No description available.

Denna studie fokuserar det nya huvudämnet Kultur, medier och estetiska uttrycksformer(KME) vid lärarutbildningen i Malmö. Syftet med denna studie är att synliggöra olika möjligheter och hinder för studenternas konstruktion av sig själva som blivande KME – lärare, dels i förhållande till verksamheterna i förskola, skola och fritidshem och deras rådande yrkes- och ämnestraditioner och dels i förhållande till lärarutbildningens visioner med det nya huvudämnet KME.  Studien utgår från frågeställningarna: Vilka traditioner och synsätt på läraryrket och skolan som kulturinstitution bär de studerande med sin in i huvudämnet KME? Vilken process vad gäller läraridentiteten genomgår de studerande under utbildningstiden? I vad mån och på vilket sätt förändras de studerandes syn på att vara KME - lärare? Vilka faktorer har betydelse för hur de studerande konstruerar sig själva som lärare? Blir lärarutbildningens visioner med huvudämnet KME synliga i KME -studenternas konstruktion av sina läraridentiteter? Vilka hinder och möjligheter framträder för de blivande pedagogerna i ett brett kulturpedagogiskt ämne som inte har en självklar ämnestillhörighet i dagens skola? Frågeställningarna behandlas i två undersökningar: Intervjuer med nio KME – studenter där intervjusvaren har sorterats tematiskt, analyserats och tolkats samt analyser av två studentfoldrar - ett gruppvis framförhandlat diskussionsmaterial: Vad är KME? Undersökningarna har jämförts och tolkats utifrån studiens frågeställningar. Resultatet visar att ämnestraditionerna dominerar men att även yrkestraditionerna har betydelse för hur studenterna konstruerar sig som KME – lärare. Betydande är också skolans vilja att bevara sina traditioner och därmed syn på lärandet. Det är utifrån dessa föreställningar och referensramar som studenterna försöker förstå och tolka det nya huvudämnet. Den avslutande diskussionen tar upp hur resultatet i undersökningen kan vara en del i det ständigt pågående konstruktionsarbetet av huvudämnet KME och vad KME kan komma att betyda för skolan som kulturinstitution.

Uppsatsen undersöker utvecklingen av ämnena svenska och historia från Läroplanen för de frivilliga skolformerna 1994 (Lpf 94) och till Läroplanen för gymnasieskolan 2011 (Lgy 11). Syftet är att synliggöra hur ämnena och deras specifika värderingar och traditioner påverkar styrdokumenten. Undersökningen baseras på uppfattningen att olika ämnen för med sig olika ämnestraditioner i form av värderingar, kunskapssyn, bedömningssätt etc. För att möta syftet analyseras kursplanerna individuellt och gentemot varandra. Analysmetoden är snarast en diskursiv kvalitativ textanalys av de aktuella kursplanerna med en för undersökningen konstruerad analysmodell baserad på tidigare forskning knuten till läroplansteori, skolutveckling, ämnestraditioner och ämnesspecifik kunskapssyn.Undersökningen visar att svenskämnet i Lgy 11 minskat sin tidigare starka uppdelning mellan färdighets-och bildningsfokuserat ämne, ofta synliggjort med åtskillnad mellan språkträning och litteraturstudier. Uppdelningen är dock inte helt försvunnen. Vidare är färdighets-och bildningsinnehållet mer integrerat i Lgy 11, något som också är sant för historieämnet, vilket där syns genom ett i Lgy 11 utökat fokus på historisk metod och tillämpad källkritik. Detta bidrar till en ökad koppling till samhället utanför skolan i båda ämnena. Undersökningen synliggör också olika kunskapssyn hos de två ämnena, där svenskämnet fokuserar på förmåga medan historieämnet fokuserar på förståelse. Analysen visar också att kursplanerna i Lgy 11 är mer standardiserade och jämförbara, vilket i sin tur synliggör hur centrala stoffdirektiv förekommer som centralt innehåll i historieämnet men undviks i svenskämnet. Specifikt för historieämnet är också att det upplever samma problematik med likvärdig utbildning i och med sin i Lgy 11 nya status som kärnämne som svenskämnet haft i tidigare läroplaner. Slutligen påvisar undersökningen en problematik i synen på ämnena, vilken åtminstone i den forskning som ligger till grund för denna uppsats är utdaterad i och med Lgy 11. Detta gäller framför allt avsaknaden av etablerade postmoderna perspektiv på ämnena och på styrdokumenten.

