Bakgrund: Tidigare forskning visar områden där patientsäkerheten brister och socialstyrelsen för fram att sjukvården har redskap men det implementeras inte. Vårdskador minskar inte i önskad takt. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhetsarbete. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex sjuksköterskor. Semikonstruerad intervjuguide med öppna frågor. Kvalitativ innehållsanalys med manifest steg. Resultat: Fyra kategorier utformades av resultatet: Faktorer som påverkar patientsäkerheten, Avvikelsehantering, Vårdkultur och Patientsäkerhetskunskap. För många patienter och för hög arbetsbelastning påverkar patientsäkerheten negativt. Hierarkier påverkar omvårdnaden negativt. Patienten är inte alltid delaktig i sin vård. Avvikelser avslutas inte ordentligt. Vårdkulturen kan bli hård när det gäller förändringar och ny kunskap. Gehöret från chefer önskas vara större. Sjuksköterskor kan känna en stress över arbetsbelastningen och patientsäkerheten. Patientsäkerhetskunskapen behöver ökas. Slutsats: Det förebyggande arbetet behöver stärkas. Omvårdnadsperspektivet och den personcentrerade vården behöver stärkas från chefsnivå. Patientsäkerhetskunskapen behöver öka. Avvikelser utmynna i konkreta planer med ansvariga som implementerar förbättringsarbete. Hierarkier bör försvinna till förmån för gemensamt lärande i säkerhetskulturen. Chefer och organisationer behöver ansvara över patientsäkerheten och sjuksköterskor få förutsättningarna att bedriva en patientsäker omvårdnad.

<p>Forskning visar att det är viktigt för barn i förskoleklass att få språklig stimulering i sin vardag. I vår studie jämförde vi två pedagogers språkstimulerande arbete i två förskoleklasser. Vi ville se om pedagogerna arbetade efter samma metoder som de förespråkade. Därför observerade vi naturliga situationer i två förskoleklasser samt intervjuade en pedagog ur varje klass. Jämförelsen visade att pedagogerna hade kunskap om den språkliga medvetenheten och arbetade medvetet för att stimulera detta hos barnen. De arbetade båda enligt Bornholmsmodellen som är en komplett metod för att öka barns språkliga medvetenhet. Den ena pedagogen arbetade även efter en ny metod kallad FonoMix, en metod som kopplar ihop munrörelser och bokstavsljud. Den andra pedagogen arbetade medvetet med tecken som stöd, då hennes förskoleklass var en språkförskoleklass för barn med språkliga avvikelser.</p>

I Sverige tillämpas Svensk Kod för Bolagsstyrning (Koden). Denna infördes för att öka förtroendet för svenska företag på kapitalmarknaden. Uppsatsen undersöker om samband finns mellan antal avvikelser från Koden och företagens ägarstruktur. Teorier som används är institutionell teori och agentteori. Med hjälp av teorierna har hypoteser konstruerats. Vid hypotesprövning för år 2007 framkom att det fanns ett samband mellan antalet avvikelser och ägarstruktur. I uppsatsen har även år 2006 undersökts för att se om samma resultat skulle erhållas för detta år. Så var dock inte fallet. Vårt resultat för år 2006 skiljer sig från en tidigare undersökning av år 2006 utförd av Lindén Lindsö &amp; Nilsson (2007). En trolig förklaring till dessa skillnader i resultat för år 2006 är Lindén Lindsö &amp; Nilssons (2007) bristfälliga metod för att räkna avvikelser.   Skillnaden i antalet avvikelser i de båda grupperna för år 2007 förklaras med hjälp av agentteori där herrelösa företag har ett större behov av bevakning. Institutionell teori används för att förklara likheter inom grupperna. Den tredje delen av undersökningen jämför år 2006 med år 2007. Denna jämförelse är möjlig då samma metod har används. Det framkommer att en skillnad finns och en möjlig förklaring till att åren gav olika resultat är hypotestestets korrektion för ties.

