Jämställdhet och trygghet är begrepp som utgör en del av de sociala hållbarhetsmålen och förväntas därmed integreras i stadsutvecklingsarbetet. Det offentliga rummet är till för alla där rummet bidrar till en känsla av delaktighet och samhörighet, men stämmer det? Statistik tyder på att det är betydligt fler kvinnor än män som känner sig otrygga utomhus, den upplevda oron och rädslan kan i vissa fall begränsa kvinnor från att befinna sig ute i det offentliga. Det offentliga rummet ska inte begränsa individens användning av det, snarare motivera individen till att gå ut och socialisera sig. Historiskt har det offentliga rummet använts av män och har därför planerats utifrån mäns behov och perspektiv. Då det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor behöver genusperspektivet implementeras vid planering av fysiska miljöer. Utförandet av studien delas in i två delar där första delen består av litteraturstudien som var nödvändig för att samla kunskap inom fokusområdet. Litteraturstudien har besvarat frågor vad gäller den upplevda tryggheten, vad den möjligtvis kan bero på och varför det uppstår skillnader mellan män och kvinnor. Andra delen består av en intervjustudie och dokumentstudie som utförts för att sammanställa kvalitativ information om hur kommunala stadsplaneringen arbetar för att främja tryggheten. Fyra respondenter deltog och delade med sig av sina erfarenheter, sedan kompletterades de svaren med dokumentstudier där översiktsplaner granskades i första hand. Kvinnor och män upplever otrygghet på olika sätt och det skiljer sig även inom grupperna. Det är svårt att ta fram åtgärder som funkar för alla utan att gå över gränsen vad gäller livliga och attraktiva stadsrum. Det är synnerligen svårare att ta fram åtgärder som ur ett genusperspektiv främjar kvinnors trygghet i samhället. Åtgärderna inom fysisk utformning ökar tryggheten för alla, det finns inget specifikt som främjar kvinnors trygghet. Vanliga faktorer som främjar tryggheten i stadsmiljöerna är belysning, vegetation och möjligheten till rörelse och aktivitet. Då trygghetsarbetet är en fördel för alla bör den tillämpas och utvecklas inom alla kommuner för ett tryggt Sverige. Det finns en vilja att inkludera genusperspektivet i det kommunala arbetet, däremot har det varit svårt att tillämpa den. Yrkespersoner inom stadsplanering tänker större än genusperspektiv; det ska vara jämlikt där alla ska kunna ta del av samhällets stadsmiljöer. Oavsett perspektiv är det viktigt att ta del av fler perspektiv inom stadsplaneringen, i frågan om trygghet bör däremot jämställdhetsperspektivet användas då det finns en tydlig skillnad bland könen. Vad gäller genus och trygghet har kommunerna kommit olika långt i sitt arbete. Inom kommuner ses trygghet som en egen separat aspekt eller en aspekt som faller inom en större kategori, social hållbarhet. Trygghet förekommer i alla översiktsplaner, däremot är det inte lika tydligt att implementeringen av genusperspektiv är viktigt.  Trygghetsperspektivet används väl inom planering, den fortsätter utvecklas och många ser vikten i hur viktigt det är med social hållbarhet. Genusperspektivet däremot behöver utvecklas i högre grad, i alla fall om hur den ska tillämpas i planeringen. Med det sagt, bör perspektivet även tillämpas i trygghetsarbetet, skillnaden bland könen ska inte vara så stor som den är. / Equality and security are concepts that form part of the social sustainability objectives and are therefore expected to be integrated into urban development work. Public space is for everyone, where space contributes to a sense of inclusion and belonging, but is this true? Statistics suggest that women are significantly more likely than men to feel unsafe outdoors, and perceived anxiety and fear may in some cases limit women from being out in public. Public space should not limit an individual’s use of it, rather motivate the individual to go out and socialize. Historically, public space has been used by men and has therefore been designed with men’s needs and perspectives in mind. As there is a clear difference between men and women, the gender perspective needs to be implemented in the planning of physical environments. The execution of the study is divided into two parts, the first of which consists of the literature study that was necessary to gather knowledge in the focus area. The literature study has answered questions regarding the perceived safety, what it could possibly be due to and why differences occur between men and women. The second part consists of an interview and document study conducted to compile qualitative information on how municipal urban planning works to promote security. Four respondents participated and shared their experiences, then these responses were complemented by document studies, with municipal comprehensive plans being the primary focus. Women and men experience insecurity in different ways, and even within groups. It is difficult to come up with measures that work for everyone without overstepping the boundaries of lively and attractive urban spaces. It is particularly difficult to develop measures that promote women’s security in society from a gender perspective. Measures in physical design increase security for everyone; there is nothing specific that promotes women’s security. Common factors that promote security in urban environments are lighting, vegetation and the possibility of movement and activity. Since security work is a benefit for everyone, it should be applied and developed in all municipalities for a secure Sweden. There is a desire to include the gender perspective in municipal work, but it has been difficult to apply it. Professionals in urban planning think bigger than gender perspectives, it should be equal where everyone should be able to take part in society’s urban environments. Regardless of the perspective, it is important to take advantage of more perspectives in urban planning, but in the issue of security, the gender equality perspective should be used as there is a clear difference between the sexes. When it comes to gender and security, the municipalities have progressed differently in their work, and it is prioritized differently. Within municipalities, security is seen as its own separate aspect or an aspect that falls within a larger category, social sustainability. Security appears in all comprehensive plans, but it is not as clear that the implementation of gender perspectives is important. The security perspective is well used in planning, it continues to develop, and many see the importance of social sustainability. The gender perspective, on the other hand, needs to be developed further, at least in terms of how it should be applied in planning. With that being said, the perspective should also be applied in security work; the difference between the sexes should not be as huge as it is.

Gambia is the smallest country on the African mainland, surrounded by Senegal on all it's borders except the coastal one. Gambia faces a pressing issue with water supply shortages, along with more than one third of the world’s population. The aim of this study is to propose a system that will solve water supply shortage through a local water supply system. The method mainly consisted of a literature review, aimed to provide an overview of the subject as well as to highlight existing gaps within today’s research about rainwater harvesting systems. Furthermore, a case study was used to determine the best way to design the rainwater harvesting system. The results of the study are showcased through a tank and pipe system, where water is collected on the roof of the residential homes and stored in a polyethylene tank on the ground. The results from the survey, asking questions related to the inhabitants’ water usage habits, were analyzed and represented through a table. In Brikama rainwater can be used for laundry, cooking and watering plants. The positive effects it brings include, but are not limited to, reduction of soil erosion, restoring the ground water cycle, as well as making people become more self-sufficient. In this study, a system for Brikama can be optimized by using Solvatten technology in combination with conventional rainwater harvesting methods. The tank volume suggested by Mun and Han (2011) is a feasible premiss, however it can not be directly applied to Gambian rainwater conditions as there are differing presumptions between the reference country Korea, and Gambia. Additionally, the validity of the study is affected as the reference studies suggest using computer simulations, as well as computer models as a basis for the operational and input data. / Gambia är det minsta landet på det afrikanska fastlandet, omgivet av Senegal på alla dess gränser utom den kustnära. Gambia står inför ett akut problem med vattenbrist, tillsammans med mer än en tredjedel av världens befolkning. Syftet med denna studie är att föreslå ett system som löser problematiken med vattenförsörjning genom ett lokalt vattenförsörjningssystem. Metoden bestod huvudsakligen av en litteraturöversikt, som syftade till att ge en överblick över ämnet samt att lyfta fram befintliga luckor inom dagens forskning om system för uppsamling av regnvatten. Dessutom användes en fallstudie för att bestämma det bästa sättet att designa systemet för uppsamling av regnvatten. Resultatet av studien visas genom ett tank- och rörsystem, där vatten samlas upp på taket av bostadshusen och lagras i en polyetentank på marken. Resultatet från undersökningen, med frågor relaterade till invånarnas vattenanvändningsvanor, analyserades och representerades genom en tabell. I Brikama kan regnvatten användas för tvätt, matlagning och vattning av växter. De positiva effekter det medför inkluderar, men är inte begränsade till, minskning av jorderosion, återställande av grundvattnets kretslopp, samt att få människor att bli mer självförsörjande. I denna studie kan ett system för Brikama optimeras genom att använda Solvatten-teknik i kombination med konventionella metoder för uppsamling av regnvatten. Tankvolymen som föreslagits av Mun och Han (2011) är en genomförbar premiss, men den kan inte tillämpas direkt på gambiska regnvattenförhållanden eftersom det finns olika antaganden mellan referenslandet Korea och Gambia. Dessutom påverkas studiens validitet eftersom referensstudierna föreslår att man använder datorsimuleringar, samt datormodeller som underlag för drift- och indata.

