I denna uppsats undersöker jag hur det nyligen tillkomna rekvisitet i våldtäktslagstiftningen, frivillighetsrekvisitet, har behandlats av rättstillämparen. Detta genom att undersöka hur domstolarna har bedömt de objektiva såväl som de subjektiva rekvisiten. Underlaget för denna granskning har varit ett antal av de avgöranden där den tilltalade har blivit fälld för det nya brottet grovt oaktsam våldtäkt. Vad jag har funnit är att det finns en viss diskrepans mellan domstolarnas bedömning av brottsoffret bristande frivillighet i den sexuella handlingen, och gärningsmannens uppsåt till densamma. Domstolarna kan väldigt lätt avgöra att brottsoffrets deltagande inte har varit frivilligt, men vid bedömning av gärningsmannens skuld har de i vissa fall enbart ansett denne vara oaktsam. Det är min mening att domstolarna i de fallen inte har gjort en fullgod bedömning av om gärningsmannen haft likgiltighetsuppsåt.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att öka min och läsarens förståelse för sexualbrottens utveckling genom historien, men även att öka förståelsen för de bakomliggande faktorer som låg till grund för de ideologier och perspektiv enligt vilken lagen stiftats. De frågeställningar som besvaras är följande: Hur har diskursen kring sexualbrott förändrats inom svensk rätt från mellankrigstiden fram till idag?  Vilka likheter eller skillnader i form av värderingar och attityder går att utröna i de valda förarbetena? Detta är ett rättshistoriskt arbete där kritisk diskursanalys och hermeneutik används för att analysera det språkbruk som använts och de makthierarkier som fått plats under lagstiftningsprocessen genom historien. Lagstiftningsarbetet har genom historien sett ut på olika sätt, men alla lagar de senaste 100 åren har på ett sätt eller annat föregåtts av en SOU. Detta arbete grundas därför på några av författaren valda utredningar som alla resulterat i en större förändring av sexualbrotten. Arbetet innehåller även tvärvetenskapliga källor som ger ytterligare perspektiv och sammanhang till de olika tidsperioderna samt de makthierarkier som analyseras.Det första kapitlet i denna uppsats redogör för de rättsvetenskapliga riktlinjer enligt vilka denna uppsats är författad. I det andra kapitlet presenteras valda utredningar och viss historisk kontext. I de tre följande kapitlen analyseras dessa utifrån temana “normer”, “mannen” och “kvinnan”, i vilka det framkommer att lagstiftningen har gått från att ha ett moraliserande och allmänpreventivt syfte till ett rättspositivistiskt, det vill säga objektivt, syfte som inte ska bedöma något annat än den objektiva handlingen. I kapitlet om normer analyseras bland annat språkbruk, objektiv normativitet och könsroller. Här diskuteras bland annat hur normativa perspektiv har använts för att legitimera och vidmakthålla könsmaktshierarkin. Kapitlet om mannen innehåller analys av synen på förövare, manlighet ur ett intersektionellt perspektiv samt manliga sexualbrottsoffer. Avsnitten behandlar bland annat mäns behov av att distansera sig från våldtäktsmannen, att skylla det sexuella våldet på män med annan etnicitet, samt perspektiv på det normbrytande manliga offret. I kapitlet om kvinnan analyseras synen på kvinnan som skyddsvärd och icke-skyddsvärd, samt synen på kvinnliga förövare. Här framkommer att begreppet brottsoffer, som introducerades på 70-talet, möjliggjorde ett nytt perspektiv. Tidigare hade det inte funnits ett namn på en grupp människor som utsatts för våldsbrott. Brottsofferperspektivet synliggjorde att lagstiftarens perspektiv var ett normerat, manligt sådant och därmed uppdagades det att lagstiftningsprocessen gällande sexualbrott behöver omfatta personer utanför den manliga normen.

