This paper has been a part of developing the serious game Kunna, a web-based game with exercises targeting children diagnosed with dyslexia. This game currently consists of five different exercises aiming to practice reading and writing without a therapist or neuropsychologist present. As Kunna can be used anywhere, tools are needed to understand each individual's capacities and difficulties. Hence, this paper aims to present how a serious game and a support vector machine were used to identify children that performed poorly in Kunna’s exercises. Though, due to the current corona pandemic, Kunna could only be tested on children not diagnosed with dyslexia. Therefore, this paper should be seen as a proof of concept. As an initial step, several variables were identified to measure the performance of dyslectic children. Secondly, the variables were implemented into Kunna and tested on 16 Spanish-speaking children. The results were analyzed to identify how poor performance could be recognized using the identified variables. As a final step, the data was divided into two groups for each exercise, of which one group contained participants who appear to perform poorly. These were participants with clearly outlying values in the number of errors and duration. Thus, to train and evaluate if a Support Vector Machine (SVM) can separate the two groups and thereby identify the participants who performed poorly. From the discussion followed that the SVM is not the most efficient choice for this aim. Instead, it is suggested that future work should consider multiclassification algorithms. / Den här uppsatsen har varit en del i utvecklingen av det seriösa spelet Kunna, ett webbaserat spel för barn diagnostiserade med dyslexi. Spelet består av fem olika övningar som syftar till att öva och utveckla barnens läs- och skrivförmåga. Då Kunna kan användas var som helst behövs verktyg för att förstå varje individs kapaciteter och svårigheter. Därför syftar den här uppsatsen till att presentera hur ett seriöst spel och stödvektormaskiner (eng. support vector machine) kan användas för att identifiera de användare som inte uppnådde prestationskraven. På grund av den uppblossande coronapandemin kunde dock Kunna enbart testas på barn som inte var diagnostiserade med dyslexi och därför bör den här uppsatsen ses som en pilotstudie. Inledningsvis identifierades flera variabler för att mäta prestandan hos barn med dyslexi. Därefter implementerades variablerna i Kunna och testades på 16 spansktalande barn där resultaten analyserades i syfte att identifiera samband kopplade till svaga prestationer. Slutligen delades deltagarnas data upp i två grupper, varav en grupp innehöll deltagare med klart högre värden i tid och antal fel. Uppdelningen gjordes för att träna och utvärdera om en stödvektormaskin kan separera de två grupperna och därav identifiera de deltagare som inte uppnådde prestationskraven. De slutliga resultaten indikerar dock att en stödvektormaskin inte är det effektivaste valet för detta ändamål. Istället föreslås att framtida arbeten bör överväga multiklassificeringsalgoritmer.

Bakgrund: Sepsis är ett allvarligt och snabbt eskalerande tillstånd som kan drabba vem som helst. Dödligheten är hög och många som överlever sepsis drabbas av livslånga komplikationer. Sepsis kan vara svårt att upptäcka på grund av diffusa symtom som kan misstas för andra sjukdomar men tidig upptäckt av sepsis är avgörande. Genom det patientnära arbetet har sjuksköterskor en stor roll i att tidigt upptäcka förändringar hospatienten som kan vara indikation på allvarlig sjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att upptäcka och vårda patienter med sepsis. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, kvantitativ ansats och mixad metod. Artiklarna är inhämtade från databaserna Medline och Cinahl. Data har analyserats i tre steg och sedan sammanställts som kategorier och subkategorier. Huvudresultat: Många sjuksköterskor hade bristande kunskaper om sepsis. Sepsis var svårt att identifiera på grund av dess komplexa symtombild och att vårda patienter med sepsis ansågs vara tids- och resurskrävande. Vid sepsisvård var bemanning, den kliniska blicken och samarbete högt värderat. Slutsats: Resultatet visar på brister i sjuksköterskors kunskaper om sepsis, samt att sjuksköterskor har en stor roll i sepsisvården. Sjuksköterskornas erfarenheter av att