Bakgrund: Befolkningen lever längre vilket gör att personer med behov av hemsjukvård, särskilt äldre personer, har ökat. Bristen på slutenvårdsplatser har gjort att vården i hemmet har blivit mer avancerad. För att svara på samhällets behov, krävs det en ökad förståelse för de utmaningar sjuksköterskor möter i sin vardag, samt ett behov av att undersöka vilka positiva konsekvenser som finns av att vårda personen i hemmet. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom hemsjukvården. Metod: Resultatet är en litteraturöversikt av tolv artiklar med kvalitativ ansats. Datainsamling gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och SAGE Journals. Artiklarna hade publicerats mellan 2010 och 2020. Fribergs anvisningar användes för dataanalysen. Resultat: I studiens resultat framkom fyra teman: behov av bättre arbetsförhållanden i hemsjukvården, personcentrerat arbetssätt inom hemsjukvården, svårigheter i samverkan med slutenvården och öppenvården och förändringar i arbetsbelastningen. Slutsats:  Sjuksköterskor som arbetar inom hemsjukvården behöver kontinuerlig utbildning för att arbeta med evidensbaserad vård. Överföring av informationen mellan slutenvården, öppenvården och kommunen måste förbättras för att garantera en säker vård.  Personcentrerad vård är ett nödvändigt arbetssätt för att ge en god vård inom hemsjukvården.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur biståndshandläggare som verkar inom Socialtjänstlagen i Malmö stad skildrar äldre personers subjektiva upplevelser av oro, otrygghet och ensamhet i den ordinära bostaden. Vidare har vi utforskat hur biståndshandläggarna framställde sitt arbete med äldre personer som upplever oro, otrygghet och ensamhet. För att besvara frågeställningarna utfördes en kvalitativ intervjuundersökning för att få tillgång till detaljerade berättelser från informanterna. Det insamlade materialet bygger på intervjuer med sex biståndshandläggare som verkar inom Socialtjänstlagen som är yrkesverksamma inom Malmö stad. Resultatet från intervjuerna tematiserades i temana: avståndstagande, föreställningar och förbättringar. Vi använde oss av det teoretiska perspektivet narrativ vid analysen av intervjumaterialet. Undersökningen visade att flertalet informanter skildrade berättelser om hur äldre personer och samhället drar sig undan från varandra. Det framkom även upplevelser av föreställningar om äldre personer och deras känslor av oro, otrygghet och ensamhet. Slutligen framfördes det förslag på förbättringar för att minska känslor av oro, otrygghet och ensamhet bland äldre personer. Slutsatsen är att samtliga informanter i olika utsträckning benämnde och talade om känslor av oro, otrygghet och ensamhet utifrån sitt arbete och bland äldre personer, men upplevelserna skilde sig åt. / The purpose of this essay is to examine how social workers in the social services act in Malmö depict older people’s subjective experience of concern, insecurity and loneliness in the ordinary residence. Further on to explore how the social workers prepares their work with older people who experience concern, insecurity and loneliness. To answer these questions a qualitative interview survey was conducted to gain access to detailed stories from the informants. The collected material builds upon interviews with six social workers in the social services act, who are professionals in Malmö. The results from the interviews thematized in the themes: distancing, performances and improvement. We have used the theoretical perspective narrative for the analysis of the interview material. The survey showed that the majority of the informants depicted stories of how older people and society retreat from each other. The survey also showed experience of performances about older people and their experience of concern, insecurity and loneliness. Finally the survey showed suggestions on improvements to decrease feelings of concern, insecurity and loneliness. The conclusion is that all of the informants in different extent described and talked about feelings of concern, insecurity and loneliness based upon their work and amoung older people, but the experiences differentiated from one another.

