I dagens skola är pedagogens uppdrag att sträva efter en skola för alla, där alla elever oavsett kunskap, bakgrund och förutsättningar ska ha samma rätt till utbildning. Därför var syftet med denna studie att få ökad kunskap om inkludering och få reda på hur pedagoger på förskolan/skolans tidigare år arbetar med detta samt vilka upplevelser och kunskaper de har om ämnet. I en inkluderande verksamhet är skolan anpassad till alla barn/elever oavsett förutsättningar. Vår studie riktade sig mot elever i behov av särskilt stöd i allmänhet och ingen speciell diagnos eller särskilt behov. För att få svar på våra frågeställningar som var hur pedagoger upplever och arbetar med inkludering utefter styrdokumenten, samt om förskollärare/lärare arbetar på samma sätt, genomförde vi fyra kvalitativa intervjuer. De utvalda i intervjuerna var två förskollärare och två lärare med erfarenheter av elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visade att pedagogerna till stor del är positiva till inkludering, men är dock något kritiska och ansåg att mer resurser behövs. Det gemensamma hos samtliga pedagoger var att de strävar efter att få alla elever att känna sig lika mycket värda, samt att de försöker anpassa undervisningen till alla elevers behov oavsett förutsättningar.

Syftet med denna studie är att belysa pedagogers uppfattningar om arbetet mot en inkluderande skola. Undersökningen kommer att behandla hur lärare och pedagoger uppfattar möjligheter och svårigheter med en inkluderande skola. Studien redogör för aktuell forskning kring begreppet inkludering. Även ett historiskt perspektiv på den inkluderande skolan presenteras. Genom semistrukturerade intervjuer vill vi se pedagogers uppfattningar om arbetet mot en inkluderande skola. Pedagogerna vi har intervjuat arbetar alla i grundskolan. I resultatet ser informanterna positivt på att arbeta inkluderande men för att ett inkluderande arbetssätt skall fungera krävs det att de rätta förutsättningarna finns. När informanterna pratar om inkludering är de tydliga med att alla elever skall vara med.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken kunskap som krävs för att undervisa barn med autism i ämnet Idrott och Hälsa, samt vad läraren kan göra för att underlätta att dessa barn blir delaktiga och integrerade i grundskolan. De didaktiska frågorna hur, vad och varför står i fokus, arbetet kommer också att beröra hur barn med autism kan bedömas i grundskolan. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Intervjuer med sju lärare i ämnet Idrott och Hälsa, som alla har erfarenhet av att undervisa barn med autism, utgör grunden för vårt arbete. Alla intervjuade lärare har påpekat att vid undervisning av barn med autism i ämnet Idrott och Hälsa är det viktigt att vara tydlig och strukturerad. För att dessa barn ska få så bra skolgång som möjligt har det framkommit att det krävs en förståelse och kunskap om funktionshindret hos läraren. Det ligger i funktionshindrets natur att ha brister i den sociala förmågan, det är därför lärarens uppgift att vara extra uppmärksam i grupp- och samarbetsövningar. De intervjuade lärarna i Idrott och Hälsa är positiva till integrering av barn med autism i grundskolan, men många poängterar vikten av små grupper. Vid bedömningen av barn med autism tar alla intervjuade hänsyn till funktionshindret och menar att bedömningen ska utgå från individens förutsättningar. De slutsatser vi kan dra är således att undervisningen av barn med autism ska innehålla korta och tydliga instruktioner samt att lektionsinnehållet bör visas med hjälp av ett schema. I de fall där barn med autism är integrerade så måste läraren i Idrott och Hälsa kunna anpassa undervisningen till varje barns nivå. Läraren behöver inte ha speciella övningar för barn med autism, utan barnen kan delta i alla övningar så länge övningarna anpassas efter deras förutsättningar. Vi kan också dra slutsatsen att barn med autism trivs i mindre grupper. Lärare i ämnet Idrott och Hälsa ska ta hänsyn till funktionshindret vid bedömning och betygsättning. Det är vår uppgift som lärare att försöka ge barn med autism en bra skolgång!

Denna uppsats belyser ur ett lärarperspektiv hur idrottslärare bemöter elever med olika kulturell bakgrund. Syftet med arbetet var att få en uppfattning om elever, med hänsyn till om de har svensk kulturbakgrund respektive annan kulturell bakgrund än svensk, blir bemötta olika av idrottslärare på idrottslektionerna i en skola för alla. Undersökningen grundar sig på 12 observerade idrottslektioner och fem kvalitativa intervjuer med sex idrottslärare, varav två med svensk kulturell bakgrund och fyra med annan kulturbakgrund än svensk. I litteraturen står det att det idag ställs andra krav på skolan än tidigare då inflyttningen av människor med olika kulturell bakgrund ökar och att samtliga som arbetar inom skolans värld måste sätta sig in i vad en kulturell mångfald innebär. Detta medför att det blir en utmaning för personalen eftersom de ska skapa förutsättningar för alla elever att få en bra och kunskapsfylld skolgång i en skola för alla. Observationerna visar att den kulturella bakgrunden har betydelse i idrottslärarnas bemötande av eleverna men ser vi till resultatet av intervjuerna blir svaret ett annat. Det som där avgör idrottslärarnas bemötande är personligheten hos eleverna och deras attityd.