upptäcka och vårda patienter med sepsis visar att det är en komplex process vilket bottnar i många olika, påverkbara och icke-påverkbara, faktorer. Sjuksköterskorna understryker ett behov av stöttning, resurser, kunskap och gott samarbete för att kunna ge patienter med sepsis den bästa möjliga vården. / Background: Sepsis is a serious and rapidly escalating condition that can affect anyone. Mortality is high and many who survive sepsis suffer lifelong complications. Sepsis can be difficult to detect due to diffuse symptoms that can be mistaken for other diseases but early detection of sepsis is crucial. Through their close patient care, nurses have a major role in early detecting changes in the patient that may be an indication of serious illness. Aim: To describe nurses experiences of identifying and caring for patients with sepsis. Method: A descriptive literature review based on 12 articles with both qualitative approach, quantitative approach and mixed method. Articles were collected from the databases Medline and Cinahl. The data has been analyzed in three steps and then compiled as categories and subcategories. Result: Many nurses had a lack of knowledge about sepsis. Sepsis was difficult to identify because of its complex symptom picture and caring for patients with sepsis was considered time- and resource-consuming. In sepsis care staffing, clinical intuition and teamwork were highly valued. Conclusion: The result shows deficiencies in the nurses knowledge of sepsis and that nurses has a major role in sepsis care. The nurses' experiences of detecting and caring for patients with sepsis show that it is a complex process, which is rooted in many different, controllable and non-controllable, factors. The nurses underline the need for support, resources, knowledge and good cooperation in order to give patients with sepsis the best possible care.

No description available.

The SSL/TLS protocols over HTTPs main tasks are to encrypt communication and provide verification to the user that the website is the one it is claiming to be. With an increase in egovernment and agencies using e-services where sensitive information can travel over the Internet the need for SSL/TLS has increased and will continue to increase. This study therefore aims to provide answers to how the Swedish agencies have configured their websites in terms of SSL/TLS and why they are at their current level of security in regards to SSL/TLS. A technical survey using the tool Qualys SSL Server Test was used in order to collect the configurations. Follow up interviews with a semi-structured qualitative approach was then used to answer the second research question of what factors affect why they had their current security level. 48,77% of agencies had some sort of implementation but the majority did not use SSL/TLS. The ten most common factors which affected agencies security levels was “Projects”, “Availability”, “Attitude towards security”, “Perceived sensitivity of data”, “Consultants”, “Resources”, “Knowledge of SSL”, “Security responsibility”, “Eservice”, and “Laws or other externa influence”.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett problem som drabbar människor globalt. Sjuksköterskor är ofta de första inom vården som möter patienter med erfarenheter av våld i nära relation, att kunna identifiera dessa patienter är därför en central del i sjuksköterskans arbete.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av identifieringen av patienter utsatta för våld i nära relation.  Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på Polit och Becks niostegsmodell. Tio stycken originalartiklar analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys och kvalitet granskades med hjälp av SBU:s modell.   Resultat: Studiens resultat innefattar två kategorier: Betydelsen av ett aktivt lyssnande och att etablera en relation med patienten samt vikten av kunskap och erfarenhet. Dessa två kategorier framtogs från de fem underkategorierna.  Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskors möjlighet att identifiera patienter som är drabbade av våld i nära relation är begränsad, på grund av tids- och kunskapsbrist. Att möjliggöra tid för identifiering samt erbjuda sjuksköterskor utbildning inom ämnet skapar en miljö som bidrar till enklare identifiering, bra bemötande och god omvårdnad för patienter drabbade av våld i nära relation.