Bakgrund: Demens är en global folkhälsosjukdom och rankad i WHO´s Global Health Estimates som den sjunde största orsaken till död bland alla förekommande sjukdomar år 2019. Personer med demenssjukdom lider av försämrade fysiska- och kognitiva funktioner, tillståndet bidrar bland annat till ökad passivitet i olika situationer. I förlängningen innebär det för den demenssjuke att personen blir allt mer fysiskt inaktiv vilket negativt påverkar hälsa och livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av fysiska aktiviteter för äldre vid demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på nio kvantitativa artiklar samt en kvalitativ artikel som sökts fram via databaserna CINAHL Complete, Medline with Full Text och PubMed. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet verkar ha en positiv inverkan på äldre personers rörlighet i vardagen, att BPSD relaterade symtom delvis minskade samt att allvarligare fallskador hos personer med Alzheimers sjukdom förebyggdes. Studierna kunde dock inte fastställa några förbättrande resultat där träning gav effekt på livskvalitet. Sammanfattning: Studier visade trots liknande studieupplägg delvis olika resultat när äldre personer med demenssjukdom utförde träningsprogram i syfte att förbättra kondition, styrka, balans och smidighet och dess påverkan på fysisk aktivitet, kognitiv funktion, beteendemässiga och psykiatriska symtom och livskvalitet. Ett personcenterat förhållningsätt där personers egna resurser stöttas i att utföra fysisk aktivitet är av betydelse vid omvårdnad för hälsa och livskvalitet.

Introduktion: Höftfrakturer är vanligt förekommande bland den äldre befolkningen. Riskfaktorer är multifaktoriella, men den starkaste är en fallolycka. Dessa patienter är i stor risk för förtida död och bestående funktionsnedsättningar om de inte får optimal vård. Fysioterapi riktar sig mot att förbättra gångförmågan och patientens självständighet i vardagslivet. Styrketräning är en metod som ofta används i rehabiliteringsperioden för att återfå muskelstyrka vilket ofta är den mest nedsatta funktionsförmågan, men den kan även påverka balans och gångförmåga. Evidensen för hur träningen ska struktureras är bristfällig. Syftet med denna studie är att undersöka styrketräningens effekt på muskelstyrka, balans och gånghastighet för äldre personer med höftfraktur.  Metod: En systematisk ansats användes vid sökandet efter artiklar i databaserna PubMed och Cinahl. Sökningen resulterade i totalt 145 artiklar enligt den givna söksträngen. Elva av dessa ansågs vara relevanta utifrån inklusion- och exklusionskriterierna och ingår i detta arbete. Resultat: Träningen gav signifikanta effekter i olika utfallsmått för muskelstyrka i majoriteten av studierna. Effekten på balansförmågan var delad eftersom resultaten visade i liknande uträckning på både signifikanta och icke signifikanta effekter. Vad gäller effekterna för gånghastighet, var det enbart några studier som visade på signifikanta effekter. Detta var främst på maximal gånghastighet, inte normal gånghastighet.  Konklusion: Styrketräningen har starka positiva effekter på muskelstyrka bland äldre personer med höftfraktur. Den verkar även ha positiva effekter på balans. Normal gånghastighet verkar dock inte gynnas i någon stor utsträckning med hjälp av styrketräning medan maximal gånghastighet verkar gynnas något mer.

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar i rask takt och bor i större utsträckning hemma längre. Människan är beroende av gemenskap och de äldre är en utsatt grupp som löper större risk att drabbas av ensamhet. Ensamhet kan idag ses som en folksjukdom och kan bidra till flertalet somatiska sjukdomar, psykisk ohälsa och en känsla av utanförskap. Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva äldres erfarenheter av ofrivillig ensamhet. Metod: En kvalitativ artikelöversikt har tillämpats för att genomföra denna litteraturstudie. Sökningar genomfördes i tre olika databaser och artiklar valdes utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt efter genomgången kvalitetsgranskning. Nio kvalitativa studier som svarade mot studiens syfte valdes ut, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: I resultatsammanställningen identifierades tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorierna var: Orsaker till ensamhet, konsekvenser av ensamhet och faktorer som lindrar ensamhet. Konklusion: Ensamhet är komplext och en högst individuell upplevelse. Många äldre upplever ensamhet som något plågsamt och ett hinder som skapar en barriär mellan dem och den sociala världen. En åldrande kropp och förlust av relationer samt en känsla av utanförskap var vanligt förekommande teman i samtliga valda studier. Sjuksköterskan kan med enkla medel eventuellt lindra lidande, förebygga ohälsa och stärka de äldres känsla av sammanhang. / Background: The elderly population is increasing rapidly and are living at home longer. The human being is dependent on solidarity and the elderly are a vulnerable group who are at greater risk of suffering from loneliness. Loneliness can today be seen as an public health disease and can contribute to a lot of different somatic diseases, mental illnes and a feeling of exclusion. Aim: The aim of this qualitative literature study was to describe older persons experiences of involuntary loneliness. Methods: A qualitative article review has been applied to this litteraturestudy. The search was conducted in three different databases and the articles were selected based on the inclusion- and exclusioncriteria and a quality review. Nine qualitative studies that answered to the authors purpose were selected, analyzed and compiled into a result. Results: In the compilation of the results, three different main categories and eight subcategories emerged. The main categories were: Causes of loneliness, experiences of loneliness and factors the alleviate loneliness. Conclusion: Loneliness is a complex and highly individual experience. Many older persons experience loneliness as something painful, and an obstacle that created a barrier between them and the social world. An aging body and loss of relationships as well as a feeling of exclusion were common themes in all selected studies. The reg. nurse can with simple means possible alleviate suffering, prevent ill health and strengthen the elderly’s sense of coherence.

