The principles of war have for a long time been contested and criticized for being too imprecise and vague, even questioned as to their validity and applicability in modern warfare. Despite military thinkers and officers having questioned them, the principles of war constitute a central part of the western military doctrines and regulations. The purpose of this study is to examine the meaning of the principle of concentration of force and surprise in modern naval warfare. Due to the ambiguity of the principles of war, both principles have been analysed through the theoretical views of Clausewitz, Fuller, Montgomery and Collins. Using a case study method, the two principles of war have been tested hypothetically on the battle of Baltim during the Yom Kippur War in 1973. The result of the study shows that all hypotheses were confirmed in the analysis and the principles of concentration of force and surprise were applicable in modern naval warfare. There is however, a need for further empirical studies regarding the principles of war in order to strengthen this study’s result and to test the validity of other principles in modern warfare.

This paper examines how Argentina’s tactical successes during the Falklands war can be understood by analysing through two of the principles of war namely, concentration of forces and surprise. Previous research on the Falklands war tends to analyse the war through the entire 74-day period or through special disciplines such as history or politics. Therefore, this study was undertaken to obtain a deeper understanding on how an inferior party can achieve tactical successes even if they are defeated in the war. HMS Sheffield and Atlantic Conveyor where both struck by the Argentinian Exocet-missiles and foundered during the war. These two particular incidents are evidence of the tactical successes for Argentina during the war, even if they were defeated. These events affected and shocked the British Task Force and knowledge regarding how they achieved tactical success is important for future warfare. The principles of war are theories explained in many states’ doctrines to explain warfare and are therefore relevant to use as theoretical framework in this study. The analytical results reveal that the tactical success can be perceived as the theory of surprise, although the theory of concentration of forces can partially explain it. The result contributes to existing research by adding a deeper understanding regarding the situations and conclusions, which can be drawn and that are relevant to studies of this nature, to improve future warfare capability for an inferior party in a conflict.

Överraskning utgör enligt gängse sjökrigsteori ett existentiellt hot mot sjöstridsförband. Det ligger i överraskningens natur att fenomenet inte kan förutses och således inte förhindras. Förmågan till återhämtning från överraskning blir därför avgörande för att inte förlora i sjökrigföringen. Trots problemets implikationer föreligger ett bristande forskningsläge. Hur kan en återhämtningsförmåga uppnås?  Studiens syftar till att skapa förståelse för hur återhämtningen i en sjökrigskontext kan åstadkommas. Problemet angrips genom att undersöka om en vedertagen markfokuserad återhämtningsteori finner förklaringskraft i ett fall där sjöstridsförband utsatts för överraskning och uppnått återhämtning. Den teori som prövas är skapad av Meir Finkel och benämns ”Flexibilitet”. Fallet utgörs av U.S. Navy’s kampanj runt Salomonöarna 1942-1943. En teoriprövande processpårning nyttjas som analysmetod för att på djupet undersöka om och hur organisatoriska mekanismer associerade med teorin närvarat i fallet.  Resultat påvisar att flertalet av de eftersökta mekanismerna närvarat i studerad återhämtningsprocess. Däremot skiljer sig empirin från det teoretiska ramverket rörande vilken form av organisatoriska mekanismer som bedöms ha störst påverkan på återhämtningsförmågan. Diskrepans återfinns rörande värdet av balanserad doktrin, decentraliserad ledning och uppdragstaktik för att uppnå återhämtning.  Studien bidrar till ökad förståelse för vilka organisatoriska mekanismer som bör existera i ett sjöstridsförband för att återhämtning från överraskning ska kunna uppnås. Studien åskådliggör också flexibilitetsteorins förtjänster och tillkortakommanden i en marin kontext samt problematiserar den svenska doktrinära inställningen rörande flexibilitet vilken postulerar att ” […] flexibilitet är svaret på överraskning”

The concept of surprise is as old as warfare itself. All battlefield commanders want to defeat their foe with the smallest number of lost lives and expenditure of resources. This study will analyse what factors are necessary to achieve surprise and what the effect of that surprise can be. This study will apply Jim Storr’s theory of surprise against two different cases where surprise can be found. The first case is when the German forces stormed the fortress of Eben Emael during the Second World War where a small force of 86 paratroopers successfully managed to defeat a garrison of about 1000 men. The second case is the second battle of El Alamein where the British 8th army beat Rommel and his Das Afrika Korps. The aim of the study is to see how surprise was achieved and what the effect of the surprise was in the two cases according to Jim Storrs theory of surprise. The result of the study indicates that there are some explanatory powers to these cases with Jim Storr’s theory of surprise. In the case of Eben Emael it is quite significant and in the case of El Alamein it is somewhat limited.