Fel som uppstår i ett byggprojekt leder ofta till merkostnader och ett felfritt projekt är näst intill omöjligt att uppnå. Däremot kan man försöka minska risken för att fel uppstår genom god planering. Projekteringsfasen i ett byggprojekt är en mycket viktig del av projektet, det är där man kommer fram till hur byggnationen ska genomföras. Oftast är det oklart var felen startar men enligt analyserna som gjorts av Sveriges Byggindustrier, FoU-Väst och Chalmers under 1994-1996 har det visat sig att felen oftast har sina rötter redan i starten hos beställare, projektörer, materialleverantörer och utförare. Uppstår det ett fel i början följer det med under hela processen, projekteraren kontrollerar inte om arkitekten eller konstruktören har gjort fel utan bygger bara på. (Josephson &amp; Hammarlund 1996). I projekteringsskedet planerar man hur bygget ska utföras så detaljerat som möjligt. Man ser bl.a. till så att allt funkar ritningsmässigt så att allt får plats då det ofta är trånga utrymmen. Syftet med rapporten är att ta reda på vilka fel som uppstår på de byggarbetsplatserna som kan härledas till projekteringsfasen. Vi tog reda på orsaken till att felen uppstod samt vad det gav för konsekvenser för projektet. Vi har samarbetat med två olika byggentreprenörer, Byggklason AB i Vimmerby och Peab i Arvika, där vi har följt ett byggprojekt per byggentreprenör. Vi har varit med ute på projekten där vi har försökt observera fel samt även tagit reda på fel via samtal. Med fel menar vi att det är något som inte blev som det planerades, en avvikelse i planeringen. Kan även vara fel som ger stopp eller försening av något slag. Vi har även hittat information med hjälp av litteraturstudier av rapporter, studentlitteratur och artiklar från internet. Men resultatet grundar sig mestadels på våra egna observationer på plats och genom samtal med olika tjänstemän. De fel som uppstod var brist på engagemang en faktor som var stor på båda projekten. Det har även framkommit att dålig kommunikation och förberedelse inför projekteringsmöten har varit något som bidragit till en del fel på byggarbetsplatsen, även okunskap, tidspress och oklara önskemål har bidragit till fel. För att ett byggprojekt ska ha så få störningar som möjligt bör man ha gott om tid för planering, inläsning och byggnation. Men även bra samarbete, kommunikation samt noggrannhet är viktigt för att ett byggprojekt ska fungera korrekt. / Errors that occur in a construction project often leads to overspending and a flawless project is next to impossible to achieve. However, one can try to reduce the risk of errors through good planning. Planning phase of a construction project is a very important part of the project, that's where you get into the construction project will be undertaken. Typically, it is unclear where the errors start but in the analyzes made by the Swedish Construction Federation, R-West and Chalmers during 1994-1996 has shown that errors often have their roots already in the start of the clients, designers, material suppliers and providers. Is there an error in the beginning, it is clear throughout the process, the designer does not check whether the architect or designer has done wrong, but based just on. (Josephson and Hammarlund 1996). In the design stage plan how the construction should be carried out in as much detail as possible. You see that everything works drawing wise so that everything fits as it is often confined spaces. The purpose of this report was to determine which wrongs occurs of the construction sites we have visited and why they occur and to recommend what they can do to avoid these mistakes in future projects. We have worked with two different contractors, Construction Klason AB in Vimmerby and Peab in Arvika, where we have been following a construction project at the building contractor. We have been out on the projects in which we have tried to observe the defects and also found some through the call. With errors, we believe that it is something that was not as it was planned, a deviation in the planning. It can also be wrong to give a stop or delay of any kind. We also found information through literature reports, student literature and articles from the internet. But the result is based mostly on our own observations on the ground and through conversations with various officials. The errors that occurred were due to lack of commitment a factor that was great on both projects. It has also emerged that poor communication and preparation for the planning meetings has been something that has contributed to some errors on the construction site, even ignorance, time pressure and unclear requirements have contributed to the failure. For a construction project should have as little disruption as possible, you should have plenty of time for planning, scanning and construction. But even good collaboration, communication, and accuracy is important for a construction project to work correctly.

Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om avvikelser i vården och om bakomliggande orsaker till dessa samt inställningar till avvikelserapportering och -hantering. Studien syftade även till att undersöka uppfattningar om hur nyanställda sjuksköterskor påverkas av rådande inställningar till detta på en vårdavdelning. Metod: Kvalitativ metod med explorativ design. Bekvämlighetsurval tillämpades och data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex sjuksköterskor från en medicinsk vårdavdelning på ett svenskt universitetssjukhus. Dataanalysen genomfördes med fenomenografisk metod. Resultat: Sjuksköterskornas generella uppfattningar om förekommande avvikelser inom vården kan sammanfattas som säkerhetsbrister för patienter och personal. Orsakerna till avvikelser kan indelas i flera kategorier varav ”hög arbetsbelastning” är den mest omfattande. Närapå samtliga orsaker kan härledas till brister i organisation och/eller ledning. Att avvikelser inträffar anses allvarligt men mänskligt och ofrånkomligt. Sjuksköterskorna har olika attityder till avvikelserapportering t.ex. att man ser det som ett led i förbättringsarbetet eller utser syndabockar. Generellt uppfattas att avvikelser underrapporteras. Ett antal faktorer såsom graden av säkerhetsrisk, tidsbrist samt tvivel på uppföljning uppfattas som avgörande för om man väljer att rapportera en avvikelse eller inte. Sjuksköterskorna efterfrågar feedback och information om rapporterade avvikelser. Nyanställda sjuksköterskor uppfattas påverkas starkt av andra sjuksköterskor gällande attityder till avvikelser såväl som avvikelserapportering. / Aim: To examine nurses' opinion about errors in their profession and the underlying causes of these. A further aim was to study attitudes towards error reporting and to examine whether more experienced colleagues’ opinion concerning error making and error reporting had any effect on newly employed inexperienced nurses. Methods: The study was qualitative with an explorative design. Convenience sampling was applied and data was collected by semi-structural interviews. Six nurses from a medical care unit participated in the study and data was analyzed with a phenomenographic method. Results: The major category of nurses' views about error making included lack of patient safety and working environment issues is another category. It could all be summed up in one major category called ”lack of safety” including both patients and personnel. Several categories were identified as causes of error making, among those high workload is the most frequently mentioned cause. Nearly all of the causes can be traced to lacking in organization and/or management. The fact that errors occur are regarded as severe but human and inevitable. Several attitudes towards reporting errors were emerged from the data, for example regarding it as a tool of improvement work or finding scapegoats. The most common view was that errors are underreported and a number of factors regarding nurses' willingness to report the errors were found, for example severeness of the error, lack of time and doubt in follow up. Nurses wished to get feedback and information about reported errors. Inexperienced nurses were highly influenced by their senior colleagues concerning both error making and error reporting.

I den aktuella studien genomfördes fyra intervjuer med fyra stycken deltagare. Två av dessa var lärare i den svenska grundskolan och de andra två från den chilenska grundskolan. Valet av dessa deltagare utgick ifrån att få den information som behövdes samt för att få svar på de olika aspekter studiens frågeställningar kräver. Syftet med studien är att undersöka hur grundskolelärare tänker kring elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Frågeställningarna är om vad grundskolelärarna talar om att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile? Och om elever i behov av särskilt stöd får hjälp i Sverige och Chile? På vilket sätt i sånt fall, enligt grundskolelärarna? Intervjuerna har en kvalitativ ansats och syftet var att genom intervjuerna undersöka hur grundskolelärare tänker kring i att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Slutsatsen i undersökningen är de grundläggande arbetsvillkor som de olika lärarkategorierna arbetar under utmärker deras arbete med elever i behov av särskilt stöd. Svenska lärarna undervisar omkring 25 elever på grundskolan och har tillgång till en speciallärare. Dock otillräckligt enligt, de svenska lärarna. De chilenska lärarnas klasser omfattar cirka 40 elever, som dock är uppdelade på två omgångar. De har begränsad tillgång till speciallärare, endast tre elever per klass får specialundervisning och det är bara läs- och skriv- undervisning som ges.

Forskning visar att det är viktigt för barn i förskoleklass att få språklig stimulering i sin vardag. I vår studie jämförde vi två pedagogers språkstimulerande arbete i två förskoleklasser. Vi ville se om pedagogerna arbetade efter samma metoder som de förespråkade. Därför observerade vi naturliga situationer i två förskoleklasser samt intervjuade en pedagog ur varje klass. Jämförelsen visade att pedagogerna hade kunskap om den språkliga medvetenheten och arbetade medvetet för att stimulera detta hos barnen. De arbetade båda enligt Bornholmsmodellen som är en komplett metod för att öka barns språkliga medvetenhet. Den ena pedagogen arbetade även efter en ny metod kallad FonoMix, en metod som kopplar ihop munrörelser och bokstavsljud. Den andra pedagogen arbetade medvetet med tecken som stöd, då hennes förskoleklass var en språkförskoleklass för barn med språkliga avvikelser.

