It is the intention of this thesis to effectively describe what is known about EI systems to date. Many sources of information are used, beginning with peer reviewed journals such as Justice Quarterly, Police Quarterly, Policing: An International Journal of Police Strategies & Management, Police and Society and The American Journal of Criminal Justice. Also reports from criminal justice research affiliates will be used like the National Institute of Justice and the National Criminal Justice Reference Service. This thesis will work towards creating a comprehensive outline of the history of EI and future possibilities. With the aid of extant research, inquiries into the effectiveness of various EI systems, their shortcomings, or even best practices will be addressed. The aim is to review the existing discussion essentially paving the way for future researchers to conduct primary research studies on EI effectiveness. By accumulating, and subsequently compiling available research, the hope is to identify key arguments and perspectives on these systems and their implementation.

Samverkan är en institutionaliserad del av myndigheters dagliga arbete och lyfts fram som en central del för att kunna lösa komplexa utmaningar som myndigheterna ofta inte kan hantera på egen hand. Myndigheter som polismyndigheten och socialtjänsten präglas även av strikt sekretess som i ett flertal fall skulle kunna utmana samverkan genom att uppgifter som hade kunnat föra myndigheternas arbete framåt inom det brottsförebyggande arbetet inte får lämnas ut. Den organiserade brottligheten i Sverige har under de senaste åren ökat och har således intensifierat myndigheternas arbete för att kunna bekämpa den nedåtgående trenden. Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning sekretessen påverkar samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten för att motverka ungdomskriminaliteten. Detta genomfördes genom att utgå från socialt kapital, aktörsfokuserad perspektiv och samverkansperspektiv. Studiens genomfördes genom kvalitativa intervjuer med två representanter från polismyndigheten, tre från socialtjänsten och med två lektorer med bred kunskap kring sekretess och polisiärt arbete som undervisar på Högskolan i Borås. Samtliga intervjuer genomfördes på plats med undantag för intervjuerna med lektorerna som genomfördes via den digitala plattformen ZOOM. Resultatet visade att samverkan fungerar på ett effektivt sätt mellan myndigheterna tack vare nära och kontinuerlig kontakt. Det fanns även en stark tillit mellan myndigheterna som resulterade i att myndighetspersonalen kunde föra en mer öppen dialog med varandra än vad vi först antog. Studien visar på att även om sekretessen i sig inte är ett påtagligt hinder mellan myndigheterna så framkommer trots detta en osäkerhet och rädsla bland individerna inom myndigheterna för att dela med sig av känsliga uppgifter. Det framgår även att det kan vara problematiskt att veta vilka lagar och riktlinjer tjänstemännen ska förhålla sig till när det kommer till sekretess samt hur lagen ska tolka, Således framgick en viss kunskapsbrist när tjänstemännen tvingas förhålla sig till lagar som lämnar mycket tolkningsutrymme. / Cooperation is an institutionalized part of the authorities' daily work and is highlighted as a central part of being able to solve complex challenges that the authorities often cannot handle on their own. Authorities such as the police and social services are also characterized by strict secrecy, which in several cases could challenge cooperation by not divulging information that could have advanced the authorities' work in crime prevention. Organized crime in Sweden has increased in recent years and the authorities have thus intensified the work of the authorities in order to combat the downward trend. The purpose of this study was to investigate the extent to which secrecy affects the collaboration between the police authority and social services to counter youth crime. This was carried out by starting from social capital, an actor-focused perspective and a collaboration perspective. The study was conducted through qualitative interviews with two representatives from the police authority, three from social services and with two lecturers with broad knowledge of secrecy and police work who teach at the University of Borås. All interviews were conducted on site, with the exception of the interviews with the lecturers, which were conducted via the digital platform ZOOM. The result showed that collaboration works efficiently between the authorities thanks to close and continuous contact. There was also a strong trust between the authorities which resulted in the authority staff being able to have a more open dialogue with each other than we first assumed. The study shows that even if secrecy in itself is not a tangible obstacle between the authorities, there is nevertheless an insecurity and fear among the individuals within the authorities to share sensitive information. It also appears that it can be problematic to know which laws and guidelines the civil servants must relate to when it comes to confidentiality and how the law must be interpreted. Thus, a certain lack of knowledge emerged when the civil servants are forced to relate to laws that leave a lot of room for interpretation.