A new version of EN 1992-1-1, Eurocode 2 for Design of Concrete Structures, is under development and one of the most discussed topics is shear capacity for prestressed concrete beams without shear reinforcement, partly because shear failure occurs suddenly and can have catastrophic consequences. For the new version of Eurocode, there are a total of three proposed equations to replace the two equations that currently exist in EN 1992-1-1 for shear capacity of prestressed concrete beams without shear reinforcement. One of the proposed equations is intended to replace the equation intended for beam regions where bending cracks do not occur. The other two equations are proposed for beam regions where bending cracks occur. One of the proposed equations for beam regions with bending cracks, is based on critical shear crack theory and takes the normal force in consideration, while the other equation for beam regions with bending cracks is like the one found today in Eurocode, an empirical equation, where the contribution of normal force is empirical. In this thesis, all equations have been set against each other and compared with the help of nonlinear finite element analyzes and experiments which Dr. De Wilder has done in his doctoral thesis. The impact of the prestressing force on the shear force capacity of beams has also been investigated. The results show that the equations for beam regions that do not have bending cracks give identical shear force capacities. While the equation which is based on critical shear crack theory takes the shear span into consideration and captures the effect of the shear span correctly, which the other proposed equation and the one found in Eurocode today do not and are on the unsafe side for increasing shear spans. Furthermore, it turned out that the equation which is based on critical shear crack theory was rather conservative, while the equation that exists today in Eurocode gives approximately the same shear capacity as the other proposed equation. Furthermore, it was found that if the amount of longitudinal reinforcement is reduced, at the same time as the prestressing force is unchanged, an insignificant reduction in the shear capacity on prestressed concrete beams is obtained. / En ny version av EN 1992-1-1, Eurokod 2 Dimensionering av betongkonstruktioner, är under utveckling och ett av de mest diskuterade ämnena är tvärkraftskapacitet för förspända betongbalkar utan skjuvarmering, bland annat eftersom huvudspänningsskjuvbrott uppstår plötsligt och kan få katastrofala konsekvenser. Till den nya versionen av Eurokoden finns det totalt tre föreslagna ekvationer för att ersätta de två ekvationer som för närvarande finns i EN 1992-1-1 för tvärkraftskapacitet för förspända betongbalkar utan skjuvarmering. En av de föreslagna ekvationerna är tänkt att ersätta ekvationen avsedd för balkregioner där böjsprickor ej uppstår. De andra två ekvationerna är föreslagna för balkregioner där böjsprickor uppstår. En av de föreslagna ekvationerna för balkregioner med böjsprickor är baserad på kritisk skjuvsprickteorin och tar hänsyn till normalkraftens bidrag till tvärkraftskapaciteten, medan den andra föreslagna ekvationen för balkregioner med böjsprickor är likt den som idag finns i Eurokoden, en empirisk ekvation, där normala kraftens bidrag är baserad på ett empiriskt tillägg. I detta examensarbete har alla ekvationer ställts mot varandra och jämförts med hjälp utav icke-linjär finit-elementanalyser samt experiment som Dr. De Wilder gjort i sin doktorsavhandling. Vidare har också förspänningskraftens påverkan på balkars tvärkraftskapacitet undersökts. Resultaten visar att ekvationerna för balkregioner som ej har böjsprickor ger identiska tvärkraftskapaciteter. Medan ekvationen som är baserad på kritisk skjuvsprickteorin tar hänsyn till skjuvspännvidd och fångar effekten av skjuvspännvidden korrekt, vilket den andra föreslagna ekvationen och den som finns i Eurokoden idag inte gör och är på den osäkra sidan för ökad skjuvspännvidd. Dessutom visade det sig att ekvationen som är baserad på kritisk skjuvsprickteori är tämligen konservativ, medan ekvationen som finns idag i Eurokoden ger ungefär samma tvärkraftskapacitet som den andra föreslagna ekvationen. Vidare visade det sig att ifall man minskar mängden längsgående armering, samtidigt som förspänningskraften är oförändrad, så fås en obetydlig minskning utav tvärkraftskapaciteten på förspända betongbalkar.

The population within the age group 80+ is increasing. At the same time retirement housing are limited. Which entails that a large portion of the elderly are in the main housing market, where there is a shortage of housing. An option to ease the problematic housing situation could be assisted living facilities. The problem with the assisted living facilities of today, is that they are often located within the city. The result of this is that many elderly people choose to remain in their current houses due to a fear of leaving the countryside and their social network behind.  The purpose of this thesis is to investigate the conditions of an assisted living facility on the countryside, define which aspects that the elderly appreciate in their home and everyday life, and finally design a visual suggestion of an assisted living facility. The applied methods were (i) literature study, (ii) area analysis and (iii) modeling of the assisted living facilities. The following questions were addressed:  -  What are the conditions for assisted living facilities? -  How do these conditions differ between urban and rural areas? -  What aspects create quality/well-being in their own home for elderly  people? -  How can these conditions and aspects be considered when designing  assisted living facilities on the countryside?  Based on the work's theoretical starting points and results, some conclusions could be made. An assisted living facility on the countryside would combine a harmonious environment and a quiet neighborhood. The form of housing would open housing opportunities for the younger generation on the countryside. Health, physical activities, and social interactions were deemed to give more well-being to the individual than the home's design. The main values of the design lay in its ability to allow the individual to live out their personality, and at the same time make the individual feel safe and secure in their home. The final result was a visual proposal for ten condominiums inspired by, among other things, Sweden's traditional one-room cottage.

