Bakgrund: En god kommunikation mellan patient och sjuksköterska är betydelsefullt för patientsäkerheten, patientens välbefinnande och hälsa. År 2019 drabbades cirka 25 700 personer av en stroke i Sverige. Efter en stroke är det cirka 40 % som drabbas av afasi, vilket innebär en del eller helt nedsatt språkförmåga. Att drabbas av afasi påverkar patientens förmåga att kommunicera, vilket kan göra det svårt för sjuksköterskan att ta del av patientens berättelse såväl som önskemål, behov och vilja. För att kunna ge bästa möjliga omvårdnad och förutsättningar för att främja hälsa och lindra lidande, är det av betydelse att sjuksköterskan har en förståelse för hur strokepatienter upplever kommunikation vid afasi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna (18+) strokepatienters upplevelser av att kommunicera vid afasi. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med induktiv ansats, där nio artiklar med kvalitativ design inkluderades. Analysprocessen genomfördes med inspiration från Fribergs (2017a) analysmodell vid en litteraturöversikt. Resultat: Analysen av de nio vetenskapliga artiklarna resulterade i fem kategorier; Känslomässig påverkan av att kommunicera, Upplevelser av identitet och roller, Upplevelser av stöd, Upplevelser av delaktighet med hjälp av kommunikationsstrategier, Upplevelser av omgivningens påverkan. Slutsats: Att drabbas av afasi efter en stroke medförde en omfattande känslomässig påverkan på grund av den bristfälliga kommunikativa funktionen. Det påverkade även patienternas identitet och de roller som livet gestaltat. Stöd från familj, vänner och sjuksköterskor var betydelsefullt för individernas välbefinnande och livskvalitet. Vid kommunikation upplevde patienterna att omgivningen var avgörande för en gynnsam kommunikation. De flesta patienterna upplevde ökad delaktighet i daglig kommunikation och beslutstagande genom användning av kommunikationsstrategier. Genom att tillämpa kommunikationsstrategier kan sjuksköterskan ta del av patientens berättelse och subjektiva upplevelser för att utforma en god omvårdnad. Till följd av att sjuksköterskor får ökad kunskap om patienternas upplevelser, kan det medföra stöd i omvårdnaden för sjuksköterskan och främjat välbefinnande för patienten.

Introduktion/bakgrund: Personer som drabbas av afasi efter stroke upplever individuella svårigheter. Symtom på afasi delas in i fyra områden utifrån funktionsnedsättning: verbalt uttryck, hörsel, läsförståelse och skrift. Sjuksköterskans kompetens inom kommunikation har en central betydelse då en fungerande kommunikation har en viktig roll utifrån en personcentrerad vård. Det är viktigt att sjuksköterskan utför vården i samspel med patienten, ger utrymme för förståelse samt förmedlar information som förstås av patienten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vad som främjar sjuksköterskans kommunikation med patienter som drabbats av afasi efter stroke. Metod: En litteraturstudie utförd metodiskt enligt Polit & Becks (2017) nio steg. Databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo användes utifrån syftet. Resultatet som sammanställdes baserades på nio artiklar. Fyra kvalitativa, två kvantitativa och tre med mixad metod. Resultat: Vad som främjar sjuksköterskans kommunikation är: utbildning och erfarenhet, verbala och icke-verbala kommunikationsmetoder och visuella kommunikationsstöd. Slutsats: Det finns möjligheter att främja sjuksköterskans kommunikation med patienter som drabbats av afasi efter en stroke. Utbildning, erfarenhet och användning av kommunikationsmetoder samt kommunikationsstöd har stor påverkan på kommunikationen i sjuksköterskans arbete.

No description available.

Bakgrund: Att vara närstående till en person med afasi innebär ofta stora konsekvenser då livet förändras och det är viktigt att de närstående inte glöms bort. Afasi kan uppkomma till följd av en stroke och påverka förmågan att tala, läsa och skriva. Antalet som drabbas av afasi till följd av en stroke blir fler och fler då alltfler överlever en stroke vilket också gör att fler människor kommer bli närstående till en individ med afasi. Genom att vara närstående till en individ med afasi ökar ofta behovet av stöd för den närstående. För närstående kan det vara viktigt att förstå deras känslor och att de ses som egna individer. För att kunna utöva personcentrerad omvårdnad behöver sjuksköterskan ha en tydlig bild av vad personen värderar i sitt liv och hur personen förstår och tar till sig information om vad som händer dem.  Syfte: Beskriva upplevelser av att vara närstående till en person som drabbats av afasi till följd av en stroke. Metod: En litteraturöversikt med utgångspunkt från nio kvalitativa studier. Analysprocessen har sin grund i Fribergs beskrivning av de fem stegen i analysprocessen.   Resultat: Resultatet visade på ett övergripande tema som var Att befinna sig i en livsförändring. Temat var återkommande i de följande kategorierna; Att vara den som får ta ansvar, Frustration att inte ha det som innan, Att stå ensam och Att hantera och att acceptera. Till kategorierna framkom det också subkategorier.  Slutsats: I resultatet framkom det att den närstående fick ta på sig en ny roll vad det gäller nya ansvarsområden i hushållet men också relaterat till att vårda individen med afasi. Det framkom även att de närstående inte längre kunde prioritera sig själva vilket kunde leda till en del hälsorelaterade förändringar. Förändringarna bidrog till upplevelser av ökad oro, stress, irritation och frustration. Genom att bistå de närstående med stöd och uppmärksamma deras behov skulle det kunna underlätta för närstående att hantera den förändrade tillvaron.