<p> This paper is concerned with developing a methodology for identifying and measuring the dimensions of community opposition to externality-generating public facilities. It critically reviews the traditional modelling approaches to public facility location. The methodology, by which the dimensions of facility impact might be established for incorporation into political decision-making models of facility location, is then proposed. The results of a pilot empirical test of this methodology, using techniques of non-metric Multidimensional Scaling for the analysis of individuals' perception's, indicate the types of dimensions which might be derived from the application of the methodology to questions concerning public facility location. </p> / Thesis / Doctor of Philosophy (PhD)

The closed neighbourhood of a vertex in a graph is the vertex together with the set of adjacent vertices. A di®erentiating-dominating set, or identifying code, is a collection of vertices whose intersection with the closed neighbour- hoods of each vertex is distinct and nonempty. A di®erentiating-dominating set in a graph serves to uniquely identify all the vertices in the graph. Chapter 1 begins with the necessary de¯nitions and background results and provides motivation for the following chapters. Chapter 1 includes a summary of the lower identi¯cation parameters, °L and °d. Chapter 2 de- ¯nes co-distinguishable graphs and determines bounds on the number of edges in graphs which are distinguishable and co-distinguishable while Chap- ter 3 describes the maximum number of vertices needed in order to identify vertices in a graph, and includes some Nordhaus-Gaddum type results for the sum and product of the di®erentiating-domination number of a graph and its complement. Chapter 4 explores criticality, in which any minor modi¯cation in the edge or vertex set of a graph causes the di®erentiating-domination number to change. Chapter 5 extends the identi¯cation parameters to allow for orientations of the graphs in question and considers the question of when adding orientation helps reduce the value of the identi¯cation parameter. We conclude with a survey of complexity results in Chapter 6 and a collection of interesting new research directions in Chapter 7. / Mathematical Sciences / PhD (Mathematics)

The aim of this study was to research how teachers describe their knowledge of gifted students and their mathematics education with these students in grades 1-3. Through qualitative interviews eight teachers has been asked how they identify gifted students, how they adjust the education and what support they would need to befriend gifted students in mathematics education. The results indicate that the teachers are aware of the presence of gifted student in mathematics. The methods to identify and adjust teaching varied between the respondents and certain approaches was more favorable than others according to previous research. Common to all the respondents, however, was the desire for additional resource and commitment from the organization to help benefit gifted talents within mathematics. The conclusion is that today ́s teachers needs more knowledge about giftedness, as well as support in order to further promote learning for gifted students within the teaching of mathematics. / Studiens syfte var att undersöka hur lärare beskriver sina kunskaper om särskilt begåvade elever och sin matematikundervisning med dessa elever i årskurs 1-3. Genom kvalitativa intervjuer har åtta verksamma lärare intervjuats om hur de identifierar särskilt begåvade elever, hur de anpassar undervisningen samt vilket stöd lärarna anser sig behöva för att undervisa särskilt begåvade elever i matematik. Resultatet visar att pedagogerna är medvetna om förekomsten av särskilt begåvade elever inom matematiken. Metoderna för att identifiera och därefter anpassa undervisningen varierade mellan respondenterna samt vissa tillvägagångssätt var mer gynnsamma än andra enligt tidigare forskning. Gemensamt för alla respondenter var dock önskan om ytterligare resurser och satsning från organisationen för att kunna hjälpa att gynna särskilt begåvade elever inom matematikundervisningen. Utifrån detta kan man dra slutsatser om att dagens lärare behöver mer kunskap kring särskild begåvning, samt stöttning för att vidare kunna främja lärandet för särskilt begåvade elever inom matematikundervisningen.

Denna fallstudie belyser gymnasieelevers arbete i små grupper med ett problem kopplat till derivata och syftar till att belysa faktorer som gynnar eller hindrar individernas deltagande i och utveckling av den matematiska kommunikationen i klassrummet. Studien har sin teoretiska förankring i Anna Sfards kommognitiva ramverk, där lärande i matematik ses som deltagande i en matematisk diskurs. Under mer än ett årtionde har larmrapporter om svenska elevers bristande kunskaper i matematik avlöst varandra. Forskningsrapporter pekar på olika faktorer bakom denna sjunkande kunskapsutveckling. Den rådande undervisningskulturen, där eleverna i hög grad arbetar individuellt med uppgifter ur läroboken, ses som en förklaring till de försämrade resultaten, och att undervisningen inte ger eleverna möjlighet att utveckla samtliga föreskrivna förmågor i ämnet. För att uppnå detta betonar både forskningsfältet och den nya läroplanen från 2011 vikten av att eleverna kommunicerar