Varje bilresa börjar och slutar på en parkeringsplats. Samhället har under lång tid utformats med bilens framkomlighet i åtanke vilket bidragit till att det idag finns mer parkeringsyta än boyta i Sverige. Den genomsnittliga bilen står parkerad 97 procent av sin livstid och nyttjar en stor mängd markyta som parkering. Parkeringsyta anses således inte främja en hållbar markanvändning som förespråkas i de globala målen som antagits i Agenda 2030. Genom att minska andelen parkeringsyta kan den frigjorda marken användas till nya bostäder, grönområden och främja en levande stadsmiljö. Växjö är i en expansiv fas. Projektet Crossways är en del av denna expansion och har utformats för exploatering av den nya stadsdelen Bäckaslöv. Crossways ska utgöra ett nav för innovation och utveckling med målet att uppnå hållbar stadsutveckling samt möta de globala målen. Det är därför viktigt att utnyttja den mark som finns tillgänglig på ett så effektivt sätt som möjligt. Syftet med studien är att undersöka möjligheterna till ett reducerat parkeringstal för fastigheten Bäckaslöv 1 genom tillämpning av hållbara parkerings- och mobilitetslösningar. Vidare är syftet att tydliggöra sambandet mellan hållbar mobilitet och stadsutveckling ur ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. Studiens metodval grundas i att skapa en grundläggande och bred förståelse för problemområdet, med en platsspecifik koppling till fastigheten Bäckaslöv 1. Litteraturstudier ansågs vara relevant för att förstå sambandet mellan parkeringsyta och mobilitetslösningar. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras i stor utsträckning på forskning som är peer-reviewed för att säkerställa en hög reliabilitet. För den platsspecifika kopplingen har intervjuer samt en empirisk studie utförts. Intervjuerna gjordes med exploatören för fastigheten samt en representant från Växjö kommuns stadsbyggnadskontor. Den empiriska studien utfördes för att bilda en uppfattning av fastighetens geografiska läge i staden. Resultatet grundar sig i att parkeringstalet är möjligt att påverka eftersom Växjö kommun i sin parkeringsnorm antagit flexibla parkeringstal. De fundamentala delarna för att uppnå en hållbar markanvändning och samhällsutveckling konstateras i studien vara lösningar mellan parkering, mobilitet samt styrmedel för ändrade resvanor. Antalet parkeringsplatser är en fysisk tillgång, eller begränsning, som styr och reglerar såväl bil- som markanvändning. Samnyttjande av parkeringsplatser och fordon ger en minskad efterfrågan av parkeringsyta. På liknande sätt leder en transparent prissättning av parkeringsytan i kombination med ett reglerat utbud av parkering till en minskad bilanvändning och således en ökad användning av mer hållbara färdmedel. Indelningen av stadens parkeringszon påverkar antalet parkeringsplatser och är ett verktyg vid reducering av parkeringstalet. Det är viktigt att parkeringszonen aktualiseras i tidigt projekteringsskede vid exploatering, för att ta hänsyn till den kommande stadsutvecklingens parkeringsbehov. En reduktion av parkeringstalet kan emellertid ge negativa konsekvenser i form av begränsad tillgänglighet i staden. Mobilitetsplanens funktion är att ge vägledning som bidrar till mer effektivt och miljövänligt resande. Konstaterat i studien är att Växjö kommun bör ställa högre krav på mobilitetsplanen vid exploatering för att på lång sikt främja hållbart resande. Slutligen visar studien att det är möjligt att reducera parkeringstalet för fastigheten Bäckaslöv 1 vid införandet av parkerings- och mobilitetslösningar. / Every car trip starts and ends in a parking lot. For a long time, society has been designed with car accessibility in mind, which has contributed to the fact that there is now more parking space in Sweden than living space. The average car spends 97 percent of its life parked, necessitating extensive parking planning. As a result, parking spaces are not considered to promote sustainable land use, as advocated in Agenda 2030's global goals. By reducing parking space promotion, available land can be used for new housing, green areas, and a vibrant urban environment. Växjö is currently in an expansion phase, with the Project Crossways designed for the development of the new district Bäckaslöv. The Crossways project will serve as a center for innovation and development in order to achieve sustainability and global goals. As a result, it is critical to make the best use of the available land. The study's goal is to look into the possibility of reducing parking numbers for the property Bäckaslöv 1 by implementing sustainable parking and mobility solutions. Furthermore, the goal is to establish a link between sustainable mobility and urban development from a social, ecological, and economic standpoint. The results are based on the fact that the parking number can be influenced because Växjö municipality has adopted flexible parking numbers in its parking policy. The study discovered that the fundamental components for achieving sustainable land use and societal development are solutions between parking, mobility, and tools for changing travel habits. Furthermore, the study demonstrates that by implementing parking and mobility solutions, it is possible to reduce the number of parking spaces for the Bäckaslöv 1 property. To look at the journey perspective, however, high demands must be placed on parking and mobility solutions, which means that it should be easy to get to and from destination points in a sustainable way without using a car.

Cellkontor är en av de äldsta kontorstyperna som fortfarande används frekvent i dagens samhälle. Ett cellkontor är en statisk miljö som brukare har svårt att anpassa sig efter tiden i en konkurrerande miljö. För att motverka bristen på flexibilitet betonas en ny form av flexibilitet som framgångsfaktor för framtidens kontor. Den nya formen av flexibilitet beskrivs som ett agilt förhållningssätt. Det agila förhållningssättet tillåter verksamheter att bemöta oförutsägbara förändringar genom anpassningsbara kontorsmiljöer. Studien har utrett och identifierat indikatorer som korrelerar med brukares ställningstagande och utformningens betydelse för en anpassningsbar cellkontorsmiljö. De valda tillvägagångssätten för denna undersökning är fallstudie och erfarenhetsåterföring. Det avgränsade fallet är användningsbarhet av cellkontor, där olika infallsvinklar som anpassningsbarhet, samhörighet, individualitet, ergonomi, ljussättning och stimulering studeras. Fallstudien kommer att bestå av intervjuer, enkäter och observationer. Enkätsvaren påvisar även att brukare värdesätter möjligheten att utföra ansträngande och koncentrationskrävande arbetsuppgifter i cellerna, likväl som hemmet på grund av avskildheten och individualiteten. Däremot beskriver brukarna en avsaknad av kreativa ytor, samarbetsplatser och öppna interaktionsytor på båda kontoren. Detta är tre av de mest nämnda punkterna som brukarna saknar. Samtliga chefer beskriver hur cellkontoret har bristande flexibilitet. Cheferna poängterar hur lokalerna är utformade för fåtal ändamål. Vidare beskrivs hur medarbetare aktivt måste lämna sin cell vid samarbetsorienterade arbetsuppgifter och pekar på en efterfrågan av informella mötesplatser och multifunktionella ytor. Takten på utvecklingen av trender och skiftet av fokusområden ger en indikation på vad ett kontor ska bistå med och nya kravställningar från brukare. Fler personliga möten, ökade omstruktureringar samt ökad flexibilitet kring geografisk placering har givit upphov till ett skifte i vilka krav brukare ställer: större utbud av varierande miljöer, fler informella mötesplatser. Fler kontorsanställda ser fördelarna och möjligheterna med arbete på olika geografiska platser. Kontorets roll har förändrats och behöver numera erbjuda miljöer som lockar medarbetare till kontoret. För att garantera hållbara miljöer behöver såväl de fysiska som sociala funktionerna stödjas i samtliga ytor på kontoret, medan miljöer för koncentrationskrävande arbetsuppgifter kan tillgodoses på annan plats i större utsträckning. Pandemin har visat att en ökad acceptans för flexibelt arbetande, samtidigt som de snabba omställningarna indikerar att kontoren behöver en hög flexibilitetsgrad för att smidigt kunna anpassa sig till nya behov. Flexibilitet i praktiken handlar till stor del av möjligheter att kunna variera miljöer och aktiviteter. Agila arbetsplatser representerar nästa viktiga steg i arbetsplatsens utveckling. En anpassningsbar kontorsmiljö möjliggör för brukare att tillgodose grundläggande arbetsrelaterade behov såväl som individuella och varierande behov. / Cell offices are one of the oldest office types that are still frequently used today. A cell office is a static environment that users have difficulty adapting to over time in a competitive environment. To counteract the lack of flexibility, a new form of flexibility is emphasized as a success factor for the offices of the future. The new form of flexibility is described as an agile approach. The agile approach allows businesses to respond to unpredictable changes through adaptable office environments. The study has investigated and identified indicators that correlate with users' attitudes and the importance of design for an adaptable cell office environment. The chosen approaches for this study are case study, literature study and architectural guidance. The delimited case is the usability of cell offices, where different angles of approach such as adaptability, belonging, individuality, ergonomics, lighting, and stimulation are studied. The case study will consist of interviews, questionnaires, and observations.  