Dagens moderna konflikter tenderar att utmana den traditionella synen på krig och föranleder att militära organisationer behöver utveckla ett flexibelt förhållningssätt för att hantera den osäkerhet som genomsyrar den moderna operationsmiljön. I syfte att kunna hantera den osäkerhet som det framtida slagfältet därmed medför har Försvarsmakten inkorporerat militärteoretikern Meir Finkels flexibilitetsteori i den doktrin som utgör grunden för planering och genomförande av operationer. Det är emellertid en teori som är utarbetad för att besvara frågan hur arméstridskrafter ska hantera osäkerhetsproblematiken på slagfältet. Huruvida teorin även är applicerbar i den kontext som de svenska sjöstridskrafterna verkar i är därför inte en given utgångspunkt. Med utgångspunkt i det beskrivna problemet och Finkels flexibilitetsteori redogör denna teorikonsumerande och delvis teoriutvecklande enfallsstudie för hur flexibilitet förstås vid ledning av de svenska sjöstridskrafterna. Uppsatsen har i det avseendet haft som ambition att utveckla den teoretiska utgångspunkten för hur en specifik stridskraft med dess karakteristiska förutsättningar förstår det krigsvetenskapliga begreppet flexibilitet. Resultatet av undersökningen påvisar att Finkels flexibilitetsteori till stor del kan anses vara tillämplig i den marina kontexten, men att det även finns centrala element i teorin som inte till fullo är förenliga med sjöstridskrafternas verklighet. Dessa aspekter bildar därigenom en grundplatta för en kontextuellt betingad modell som dels adderar en dimension till Finkels flexibilitetsteori och dels påvisar hur flexibilitet förstås utifrån sjöstridskrafternas perspektiv. Modellen visar även att flexibilitetsbegreppet utifrån sjöstridskrafternas synsätt ska förstås som en dynamisk process med flera ingående element. Sålunda måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att de eftersträvansvärda konsekvenserna av ett flexibelt förhållningssätt ska kunna realiseras.

Europe is once again a theatre of a major war, beginning on the 24th of February 2022 with the Russian invasion of Ukraine. Hopelessly outnumbered the Ukrainians have proven them themselves a worthy opponent of the regional hegemon Russia. In the fall of 2022, the Ukrainians served Putin his greatest defeat thus far with a counteroffensive which liberated Kherson and all Ukrainian territory west of the Dnepr. The goal of this thesis is to examine the Ukrainian counteroffensive and how Ukraine managed to achieve success at the tactical level. The thesis does this by studying available information about the counteroffensive and analysing it with the help of manoeuvre warfare theories and satellite imagery. The thesis shows that Ukrainian tactical success during the Kherson counteroffensive can be attributed to their use of combined arms and the fact that surprise was achieved. However, it is worth noting that other factors may have contributed to Ukrainian tactical success and that more information about the counteroffensive may become available with time.

<p>Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken.</p><p>Kärnfrågan i uppsatsen blir således:</p><p> Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?</p><p> Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.</p><p> Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.</p><p> Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.</p>

Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken. Kärnfrågan i uppsatsen blir således:  Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?  Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.  Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.  Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.

Background: The principles of war have a central but debated role in modern doctrine with heritage dating back to Sun Tzu. Despite that the principles are used in several modern doctrines, there is surprisingly little research to be found on these principles. The principles of security and surprise, are both argued as being key components in amphibious operations, though can also be seen as contradictory. Method: This thesis explores the principles of war by studying the theory of security, developing a theory with a set of success factors. These factors consist of physical protection, information supremacy and reserves. Hypothetically, the presence of these factors explains the outcome of amphibious raids. The theory is examined in a qualitative text analysis on two case studies on the raids on St Nazaire and Makin Island where the success factors are tested by a deductive dihedral design. The results open for a final discussion in comparison with Jimmy Johansson’s research of the principle of surprise previously made on the same raids. Results: The results show that security, through the presence of success factors, is positively affecting the outcome of amphibious raids, though further research is necessary. Security and surprise although contradictory can work in synergy with a successful surprise element leading to increased security and information supremacy a prerequisite for surprise.

Vikten av överraskning är känd och bevisad inom krigsvetenskapen och i de svenska doktrinerna anges att överraskning uppnås genom att agera oväntat och oförutsägbart. Men har verkligen svenska arméofficerare förmågan att göra det oväntade och oförutsägbara? Denna kvalitativa enfallsstudie studerar svenska officerares planering på taktiska nivå i syfte att undersöka vilken variation som finns i resultatet då en brist på variation tyder på en risk att vara förutsägbar. I ett första steg genomförs som en innehållsanalys av 13 stridsplaner och studien finner en oroväckande likhet där 77% möter fienden på liknande sätt. Denna brist på variation funnen på taktiska nivå riskerar också att sprida sig till högre nivåer via gemensam planering och personalförsörjning. I ett andra steg med hjälp av en enkät beskriver studien påverkan på variationen utifrån tre olika perspektiv: kontexten, den militära organisationen och beslutsfällor.  Där finner studien att kontexten har haft störst påverkan följt av beslutsfällor och slutligen den militära organisationen. Resultatet från studiens första del avseende variation bedöms generaliserbart till en större population medan resultatet avseende orsaker är för sammanhangsbundna för att innehålla en stor generaliserbarhet. Slutsatsen hos studien är att det finns en brist på variation som riskerar att motståndaren kan förutsäga stridsplanerna. Orsakerna bland annat sprungna ur kontexten, den militära organisation och beslutsfällor är viktiga alla tre att ta i beaktande som hämmande faktorer och hantera som en helhet för att råda bot på bristen av variation. Här identifieras metoden som en viktig komponent för att hantera hämmande likväl som stimulerande faktorer.