Samhället i stort liksom skolan påverkas av den snabba digitaliseringen. Den digitala tekniken skapar nya pedagogiska möjligheter och utmaningar. Digitaliseringen förändrar lärandet i skolan både för elever och personal, både hur vi samtalar och söker lärdom. Vi ser en lärarroll i förändring. Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar lärare, speciallärare och specialpedagoger på lågstadiet har kring digitala verktyg i matematik. Vi har genomfört tio intervjuer med lärare, speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visar att det finns både positiva aspekter som att de digitala verktygen underlättar för inkludering, att elevernas motivation ökar eller att det är lättare att åskådliggöra undervisningsstoff liksom negativa aspekter som att det gör eleverna mer isolerade, det blir mindre tid till gemensamma diskussioner och mer tid som får läggas på att lösa tekniska problem. Slutsatsen blir ändå att de digitala verktygen, beroende på hur de används, kan gynna interaktion med artefakten eller andra människor via olika nätverk eller diskussioner vilket är viktigt för lärandet enligt den sociokulturella teorin. Det handlar dock mycket om att läraren får en förändrad roll och att lärarna behöver få fortbildning kring hur de kan använda sig av verktygen på bästa sätt.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur fritidslärare resonerar kring användningen av digitala verktyg i fritidshemmet. För att undersöka detta har sex fritidslärare intervjuats där de delar med sig av deras syn på användningen av digitala verktyg, hur de använder dem i verksamheten, vad de ser för möjligheter och utmaningar. Det insamlande materialet analyserades med hänsyn till SAMR-modellen. Resultatet visar att fritidslärarna har inkluderat digitala verktyg i fritidshemmets verksamhet men de uttrycker ett behov av vidareutbildning i digital kompetens. Fritidslärarna menar att de alltid försöker ha ett syfte med användningen av digitala verktyg utifrån läroplanens mål men att det försvåras då fritidslärarna saknar tid för planering samt möjlighet till kompetensutveckling för att utveckla arbetet med digitala verktyg i fritidshemmet.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur fyra musiklärare i grundskolan arbetar med digitala verktyg i musikundervisning. Syftet är även att undersöka vilka digitala verktyg som används i musikundervisningen samt hur mycket tid musiklärare avsätter för arbetet med digitala verktyg. Undersökning genomfördes med hjälp av semistruktuerade intervjuer som metod. Som teoretiskt ramverk användes didaktikens frågor och musikdidaktik. Resultatet påvisar att samtliga lärare som intervjuades arbetar med digitala verktyg i någon form i sin undervisning. Det som skiljer sig är hur undervisningen sker, vilka digitala verktyg som används och på vilket sätt, samt hur mycket tid lärarna avsätter för arbetet med digitala verktyg i musikundervisning.

Bakgrunden i denna studie tar avstamp i den sociokulturella teorins tankar om hur barn lär i samspel med andra, de digitala verktygens betydelse i arbetet och grunder för vad som stimulerar barns språkutveckling. Denna teori valde vi då vår empiri tydligt visade att de yrkesaktiva pedagogerna utgick från detta. Syftet och våra frågeställningar grundade sig i ett eget intresse för digitala verktyg och språkutveckling där vi ville undersöka närmare hur de digitala verktygen kan stärka barns språkutveckling. Vi valde att använda oss av intervju som metod i denna studie då det skulle ge oss information om ämnet utifrån praktiska och verkliga erfarenheter från yrkesverksamma pedagoger. Litteraturen och forskningen vi tagit del av är både studentlitteratur och vetenskapliga artiklar. Resultatet visar på att barns språkutveckling kan främjas genom ett språkstärkande arbetar med digitala hjälpmedel. Detta utifrån att pedagogen planerar för ett lärande och att verktygen används i specifika syften som följer läroplanens mål och att de genomförs i samspel mellan barn och närvarande pedagoger. Det visar sig också utifrån våra informanters svar att det finns oändliga möjligheter med de digitala verktygen och att med hjälp av pedagogens kreativitet kan arbetet planeras på många olika sätt.

Att använda sig av digitala verktyg är idag en självklar del av livet för de allra flesta människor. Digitala verktyg är en viktig del inom matematikundervisningen och har möjlighet att göra lärprocessen mer motiverande och lustfylld. Att använda sig av digitala verktyg öppnar också upp för nya sätt för lärare att differentiera sin undervisning. Syftet med den här studien var att ta reda på hur lärare differentierar matematikundervisningen med hjälp av digitala verktyg samt att se hur tillgängligheten av digitala verktyg ser ut för ett antal lärare inom kommunala skolor årskurserna 1-3. Den empiri som undersökningen bygger på har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med lärare från både Uppsala och Stockholm. Den teori som empirin har analyserats utifrån utgörs av ett sociokulturellt perspektiv samt forskning som gjorts kring artefakter, mediering, digitala verktyg och differentiering. Resultaten av undersökningen har visat att det råder en dominerande bild av att lärarna upplever att de jobbar med en differentierad undervisning och att de flesta har de digitala verktyg som behövs. Det har dock visat sig att lärarnas bild av begreppet differentiering och vad forskning menar att differentiering är, inte är samma sak i de flesta fallen. Genom att knyta resultaten av analysen med den tidigare forskningen inom området belyser vi skillnaden mellan att kalla sin undervisning differentierad och att faktiskt bedriva en differentierad undervisning.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på hur omställningen från undervisning i skolan till digital distansundervisning har sett ut och sedan applicera det på SO-ämnet. Detta kommer göras genom att se hur lärare utformar undervisningen, vad den digitala kompetensen har för betydelse, vad det finns positiv och negativt med distansundervisning och hur de sociala aspekterna påverkat elever. Genom olika databaser har vi funnit vetenskapliga texter från flera olika länder. Forskning vi har funnit har lyft fram flera olika aspekter lärare bör ha i åtanke vid distansundervisning samt hur viktig kommunikation är för lärande. Det vi har kommit fram till visar att omställningen har varit väldigt lik runt om i världen men dålig digital infrastruktur, bristande kommunikation och social deprivation har påverkat lärandet negativt. I vår framtida profession tar vi med oss detta då det kan bli aktuellt med digital distansundervisning då pandemier kan återkomma.