The survey results show that users value the opportunity to perform strenuous and concentration-demanding tasks in the cells, as well as at home due to the privacy and individuality. On the other hand, users describe a lack of creative spaces, collaborative spaces, and interaction spaces. These are three of the most mentioned points that users are missing. All managers describe how the cell offices lacks flexibility. The managers mention how the offices are designed for few purposes. They also describe how employees must actively leave their cell for collaborative tasks and points to a demand for informal meeting spaces and multifunctional spaces. The pace of development of trends and the shift of focus has given an indication to what role the office will have and which requirements it needs to meet with regard to users. An increase of personal meetings, readjustments and increased flexibility regarding geographical location have given rise to a shift in what demands users make: greater range of varying spaces and more informal meeting places. Office workers are realizing the benefits and opportunities of working in different geographical locations. The role of the office has shifted, were the indoor spaces need to attract employees to the office. To ensure sustainable office environments, both the physical and social functions need to be supported in all areas of the office, while environments for concentration-demanding tasks can be met elsewhere to a greater extent. The pandemic has shown that there is an increased acceptance of flexible working, while the rapid changes indicate that office spaces need a higher degree of flexibility for adapting to new needs. Flexibility in practice is mainly about opportunities of varying environments and activities. Agile workplaces represent the next important step in workplace development. An adaptable office environment enables users to meet basic work-related needs as well as individual and varying needs.

Climate change will affect many human activities and sectors. Among those, the built environment will face several challenges with respect to the varying climate conditions. The present study investigated the global warming impacts on energy demand and indoor climate comfort for an office building in Stockholm. Considering a service life of 50 years, the future climate conditions were investigated for the only air temperature increase in 2070, in accordance with the medium forecasted greenhouse gas emissions scenario provided by the International Panel on Climate Change (IPCC). Another climate morphing approach was adopted to develop the climate file for the year 2080 considering the variation of all the weather parameters. Three different passive cooling solutions, such as external roller shade, electrochromic glazing, and internally ventilated shading, have been implemented in the case study building to decrease the cooling demand. The characteristics of the strategies were preliminarily assessed and then implemented into the building energy simulation software IDA-ICE to evaluate the energy performances with respect to the different climates. The results indicated that an increment of the cooling demand and a reduction of the heating usage will be experienced in the future. The different morphing approaches displayed the inherent uncertainties when future evaluations are performed, although similar weather patterns were found. The improvement of the solar and optical properties, such as the introduction of the exhaust air extraction and the electrochromic technology, implied a lower cooling and ventilation usage. The EC technology reported the lowest cooling demand, while the internally ventilated shading option outperformed the others in terms of annual energy consumption. / Klimatförändringar kommer att påverka många mänskliga aktiviteter och sektorer. Bland dem kommer den byggda miljön att möta flera utmaningar med avseende på de olika klimatförhållandena. Denna studie undersökte effekterna av den globala uppvärmningen på energibehovet och inomhusklimatkomforten för en kontorsbyggnad i Stockholm. Med hänsyn till en livslängd på 50 år undersöktes de framtida klimatförhållandena för ökningen av lufttemperaturen utomhus till 2070, i enlighet med det medelprognoserade växthusgasutsläppsscenariot som tillhandahålls av International Panel on Climate Change (IPCC). En annan klimatförändringsmetod antogs för att utveckla klimatfilen för år 2080 med tanke på variationen i alla väderparametrar. Tre olika passiva kyllösningar, såsom utvändigt solskydd (vertikalmarkis med screenväv), elektrokromt glas och invändigt ventilerat solskydd, har implementerats i fallstudiebyggnaden för att minska kylbehovet. Karaktären av strategierna utvärderades preliminärt och implementerades sedan i programvaran för byggenergisimulering IDA-ICE för att utvärdera energiprestanda med avseende på de olika klimaten. Resultaten indikerade att en ökning av kylbehovet och en minskning av värmeanvändningen kommer att ske i framtiden. De olika klimatförändringsmetoderna visade de inneboende/medföljande osäkerheterna när framtida utvärderingar utförs, även om liknande vädermönster hittades. De passiva kyllösningarnas reducering av total solenergitransmission, såsom införandet av frånluftsutsug och den elektrokroma tekniken, innebar en lägre kyl- och ventilationsanvändning. EC-tekniken rapporterade det lägsta kylbehovet, medan det invändiga ventilerade solskyddet överträffade de andra när det gäller årlig energiförbrukning.

In Sweden, prefabrication in the construction industry is a very common system. In prefabricated structures, there are various kinds of connections and generally many hinged connections. Therefore, it is of high interest to study the behavior of the prefabricated buildings in relation to the connections. Two main theories that can be used to evaluate our structures are the non-linear finite element analysis (NLFEA) and the second order effects. These two theories help to study the real behavior of the structures. Software that can apply these two theories is the ATENA-GiD. Therefore, it was very interesting to explore this software and find out how it can be used for prefabricated buildings. For this reason, a simplified ten-storey building was studied which had been also used in Lindwall’s and Wester’s (2016) master thesis. Various cases were chosen for this building. The building was studied either with monolithic walls or with vertical slip connection between the prefabricated walls. Also, the hollow core (HC) slabs were modelled in two ways and the supports of the columns were modelled in three ways. Even when each slab was modelled with two materials (solid concrete for the upper and lower layer with smeared reinforcement for the lower layer and modified concrete in order to compensate for the voids), the increase in the time for analysis was not important. Also, the cracking was not extensive thanks to the relatively low wind load. The slip joint between the walls didn’t lead to the different displacement between the walls. It was found that the hinged support in the columns was modelled by using the upwind line of the base. In non-linear analysis cases, the model of the structure gave 20% larger displacements than in linear analysis cases which means that the cracking had an important influence on the second order effects despite that the cracking was not extensive. The reduction of the stiffness of the walls to 40% accounting for cracked sections in additional linear analyses to according to the Eurocode 2 was a conservative choice for this building. The most remarkable result was that when the supports of the columns were modelled with hinges there was smaller displacement than when the supports were fixed. The reason for this was the negative displacements due to the buckling of the columns of the first storey. Moreover, for the linear cases, there was a much smaller displacement (5mm) than Lindwall and Wester (2016) (17mm) and this was possibly due to the way that the hinges were modelled in my building. It is interesting to investigate other ways to model the hinges in ATENA-GiD as well as other ways to model the connections between the HC slabs and the perimetric beams. Also, the effect of creep through the modulus of elasticity could be analyzed. Finally, it would be interesting to include foundations in the model to study the possible need for anchorages.