Andelen äldre personer i samhället ökar och som distriktssköterska i kommunens hemsjukvård är kunskap om de äldre patienterna och deras psykiska hälsa viktig. Många äldre personer som bor hemma lider av oro och distriktssköterskan möter dessa patienter och ansvarar för omvårdnaden. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors omvårdnadsåtgärder vid oro hos äldre personer i kommunens hemsjukvård. Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Åtta distriktssköterskor intervjuades, materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattas i 16 underkategorier och fem kategorier; identifiera orsak till oro, följsamt vårdande, delaktighet i vårdandet, läkemedelshantering och att arbeta hälsofrämjande. Resultatdiskussionen belyser vikten av att finna orsaken till oro och ett följsamt vårdande. Den äldre personens delaktighet, samarbetet mellan distriktssköterskan, anhöriga och andra professioner samt distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att de omvårdnadsåtgärder distriktssköterskorna beskrev i studien används för att minska den äldres oro i kommunens hemsjukvård. Distriktsköterskorna behöver mer kunskap och verktyg för att identifiera vad som orsakar oron, samt ett bättre samarbete med professionerna kring den oroliga äldre personen i kommunens hemsjukvård.

Abstract (Sammanfattning) Bakgrund: Polyfarmaci är ett växande problem i samhället för den äldre personen. Äldre personer har en ökad känslighet för läkemedel på grund av åldersförändringar, vilket leder till en ökad risk för läkemedelsrelaterade problem som biverkningar och interaktioner. Tidigare studier visar att läkemedelsrelaterade problem kan misstolkas som nytillkomna sjukdomssymtom vilket leder till ytterligare läkemedelsförskrivningar. Läkemedelsgenomgångar är ett viktigt redskap för att säkerställa en patientsäker läkemedelshantering. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda den äldre personen med polyfarmaci inom hemsjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex sjuksköterskor inom hemsjukvården. Den insamlade datan analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter är att polyfarmaci är vanligt i dagens samhälle.  Sjuksköterskorna menade att ibland sätts det in läkemedel för biverkningarna och det kan vara svårt att urskilja biverkningar från grundsymtom. Sjuksköterskorna berättar att läkemedelsgenomgångar kan hjälpa den äldre personen att minska sina långa läkemedelslistor. Sjuksköterskorna menade att de och läkare skulle behöva mer kunskap om polyfarmaci och se polyfarmaci som ett symtombild.  Slutsatser: Det behövs mer kunskap om polyfarmaci och samverkan emellan de olika vårdgivarna för att kunna genomföra läkemedelsgenomgångar och ha en patientsäker vård.