I uppsatsen presenteras en kvalitativ intervjustudie där syftet är att undersöka hur fem mellanstadielärare upplever att digitala verktyg påverkar elevernas skrivutveckling och vilka utmaningar lärarna upplever med användandet av digitala hjälpmedel i sin svenskundervisning samt hur de arbetar med dessa utmaningar. Vårt samhälle digitaliseras i allt större utsträckning och ingen bransch lämnas utanför denna förändring. Detta påverkar våra elever och vi kan inte längre tala om att tekniken är ny, vi måste förbereda våra elever för ett alltmer digitaliserat samhälle och allt vad det innebär. Lärarens roll i detta diskuteras och det är grunden för uppsatsens problemformulering. Det insamlade materialet består av fem inspelade semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av ett sociokulturellt- och relationellt perspektiv. Resultatet som framkom i studien visar på att lärarna upplever liknande utmaningar, men att deras förhållningssätt kring digitala verktyg i svenskundervisningen varierar. Det som kunde utläsas av den insamlade empirin som den största utmaningen i användandet av digitala verktyg var lärarnas digitala kompetens. Detta påverkade i hög grad hur de förhåller sig och arbetade med de digitala verktygen i undervisningen. Andra faktorer som spelade in i lärarnas upplevelse och arbete med digitala verktyg var bedömningssituationer, elevernas digitala kompetens samt tidsaspekten roll.

Studiens syfte är att undersöka sju tillfrågade lärares förutsättningar, gällande tillgång och kompetens, för användning av digitala verktyg i svenskundervisningen och vidare att undersöka dessa lärares användning av digitala verktyg och lärarnas inställning till digitala verktyg, utifrån hur lärarna ser på verktygens inverkan på språkinlärningen. Studien har en kvalitativ ansats med en metodkombination innehållande semistrukturerade intervjuer med sju informanter och två observationer. Resultatet visar lärares varierande förutsättningar, användning och inställning till digitala verktyg i svenskundervisningen. Studiens slutsats är att oavsett hur stor tillgång skolor har till digitala verktyg framgår det ur informanternas svar att kompetensen hos läraren är betydelsefull i arbetet med digitala verktyg. Informanterna anser även att det är viktigt att lärare använder sig av digitala verktyg, men att det samtidigt bör finnas en variation med andra arbetssätt och även att digitala verktyg används meningsfullt och att det främjar elevernas kunskapsutveckling.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta förskollärare uttrycker att de använder sig av digitala verktyg i sin undervisning, för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer fick vi fram det empiriska datamaterialet som ligger till grund för studien. Datamaterialet tematiserades genom färgkodning, vilket resulterade i tre olika teman som sedan analyserades genom den sociokulturella teorin. Resultatet visar att digitala verktyg används i skilda syften, där dokumentation är framträdande. Resultatet visar också att förskollärarna använder sig av olika appar och projektorer för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Studiens slutsats påvisar att förskollärarna värdesätter kollegialt lärande, där de interagerar med varandra för att utveckla sina egna kunskaper kring digitala verktyg och genom dessa skapa en utvecklande lärmiljö för barnen.

Dagens samhälle utvecklas i takt med den digitalisering som sker. Inom vården innebär digitaliseringen att nya digitala verktyg har implementerats och fler är sannolikt på gång. Digitala verktyg är ett hjälpmedel för sjuksköterskan i mötet med patienten och används för att kunna öka tryggheten och göra patienten mer delaktig i sin vård. Den snabba tekniska utvecklingen ställer nya krav på sjuksköterskans kompetens. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att använda digitala verktyg i omvårdnadsarbetet. Studiedesignen som användes var en litteraturöversikt och databaserna CINAHL och Primo användes för att hitta relevanta artiklar. Resultatet baseras på elva artiklar varav nio kvalitativa och två mixed method. Tre huvudteman framkom i resultatet: Fördelar med digitalisering, utmaningar med digitalisering och undervisning. En av fördelarna med digitala verktyg var att omvårdnadsarbetet effektiviserades. En av utmaningarna var att sjuksköterskorna upplevde att det fanns brister i kunskapen kring de digitala verktygen och att utbildningen var otillräcklig. Kunskapsbrist påverkade vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient negativt. För att lyckas med att implementera digitala verktyg i omvårdnadsarbetet krävdes utbildning och uppföljning. Utbildning och stöd visade sig vara en central del för att sjuksköterskan skulle kunna känna trygghet i att använda digitala verktyg i mötet med patienten. Att sjuksköterskan känner trygghet kommer i slutändan förbättra sjuksköterskans arbetsmiljö och förbättra vården för patienten.