This thesis investigates performance-based regulation in Sweden and its consequences for architectural design. In the last 50 years, there has been a transition from prescriptive to performance-based regulation, propelled by the drive to further innovation, productivity and competitiveness by expressing the functions expected of the buildings as performances. This thesis examines the promise of freedom in design and solution that this regulatory construction offers, considering two specific performance aspects of the Swedish building code: the requirements regarding energy performance in relation to user-comfort, and the requirement in terms of daylight in relation to health and hygiene. Each case investigates the implications of the performance-based system of regulation for the synesthetic and multidisciplinary process of design, focussing on how it affects the work of architects.This thesis also addresses the disciplinary knowledge necessary for assessing performance requirements, which in turn connects to the entry into building regulation of abstract natural science models quantifying societal goals in legislation, and to the disciplinary histories of the engineering and architectural professions.Speculating on ways forward that address the concerns that emerge from this analysis, the thesis turns to a historical example that dealt with a similar problem to evaluate its potential for developing current architectural practice. The dual nature of design, reaching into both expressional and technical concerns, has been the subject of research and eloquent discussion within the architectural concept of tectonics. The concluding section of this thesis raises questions about the architectural discourse in relation to tectonics. It suggests that there is work to be done to reconcile the division between architectural design and technical characteristics connected to building physics that permeates systems of building regulation in Sweden and more generally. The thesis suggests that if performance-based regulation is to offer freedom in architectural design, the architecture community needs to be much more involved in both the research and critique of performance requirements and of their formulation and assessment methods when addressing this. / Licentiatavhandlingen undersöker hur funktionsbaserade byggregler påverkar arkitekturförutsättningar i Sverige. Ett av målen med funktionskrav i byggregler är att uppmuntra till innovation och frihet i valet av byggnadsutformning (design), lösningar och metoder (Foliente 2000; Sigge 2017, 181-187; prop. 1985, 100). De tvådelade syftet med avhandlingen är dels att undersöka om gällande svenska byggregler är formulerade så att det frihetsutrymme som funktionsregler är avsedda att skapa i praktiken även omfattar arkitekturutformning med hänsyn till byggnadsvolym, form, program (planlösningar), fasader och andra arkitekturaspekter, dels att undersöka av vilka professioner och hur funktionskrav utvärderas under designprocessen. De funktionskrav som undersöks har en bas i byggnadsfysiska förklaringsmodeller. Analysen sker utifrån perspektivet att frihet i arkitekturlösningar ska möjliggöras. Undersökningen görs genom två fallstudier i två artiklar och efterföljande diskussioner i avhandlingens kappa. I den första artikeln analyseras funktionskravet på energiprestanda i Boverkets byggregler (BBR) utifrån hur kravformuleringen påverkar arkitektur och energianvändning. Energiprestandakravet i BBR är en nationell tolkning av EU-direktivet om energiprestanda (EU 2010; 2018). Den andra artikeln studerar hur  funktionskrav kan utvärderas disciplinärt. Den har jag skrivit tillsammans med Malin Alenius, min doktorand- och Whitekollega.      Avhandlingen består av två artiklar och en kappa. Kappan är indelad i fem huvudsakliga delar, där den inledande delen redogör för syfte, forskningsfrågor och metod. Den innehåller även en forskningsöversikt som behandlar internationell forskning om funktionsbaserade byggregler, forskning om relationen mellan energi och arkitektur samt arkitekturforskning om byggnadsfysik och arkitektur. Därefter följer de båda artiklarna med tillhörande diskussioner. I den fjärde och avslutande diskussionsdelen i kappan, ”Juxtaposition”, sammanförs de teman som tagits upp i artiklarna i en övergripande diskussion.  Därefter följer konklusion på engelska och denna svenska sammanfattning.      De båda artiklarna relaterar till den övergång som under de senaste femtio åren i Sverige har skett från byggregler som föreskriver på vilket sätt samhällets krav i planering- och byggande ska uppfyllas till byggregler som föreskriver den funktion som den slutliga byggnaden ska uppvisa. Drivkrafterna i denna transformation har sedan sent 1960-tal varit att rationalisera byggandet, ekonomisera fastighetsutveckling och att stödja en snabbare teknisk utveckling (Sigge 2017, 71; SOU 1974, 202-203). I propositionen till plan- och bygglagen 1987 uttryckte regeringen att de föreskrifter som styr byggande så långt som möjligt bör formuleras som funktionskrav (prop. 1985, 100). Friheten att utforma lösningar nämns ofta som en grundläggande egenskap i funktionskravsbyggregler (Foliente 2000; Meacham et al 2005). I den första artikeln är syftet att undersöka huruvida de funktionskrav i Boverkets byggregler (BBR) som är utformade efter byggnadsfysiska förklaringsmodeller styr eller inte styr arkitekturlösningar. Detta görs i den första artikeln genom analysen av energiprestandakravet i BBR. Artikeln utgår ifrån tre frågeställningar av vilka den första tar sin utgångspunkt i att Boverket 2004 definierade funktionskrav som krav på en egenskap hos byggnad eller del därav och som ska uttryckas i termer som inte begränsar valet av utformning, material och metoder (Boverket 2004, 42). Den andra två frågeställningarna handlar dels om hur den svenska tolkningen styr energianvändning och dels om hur BBR skulle skrivas för att uppfylla direktivet utan att begränsa valet av utformning eller påverka arkitekturkvalitet och inomhusmiljö negativt. I artikeln konstateras att formuleringen av systemgränserna för energiprestanda i BBR, som beskriver vad som ska beräknas och mätas, omfattar byggnadens energianvändning, inklusive fastighetsel och driftsbelysning (med driftsbelysning avses här belysning till trapphus och driftsutrymmen), men inte verksamhetens el- och belysningsbehov. Den svenska tolkningen styr byggnadsutformning och energianvändning på ett sätt som jag menar skiljer sig från energiprestandadirektivets inriktning (EU 2010).  Diskussionen som följer på artikeln i avhandlingen visar att energiprestandadirektivet efter dess uppdatering 2018 lägger en ännu tyngre emfas på dagsljus i lokaler än i det tidigare direktivet från 2010 (EU 2010; 2018), varför den kritik som riktades i artikel I med avseende på att energiprestandakravet i BBR inte omfattar dagsljus och belysning för verksamheten är fortsatt aktuell. Artikeln illustrerar hur delikat uppgiften är att formulera funktionskrav utifrån ambitionen att funktionskrav ska ge frihet att utforma lösningar (Boverket 2004, 42). Artikeln och den efterföljande diskussionen visar även att formuleringarna av funktionskraven för energi respektive dagsljus i BBR skapar motstridiga grundförutsättningar för att uppnå kraven, vilket innebär att kraven konkurrerar med varandra. Risken med sådana konkurrerande funktionskrav i BBR är att de skapar hinder i projekt att uppnå de samhällskrav som plan- och bygglag och plan- och byggförordning anger. Artikel I och efterföljande diskussion visar på behovet av analyser av funktionskrav inför regelskrivning utifrån dess formkonsekvenser med avseende på utformning av volymer, fasader, planer, sektioner om inte friheten att utforma arkitekturlösningar ska begränsas eller leda till att konkurrerande funktionskrav.      