Detta examensarbete behandlar fem förskollärares syn på anknytning, dess strategier,möjligheter, begränsningar samt hur anknytning och anknytningsteorin lyfts i derasutbildning. För att få fram förskollärarnas tankar och erfarenheter utförde vi intervjuerpå deras arbetsplatser. Vi har valt att analysera vår empiri utifrån John Bowlbysanknytningsteori och dess begrepp. Vad vi kunnat se är att samtliga förskollärare villarbeta för en verksamhet som fokuserar på barnet och dess behov av trygghet. Dockvisar vår studie att det finns begränsningar i verksamheten för att uppnå detta. Dessabegränsningar har att göra dels med verksamhetens utformning, men ocksåförskollärarnas utbildning i relation till anknytning. I detta arbete lyfts ävenförskollärarnas strategier för att skapa en trygg miljö för barnen på förskolan.Nyckelord: Anknytning, anknytningsteori, förskola, utbildning, kompletterandekunskap, trygghet, anknytningspedagog

Studiens syfte är att få en fördjupad förståelse för hur umgänget mellan de biologiska föräldrarna och familjehemsplacerade barn kan ordnas med fokus på vad som är bäst för barnet. Genom kvalitativa intervjuer med personal inom socialtjänsten och en litteraturstudie utvecklas resonemang kring barnets rätt till sitt ursprung. Studiens resultat visar på vikten av kontakt med ursprunget bland annat för barnets identitetsutveckling och anknytning. Omfånget på och formen av denna kontakt bör avgöras genom en bedömning av barnets behov av att träffa föräldern, där samtliga inblandades perspektiv bör lyftas, och planeringen för placeringens längd bör vägas in. Det är vidare viktigt att föräldern har förmåga att fungera som förälder under umgänget. Barnets övriga nätverk spelar en viktig roll för barnet och umgänge bör ske även med för barnet viktiga personer i omgivningen. Att samarbetet kring barnet i umgängesfrågan är av stor betydelse för barnets välmående och utveckling påvisas i studien med hjälp av utvecklingsekologi. Samarbete inom socialtjänsten har betydelse till exempel för att dubbla budskap från socialtjänsten inte ska oroa barnet, dess föräldrar eller familjehem. Socialtjänsten bör vidare samarbeta med föräldern för att föräldern ska kunna utvecklas till en god umgängesförälder och med familjehemmet för handleda dem i att hur det kan vara att leva med ett barn som har upplevt svåra situationer. Slutligen har samarbetet mellan familjehem och de biologiska föräldrarna tagits upp som kanske det viktigaste samarbetet kring barnet, då barnet för att utvecklas väl behöver se att normerna i de olika föräldrasystemen kan stämma överens.

Syftet med studien var att undersöka hur svenska förskollärare tänker kring och arbetar med beröring mellan vuxna och barn i förskolan. Uppsatsens problem bottnar i ett spänningsfält mellan beröringens positiva effekter för människans välmående och relationer, omsorgens idag lägre status i relation till lärandet och det riskperspektiv som finns gällande beröring internationellt sett. Den teoretiska referensramen består av beröring ur ett biologiskt perspektiv- närhetsmodellen, ur ett psykologiskt perspektiv- anknytningsteorin samt ur ett filosofiskt perspektiv- omsorgsetiken. Studien är kvalitativ med intervjuer som metod. Underlaget grundar sig på intervjuer med fem förskollärare. Då vi även var intresserade av att undersöka förändringar över tid, har fyra av de fem intervjupersonerna 36 års arbetslivserfarenhet eller mer. Resultatet av studien visar att beröring finns med som ett naturligt inslag i intervjupersonernas yrkesutövning och att man svarar på barnens behov av beröring i enlighet med omsorgsetikens tanke om den naturliga omsorgen. Resultatet visar att beröring generellt sett inte är något man pratar specifikt kring samt att det saknas kunskap härom. Vidare visar studien på samband mellan utbildning kring beröring och ökat metodiskt arbete i praktiken. Ytterligare ett resultat visar att riskperspektivet inte verkar förekomma i alls samma utsträckning hos de förskollärare vi intervjuat som i de anglosaxiska länder där “no-touch”-zoner utvecklats på vissa håll.