The purpose with this essay is to illustrate what divides and unites three educationalists approach on “children in need of special support” within the first years of school. Three educationalists with significant positions within the school system have been chosen for interviews. On basis of the results of the interviews three themes has been selected and divided into the conceptions; “children in need of special support”, “resource” and “a school for everyone”. The approach has then been compared with a selection of documents with guidelines, the curriculum and the Swedish law regarding school. Further on the aim with the essay also is to get an insight in the educational program to prepare and try to understand what is demanded of an educationalist.

Syftet med denna studie är att undersöka skollag 1985:1100 och 2010:800 ur ett idémässigt perspektiv för att redogöra för förändringar av begreppet likvärdig utbildning som skett i skollag 2010:800. För att uppnå syftet söker studien svara på vilka bestämmelser som finns i de båda lagarna som kan ge möjlighet till likvärdig utbildning samt om begreppet likvärdig utbildning förändrats i skollag 2010:800 jämfört med skollag 1985:800. Studien baseras på en idéanalys av skollag 1985:1100 och skollag 2010:800 utifrån fyra dimensioner. Studiens resultat visar att förändring skett av begreppet likvärdig utbildning genom att mer fokus ligger på individens enskilda behov. För att uppnå likvärdig utbildning krävs i skollag 2010:800 att utbildningen utformas olika. Förändringar av begreppet likvärdig utbildning kan även ses i skollag 2010:800 då denna mer fokuserar på tillsyn och kvalitetsgranskning, ansvarsfördelning samt kvalitetsarbete.

<p>Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken kunskap som krävs för att undervisa barn med autism i ämnet Idrott och Hälsa, samt vad läraren kan göra för att underlätta att dessa barn blir delaktiga och integrerade i grundskolan. De didaktiska frågorna hur, vad och varför står i fokus, arbetet kommer också att beröra hur barn med autism kan bedömas i grundskolan. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Intervjuer med sju lärare i ämnet Idrott och Hälsa, som alla har erfarenhet av att undervisa barn med autism, utgör grunden för vårt arbete.</p><p>Alla intervjuade lärare har påpekat att vid undervisning av barn med autism i ämnet Idrott och Hälsa är det viktigt att vara tydlig och strukturerad. För att dessa barn ska få så bra skolgång som möjligt har det framkommit att det krävs en förståelse och kunskap om funktionshindret hos läraren. Det ligger i funktionshindrets natur att ha brister i den sociala förmågan, det är därför lärarens uppgift att vara extra uppmärksam i grupp- och samarbetsövningar. De intervjuade lärarna i Idrott och Hälsa är positiva till integrering av barn med autism i grundskolan, men många poängterar vikten av små grupper. Vid bedömningen av barn med autism tar alla intervjuade hänsyn till funktionshindret och menar att bedömningen ska utgå från individens förutsättningar.</p><p>De slutsatser vi kan dra är således att undervisningen av barn med autism ska innehålla korta och tydliga instruktioner samt att lektionsinnehållet bör visas med hjälp av ett schema. I de fall där barn med autism är integrerade så måste läraren i Idrott och Hälsa kunna anpassa undervisningen till varje barns nivå. Läraren behöver inte ha speciella övningar för barn med autism, utan barnen kan delta i alla övningar så länge övningarna anpassas efter deras förutsättningar. Vi kan också dra slutsatsen att barn med autism trivs i mindre grupper. Lärare i ämnet Idrott och Hälsa ska ta hänsyn till funktionshindret vid bedömning och betygsättning. Det är vår uppgift som lärare att försöka ge barn med autism en bra skolgång!</p>

Syftet med uppsats är att studera hur fritidslärare förhåller sig till elever i behov av särskilt stöd på fritidshemmet. Med utgångspunkt i syftet har vi presenterat en forskningsbakgrund där vi lyfter elever i behov av särskilt stöd och hur de behandlats av samhället sedan 1842. Men vi redogör även för fritidshemmets framväxt och dess betydelsefulla uppdrag för elevers utveckling och lärande. Detta för att skapa en grund för den kvalitativa studie som senare genomförts med hjälp av intervjuer och ljudinspelning. Resultatet visar att fyra av våra fem respondenter upplever att informationen mellan skolan och fritidshemmet är knapphändig gällande elever i behov av särskilt stöd. I vårt resultat blir det också synligt att alla våra respondenter vill göra sitt bästa för att kunna bemöta sina elever på bästa sätt. Trots detta så är det många fritidslärare som talar om att stöttning och hjälp från specialpedagoger, samt att samarbetet mellan klasslärare och fritidslärare skiljer sig åt beroende på vilken dialog de har med varandra.