Föreliggande studie har genom nio semi-strukturerade kvalitativa intervjuer undersökt utredares, förundersökningsledares samt åklagares upplevelser och erfarenheter inom Polismyndighetens utredningsarbete, vad gäller sexuellt digitalt våld mot barn (under 18 år). Detta för att eventuellt kunna identifiera möjliga utvecklingsområden inom utredningsarbetet vad gäller att skicka oönskade nakenbilder samt att otillåtet sprida nakenbilder på någon annan. Detta då uppklaringsandelen i relation till antalet anmälningar vad gäller dessa brott kan anses vara låg. Således blev praktikers upplevelser och erfarenheter av arbetsprocessen samt om och i sådana fall hur de påverkas av att arbeta med sexuellt digitalt våld centralt. Resultatet påvisar att praktikerna lyfter flera aspekter av sitt arbete såsom bra ledarskap, utformningen av arbetsgrupper samt snabba samarbeten som välfungerande moment i utredningsarbetet. Flera utvecklingsområden framkom även där det bland annat efterfrågas klarare riktlinjer, samt mer metodstöd, kunskap och utbildning inom området för att öka effektiviteten i arbetet. Exponeringen i deltagarnas arbete med sexuellt digitalt våld mot barn, tillsammans med den stress praktikerna upplever utifrån deras arbetsbelastning, erfars bidrar till en negativ påverkan och minskad arbetskapacitet. Dock belyses att stöd och hjälp finns att tillgå som motverkar den negativa påverkan. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning inom området samt i relation till organisationsteori. / The present study has, through nine qualitative semi-structured interviews, examined investigators’, requisitors’ and prosecutors’ experiences of the police authority's investigative work regarding sexual digital violence against children (under age 18). The study aimed to identify areas of development within the investigative work regarding receiving unwanted nude images and unauthorized spreading of nude pictures of others. This because of the low crime clearance rate of reported crimes. Thus practitioners’ experience of their work process, including if and how they were affected by working with sexual digital violence, were essential. The results from the interviews highlighted several aspects of the work such as good leadership, team design, and rapid collaborations as well-functioning components. Several areas of development also emerged such as clearer guidelines, increased methodological support, increased level of knowledge, and education, to increase the work efficiency. The exposure to sexual content in the participants' work combined with the stress derived from their workload was experienced to contribute to a negative impact and reduced work capacity. However, it was highlighted that support and help was available to lessen the negative impact. The study's results were discussed based on previous research in the field and in relation to organizational theory.

Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares och polisers upplevelser och erfarenheter av samverkan mellan dessa två myndigheter vid mäns våld mot kvinnor och barn i nära relation. Metoden som användes var en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Tre socialsekreterare inom socialtjänsten samt två utredare inom polisen har intervjuats. Samverkan användes som teoretisk tolkningsram. Resultatet visade att samverkan uppfattas som mer omfattande och strukturerad när barn finns med i bilden, jämfört med våldsutsatta kvinnor utan barn och att olika arbetssätt, rutiner, sekretessbestämmelser, resursbrist och tidsbrist påverkar samverkan. Resultatet visade också att personliga relationer påverkar samverkan och att det finns kunskap och medvetenhet kring våld i nära relationer hos båda myndigheterna. Samverkan mellan socialtjänsten och polisen är nödvändig eftersom den bidrar till att hjälpa de våldsutsatta kvinnor och barn till att få det hjälp och stöd de behöver. / The purpose of this study was to investigate social workers and police investigators perceptions and experiences of cooperation between the two authorities in cases of violence against women and children by men in a close relationship. The method used was qualitative with semi-structured interviews. Three social workers in the social services and two police investigators were interviewed. Cooperation was used as a theoretical frame. The result showed that cooperation is perceived as more extensive and structured when children are involved, compared to when women without children are abused. Collaboration is affected by different work methods, procedures, rules of confidentiality, lack of resources and time. Results showed further that personal relationships affect cooperation and there is knowledge and awareness of violence in close relationships in both authorities. Cooperation between social services and the police is necessary and contributes to help abused women and children to get the support they need.

This study describes the Swedish Government's public management of the Swedish Police Authority. It also illustrates some of the Government's political promises towards the Police Authority. The reason for making this study is the situation of escalating shootings in the society and reports about a crisis in the Police Authority. Therefore is the purpose of the study to find out if there are any changes in the Government's public management of the police during the 2014-2018 term of office in relation to this situation. The method is a review of state budgets, appropriation directions, regulations, government bills and other acts which are compared with theories of public management. The results shows that the greatest change this far happened late in the term of office when the Swedish Police Authority received an increased appropriation. The Swedish Police Authority also received new government mandates with the purpose to solve specific problems within the police authority. In relation to theories of public management, the Swedish Government's management of the police focuses on the indirect types of management to reach results within the direct management of laws and regulations.

