Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare upplever stress i sitt dagliga arbete i förskolans verksamhet, vad de anser är viktigt för att kunna skapa trygga relationer till barnen och hur de upplever att stress påverkar deras möjligheter att skapa trygga relationer till förskolebarnen. Målet är att identifiera faktorer som kan påverka stressnivåerna och kvaliteten på relationerna mellan förskollärare och barn i förskolemiljön. Studiens data har samlats ingenom en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Empirin har tolkats utifrån en kvantitativ metod med kvalitativa inslag där resultatet sedan analyserats med hjälp av anknytningsteorin och tidigare forskning. Studiens resultat påvisar att en hög känsla av stress i och utanför arbetet påverkar förskollärarnas upplevda förmåga att skapa trygga relationer till barnen. Sjukskrivningar bland förskolepersonal är bland de högsta i Sverige och en ökad kunskap samt ökade resurser för förskollärarna är nödvändigt för att de ska kunna uppfylla förskolans uppdrag.

Syftet med vår studie är att undersöka hur åtta förskollärare beskriver hur de går till väga för att skapa en trygg relation till det enskilda barnet under inskolningsperioden. Vi har intervjuat förskollärare som arbetar med yngre barn 1–3 år. Studien utgår från semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse kring hur förskollärarna beskriver sitt arbetssätt. Intervjuerna sammanställdes med stöd av studiens frågeställningar som sedan tematiserades utifrån fem teman. Resultatet visar att anknytning är grunden för barns utveckling och lärande enligt de intervjuade förskollärarna. Vidare visar resultatet att strategier innan och under inskolningen är viktiga för att förskollärarna ska kunna etablera trygga relationer både till barn och föräldrar. Resultatet belyser även att samverkan med vårdnadshavare är nödvändigt för att förskollärarna ska kunna lära känna barnet och för att föräldrarna ska känna sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan. Studiens slutsats visar att strategier som exempelvis observationer, att bekräfta och samverkan med vårdnadshavare anses vara viktiga för att kunna etablera och upprätthålla relationer till både barn och föräldrar. Studiens slutsats visar även att språkbarriär är en utmaning i förskollärarnas relationskapande.

Syftet med studien är att bidra med en djupare kunskap om hur förskollärare arbetar med att skapa trygga relationer till barnen samt vilken betydelse barngruppens storlek har för relationsskapandet. Studiens berörda frågeställningar är: Hur beskriver förskollärare sitt arbete med att skapa trygga relationer till barnen? Vilken betydelse upplever förskollärare att barngruppens storlek har för relationsskapandet? Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där sex yrkesverksamma förskollärare intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studien har sin utgångspunkt i anknytningsteorin och den insamlade empirin har analyserats med en tematisk analys för att synliggöra gemensamma teman. I resultatet framgår det att trygga relationer mellan förskollärare och barn är av stor betydelse för allt arbete i förskolan. Förskollärarna lyfter även relationen till vårdnadshavarna som betydelsefull i deras arbete med att skapa trygga relationer till barnen. Resultatet visar även att barngruppens storlek tillsammans med faktorer som gruppens sammansättning och organisation, har betydelse för relationsskapandet mellan förskollärare och barn.

Abstract Med ambition att ta reda på vad i Tolvstegsprogrammet som hjälper människor till nykterhet har jag med denna studie tittat närmare på dels Tolvstegsprogrammet som metod, dels ställt det i jämförelse med Jungs och Bolwby psykologiska teorier. Resultatet visar att tolvstegsprogrammet fungerar om man kan följa de förutbestämda riktlinjerna med syfte att uppnå nykterhet. De psykologiska teorierna visar att de har beröringspunkter som kan knytas till Tolvstegsprogrammet och att dessa kan användas som förklaringsmodell för vad som fungerar i Tolvstegsprogrammet. Det finns flera samband mellan Tolvstegsprogrammet och de två psykologiska teorierna som undersöks i denna uppsatts, och likheterna är tydliga.

Användning av bilderböcker är vanligt förekommande på förskolor och är med och bidrar till hur barn uppfattar världen. Därför kan det tänkas viktigt att pedagoger är medvetna om vad olika bilderböcker förmedlar för syn till barnen. I denna uppsats studeras Alfonsböckerna, som räknas som populära bilderböcker, utifrån anknytningsteorin. Syftet är att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker. Anknytningsmönster är ett begrepp inom anknytningsteorin som handlar om de strategier barn använder för att få så mycket närhet som möjligt från de vuxna som vårdar dem. Metoden som används i denna uppsats är innehållsanalysen, vilken används både kvantitativt och kvalitativt. Innehållsanalysen, som kan användas då syftet är att kartlägga innehållet i en text, används i denna uppsats med syftet att olika sorters anknytningsmönster ska kunna identifieras. Analysen av Alfonsböckerna visar att olika sorters anknytningsmönster är synliga i böckerna och att det undvikande anknytningsmönstret kan sägas dominera (är vanligast förekommande). Det finns en förhoppning om att denna uppsats ska kunna inspirera vuxna bilderboksläsare att börja reflektera kring vad olika bilderböcker egentligen förmedlar ur anknytningssynpunkt.