i matematik. I detta perspektiv finns ett behov av att belysa skillnader i elevernas deltagande i kommunikationen om matematik, inte minst i samband med lärande i smågrupper, och hur detta antas påverka elevernas förutsättningar till lärande. Studiens fokus är riktat mot deltagarnas olika bidrag till gruppens matematiska diskurs, det vill säga då eleverna kommunicerar om matematiska objekt eller processer, och hur dessa påverkar elevernas förutsättningar och deltagande i kommunikationen. Fokus är också riktat mot den kommunikation som handlar om deltagarna i gruppen, vad eleverna gör och hur de värderar varandras sätt att delta i den matematiska diskursen i klassrummet. Denna kommunikation, benämns i ramverket för subjektifiering och antas vara sammankopplad med individens lärande i matematik. Datainsamlingsmetoder som använts är intervjuer, audio- och videoinspelningar och användning av audiovisuella pennor för att sammanföra verbal och skriftlig kommunikation. Diskursen ses som den naturliga analysenheten. I analysens första steg studerades den matematiska diskursen avseende skillnader i innehållet i deltagarnas yttranden. I ett andra analyssteg fokuserades på interaktionsflödet i gruppen för att förstå mer av skillnader i varje elevs deltagande och bidrag till kommunikation. Studiens resultat visar på stora skillnader avseende deltagande och innehåll i elevernas kommunikation, både på grupp- och individnivå. Elevernas utveckling av den matematiska diskursen gynnas av användningen av flera olika mediatorer för att representera de matematiska objekten. När eleverna erbjuds kopplingar till en tidigare erövrad diskurs, leder det till diskursiva framflyttningar. Eleverna visar sig vidare ha stora svårigheter att tolka och använda det formella matematiska symbolspråket som stöd för matematiserandet. Elevernas tolkning av likhetstecknet, olikhetstecknet och symbolen f´(x) på en processnivå skapar hinder för att utveckla den matematiska diskursen i önskvärd riktning. Den diskurs som handlar om deltagarna och deras egenskaper (identifiering) utgör ca 10 % av samtliga yttranden och är i stort sett samtliga negativa omdömen, ofta använda i syfte att utesluta eller införliva sig själva eller andra från deltagande i matematiserandet. Forskningsstudien visar på ett behov av ytterligare kunskap om hur matematiklärare på bästa sätt kan organisera arbete i smågrupper för att öka elevernas engagemang och kvaliteten på elevernas matematiserande. Studien pekar vidare på vikten av att matematiklärare belyser och varierar användningen av olika mediatorer för att representera de matematiska objekt som är föremål för lärandet. Fallstudien belyser även vikten av att bygga upp det tillåtande arbetsklimat där eleverna inte bedömer sig själva och andra, utan istället vågar ställa de frågor som innebär att de blir alltmer delaktiga i den matematiska diskursen. Ett behov framträder av ytterligare forskning riktad mot inte bara mot den bedömning som sker mellan lärare och elev, utan också mot den bedömning som pågår i klassrummet mellan eleverna, vilket kan påverka vilka roller de väljer eller tilldelas i klassrummet. Detta kan antas vara av stor vikt för hur eleverna kommunicerar om matematik med andra deltagare i klassrummet, vilket också kan antas påverka lärandet. / This case study takes its focus on upper secondary school students’ work in small groups with a problem related to the derivative. The analysis aims to identify factors that promote or hinder an individual’s participation in and development of the mathematical communication in the classroom. The theoretical basis of the study is Anna Sfard’s commognitive framework, where learning mathematics is seen as participating in a mathematical discourse. For more than a decade, reports about Swedish students’ decreasing levels of school mathematical knowledge have been put forward. Research points to various factors behind this development. The prevailing educational culture, where students largely work individually from the textbook, is seen as one explanation for the deterioration in the results, and that teaching does not give students the opportunity to develop all the required competencies in the curriculum. To achieve this, both research and the new Swedish curriculum from 2011 emphasize the importance of student communication in mathematics. In this perspective, there is a need to highlight the differences in student participation in the communication of mathematics in the classroom, particularly in the context of small group learning, and how this is assumed to influence students’ opportunities for learning. The focus of the research is directed towards the participants’ contributions to the group’s mathematical discourse, i.e. when they communicate about mathematical objects or processes, and how these affect students’ opportunities and participation in the communication. Focus is also directed to the communication that involves participants in the group, what the students are doing and how they evaluate each other’s way to participate in the mathematical discourse in the classroom. This type of communication is in the framework referred to as subjectifying, and is assumed to affect the individual’s mathematical learning. Data collection methods used are interviews, audio and video recordings, as well as “smart pens” to combine verbal