The Swedish Police Authority aims to increase diversity among employees within the authority. This is asserted in the Swedish Police Authority's own policies and action plans, which together with other internal documents are the subject of my qualitative study. The focus of this study is to look at how the use of the concept of diversity has changed within the Swedish Police Authority by using qualitative analysis of ideas and ideological context, the perspective of discursive psychology and neo-institutional theory. The aim is also to find out what is missing out in the current diversity discourse. My study reveals through an examination of a selection of The Swedish Police Authority’s document that there is a discrepancy between the external discourses on diversity and the internal norms that are to be found within the Swedish Police Authority.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att presentera den verklighetsbild Polismyndigheten förmedlar i det valda materialet och diskutera de samhälleliga påföljder diskursen kan få. För att uppnå syftet undersöker jag hur den språkliga konstruktionen av kriminella och Polismyndigheten ser ut i ett urval av material från en myndighetsgemensam broschyr från år 2019. Metoden som används för att uppnå detta är en transitivitetsanalys med fokus på den ideationella metafunktionen, vars resultat leder fram till den kritiska diskursanalys som möjliggör en djupare förståelse kring den verklighetsbild konstruktionerna i utdragen förmedlar. Resultatet av analyserna visar att Polismyndigheten konstruerar de kriminella utifrån egen uppfattning, och kategoriserar dem genom att tilldela dem attribut. Konstruktionen av Polismyndigheten är inte attributiv på det sättet, och riskerar därför inte att påverka attityder på samma sätt som konstruktionen av de kriminella. Uppsatsens övergripande slutsats är att konstruktionen av de kriminella är diskriminerande och därför potentiellt skadlig för den folkgrupp de kriminella associeras med, och att Polismyndigheten utnyttjar sina språkliga val på ett sätt som kan vara skadligt för samhället. / The overall purpose of this paper is to present the reality depicted by the Police Authority in the selected material and discuss the societal consequences this discourse may have. To fulfill the purpose, I examine the linguistic construction of criminals and the Police Authority in a selection of materials from a joint agency brochure from the year 2019. The method that’s used to achieve this is a transitivity analysis, with focus on the ideational meta function, whose results lead to the critical discourse analysis, enabling a deeper understanding of the worldview the constructions in the excerpts convey. The results of the analysis indicate that the Police Authority constructs criminals based on their own perception and categorizes them by assigning attributes. The construction of the Police Authority is not attributive in the same way and therefore does not risk influencing attitudes in the same manner as the construction of criminals. The overall conclusion of the essay is that the construction of criminals is discriminatory and therefor potentially harmful for the group of people the criminals are being associated with, and that the Police Authority utilizes their linguistic choices in a way that may be harmful to society.