Denna uppsats handlar om hur olika förskollärare arbetar med olika inskolningsstrategier i förskolan. Det vill säga hur det använder sig av en viss strategi och varför. Syftet med studien är att undersöka hur de olika inskolningsstrategierna påverkar pedagoger och barn. Vidare handlar studien om att undersöka hur pedagoger arbetar för att barn ska knyta an och på så sätt skapa sig en anknytningsrelation. Vi ville även studera vad det finns för faktorer som bidrar till en trygg inskolning och hur de pedagoger vi intervjuade bidrog till en trygg inskolning på deras förskola. En sista frågeställning vi har i studien är vilka verktyg pedagogerna har erfarenhet av att vara användbara vid en inskolning. Under hela arbetet har vi utgått ifrån pedagogernas synsätt samt tolkning av våra frågeställningar. I studiens resultat blir det tydligt att inskolningsstrategier är ett komplext ämne där det i grunden handlar om att få det nya barnet tryggt på förskolan. Det nya barnet ska alltså beroende på vilken strategi vänja sig vid ny miljö samt omgivning under en kort period vilket kan vara påfrestande. Det framkommer även i resultatet att det krävs tid och engagemang av pedagogen för att ett barn ska känna sig tryggt, samt för att barnet ska kunna skapa en anknytningsrelation. Vi har utgått ifrån anknytningsteorin som härstammar från John Bowlby (2010), där trygg bas är ett begrepp som än idag är centralt vid inskolning. Vi presenterar även olika sorters anknytning och hur dessa kan utspela sig när en inskolning äger rum. Vi valde att göra en kvalitativ studie, där vi använde oss av semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat fem förskollärare på olika förskolor. Detta för att se hur deras inskolning ser ut, om de använder någon särskild strategi och hur de arbetar för att knyta an till nya barn. Vi spelade in intervjuerna, sedan transkriberade vi materialet för att slutligen analysera och få fram ett resultat.

Detta examensarbete i didaktik har som syfte att genom en systematisk litteraturanalys att undersöka hur förskollärare bör agera för att inkludera tysta, tillbakadragna och oroliga barn i relation till anknytningsteori. Arbetet utgörs av två forskningsfrågor varav den första forskningsfrågan handlar om hur en förskollärare genom att observera ett barns beteende kan uppmärksamma att barnet kan ha ett otryggt anknytningsmönster. Den andra forskningsfrågan handlar om vilka strategier en förskollärare kan använda i sitt förhållningssätt för att skapa förutsättningar för barn som uppvisar ett otryggt anknytningsmönster att uppleva trygghet i förskolan. Genom att söka i databaserna Discovery och Libris har åtta olika publikationer valts för att utgöra arbetets empiri. Empirin läses och kategoriseras i resultatet till fem olika kategorier: Förskollärarens förhållningssätt och kunskap, struktur i verksamheten, kännetecken för otrygghet, stöttning av barn med beteenden som tyder på otrygghet och förskolans samarbete med hemmet. Diskussionen avhandlar de olika författarnas perspektiv på anknytning och slutsatsen är att det råder en samsyn i kännetecken och förhållningssätt till barn som upplevs ha ett otryggt anknytningsmönster.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förstår anknytning i relation till introduktion av barn i förskolan. ·       Hur beskriver förskolläraren att anknytning tillämpas vid introduktion? ·       Vilken förståelse kring trygghet hos barnet framträder hos förskollärarna? Studiens syfte och frågeställningar har besvarats med hjälp av fokusgruppsintervjuer som totalt omfattat nio deltagare, alla är utbildade förskollärare eller barnskötare. Detta har skett i tre separata fokusgruppsintervjuer. Studiens forskningsansats är kvalitativ och den teoretiska inramningen är anknytningsteorin. Den insamlade empirin har med hjälp av en tematisk analysmetod analyserats och resultatet visar hur personal i förskolans verksamhet arbetar för att ge barnen en god introduktion. I studien framgår hur samverkan med hem och förskola anses central i att skapa trygghet för barnet. Studien visar även hur personalen använder sig av den befintliga barngruppen som en hjälp i introduktionen för att skapa relationer mellan barnen på avdelningen, på så vis skapas anknytning till andra barn och till personalen på avdelningen.