Utifrån frågeställningen om frihet i avseende på arkitekturlösningar i funktionskravsbaserade byggregler analyseras därtill i diskussionen som följer på artikel I formuleringarna av energikraven i BBR med motsvarande avsnitt i komparation med danska och tyska byggregler så som de såg ut 2016. I jämförelsen mellan tre länders olika tolkningar av energiprestandakravet framgår att de styr utformning olika. Med grund i den jämförelsens analys diskuterar jag att tidigare forskningsrön, om att abstrakt funktionskrav ger större lösningsfrihet (Foliente 2000), inte nödvändigtvis gäller i avseende på frihet för arkitekturlösningar. I avhandlingens forskningsöversikt och diskussionen som följer på artikel I framgår att funktionskravs konsekvenser för arkitekturutformning är ett underutforskat område.      Den övergång från mer lösningsföreskrivande till funktionskravsbaserade byggregler som skett i Sverige under det senaste halvseklet har även skett i ett många andra länder internationellt (Meacham 2016, 477). I EU introducerades 1989 ett EU-direktiv om byggprodukter och deras fria rörlighet, där ett antal av byggnaders väsentliga egenskaper som byggprodukter ska uppfylla definierades (EU 1989), vilket är i linje med funktionskrav. Dessa definitioner har sedan införlivats i svensk lagstiftning (Sveriges riksdag 1994; 2010).      I avhandlingen analyseras och diskuteras hur den historiska övergången till funktionskravsbaserade byggregler har påverkats inte endast av politiska beslut, utan även av utvecklingen inom ingenjörs- och arkitekturprofessionerna. Tidigare byggregler bestod vanligtvis av geometriska regler eller beskrivna lösningar, som i sin tur byggde på den samlade kunskapen från många discipliner inom projektering och byggande, medan funktionskraven innebar en övergång från rumsliga till abstrakta naturvetenskapliga, ofta matematiska och byggnadsfysiska, modeller som preciserade samhällskraven. I diskussionen till artikel I fördjupas den historiska beskrivningen av hur principerna för regelutformning av funktionskrav har utvecklats från 1967 till 2018 och hur denna utveckling i allt högre grad lett till att arkitekturteknik allt mer delats in i arkitektur respektive teknik. I de första metodbeskrivningarna 1970 i Sverige av hur funktionskravsbaserade byggregler kan formuleras, angav forskaren Jens Knocke som utvecklade principer för en funktionsanalytisk byggnorm, att dessa endast gällde för den ”tekniska” funktionsanalysen. Därmed avsågs krav som styrde materialval och konstruktiv utformning medan så kallade icke tekniska frågor som arkitektur, som konstnärliga och programaspekter, inte behandlades (Knocke 1970, 15, sammanfattning). I den proposition som föregick lagen 1994 (där de väsentliga egenskaperna för byggnadsverk införlivades från EU-direktivet om byggprodukter) skilde regeringen mellan generella krav, som går att kontrollera objektivt och placerades i lagen om tekniska egenskapskrav, och krav som behöver värderas och bedömas lokalt med hänsyn till omgivningen och lokala politiska krav (prop. 1993). Diskussionen utifrån artikel I påvisar att funktionskravsbyggregler kan och har av regeringen uppfattats som objektiva, utan behov av tolkning i de fall dessa kan beräknas och är uttryckta kvantitativt. Artikeln och diskussionen visar samtidigt att bestämningen av ramarna för funktionskraven, exempelvis systemgränser för energiberäkningen och formuleringar av respektive funktionskrav, innehåller avvägningar som i sig omfattar och påverkar utformningsbeslut och det lösningsutrymme som följer. I artikeln visas att formuleringarna av funktionskravet för energiprestanda leder till negativa konsekvenser för friheten i utformning av arkitekturlösningar. Jag argumenterar för att konsekvensanalyser behöver genomföras vid regelgivning av funktionskrav i BBR av flera skäl, bland annat för att undvika att onödiga restriktioner i utformning skapas och för att enskilda funktionskrav inte ska krocka i BBR eller leda till konflikter mellan olika krav i de olika regelhierarkierna BBR och PBL. Detta gäller särskilt mellan funktionskrav i BBR och krav där i PBL där hänsyn i arkitekturutformningen krävs till plats och omgivning (2 kap. 6 § 1 och 8 kap. 1 § 2). Jag argumenterar även för att Boverkets egen definition från 2004, om att funktionskrav ska formuleras så att de inte begränsar valet av utformning, material och metoder, är relevant för byggregelverket och för att nå formuleringar av funktionskrav som uppfyller denna behövs formanalyser av funktionskrav tillämpas inför Boverkets regelgivning.       I artikel II och dess efterföljande diskussion behandlas hur kvantitativa funktionskrav utvärderas och utvärderingsformens relation till de professioner som är involverade i designprocessen. Artikeln, som är skriven tillsammans med Malin Alenius som är doktorand vid KTH och kollega vid White, är genomförd i form av aktionsforskning där ett utställningsrum om dagsljus och en konferensartikel om dagsljus analyseras och diskuteras ur ett kunskapsperspektiv med fokus på arkitekturdisciplinen och arkitekturprofessionen. Artikeln innehåller dels en analys av en tidigare genomförd utställning, som Alenius och jag ansvarade för och som vi genomförde tillsammans med kollegor vid White, dels en jämförande analys av valda representationstekniker och av dagsljusfaktorresultaten i utställningen med en större numerisk studie av funktionskravet för dagsljus. Den numeriska studien har genomförts av forskaren och docenten Marie-Claude Dubois och doktoranden Iason Bournas vid institutionen för arkitektur och byggd miljö vid Lunds Universitet. Resultaten har publicerats i en gemensam konferensartikel som återfinns i Appendix I (Bournas et al 2017). Metoden för urvalet av byggnader utvecklades av mig och Alenius.      Både utställningen och den numeriska studien undersökte hur hur hög grad dagens funktionskrav, som i ett allmänt råd till föreskriften anger en dagsljusfaktornivå, uppnås i flerfamiljshus byggda under 1900-talet.      I utställningen undersöktes fem byggnader uppförda mellan 1917 till 2016 i relation till såväl dagsljuskravet som solljuskravet (Boverket 2018 c). Dagsljuskravet beräknades och solljusförutsättningarna har undersökts genom skuggstudier. Dagsljus och solljus har även studerats utifrån ett upplevelseperspektiv i en film med sekvenser för varje vardagsrum om 6 sekunder per timma över ett dygn. De fem byggnadernas utformning har även beskrivits i relation till den vid uppförandet rådande lagstiftningen om dagsljus.      