I Sverige drabbas cirka 25 000 personer av stroke varje år. En tredjedel av dessa får språkdefekten afasi som följd, varav 60 procent återhämtar sig ofullständigt. Afasin skapar stora psykosociala konsekvenser för patienten. Vårdpersonal behöver därför ett brett tillvägagångssätt för att kommunicera med patienten, visa respekt, omtanke samt lyssna för att kunna främja hälsa och lindra lidande. Huvudfynd som framkom var att den icke-verbala kommunikationen skapade grunden för en god vårdrelation, även vårdpersonalens engagemang och attityd. Anhöriga ansågs av vårdpersonalen både kunna ha en stödjande och hindrande inverkan på vårdrelationen. Det krävs en medvetenhet om hur vårdpersonal i sitt arbete både kan stärka och stjälpa vårdrelationen. Detta resultat kan underlätta vårdrelationen med en patient med afasi, både för sjuksköterskor och annan vårdpersonal.

No description available.

Aphasia is a disease that brings on disability.The purpose of the study is to describe the daily life when afflicted with aphasia and gain a deeper understanding of persons with aphasia in working ages. The study was made with a qualitative approach with a combination of data sources; literature, internet lectures, live lectures, interviews with personnel in medical and educational services and three persons with aphasia.More research in aphasiology is welcome. This may be aimed at developing knowledge about the importance of communication, of active participation in the social environment, and the achievement of improved attitudes towards people with disabilities.The study should give rehabilitation actors and close relations knowledge and support in their action when they meet people with aphasia.

Bakgrund: Afasi är en funktionsnedsättning som innebär en nedsatt språkförmåga. Stroke är den vanligaste bakomliggande orsaken. Afasi innebär en stor påverkan på livet för den drabbade och hens anhöriga. Anhöriga tar ofta på sig ett stort stödjande ansvar och riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att leva med en person med afasi. Metod: I denna litteraturstudie ingår både kvalitativa och kvantitativa data. Åtta vetenskapliga artiklar från två databaser sammanställdes genom en integrerad analys. Resultat: Den integrerade analysen resulterade i fem kategorier. 1) ”Anhörigas behov av stöd” framhöll att anhöriga upplever ett behov av information och känslomässigt/psykologiskt stöd samt att upplevelsen av bristande stöd förekom. 2) ”En total förändring i anhörigas liv” belyste upplevelser av att afasin har påverkat anhörigas relationer och vardag. 3) ”Förlust av det som var innan” framhöll upplevelser av att ha förlorat stora delar av kommunikationen med personen med afasi samt att anhörigas hälsa försämrats. 4) ”Strategier hjälper anhöriga” belyste att anhöriga upplevde sig ha hjälp av strategier för att underlätta i livet. 5) ”Hopp om framtiden” framhöll att upplevelsen av hopp kunde infinna sig om personen med afasi gjorde framsteg samt genom ett bra bemötande från vårdpersonal. Slutsats: Att vara anhörig till en person med afasi innebär ofta stora påfrestningar och risken för ohälsa är stor. Som sjuksköterska kan ett förhållningssätt utifrån familjefokuserad omvårdnad hjälpa till att stödja anhöriga. Denna studie kan bidra med förståelse för anhörigas situation, men ytterligare forskning, förslagsvis kvalitativa intervjuer, är väsentligt för att fördjupa förståelsen.