Uppsatsen handlar om tre verksamhetschefers och en behandlingsassistents uppfattningar om hur ungdomar som vistas på Hem för vård och boende (HVB)- eller Statens Institutionsstyrelse –hem (SiS, som kan använda låsbara avdelningar), påverkas av de omplaceringar som sker när ungdomen flyttar från SiS till HVB. I den här studien fokuserar vi på en specifik del i behandlingen, som kan påverka ungdomar som är vårdplacerade – omplaceringar mellan vårdboenden. Vi undersöker bland annat hur dessa omplaceringar går till/skulle kunna gå till, samt vilka anledningar som kan tänkas vara bakgrunden till att en ungdom omplaceras. Som underlag för vår studie har vi utöver litteratur och forskning inom området, genomfört fyra intervjuer med personal från HVB och SiS boenden. Vi använder anknytningsteorin och Sense of coherence modellen som teoretisk referensram. Resultatet visar att det finns brister gällande omplaceringar. Samtliga informanter önskade mer tid till förberedelserna i arbetet med ungdomen som ska flytta in. Ett önskemål vore att det från beslut till inflyttning skulle ta 3-6 månader, då det ger möjlighet för personalen på det nya boendet att besöka ungdomen och börja knyta band redan innan flytten ska genomföras. Slutsatsen blir att omplaceringen spelar roll för ungdomens behandling och vistelse på boendet. Samtidigt är det oroväckande att det saknas tydliga riktlinjer för hur dessa omplaceringar ska ske. Om mer resurser och tydligare riktlinjer kring omplaceringar gavs, kan det minska det antal omplaceringar där ungdomen tvingas flytta tillbaka till SiS. Idag får ungefär var fjärde ungdom flytta tillbaka igen. / This paper investigates the perspective of managers' and processing staffs concerning young people living on a Home for care or living(HVB)- or Institutional board of the states- home (SiS - they can use lockable departments), and how they think youths are affected by the transfer between SiS and HVB. This study focus on factors that can affect young people's health - replacing youths between different nursing homes. The paper investigates how these replacements are performed/could be performed, as well as the underlying factors that might explain why a youth is being relocated. As a basis for our study, in addition to the literature and research in the field, we have conducted four interviews with personnel from HVB- and SiS- accommodations. We use the attachment theory and the Sense of coherence theory as a theoretical frame. The results show that there are shortcomings in the process of redeployment. All informants wanted more time to prepare the work of a youth who is about to move. A proposal from the informants, was that the process from decision to the actual moving should take between 3-6 months. This would give the staff in the new accommodation a chance to visit the youth and begin to build ties, before the move is implemented. The conclusion is that the transfer has an important role in the treatment and the stay of the youth. At the same time, it is of great concern that there are no clear guidelines for how these replacements should be performed. If there would be more resources and clearer guidelines for how redeployments should be handled, it might perhaps reduce the number of shifts where young people are moving back to SiS. Today approximately one of four youth needs to move back.

Inledning Undersökningen handlar om hur pedagoger kan arbeta för att bemöta barn i behov av särskiltstöd med fokus på diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom. Arbetet handlar dessutom omhur pedagoger upptäcker att ett barn är i behov av särskilt stöd. Syfte Vårt syfte med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskiltstöd med fokus på ADHD och Aspergers syndrom samt hur förskollärare ser på arbetet medbarn i behov av särskilt stöd. Ytterligare en intressant aspekt vi vill undersöka är hur förskollärareupptäcker att ett barn är i behov av särskilt stöd. Metod Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod med intervju som redskap. Öppna intervjufrågorhar använts och vi har intervjuat fyra förskollärare på två olika förskolor. Intervjuerna speladesin och transkriberades sedan. Analysen av transkriberingarna gick till så att respondenternasutsagor fick olika färgkoder för att vi skulle hitta likheter och skillnader i deras utsagor. Resultat Studien visar att de intervjuade förskollärarna var väldigt pålästa och kunniga inom områdetkring barn i behov av särskilt stöd trots att de inte är fortbildade i ämnet. Förskollärarna berättadeatt det ofta är svårt att se om ett barn är i behov av särskilt stöd innan det fyllt tre år. Detfinns olika egenskaper som gör att förskollärarna misstänker att barnet kan ha en diagnos.Dessa är bland annat intryckskänslighet och utåtagerande. Det finns saker som kan underlättai vardagen för barn i behov av särskilt stöd som exempelvis en extra pedagog till arbetslaget.Både förskollärarna i vår studie och relevant forskning kring ämnet belyser att struktur ochtydlighet i vardagen är viktiga komponenter för att anpassa verksamheten för barn i behov avsärskilt stöd. Det förskollärarna belyste som viktigt under intervjuerna stämde väl överensmed tidigare forskning. Ett intressant resultat vi fick fram var att det förskollärarna berättadeöverensstämde med två studier som gjorts i Turkiet samt Singapore, vilka handlar om inkluderingoch pedagogers förhållningssätt.