Till den numeriska studien gjordes ett större urval relaterat till tidsepok och byggnadstakt för respektive tidsepok och i den numeriska studien genomfördes avancerade dagsljusberäkningar av Bournas (2017, 2019) som även undersökte olika former av dagsljusindikatorer (Bournas och Dubois 2018). Även om utställningen och den numeriska studien har olika fokus och olika publiker är de intressanta att jämföra ur ett disciplinärt perspektiv med avseende på hur kvantitativa funktionskrav kan utvärderas och i relation till hur utvärderingsformen samverkar med designprocessen i dess olika skeden. Tyngdpunkten i artikel II ligger på hur arkitekters förståelse för funktionskravets kvantitativa precisering i allmänt råd (dagsljusfaktorn) inverkar på arkitekturutformningen. Den övergripande forskningsfrågan som behandlas i artikel II och den tillhörande diskussionen är: Vilken kunskap behövs för att utvärdera funktionskrav formulerade efter byggnadsfysiska modeller, så att de bidrar till snarare än begränsar arkitekturutformning, byggnadernas program, uttryck och kreativitet och innovation? I relation till denna fråga illustrerar artikeln vikten av arkitektens egna metoder i utvärderingen av byggnadsfysiskt beskrivna funktionskrav. Genom den geometriska redovisningen i utställningen av de fem byggnaderna tydliggörs att grunderna för dagsljusfaktorn ligger i geometri och att arkitektens vanliga ritmetoder med fördel kan samverka med geometriska analyser av dagsljus, som no-skyline och avskärmningsvinklar, särskilt i tidiga skeden av planprocessen. Även tidigare forskning har pekat på vikten av att arkitekter ges möjlighet att utvärdera dagsljuset i relation till arkitekturutformningen utan att i varje läge behöver beräkna densamma (Lewis 2017, 1172). I jämförelsen mellan utställningsmaterialet och redovisningen av den numeriska studien framgår att för dagsljustillgången är avskärmningsfaktorn den avgörande faktorn, redovisade genom en tvådimensionell avskärmningsfaktor i utställningen och en tredimensionell avskärmningsfaktor i konferensartikeln. I jämförelsen av utfallet i dagsljusfaktor mellan olika decennier är resultatet samstämmigt, vilket illustreras i den numeriska studien genom större urval och i utställningen genom det partikulära i de presenterade fem fallen. I den efterföljande diskussionen till artikel II i kappan diskuteras relationen mellan generell kunskap, utifrån teori och instrumentella fallstudier, och partikulär kunskap, kopplad till specifika fall och kontextbeskrivningar (Johansson 2000; 2003; Flyvbjerg 2006; Kirkeby 2009). Utställningen syftade i sig till att sammanföra två olika disciplinära metoder, nämligen arkitekturmetoder och ingenjörs- och byggnadsfysiska metoder, för att beskriva dagsljus. Övergången från byggregler som uttryckte på vilket sätt samhällskraven skulle uppnås till funktionsbaserade byggregler har inneburit att regler (som i fallet med dagsljus) tidigare formulerade som geometriska och rumsliga förhållanden kom att formuleras i numerära storheter, vilka för plan- och arkitektkompetensen framstår som abstrakta, för att inte säga osynliga. I den tidigare lagstiftningen uttrycktes krav för dagsljus genom bestämda geometriska sektioner (1874 till 1930) eller krav på en parametrisk relation där hushöjden skulle motsvara avståndet till närliggande byggnader (1930-1960). I och med de funktionsbaserade byggreglerna introducerades istället dagsljusfaktorn som anger en procentsats av utvändigt ljus som når en mätpunkt i bostadsrummet, vilken kräver beräkning. Sättet att utvärdera om kravet är uppfyllt har med andra ord gått från en ritningsbaserad kontroll till en matematisk beräkning, som idag ofta utförs av personer med specialistkompetens. Det innebär att förutsättningarna för att uppnå kravet på dagsljus inte alltid är transparenta för planeraren eller arkitekten. I diskussionen lyfts att det finns en risk med att lägga ut delar av utvärderingen på andra professioner utan kunskapsåterföring då det i kan bidra till en minskad helhetssyn i designprocessen.      Alenius och jag menar att fallstudier, som i likhet med de fem fall som undersöktes i utställningen, där det partikulära tillsammans med en undersökande fråga är en produktiv väg för att utveckla kunskap som är relevant för arkitekturpraktiken. Fallstudier, där byggnader analyseras individuellt kan sägas vara typisk för arkitekturkompetensen (Johansson 2000; 2003). Detta särskilt för att stödja kunskapsuppbyggnaden hos arkitekter genom många fall. Begreppet repertoar har beskrivits som när en mängd empiriska fallstudier samlas i praktikerns minne och aktiveras under designprocessens lösningssökande faser (Jansson 1995, 52-53). Vi menar att ett mer systematiskt användande av fallstudier behövs för att bygga en repertoar som belyser ämnen som påverkar arkitektens vardag, som exempelvis dagsljus, hållbarhet och byggregler.  Sammanfattningsvis argumenterar Alenius och jag för att i diskutioner av funktionskrav bör inte arkitekturmetoder, som fallstudier och repertoar, hamna i bakgrunden till förmån för en mer generell kunskapsuppbyggnad som har sin grund i naturvetenskapliga modeller som exempelvis de byggnadsfysiska förklaringsmodellerna. Funktionskravens frihetsramar tolkas i hög grad idag genom generell teori och instrumentella fallstudier. Här finns en risk att den underliggand frågeställningen för den generella teorin är för begränsande utifrån ett gestaltningsperspektiv. Det är av vikt att arkitekter medverkar i utvecklingen av frågeställningarna och ramarna för de teorier som utvecklas, så att ett tillräckligt antal typologier, rumstyper, program och fasadutformningar undersöks om resulaten ska generalisera förutsättningarna för desamma. Samtidigt finns en begränsning i vad som kan undersökas på detta sätt. I kappan utvecklas diskussionen kring varför båda dessa former av kunskapsinhämtning har sin plats i designprocessen och att det är av största vikt, särskilt i relation till funktionsbaserade byggregler, att inte låta den generella kunskapen dominera utan att hitta en balans mellan generell och partikulär kunskap från specifika fall.      Det finns ven förutsättningar för att arkitektens verktyg i högre grad kan användas för att både utvärdera de kvantitativa krav som ställs i BBR och för att skapa en större förståelse för dem. En ökad integration av utvärdering av byggnadsfysiska funktionskrav genom arkitektens traditionella verktyg skapar även större möjligheter för en designprocess som behandlar funktionskrav och samtidigt tar in de aspekter av utformning som inte kan kvantifieras.      Sammanfattningsvis visar artikel II att ett noggrant urval av fallstudier som presenteras i sin ursprungliga kontext och komplexitet kan ge arkitekten kunskap om byggnadsfysiska arkitekturförutsättningar som komplement till den vägledning som generell teori kan ge. På grund av kvantifiering och avancerade beräkningsverktyg har dagsljuskraven i svenska byggregler på senare år kommit att bli en vardag för arkitekter. Dagsljuskraven i sig, och dess utvärderingar, ger dock inte nödvändigtvis ny kunskap till arkitekten om inte en erfarenhetsåterföring i relation till dessa systematiseras och relateras till skissprocessen, särskilt med avseende på tidiga skeden. Ett sådant exempel finns redovisat i appendix II där  generell teori från forskning gav en kunskapsgrund i form av tumregler för ett tävlingsarbete. Även om erfarenhetsåterföring ökar kring beräkningar återstår ett behov för arkitekturpraktiken att utveckla kunskap som placerar de individuella funktionskraven i designuppgiften och designkunnandet som helhet, vilket kopplar till tidigare argument för behov avkunnande som ackumuleras genom en repertoar baserad på det partikulära och som är grundad i arkitektens egna verktyg och då särskilt fallstudien. I fallet med dagsljus behöver den kvantitativa utvärderingen sättas i relation till kvalitativa aspekter av dagsljus som traditionellt har utvecklats som ett kunnande hos arkitekten genom betraktande av byggnader och rum under verkliga dagsljusförhållanden.      Till de två artiklarna och dess diskussioner läggs ytterligare ett perspektiv genom den avslutande diskussionen (”Juxtaposition”) om en möjlig väg till en forskningsdiskurs om byggnadsfysik ur ett arkitekturperspektiv. Inledningsvis diskuteras förutsättningarna för ett samtal mellan designprofessioner utifrån tre konceptioner av kunskap (Downton 2003, 62-63).  