Bakgrund: För att bibehålla en god hälsa är det viktigt för äldre personer att vara fysiskt aktiva. Endast något fler än hälften av personer över 65 år uppnår den rekommenderade mängden fysisk aktivitet per vecka. Många äldre personer saknar kunskap om hur fysisk aktivitet påverkar hälsan både fysiskt och psykiskt och vissa förblir inaktiva trots att de har kunskap om fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka fysiska aktiviteter äldre personer ägnar sig åt och hur de upplever att dessa aktiviteter påverkar hälsan. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes individuellt med sex personer som var mellan 65–77 år och skattade sig själva som medeltränade/vältränade. Materialet bearbetades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den första frågeställningen “Vilka aktiviteter beskriver äldre personer att de ägnar sig åt?” resulterade i två kategorier; utomhusaktiviteter och inomhusaktiviteter. Den andra frågeställningen “Hur upplever äldre att deras fysiska aktiviteter påverkar hälsan?“ resulterade i fyra kategorier; fysisk påverkan av fysisk aktivitet, psykisk påverkan av fysisk aktivitet, social påverkan till och av fysisk aktivitet samt tankar om fysisk aktivitet. Konklusion: De äldre personerna ägnade sig åt utomhusaktiviteter som exempelvis skidåkning och inomhusaktiviteter, som till exempel gruppträning. Fysisk aktivitet påverkade hälsan positivt fysiskt, psykiskt och socialt. Fysisk aktivitet upplevs även kunna bidra till ett mer socialt liv. Fysisk aktivitet var avgörande för hälsa och välmående, det var en livsstil och en del av det vardagliga livet.

Bakgrund: Venösa bensår utgör en stor del av äldre personers försämrade livskvalitet. Faktorer som främjar sårläkning är bland annat fysisk aktivitet och bra näringsintag. Faktorer som hämmar sårläkningen är bland annat tobak, smärta och minskad rörlighet, stress, ångest och oro. Äldre personers upplevelser av svårläkta venösa bensår i vardagen framkommer som ett problem och något som behöver forskas på. Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområde är omvårdnad och har därför en stor betydelse för dessa personer. God omvårdnad ökar livskvaliteten och hälsan och därför kommer personcentrerad vård i fokus, för att se helheten hos personerna. Studien stödjs av Roys adaptionsmodell – att leva i en förändrad tillvaro Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers upplevelser av svårläkta venösa bensår i vardagen.  Metod: Det gjordes en allmän litteraturstudie med inriktning på kvalitativ metod där vetenskapliga artiklar sammanställdes. Studien utgår ifrån Forsberg och Wengström (2016) som metodförfattare.  Resultat: Äldre personers upplevelser förklaras utifrån huvudkategorierna att leva med begränsningar i en förändrad livssituation, fysisk påverkan av venösa bensår och att uppleva behov av stöd i egenvård. Slutsats: Övergripande visade det sig att många personer upplevde begränsningar i det vardagliga livet. Det visade sig att en tydlig bristande faktor var okunskap hos de drabbade, detta gällde även kommunikationens betydelse mellan sjuksköterska och patient. Upplevelserna var även känslan av att vara begränsad, minskad rörlighet, rädsla, smärta, skam, ångest och oro.

Denna studie undersökte longitudinella samband mellan exekutiv funktion och fysisk aktivitet hos äldre personer samt om dessa samband ser olika ut för män och kvinnor. Data från våg två (M2) och våg tre (M3) i studien Midlife in the Unites States (MIDUS) användes, med i genomsnitt nio år mellan mättillfällena. Urvalet bestod av 807 deltagare (57% kvinnor) med en medelålder på 67.65 år (SD = 5.69) vid M2. Sambanden undersöktes med strukturell ekvationsmodellering i form av latenta förändringsmodeller. Exekutiv funktion mättes med hjälp av The Brief Test of Adult Cognition by Telephone(BTACT) och fysisk aktivitet mättes med självskattningsformulär. Resultaten visade att högre exekutiv funktion vid M2 predicerade mindre minskning i fysisk aktivitet mellan M2 och M3 när kön, ålder, utbildningsnivå och självskattad hälsa inte kontrollerades för. Detta samband bestod inte när kontrollvariabler inkluderades i analysen. Förändring i fysisk aktivitet och exekutiv funktion korrelerade svagt positivt, även när kontrollvariabler inkluderades. Kön visade sig inte moderera sambanden. Resultaten tyder på att exekutiv funktion bör tas i beaktning vid utformandet av interventioner med fysisk aktivitet för äldre personer. Framtida forskning bör undersöka om interventioner med fokus på att främja både exekutiv funktion och fysisk aktivitet skulle kunna vara mer effektiva än de som enbart fokuserar på fysisk aktivitet. Vidare bör det undersökas om kognitivt stöd, till exempel i form av automatiska påminnelser eller hjälp att planera in fysisk aktivitet, kan underlätta för äldre personer att engagera sig i fysisk aktivitet.