and written communication. In the first step of the analysis, the mathematical discourse was studied regarding differences in the content of the participants’ utterances. The second step of analysis focused on the interaction flow of the group to understand more of the differences in each student’s participation and contribution to the communication. The results point to big differences regarding participation and content in student communication, both at group level and individual level. The development of students’ mathematical discourse benefits from the use of multiple mediators to represent the mathematical objects. When connections to a previously acquired discourse are offered, this leads to discursive advancements. Students were observed to have difficulties to interpret and use the formal mathematical symbolic language that would support their mathematizing. Students’ interpretation of the equality sign, the sign for inequality, and the symbol f´(x) on a process level, create obstacles to developing the mathematical discourse in the desired direction. The discourse about the participants and their own traits  (identification) constitutes about 10% of all utterances and are almost all negative reviews, frequently used in order to exclude or incorporate themselves or others from participating in the mathematizing activity. This research study points to a need for more knowledge about how mathematics teachers can best organize work in small groups to increase student engagement and the quality of their mathematizing. The study also indicates the importance of mathematics teachers highlighting and varying the use of different mediators to represent the mathematical objects to learn. The case study also highlights the importance of building up a permissive environment in which students do not evaluate themselves and others, but instead dare to ask questions that will make them increasingly involved in the mathematical discourse. A need emerges for further research not only on the assessment between teacher and student, but also on the assessment that goes on in the classroom between the students, which can affect what roles they take or are assigned to in the classroom. This can be assumed to be of great importance to the way students communicate about mathematics with other students in the classroom, which is also likely to influence learning.

J'ai étudié trois problèmes d'optimisation dans les graphes et les jeux combinatoires.Tout d'abord, les codes identifiants dans les graphes où les sommets font faces à des failles: les codes cherchent à repérer les failles pour les réparer. On s'est intéressé aux codes identifiants dans les graphes circulants en utilisant des plongements de ces graphes dans des grilles infinies.Ensuite, j'ai étudié le jeu de marquage de sommets et le jeu de coloration d'arêtes: ici deux joueurs se font face, le premier cherche à construire une coloration correcte (ou un marquage correct) et le deuxième cherche à l'en empêcher. Pour le jeu de marquage on s'est intéressé aux changements de stratégie gagnante lorsqu'on modifie le graphe. Pour le jeu de coloration d'arêtes on a donné une stratégie gagnante pour le premier joueur pourvu que le graphe considéré admette une certaine décomposition sur les arêtes. On améliore notamment des résultats sur les graphes planaires.Enfin j'ai étudié les jeux à tas purement de casse: deux joueurs à tour de rôle prennent un tas et le cassent en un certain nombre de tas non vides. On s'intéresse aux stratégies gagnantes lorsque les joueurs jouent sur un unique tas contenant n jetons. Ces jeux de pure casse semblent, à l'oeil nu, être réguliers. On a montré que c'est effectivement le cas pour certains et on a donné un test qui permet de déterminer la régularité cas par cas. Un seul cas ne semble pas correspondre à cette régularité: son comportement reste un mystère.En conclusion, je me suis intéressé à trois problèmes bilatéraux qui utilisent différentes méthodes et qui remplissent des propos différents dans le domaine de la combinatoire / I studied three optimization problems on graphs and combinatorial games.First, identifying codes were studied : vertices couteract faults. Identifying codes help locate the fault to repare it. We focused on circulant graphs by embedding them on infinite grids.Then, the marking and the coloring games were studied : two player games were one player wants to build something (a proper coloration or a proper marking) and the other wants to prevent the first player from doing so. For the marking game we studied the evolution of the strategy when modifying the graph. For the coloring game we defined a new edge-wise decomposition of graphs and we defined a new strategy on this decomposition that improves known results on planar graphs.In the end, I studied pure breaking games : two players take turns to break a heap of tokens in a given number of non-empty heaps. We focused on winning strategies for the game starting with a unique heap on n tokens. These games seem, on first sight, to be all regular : we showed this is the case for some of them and we gave a test to study one game at a time. Only one of these games does not seem to be regular, its behavior remains a mystery.To sum up, I studied three bilateral problems that use different methods and have different purposes in combinatorics