Sverige utmärker sig internationellt genom att erbjuda en särskild skolform för elever med utvecklingsstörning. Begreppet "en skola för alla" har debatterats flitigt under årens lopp och enligt en statlig utredning ska grundsärskolan och grundskolan samverka i en sammanhållen skola. Tidigare forskning kring samverkan påpekar att elevperspektivet ofta saknas eller fått en undanskymd roll. Detta arbete handlar om högstadieelever mottagna i grundsärskolan och deras upplevelser av att vara integrerad i grundskolan. Syftet med studien var, att ur ett elevperspektiv identifiera och analysera faktorer som påverkar utvecklingsarbetet mot en skola för alla. Mina frågeställningar var; Vad hindrar eller möjliggör att elever mottagna i grundsärskolan känner sig inkluderade i undervisningen tillsammans med grundskolan? Hur påverkar elevernas upplevelser speciallärarens framtida yrkesroll? Som teoretiskt analysverktyg valde jag ett sociokulturellt perspektiv bland annat för att det har en tydlig koppling till begreppet "en skola för alla". Genom en kvalitativ fallstudie med hermeneutisk ansats hoppades jag fördjupa min förståelse av det studerade fenomenet. Data producerades med hjälp av reflektionsböcker, reflektionssamtal, intervjuer och observationer. Ett narrativt förhållningssätt inspirerade mig genom hela arbetet. Resultatet visar att fenomenet är komplext och pekar på att flertalet elever i studien är relativt nöjda trots att de önskar att de vore mer socialt och pedagogiskt delaktiga i grundskolan. Faktorer som hindrar detta är framförallt den dubbla tillhörigheten och den skriftspråkliga dominansen i grundskolan samt i viss mån även gruppintegrering. Detta skapar stress och påverkar elevernas möjligheter till kommunikation och interaktion. En känsla av sammanhang bidrar till utveckling och lärande i ett sociokulturellt perspektiv liksom vår förmåga att uppfatta de sociokulturella resurser (fysiska och intellektuella artefakter) som finns eller skulle kunna finnas tillgängliga. Min slutsats är att sammanhanget är viktigt för eleverna och eleverna är viktiga för sammanhanget. Om arbetssätt och metoder ska anpassas efter dem måste de också vara en naturlig del av helheten. I ett sociokulturellt perspektiv konstituerar handlingar och praktiker varandra. Studien har bidragit till många nya insikter som kommer att vägleda mig i min framtida gärning som speciallärare vilken jag betraktar främst som ett medierande redskap.

Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i sex pedagogers upplevelser och hantering av utagerande beteende, ta reda på vilket pedagogiskt synsätt som tycks råda hos de intervjuade pedagogerna, samt undersöka möjliga orsaker till varför utagerande beteende hos elever uppkommer och utvecklas. Som arbetssätt används semistrukturerade intervjuer. Enligt föreliggande författares tolkning visade resultatet av studien att pedagogerna upplevde att en god föräldrasamverkan är viktig i arbetet med utagerande beteende hos elever. Pedagogernas perspektiv och förhållningssätt gentemot eleverna varierade. Samtliga av de fyra special- och resurspedagogerna undervisade utifrån ett relationellt perspektiv då de ansåg det viktigt att skapa långsiktiga lösningar för eleven och utgå från relationen mellan hem- och skolmiljö. De två grundskolepedagogerna undervisade istället utifrån ett kategoriskt perspektiv då de ansåg att deras brist på tid och kompetens inom det specialpedagogiska området istället medförde kortsiktiga lösningar för eleven. Dock var alla respondenter överens om att specialpedagogisk inkludering i undervisningssituationen är positivt både för eleven och för dess omgivning. Samtliga av informanterna använder sig också av olika samtalstekniker och värderingsövningar för att skapa ett lugnt klassrumsklimat. Informanterna och tidigare forskning delar en samstämd bild om att orsakerna till ett utagerande beteende kan vara många och svårbestämda, dock framkommer det att hemmiljön många gånger är en dominerande riskfaktor för uppkomsten av beteendeproblem. Definitionen av vad utagerande beteende innebär är också relativt samstämd medan emellertid forskningen visar ett betydligt bredare spektrum av uttrycket utagerande beteende. Kort kan definitionen beskrivas som ”stökigt” beteende med samarbets- och anpassningssvårigheter. Merparten av pedagogerna anser att undervisningen måste individualiseras och göras till ”en skola för alla”, men både de intervjuade pedagogerna och forskningen är relativt eniga om att praktiken ofta inte överensstämmer med teorin.