This study covers the complexity of norms with inherent patriarchal ideas in relation to sexual offenses- especially in the case of rape-, from the feminist perspective that these have a negative impact on women and their basic rights. Through a critical discourse analysis, I investigate different legal cases before and after the reformation of the Swedish sexual violation act from 2005, in order to track how it got transformed. The aim of the survey is to develop such knowledge that provides a broader insight into the shortcomings that interact in these unique contexts, where women become potential victims in a double sense as they are already subordinated at several levels of society to begin with. Thus, it can be assumed that norms flourishing within the framework of criminal law, not only violates the rights of women, but as an institution of power, confirms its eligibility which ultimately ensures a normalization with devastating consequences for women’s psychical and mental health. I find that the implementation is successful in terms of increased norm criticism while at the same time deficiencies and tensions at different sides and edges, calls for a modernized approach in which injustices are exposed as far as possible, so that women's rights are respected and fulfilled not only through language but in reality.

Uppsatsen undersöker hur juju-ritualer förhåller sig till den svenska straffbestämmelsen om människohandel. Människohandelsbrott ställer krav på att en handelsåtgärd vidtagits genom ett otillbörligt medel i exploateringssyfte. Otillbörliga medel kännetecknas i sin tur av att de används för att påverka offrets valmöjligheter på ett otillbörligt sätt och därigenom underkasta annan ens vilja.  Uppsatsens syfte är att undersöka hur juju-ritualer fungerar som kontrollmekanism och om de kan utgöra ett otillbörligt medel i människohandelslagens mening. För att göra det behandlar uppsatsen tre frågeställningar där det först ämnas definiera de otillbörliga medlen, sedan undersöka om de otillbörliga medlen täcker omständigheter där en handelsåtgärd vidtagits genom en juju-ritual och slutligen undersöka hur svensk rättspraxis har behandlat förekommandet av juju-ritualer i människohandel.  Uppsatsen konstaterar att juju-ritualer kan användas som ett effektivt medel till att kontrollera kvinnor. De otillbörliga medlen i människohandelsbrott är olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ och annat sådant otillbörligt medel om det begränsar personens alternativ. Olaga tvång och vilseledande definieras utifrån rättssystematiken i brottsbalken och tolkas därför på samma sätt som straffbestämmelserna om olaga tvång och bedrägeri. Ett utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ är ett för svensk straffrätt nytillkommet begrepp och är mera svårdefinierad. Uttrycket har utvecklats med tiden och bedöms i två led: en utsatthetsbedömning och en utnyttjandebedömning. Ett annat sådant otillbörligt medel är ett problematiskt uttryck som omfattar situationer som på andra, men liknande, sätt än övriga otillbörliga medel bemästrar offrets fria och verkliga vilja. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet konstateras det i uppsatsen att juju-ritualer kan omfattas av samtliga av de otillbörliga medlen. Men framför allt omfattar det otillbörliga medlet ett utnyttjande av någons utsatta belägenhet människohandelssituationer med juju-ritualer på ett naturligt sätt eftersom offrens personliga förutsättningar beaktas i större mån genom utsatthetsbedömningen. Svenska domstolar har också bedömt att förekomsten av juju-ritualer är en omständighet som visar på ett utnyttjande av någons utsatta belägenhet.

Denna uttpsats utforskar frågan om hur nödvärnssituationer med flera angripare ska bedömas i svensk straffrätt. Det huvudsakliga temat är dels vad som kan sägas om rätt till nödvärn i relation till respektive angripare, dels vad som kan sägas gällande försvarlighetsbedömningen av det våld som riktas mot respektive angripare  när en person utsätts för ett brottsligt angrepp från flera personer. Uppsatsen är skriven inom ramen för den rättsdogmatiska metoden, vilket innebär att det material som används utgörs av författning, förarbeten, rättspraxis, och juridisk litteratur. Uppsatsen inleds med en översikt av motiven och principerna för rätten till nödvärn. Det konstateras att frågan om nödvärnssituationer med flera angripare inte har behandlats av lagstiftaren, i rättspraxis, eller i doktrinen. Uppsatsen tillhandahåller sedan tre förslag på faktorer som kan vara relevanta i bedömningen av nödvärnssituationer med flera angripare: gemensamt uppsåt hos angriparna; graden av kausalt bidrag till den skada som åsamkas; och den aggregerade våldsutövningen sedd från den angripnes perspektiv. I uppsatsen förs argumentet att det främst är graden av deltagande i det brottsliga angreppet som avgör hur mycket våld som får användas i nödvärn gentemot respektive angripare. / This paper explores self-defense situations with multiple aggressors in the context of Swedish criminal law. The main focus of the work is to see what can be said about the right to self-defense and the proportionality assessment when a person faces an unlawful attack from several people. The theoretic framework for the paper is the jurisprudential dogmatic method, entailing that the source material that is used in the work are legislation, preparatory works, case law and legal doctrine. The paper starts by giving an overview of the motives for and the principles limiting the right to self-defense. It is stated that the issue of multiple aggressors is not explicitly discussed at length by the legislator, in the case law or by legal scholars. The paper then gives three suggestions to what factors could be relevant for assessing self-defense situations with multiple aggressors. These suggestions include a common intent among the aggressors; the degree of causal contribution to the harm inflicted on the assailed; and the aggregated harm or risk as seen from the perspective of the assailed. In the paper it is argued that it is primarily the degree of participation in the unlawful attack that decides how much force the attacked person may use in self-defense.