所謂「罷工」，是指「多數勞工有計畫性的不履行其勞務」而言。至於「糾察線」，一般而言是指工會在進行罷工時，為了鼓勵其他受僱人支持該工會之行動，而由工會成員或參與「罷工」者，手持標語而在雇主之工作場所入口處所進行的說服行為。然而，一個可以想像、同時也是過去時常發生的問題─雇主可不可以直接請求國家主動介入，甚至進一步排除勞方所發動的各項爭議手段？若自警察權限行使的角度出發，目前學理上所存在的幾個重要的警察任務，除了傳統的「危害防止」之外，新興的「危害預防」以及備受爭議的「私權保護」，似乎都可以是警察介入勞資爭議事件的理由。除了前述思考外，若就勞資爭議事件的外觀觀之，由於爭議行為是屬於勞工集體性權利行使後的結果，因此在此一集體性外觀之下，以規範特定多數人集體意志行動的「集會遊行法」似乎就存有介入的空間。然而，若我們認為勞工的集體性權利在憲法上有其獨特的地位，而應受到特別的保障，但卻又允許充滿諸多不合理規範的「集會遊行法」恣意介入，這是否已經形成了「憲法上允許、但實定法上不允許」的矛盾結果？因此，在特定法領域內進行思考時，應同時考慮罷工背後所代表的獨特社會意義，並試著融入此一理念，不宜以該領域內的原理原理原普遍性的適用於罷工事件，而導致罷工遭到實質上架空的結果。在此一思考下，在具體的勞資爭議事件中，除了考量警察的核心任務要件外，勞動法領域內重要的原理原則，例如「團體協約自治」、「國家中立原則」、「爭議對等原則」等，也是重要的判斷因素。 首先，若我們面對的是「罷工」時，若就「危害防止」任務的角度，雖然勞工在調解不成立、且經過罷工投票程序正式取得罷工權後，將會形成外觀上可具體辨認的「危害」，但「罷工」本質上為單純的民事上債務不履行，不會對警察所欲保護的「公共安全」法益形成侵害，因此警察不得以「危害防止」為由介入；其次，若是「私權保護」任務，「罷工」雖屬純粹的私權爭執，因而落入警察之「私權保護」任務之範疇，但「罷工」所形成的危害不具有不可回復性，且因勞工主管機關在勞資爭議事件中的頻繁介入，實際上也不能滿足「輔助性」的要求，因此縱經雇主請求，警察亦不能以「私權保護」為由介入；其三，依據警察的「危害預防」任務，若罷工中的勞工若具有集會遊行的外觀時，警察可以依據警察職權行使法第9條針對在場的勞工進行資料蒐集，但其權限行使範圍不包括「不具集會遊行外觀的罷工活動」，例如工會幹部於罷工前私下進行的聯繫與討論等；其四，若有存在集會遊行外觀的罷工行動時，以罷工為目的的集會遊行雖不能與「罷工」本身畫上等號，但此類集會遊行的核心精神仍是在於強化罷工本身的效果，因此基於憲法上對於集體性同盟自由的最大保障，應認為此類集會遊行應不受集會遊行法所規範，因此警察不得以集會遊行法為由強行介入；退步言之，縱然是採取「以罷工為目的的集會遊行」應受集會遊行法所規範的見解，仍應認為該集會遊行屬於集會遊行法第8條第1項第1款之「依法令規定舉行」之例外，因此毋庸事前申請。但我們在以警察法的角度思考之餘，仍應進一步考量「爭議對等原則」及「國家中立原則」的立場，因此前述自警察法角度得出的結論應再進一步修正，亦即不應允許警察以「危害預防」任務以及「集會遊行法」為由，過度干預勞工的爭議權行使。 而警察若面對的是「糾察線」時，又應如何處理？首先，就「危害防止」任務而言，仍可以集體勞動法領域的「和平勸服說」作為警察的職權發動判斷依據；其次，在「私權保護」任務的部分，若糾察線的設置導致激烈的衝突，而使行為人因而該當特定刑法構成要件時，因已經經過刑法所保護的特定法益並非「未經刑罰或公法化」之私權，不能滿足「私權保護」任務之前提，因此警察當然不能以此為由加以介入；其三，在「危害預防」任務的部分，警察可以依據警察職權行使法第9條針對糾察線設置現場的勞工進行資料蒐集；其四，在「集會遊行法」的部分，本文採取與罷工相同的看法，亦即一個以罷工為目的的集會遊行，由於其核心精神仍是在於勞動條件的談判，基於憲法上對於集體性同盟自由的最大保障，應認為此類集會遊行應不受集會遊行法所規範，因此警察不得以集會遊行法為由強行介入。而糾察線屬於附隨於罷工的重要爭議行為，其既為同盟自由所保障的集體勞動行為之一，亦應為相同解釋，因此就此一問題應採取否定的看法。至於「爭議對等原則」及「國家中立原則」的部分，若考量個別糾察線的設置若因違反刑法而遭到警察介入時，不必然會影響其他正在進行的爭議行為，換言之，個別糾察線設置的排除不必然會導致勞方的整體抗爭力量被過度削弱，因此仍應允許警察在滿足「危害防止」及「危害預防」任務要件的同時，主動發動其職權，例如以強制力排除侵害以及事先進行資料蒐集等。

I denna kritiska studie ämnar jag undersöka hur den svenska polisen konstruerar bilden av sig själv diskursivt i rekryteringskampanjen ”En större uppgift”. Sex texter publicerade på en av polisens officiella Facebooksidor har fått stå som studieobjekt och de är framtagna genom strategisk storytelling där en enskild polisanställd beskriver något eller några betydelsefulla skeenden ur sitt yrkesliv som polis. För att besvara hur polisen konstruerar bilden av sig själv har jag genom en transitivitetsanalys och en tematisering undersökt hur de centrala sociala aktörerna konstrueras, på vilka sätt identiteter och identifikationserbjudanden kommer till uttryck samt på vilka sätt värden realiseras i och genom texterna.  Studiens resultat visar att polisen konstrueras med språkliga resurser som återses i registret för strategisk storytelling, sprunget ur en marknadsdiskurs och de politiska direktiv som präglar polismyndigheten. Berättaren som organisationsrepresentant för polisen är den centrala sociala aktör som texterna handlar om och vars perspektiv läsaren får ta del av. Berättaren konstrueras som en handlingskraftig, flexibel och strategisk person som även är empatisk med ett respektfullt bemötande gentemot sin omgivning. Hen värdesätter mångfald och jämställdhet. Polisorganisationen görs inte så explicit eller synlig i materialet, utan förekommer i låg frekvens och konstrueras snarast som något berättaren tycker eller tänker om. Ändå framkommer det i analysen att polisen som organisation står för organisatoriska värden såsom karriärmöjligheter, god arbetsmiljö och gemenskap. Kort sagt visar analysen att polisen som organisation representeras genom berättaren och måste förstås genom denna, då de språkliga konstruktionerna annars i stor utsträckning döljer organisationen, dess identitet och värden. Vidare visar analysen att värden även realiseras genom exempelvis berättelsernas poäng och värderande språkhandlingar. Allmänheten, brottsoffer och gärningsmän utgör också centrala sociala aktörer i materialet, men realiseras i förhållandevis låg utsträckning jämfört med polisen. De ges snarast en funktion som hjälpmedel för att förmedla de värden och identifikationserbjudanden som polisen står för.