningar från hembesök mellan sjuksköterskor och äldre personer som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Elva sjuksköterskor och 37 äldre personer medverkade i studien. Resultatet beskrivs utifrån två delar. I den första delen presenteras resultatet från den deduktiva analysen där hembesök med god kommunikation identifierades utifrån ett teoretiskt ramverk. I den andra delen beskrivs vad som kännetecknar en god kommunikation, vilket presenteras utifrån tre teman, vilka var: Att se den äldre personen, Att bjuda in till samtal samt Att göra den äldre personen delaktig i sin vård. En god kommunikation med äldre personer i hemmet kan förstås genom personliga möten, där de äldre bjuds in till samtal och görs delaktiga i sin vård samt tillåts vara huvudpersoner i dialogen. Sjuksköterskorna är gäster och möter de äldre utifrån deras villkor. Sjuksköterskor behöver kunskap om kommunikationens betydelse i mötet med äldre personer inom hemsjukvården. Att vara personlig i mötet kan underlätta kommunikation och den äldres delaktighet. Det är inte alltid lätt för sjuksköterskor att både vara gäst och ge vård i hemmet. Att i kommunikationen vara personcentrerad och att se den äldre personen ur ett helhetsperspektiv är betydelsefullt för ett positivt möte.

Occupational therapists role is to promote participation in occupations of daily living [ADL]. Research shows that people aged over 65 and living in ordinary housing, will increase in the future. The occupational therapist needs to be abreast of the developments taking place to meet the need of innovative welfare technology, to promote occupations or older people in ordinary housing. The aim of this literature review was to describe and provide an overview of innovative welfare technology that can be used as an intervention to promote participation in the activity for older people in ordinary housing. Data collection was conducted through searches in databases accessible via Luleå university library. Nine articles met the inclusion criteria and were selected and analyzed. Data analysis resulted in three categories: "Innovative welfare technology for ADL, ""Innovative welfare technology for movement in housing and society", and "Innovative welfare technology for social interaction". The result of the literature review shows that there are innovative welfare technology that can be used by occupational therapists working with older people in ordinary housing, which can help to promote autonomy and independence, safety and security in occupation. The results also indicate that more research is needed in this area.Keywords: Occupational Therapy, Innovative welfare technology, Ordinary housing, Elderly people. / <p>Validerat; 20140520 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar och det kommer behövas mer resurser i vården. E-hälsa är en del av den digitalisering som pågår i vården och patienter förväntas behöva acceptera vård som levereras via nätet. Det har däremot visat sig vara problematiskt för äldre personer att använda sig av e-hälsotjänster. Hälsoinformatik ingår i sjuksköterskans kärnkompetenser och tillhör det vetenskapliga område som studerar användningen av informationsteknik och hur sådan teknik bör utformas och tillämpas i omvårdnadsarbetet. Syfte: Syftet var att beskriva äldre personers erfarenheter av e-hälsa. Metod: Studien är en kvantitativ deskriptiv enkätstudie baserat på ett samarbete med SNAC-B. Studien utgår från ett statistiskt urval av befolkningen som ingår i SNAC-B som inkluderade personer 60 år och äldre. Analysen utfördes med statistikprogrammet SPSS version 25, där frekvens- och korstabeller formades av de aktuella variablerna. Resultat: I resultatet framkom det att erfarenheterna av e-hälsa skiljer sig mellan åldersgrupper och kön. Det visar sig att åldersgruppen 60–70 har mer erfarenheter i användning av internet och e-hälsotjänster och att erfarenheterna minskar med stigande ålder. I åldersgruppen 81&lt; är det 40% som inte håller med om att de har lätt att lära sig använda ny teknik medans det är 19% i åldersgruppen 60–70. Av deltagarna är det cirka 86% som aldrig tagit del av sin patientjournal. Cirka 80% bokar aldrig tid hos läkare/tandläkare via webbsida. 85% av deltagarna är lågfrekvent sökande av hälso- och medicinsk information. Slutsats: Studien visar att äldre personer har bristande erfarenheter av e-hälsa. Den äldre befolkningen ökar samtidigt som vården blir mer digitaliserad. Det är viktigt för sjuksköterskan att ha kunskap om äldres bristande erfarenheter av e-hälsa för att på så sätt kunna utveckla kärnkompetensen informatik.

Ungefär 26 miljoner personer i världen lever med diagnosen hjärtsvikt. Antalet som lever med hjärtsvikt ökar vilket främst beror på att människan blir äldre men också på förbättrad vård. Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med hög mortalitet som påverkar livskvaliteten då den både ger fysiska symtom och har inverkan på den mentala hälsan. Därför krävs stort stöd av sjukvården, framförallt primärvården som kan arbeta profylaktiskt. Ett sämre stöd ger inte bara ett ökat lidande utan kan även ge försämrad hållbar utveckling ekonomiskt och socialt för både samhället och individen med bland annat fler sjukhusvistelser. Syftet är att beskriva och jämföra livskvalitet hos äldre personer med kronisk hjärtsvikt hos de som möter och inte möter hjärtsviktssköterska på vårdcentral. Studien är en kvantitativ enkätstudie med deduktiv ansats. Två grupper med äldre personer med kronisk hjärtsvikt jämfördes, en som följdes av hjärtsviktssköterska (n = 8) och en som inte följdes av hjärtsviktssköterska (n = 15). Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Mann-Whitney U-test och Chi-square test utfördes då det var en jämförande analys mellan två oberoende grupper med signifikansnivå p =.05. Slutsatser av resultatet måste göras med stor försiktighet då bortfallet var högt. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande livskvalitet förutom i frågan om deltagaren varit hindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. Där fanns en signifikant högre begränsning i gruppen som inte följs av hjärtsviktssköterska (p=.034). Även om studien inte visade någon större effekt av hjärtsviktssköterskans betydelse för livskvalitet hos äldre med kronisk hjärtsvikt så har flera andra studier visat på det motsatta. Då hjärtsviktssköterskan kan ha en betydelse, både för personer med hjärtsvikt och för hållbar utveckling både ekonomiskt och socialt. Fler studier borde göras inom detta område för att utöka antalet hjärtsviktssköterskor inom primärvården i Sverige.