Bakgrund: Afasi innebär att den drabbade får svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift relaterat till hjärnskada. Afasi uppstår vanligtvis genom en skada i den vänstra hjärnhalvan som är dominant för språklig funktion. Den språkliga funktionen är lokaliserad i två olika strukturer, Brocas area samt Wernickes area. Förutom stroke kan afasi även uppkomma på grund av tumörer, infektioner i hjärnan, demenssjukdomar och hjärnskador orsakade av trauma. De kommunikationssvårigheter som drabbar patienten kan leda till känsla av meningslöshet och frustration. Därför är det viktigt att som sjuksköterska ha ett bra samspel med patienten, där kommunikation utgör en viktig omvårdnadsaspekt för patientens rätt till god vård. Ett bra samspel, kommunikation och bemötande kan leda till att patienten upplever känsla av sammanhang. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors kommunikation med afasidrabbade patienter.  Metod: En integrerad litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Artiklarna har inhämtats från databaserna PubMed och Cinahl.  Resultat: Analysen gav upphov till ett resultat bestående av tre huvudkategorier samt sju underkategorier. De tre huvudkategorierna var: Samtalets utformning, Samtalsmiljö och kunskap samt Utbildning om kommunikation vid afasi. De sju underkategorierna bestod av: Kommunikationsplan, Kommunikationsstrategier, Verbal kommunikation och fonetik, Kroppsspråk och icke-verbal kommunikation, Kommunikativa hjälpmedel Stress och Den fysiska miljön. Slutsats: Idag finns mycket forskning kring afasi, men väldigt lite om de kommunikationsstrategier som har betydelse för ett fungerande samspel mellan sjuksköterska och patient. Framtida forskning bör fokusera på att öka kunskapsnivån inom kommunikationsstrategier.

Kommunikationspartnerträning (KPT) är en intervention vid afasi som erbjuds närstående till personer med afasi. Interventionen involverar träning med logoped där den närstående lär sig strategier för att kunna kommunicera med personen med afasi på bästa möjliga sätt. Det finns begränsat med forskning om närståendes perspektiv och upplevelser av KPT, särskilt vad gäller de faktorer som kan få en närstående att tacka nej till träningen. Möjliga anledningar och faktorer till att tacka nej har enbart spekulerats kring i tidigare forskning. Denna studie syftar därför till att utforska varför närstående tackar ja respektive nej till KPT, faktorer som kan öka benägenheten till vartdera beslutet samt upplevelsen av genomförd KPT. Intervjuer genomfördes med fyra deltagare som har blivit erbjudna KPT, där två hade tackat ja till erbjudandet och två hade tackat nej. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet visade att det inte fanns någon tvekan att tacka ja till erbjudandet för de deltagare som genomgått träningen. Det fanns flera faktorer som spelade in i beslutet att tacka nej. Faktorer som ökade benägenheten att tacka ja eller nej till erbjuden KPT var relationen till och synen på logopeden och på rehabiliteringsvården i stort, samt hur erbjudandet om KPT presenterades. Vidare ansågs tidpunkten för erbjudandet vara viktig, och flera av deltagarna beskrev att de önskat återkommande erbjudanden om KPT under rehabiliteringsprocessen. De som genomgått KPT upplevde träningen som givande och att den hade stärkt kommunikationen mellan den närstående och personen med afasi. Då det var få deltagare som deltog, bör studien främst betraktas som en pilotstudie inför fortsatt forskning. För att bättre förstå närståendes perspektiv och upplevelser av KPT är ett större urval viktigt i framtida studier.  Nyckelord: Afasi, personer med afasi, närstående, kommunikationspartnerträning / Communication partner training (CPT) is a part of aphasia therapy which most often targets family members of the person with aphasia. The therapy involves a speech and language pathologist teaching family members  strategies to better communicate with the person with aphasia. There is limited research on the family members’ perspectives and experiences with CPT, especially regarding the factors that could make someone decline the training. Potential reasons for this have only been speculated about in prior research. Therefore, this study aims to explore why family members accept or decline CPT in Sweden, what factors influence each decision and the experiences of family members who have completed CPT. Interviews were performed with four participants who were offered CPT, two of which had completed CPT and two that had declined the offer. The interviews were analysed using qualitative content analysis. The results showed that there was no hesitation to accept the offer for the participants that had participated in the training. There were several factors that contributed to the decision to decline the offer. Factors that increased the inclination to accept or decline the offer of CPT were: the relationship with the speech- and language pathologist and the view on the rehabilitation care in general, and how the offer was presented. Another theme that was brought up was the importance of the timing of the offer. Most participants desired recurring offers of CPT throughout rehabilitation. The results showed that the participants that had gone through CPT thought that the training was rewarding and that it strengthened the communication between the family member and the person with aphasia. Since the study had a small number of participants, it should be regarded as a pilot study for future research. In order to better understand the family members’ perspective and experiences of CPT, future studies with larger samples are needed. Keywords: Aphasia, persons with aphasia, family member, communication partner training