Denna studie granskar förskolepersonals erfarenheter kring yngre barns anknytning i stora barngrupper. Studien utgår från förskolepersonalens perspektiv, mer specifikt förskollärare och barnskötare, men undersöker även de yngre barnens förutsättningar vad gäller att bygga anknytningsrelationer med personalen. Följaktligen är studiens frågeställningar: “Hur menar personal i förskolan att barngruppens storlek kan påverka yngre barns förutsättningar för anknytning till dem som personal i förskolan?", "Hur menar personal i förskolan att barngruppens storlek kan påverka deras möjligheter att knyta an till det individuella barnet?”. Studien använder sig av John Bowlbys anknytningsteori som analytiskt verktyg för att förstå den insamlade empirin. Metoden som används i studien är en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer av fem förskolepersonal som är verksamma på en yngrebarnsavdelning i förskolan. Resultatet synliggör att personalen i förskolan upplever att deras samt barnens möjligheter att knyta an till varandra påverkas av en för stor barngrupp då de känner att det inte finns tid till att bygga en ömsesidig anknytning.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av anknytning och trygghet vid introduktion av barn mellan 1–2 år samt att skapa en förståelse för om olika introduktionsmodeller kan påverka deras uppfattningar. Det finns huvudsakligen två introduktionsmodeller som är de mest vanliga i Sverige, föräldraaktiv- och traditionell introduktion. De två modellernas utformning skiljer sig åt vilket visar på vikten av att bidra med kunskap om vilken betydelse anknytning och trygghet har för de yngsta barnen vid introduktion. Studien utgår från anknytningsteorin (Bowlby, 1982) som teoretisk bakgrund samt med dess centrala begrepp som anknytning, inre arbetsmodeller, trygghet, trygg bas och säker hamn samt anknytningsmönster. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod utifrån en fenomenografisk ansats, där semistrukturerade intervjuer har tillämpats som forskningsredskap. Sex förskollärare har intervjuats där alla har erfarenhet av de båda introduktionsmodellerna men besitter olika långa arbetslivserfarenheter inom förskola. Analysen av den insamlade empirin grundar i anknytningsteorins centrala begrepp för att kunna urskilja en variation i förskollärarnas uppfattningar kring anknytning och trygghet. I studiens resultat framställs förskollärarnas uppfattningar av hur anknytning och trygghet visas i barns beteenden, vilka hinder som kan påverka introduktionen samt vilka strategier som används för att skapa anknytning och trygghet vid introduktion. Förskollärarna lyfter även fram deras olika uppfattningar av de två introduktionsmodellerna som visar på att en utveckling har skett gällande deras utformning. Resultatet visar hur olika faktorer kan påverka barns möjlighet till att kunna skapa en anknytningsrelation till en pedagog, där det bli värdefullt att barn får möta lyhörda pedagoger som kan tillgodose barnets individuella behov av närhet och trygghet.

Följande studie strävar efter att genomföra en småskalig undersökning för att ta reda på huruvida förskollärare upplever att barns anknytning har förändrats i och med Covid-19-pandemin. För att undersöka detta syfte utgick vi ifrån förskollärares perspektiv och ställde följande forskningsfrågor: Hur har förskolors inskolningsprocess påverkats i och med Covid-19-pandemin enligt förskollärarna? Utifrån förskollärarnas perspektiv, hur upplevs barns anknytning vid inskolningsprocessen innan, under och efter Covid-19-pandemin? Upplever förskollärare att inskolningsprocessen är central när det kommer till barns anknytning i förskolan? Studiens syfte och frågeställningar har besvarats genom tre stycken kvalitativa forskningsintervjuer med förskollärare. Som teoretisk utgångspunkt har Bowlbys anknytningsteorianvänts. Resultatet visar att förskollärare uppfattar att Covid-19-pandemin till viss del har påverkat barns anknytning tillatt luta mot otrygg anknytning. Resultatet visar också på att vårdnadshavarens roll vid inskolning är signifikant i anknytningsskapandet mellan förskollärare och barn enligt förskollärare. Covid-19-pandemin gjorde vårdnadshavarens delaktighet i inskolningsprocessen mer begränsad vilket resulterade i en mer ansträngande anknytning mellan barn och förskollärare. Vidare visar studiens resultat att förskollärare uppfattar att en trygg anknytning för ett barn vid inskolning påverkas av deras relationsskapande med hen. Slutsatsen av studien blev att Covid-19-pandemin påverkade barns anknytning vid inskolning till viss del men att dessa tendenser ser ut att avta.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares syn på inskolningsperioden av yngre barn som upplever separationsångest på förskolan. Studien belyser olika faktorer som förskollärare menar kan påverka förutsättningarna för barnens trygga anknytning på förskolan. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts med sex förskollärare från sex olika förskolor samt tre olika kommuner. Empiri har sedan analyserats utifrån anknytningsteori och teoretiska begrepp. Utifrån anknytningsteori fungerar en nära och trygg relation med pedagoger som en “trygg bas” eller “säker hamn” för barnet att våga vara nyfiken och utforska sin omvärld (Bolwby,2010; Broberg et all. 2012). Tidigare forskning visar att en orsak till att barn upplever oro eller separationsångest kan främst bero på avsaknad av en trygg anknytning och anknytningsperson (Broberg och Mothander,2015; Klette och Killen, 2018). När barn upplever fara eller blir oroliga, börjar barnens anknytning slås på likadan som en “termostat” för att denna situation ska återgå till viloläge måste barns grundläggande behov besvaras (a.a.).    Resultaten av studien visar en trygg anknytning är grunden för att barn ska utvecklas känslomässigt och denna känslomässiga utveckling lägger grunden för barns fortsatta utvecklingen. Denna trygghet skapas när pedagogerna är både fysiskt och psykiskt närvarande samt är lyhörda och besvarar barns utrycka behov och signaler. Dessutom visar resultaten att pedagogerna underlättar perioden under och efter inskolningen för barnen genom att använda sig av tillvägagångssätt som kan minska oro, stress och ängslan hos barnen. Ett gott tillvägagångsätt för pedagogerna kan vara att uppmärksamma barnens oro genom att se över sitt förhållningssätt, rutiner och verksamheten samt samarbeta med vårdnadshavare.