No description available.

Sveriges riksdagsval 2022 klargjorde att väljarna vill gå mot en mer repressiv kriminalpolitik. Detta visade sig både i den inledande politiska kampanjen och det slutgiltiga valresultatet där en mer skärpt syn på brott premieras (Sveriges Radio, 2022). Hur partierna och media framställer brottslighet har en påverkan på hur samhället ser gärningspersoner och offer, en påverkan som inte minst influerar de människor som röstar för första gången.  Hur unga porträtteras inom kriminologin är allt som oftast i deras roll som utövare av brott, då ofta i kvantitativa studier. Att därför - i en kvalitativ studie - undersöka hur unga i dagens samhälle ser på brott och straff kan ses att fylla det akademiska tomrum som nu råder. Hur deras syn på kriminalpolitiken kan ha motiverat deras röst i senaste valet blev en naturlig del av studien.  Studien genomfördes via semi-strukturerade intervjuer där studiens fem respondenter fick resonera kring frågor och fiktiva case om brottsliga handlingar. De teman som uppkom under intervjuerna, förutom brott och straff, kretsade kring bilden av offer och förövare men även om medias roll i samhällets syn på brottslighet och dess konsekvenser.  För att kunna tolka respondenternas svar användes Christies (1986) teori kring ideala offer och ideala förövare, detta då de kunde ge en förståelse hur de unga ser på dessa roller och i förlängningen adekvata straff. För att rama in straffets syfte och hur det kan förstås i relation till offer- och förövarskap nyttjades ett straffrättsligt perspektiv.  Efter studiens tematiska analys kunde liknande mönster påträffas hos samtliga respondenter. Intervjupersonerna kräver skärpta straff samtidigt som de menar att vissa gärningspersoner inte kan hållas ansvariga för omständigheterna som förde dem in på den kriminella banan. Respondenternas inre konflikt kring att spärra in de som inte platsar i samhället och önskan att hjälpa samma individer, gör sig tydlig gång på gång under intervjuerna.  Ungas syn på brott och straff genomsyras av viljan att samhället ska vara ansvarig för att skapa rätt förutsättningar samtidigt som de känner att vissa gärningsperson förtjänar att för evigt sitta inspärrade. En inre konflikt som grundar sig i den eviga frågan - är alla lika inför lagen?

No description available.

I denna uppsats utreds möjligheterna för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng utifrån dels Jareborgs kriminaliseringsprinciper, dels den grundlagsstadgade föreningsfriheten. Till hjälp för en mer nyanserad analys, redogörs det för två tidigare utredningar, som undersökt möjligheterna att införa deltagandebrott för mc-gäng och terroristorganisationer. För en godtagbar kriminalisering krävs det att tidigare åtgärder vidtagits enligt principen ultima ratio. Gärningen måste även vara tydligt och precist definierad att gemene man kan förutse vad som är straffbart och inte. Till sist måste kriminaliseringen förväntas ha en sådan effekt att det anses vara nödvändigt i förhållande till den inskränkning åtgärden innebär.  Av uppsatsen går att konstatera att det krävs långsiktiga åtgärder för att bekämpa gängkriminaliteten. I dagsläget står både Jareborgs kriminaliseringsprinciper och den grundlagsstadgade föreningsfriheten i vägen för en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng. Ett införande av ett deltagandebrott skulle således inte garantera önskvärd effekt utan riskera att endast bli ett slag i luften.