Den kunskap som erövras genom att praktisera (”knowing-how”), den teoretiska kunskapen om principerna (”knowing-that”) och den orienterande kunskapen  (”knowing-of”) (Downton 2003, 62-63). Arkitekter är ofta tränade i grunderna och principerna för konstruktion (”knowing-that” och ”knowing-of”) men sällan, särskilt i Sverige, tränade i att utföra konstruktionsberäkningar (”knowing-how”). Att arkitekter är tränade i ”knowing-that” och ”knowing-of” om konstruktion hävdar jag skapar bättre förutsättningar för samverkan mellan arkitekter och konstruktörer än om så inte varit fallet. Det skiljer sig från hur det förhåller sig med energi, dagsljus och andra funktionskrav som har utvecklats ur byggnadsfysiska förklaringsmodeller och relationen mellan arkitekter och energi- och installationsingenjörer. Här saknar arkitekterna, inte minst de svenska, ofta kunskap om principerna (”knowing-that” och ”knowing-of”). Jag argumenterar för att en sådan kunskap skulle skapa bättre förutsättningar för arkitekten i sin verksamhetsutövning och samverkan med andra discipliner. I Sverige utbildas arkitekter i konstruktion men inte i byggnadsfysik. Samtidigt har arkitekturforskning, även den internationella, under lång tid visat ett intresse för arkitekturteknik utifrån konstruktion men i mycket lägre grad för byggnadsfysik. En fråga för den avslutande diskussionen är varifrån kan en forskningsdiskurs utvecklas som utifrån ett arkitekturperspektiv stödjer en diskussion om energi, byggnadsfysik och arkitektur? Inte minst idag när samhället står inför den stora utmaningen att hantera och minimera växthuseffekten, vilket byggregler adresserar och inskärper i kraftfulla krav, är designkunskap om byggnadsfysik viktig för arkitekter. Jag argumenterar för att det behövs en diskussion om arkitekturteknik som sammanför kunskaper om arkitektur och teknik och som motverkar den förenklade uppdelning som finns i dagens byggregler (PBL 8 kap. 1§ och 4§) och påverkar dagens praktiska utövning. En produktiv jämförelse menar jag finns i den situation som arkitekturpraktiken och arkitekturforskningens befann sig i vid mitten av 1800-talet då nya material krävde nya förhållningssätt till arkitekturteknik och arkitekturuttryck. Under 1800-talet utvecklades en diskurs om tektonik för att diskutera relationen mellan material, konstruktion och arkitekturuttryck (Schwarzer 1993; Wolf 1996; Wallenstein 2004, 17-33; Mallgrave 2009). Ett svar på nyss nämnda fråga som jag ger i den avslutande diskussionen är att utveckla en arkitekturdiskussion inom arkitekturpraktik och arkitekturforskning om begreppet tektonik kring byggnadsfysik och uttryck i likhet med den riktning som idag är dominerande inom tektonik kring konstruktion och uttryck.      Sammanfattningsvis visar avhandlingens två delar och avslutande diskussion på ett behov av en arkitekturdiskussion om tektonik och en ökad forskningsinsats i relation till byggnadsfysik och de förklaringsmodeller och indikatorer som används i funktionskrav i byggregler. Detta för att synliggöra den relation mellan arkitektur och byggnadsfysik och andra naturvetenskapliga aspekter (exempelvis byggnadsinstallationer och ventilation som ligger utanför denna avhandling) som idag verkar vara bortglömd, såväl i formuleringarna och utvärderingarna av byggregler som hos arkitektpraktik och forskning. Jag hävdar att det är nödvändigt att utifrån arkitekturprofessionens egna verktyg, såsom fallstudier av det partikulära, skapa en relation mellan teori och arkitekturutformningsmöjligheter, det vill säga skapa en kunskapsutveckling kring byggnadsfysik för att ta vara på den innovationsfrihet som funktionskravsregelverk utlovar. Arkitekter behöver även engagera sig i hur byggregler formuleras och i relation till Boverket så att formaspekter inte styrs oavsiktligt och i konflikt med plan- och bygglagens intentioner om volym, form, färg och materialverkan (PBL 2 kap. 6§ och 8 kap. 1§2). / <p>QC 20190913</p>

The present thesis investigates environmental factors impact on office employees. More specifically, it investigates: 1) perception and experience of office environments, 2) satisfaction with office environments, and 3) health status and job satisfaction in connection to office environment. It is based on an empirical study with 491 office employees from twenty-six companies and divisions in larger companies. Each one respectively represents one of seven identified office-types in office design: cell-office, sharedroom office, small open plan office, medium open plan office, large open plan office, flex-office and combi-office. This study takes its basis in architecture, although an interdisciplinary approach from organizational and management theory, environmental psychology, and social and stress medicine has been used. Qualitative and quantitative methods were used. In Article I a review of the different research fields that investigate environmental influences are presented with a focus on office environments. Different perspectives on the environmental impact on office employees are investigated. In Article II an analysis of office environment based on the employee’s perception and experience of the architecture is done based on in-depth interviews using a method originally developed by Kevin Lynch (1960). The method measures the "imagebility" of a space, rated by the users with following elements: landmark, node, path, edge and district. The result showed that the method, based on employees’ perception and use of space, is a possible tool in the design process to get a better understanding of where the elements that reinforce "imageability" most likely will appear in an office environment. The method thus gives a better idea of the future "imageability" of a space and could be useful as guidance in the design process of how the architectural design will be received by the users in the end. In Article III employees’ satisfaction with the office environment in different office-types is investigated. The article focuses on three domains: 1) Ambient factors, 2) Noise and Privacy and 3) Designrelated factors. The statistical analysis was done using a logistic regression model with multivariate analysis. Adjustment was done for: age, gender, job rank, job satisfaction and market division. The results show differences in satisfaction with the office environment between employees in different office-types, many of which were statistically significant. When differences persist in the multivariate analysis they can possibly be ascribed to the office-type. Results show that employees in cell-offices are prominently most satisfied followed by those in flex-offices. Cell-offices rate only low on social aspects of Design-related factors. A major finding is internal differences between different office-types where employees share workspace and facilities. The medium and large open plan offices could be described as high-risk officetypes. In Article IV differences between employees in different office-types with regard to health, wellbeing and job satisfaction are analyzed. A multivariate analysis of the data was done with adjustment for the confounders: age, gender, job rank and market division. The results show that there are risks of ill health and poor well-being in medium and small open plan offices. Employees in these office-types show significantly higher risks compared with those in other office-types. In medium open plan and combioffices the employees show the highest prevalence of low job satisfaction. The best chance for good health status and job satisfaction is among employees in cell-offices and flex-offices; there are, however, internal differences in distribution on different outcome variables for job satisfaction. The major finding of these studies is that there are significant differences with regard to satisfaction with office environments as well as health status and job satisfaction between employees in different office-types; differences that can possibly can be ascribed to the office-types as they persist after adjustment for important confounders. / QC 20101126