I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018 s. 5) beskrivs det att pedagoger ska bidra barnet med förståelse för att kunna hantera sina känslor. I dagens samhälle möter pedagoger barn i förskolan från olika kulturer med olika erfarenhetsryggsäckar varav det barnet kan uppfattas utmanande av pedagoger. Syftet med vår studie är att bidra till att synliggöra hur pedagogers kunskap om anknytning används i förskolan för att stötta utmanade barns emotionella förmåga på småbarnsavdelning. Den metod som används för all datainsamling är kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade. Informanterna består av sex förskollärare och barnskötare verksamma i förskola och arbetandes på småbarnsavdelning, varav tre är förskollärare och tre barnskötare. Från det insamlade materialet analyseras samt diskuteras de angivna resultaten från samtliga intervjuer, detta genom teoretiska begrepp ur sociokulturell teori och Bowlbys anknytningsteori. Resultatet har gett uttryck för en likartad syn hos informanter gällande hur pedagoger förhåller sig till att stötta utmanande barns emotionella förmåga genom anknytning. Det framkommer från resultatet att trygg anknytning skapas genom att en trygg bas arbetas fram och utmanande barn kan därigenom stöttas i sin emotionella förmåga. Tolkningen i studien görs att pedagogerna arbetar fram en trygghet för utmanande barn genom lyhördhet och genom lågaffektivt bemötande.

Det finns en ökad oro för sociala mediers potentiella inverkan på den psykiska hälsan bland ungdomar. Syftet med denna studie var att syntetisera och analysera litteratur avseende hur användningen av sociala medier påverkar ungdomar. Genom en litteratursökning i två databaser (PubMed och SocINDEX) sammanfattade denna översikt material på området från åtta studier och använde anknytningsteori och salutogenes för att analysera datan. Resultaten visade att användning av den privata sfären av sociala medier och att engagera sig i intressen och hobbyer ofta genererade positiva effekter på den psykiska hälsan bland ungdomar medan användning av sociala medier under fysiska möten med kamrater och att interagera som online-personligheter var kopplat till negativa effekter. Författarna argumenterade för att ämnets komplexitet kan bero på individuella skillnader, olika sätt att definiera mental hälsa samt eventuell påverkan av beroendetillstånd av sociala medier hos respondenter vid tidpunkten för forskningstillfällena. / There is an increasing concern regarding the potential impact of social media use on the mental health amongst youth. The aim of this study was to synthesize and analyze literature concerning how social media use affects young people. Through a literature search in two databases (PubMed and SocINDEX), the present review summarized existing evidence from eight studies and used attachment theory and salutogenesis to analyze the findings. Findings reported that use of the private sphere of social media and engaging in interests and hobbies often resulted in positive effects on mental health in youth while using social media during physical encounters with peers and interacting as online personas was linked to negative effects. The authors argued that the complexity of the subject could be due to individual differences, different ways of defining mental health and possible influence of social media addiction in respondents at the time of the research occasions.

No description available.