Syftet med studien är att undersöka lågstadielärares olika erfarenheter och attityder till grupparbete som arbetsmetod i undervisningen i Uppsala kommuns kommunala skolor. För att ta reda på detta gjordes en enkät som skickades till 494 lärare som har erfarenheter och har arbetat eller arbetar i årskurs 1-3. Det var 60 lärare som svarade på enkäten och de resultatet sammanställdes och analyserades. Resultatet utgjorde en delstudie där ena delen handlar om skillnader i lärares erfarenheter och attityder utifrån lärares år som verksam lärare. Den andra delen handlar om det finns några skillnader utifrån lärarnas huvudsakliga undervisningsämne. Resultatet analyserades utifrån den didaktiska triangeln som är den teoretiska utgångspunkt för studien.  De slutsatser som kan dras från undersökningen är att det finns mer likheter än skillnader kring lärarnas erfarenheter och attityder till grupparbete. De skillnader man kan se utifrån lärarnas år som verksamma lärare är att det finns en större osäkerhet hos de lärare som har varit verksamma som lärare en kortare tid än hos de som har arbetat en längre tid. Det är angående självförtroende och kunskaper hos sig själv samt att bedöma eleverna. Det som också skiljer sig är att de lärare som har varit verksamma en kortare tid väljer könsblandade grupper oftare, även om de lärare som har arbetat en längre tid också gör det. Till sist visar resultatet att de lärare som har arbetat en längre tid tycker att konflikter i gruppen uppstår och att eleverna skapar tillit till de andra i gruppen, det gör också de lärare som har arbetat en kortare till men inte i lika hög grad. Utifrån lärarnas huvudsakliga undervisningsämne finns det skillnader i resultatet då de lärare som har angivit att de har svenska, samhällsorienterande eller estetiska ämnen anser i högre grad att det uppstår konflikter inom grupparbete, det är svårt att förmedla målet, det är svårt att bedöma eleverna, svårt att skapa samarbete i gruppen och få alla elever engagerade. De väljer också grupper så att eleverna har olika ambitionsnivå oftare och de tycker inte att det är lika viktigt med vad det är för slags uppgift än vad de lärare som har matematik och no som huvudsakliga undervisningsämne.

Syftet med den här uppsatsen är att belysa ämnestraditioner i skolämnet historia för gymnasiet utifrån exemplet; de populäraste utlagda/publicerade läromedlen på Lektion.se. Jag gör en kvalitativ textanalys av två av de populäraste texterna/läromedlen från Lektion.se för att besvara frågorna: Vilka ämnestraditioner finns representerade bland de populäraste läromedlen? Och vilka ämnestraditioner dominerar bland dessa?  För att identifiera ämnestraditioner så undersöker jag vilken undervisnings- eller historieskrivningskategori som författarna varit inspirerad av: den klassiska, objektivistiska, formella eller kategoriala. Jag fann att texterna pekar på att det i många fall är en traditionellt faktaspäckad historieundervisning där den svenska mannen är norm i en genetisk framställning av historien som styrs av strukturella förändringsfaktorer och kamp om makten. Och att alla undervisningskategorier finns företrädda. Analysen av texterna sker också jag utifrån följande begrepp: Identitet, där både ett etniskt-, genus- och HBT-perspektiv ingår. Värden, där motiv och ideologi ingår. Tid, där det genetiska, genealogiska och reflexiva perspektivet ingår. Och Förändring där aktör- och strukturperspektivet ingår. Dessutom söker jag i texterna efter tecken på vilket synsätt författarna haft på historieämnet: Traditionellt faktaspäckad, Historia som Samhällsblocksämne, Historievetenskapligt eller historiedidaktiskt.

Syftet med detta examensarbete har varit att öka förståelsen för graffiti som innehåll i visuell kultur i bildundervisningen. I undersökningen har bildlärare på gymnasiet och graffitimålare intervjuats och jämförelse görs av deras definitioner av vad graffiti egentligen är. Under intervjuerna med lärare har det även undersökts på vilket sätt graffiti kan implementeras i gymnasieskolans bildundervisning och vilken position i hierarkin konstformen har gentemot andra metoder och tekniker. Det visade sig att graffiti och dess temporära karaktär skulle kunna användas som ett pedagogiskt verktyg för ungdomar i bildundervisningen och i andra angränsade ämnen som ett sätt att förstå sin samtid och visuella uttryck i samhället. Däremot görs inte detta speciellt ofta då bildämnets tradition och stofftäthet gör att undervisningen är starkt beroende på vilka förkunskaper läraren besitter samt vilken profil skolan har.

The purpose of this study is to chart and describe which content and different models that teachers use when teaching English as a foreign language at upper secondary school in Sweden. The study was performed through a phenomenonographic point of view, where the aim is to present and compare different understandings within a certain area. Our study emanates in Lars-Göran Malmberg’s theories about different teaching models used when teaching Swedish, which have been transferred and modified by Bo Lundahl into teaching English as foreign language. On the basis of this theory, six individual interviews with different teachers at upper secondary school were carried out with concern of discussing the content and aim of English teaching. Since the idea of communication is frequently used in the teaching plan for the Swedish school system, focus in this study has also been to understand and compare what meaning different teachers put in this term.Conclusions were that all of the teachers have different conceptions of the subject, and also that they focus on different parts and content within their teaching. As far as the term communication is concerned, this also had a very different meaning to the teachers in the study. A consequence of this, and the fact that the subject itself is considered to be very diverse, could be that students leave school with different knowledge.