Syftet med denna studie har varit att, med utgångspunkt från marinens haveristatistik för grundstötningar, söka dominerande riskfaktorer för fartygens framförande, se i vilken omfattning uppföljning genomförs och hur dragna erfarenheten används och kan utvecklas inom militär sjöfart. Vi har även undersökt om det går att finna några gemensamma orsakssamband mellan olika attribut för fartyg som grundstöter.   De viktigaste iakttagelserna i studierna är att:   •    risker i samband med praktisk navigationsutbildning i skärgård bör analyseras vidare, varvid kommunicerade färdighetsnivåer, dess bibehållande och examination utgör centrala delar •    risker i samband med omorganiseringar och nya organisationer bör klarläggas •    risker vid nya fartygssystem eller metoder bör analyseras •    avvikelsesystemet i Försvarsmaktens sjösäkerhetssystem kan i sig angränsa till större avvikelse •    systemet fungerar inte fullt ut, då förmågan brister i att långsiktigt och systematiskt identifiera, analysera och förankra betydelsefull kunskap •    avvikelserapporteringssystemet, DIUS-M, har stora brister. Återrapportering, revisionsresultat och rapportering av ”närahändelser/near misses” inom nautik saknas i stort sett helt. Hanteringen av förbättringsförslag inryms inte i DIUS-M. Detta har sammantaget sannolikt givit en låg rapporteringsbenägenhet. Rapporterna är inte alltid primärdata •    sjösäkerhetssystemet saknar balans mellan korrigerande åtgärder och ”Lessons Learned” •    trender kan ej statistiskt visas i förhållande mot fartygens nyttjande och således är resultat av åtgärder svåra att överblicka •    upprepade anmärkningar i revisionsresultat för avvikelsehanteringen kvarstår •    erfarenheter ur sjösäkerhetssystemet och nautik behandlas inte i marinens erfarenhetsprocess •    klassificering av ”performance shaping factors” saknas i analyserna, vilket försvårar statistisk tolkning •    verksamheten rörande förbättringsförlag är idag otydlig och disharmoniserar helt i styrande dokument •    införandet av gemensamma regler för militär sjöfart har förbättrat fartygens nautisk-tekniska status och sannolikt minimerat olyckor.   Vi har inte funnit några beskrivna metoder för att hindra ett sluttande plan, s.k. negativ nedärvning, rörande färdigheter inom den praktiska navigationskonsten, efter att den programbundna sjöofficersutbildningen genomförts. Detta trots att högre krav på både färdighet och erfarenheter finns. Rollerna som skapar lärande behöver identifieras, beskrivas och kravsättas på ett tydligare sätt Tillräckliga resurser finns för att med små medel kunna starta en levande avvikelsehantering och erfarenhetsprocess.   Delresultatet visade att marinens fartyg grundstöter oftare då någon form av navigationsutbildning genomförs och att analyserna ofta avslutats där de ur ett evalueringsperspektiv börjar bli intressanta. Utifrån det påträffade sambanden genomfördes några försök att reda ut gångtider och exponeringstider för riskattributet utbildning. Vidare undersöktes förekomsten av utvärderingsmodeller för sjöfarten samt marinens möjlighet till att erfarenhetshantera sitt avvikelsesystem.   En ansats till förslag om erfarenhetshantering för att avvikelsesystemet skall uppfylla Försvarsmaktens manual sjösäkerhet (FMMS) redovisas. / The aim of this study has been that, starting from a marine accident statistics for the groundings, searching dominant risk factors for ships' performance, see the extent to which follow-up is carried out and how it uses and can be drawn from experience developing within military shipping. We have also examined whether it is possible to find some common causal link between the various attributes of the ship groundings/stranding.   The main findings of this study : risks associated with practical navigation practice in the archipelago should be analyzed further.   Skill levels and examination forms are the central parts risks in connection with reorganization and new organizations have to be clarified risks from new ship systems or new navigational methods should be analyzed SMS system in the armed forces may have probably major “non-conformities” the system does not work fully: capacity gaps in the long term to systematically identify, analyze and take care of important knowledge the reporting system, DIUS-M, has major shortcomings. Feedback, audit results and reporting of "near misses" within nautical missing almost completely. The handling of the suggestions for improvements is not included in DIUS-M. This has probably given a low overall reporting tendency. The reports are not always the primary data lacks balance between rules of corrections and "Lessons Learned" trends cannot statistically shown in relation to the use of the ships and are difficult to visualize repeated identical audit results for the safety management system (SMS) itself as non-confirmative lessons learned from the SMS system and are not take care of  in the Navy’s nautical lessons-learned process classification of "performance shaping factors" are missing from the analyses activity concerning improvement publishers is today unclear and gaping completely in the documents the introduction of common rules for military shipping has improved the ships ' nautical-technical status and likely minimized casualties.   We have not found any procedures to prevent a sloped plane, so-called “negative inheritance”, concerning practical navigation skills in the arts, after the sea officers training. This is despite the fact that the navy has higher demands on both skill and experience. The learning syllabus needs to be identified, described and better demanded.   The Armed Forces have resources to launch a working SMS and lessons-learned process. A part result showed that the Navy ship grounds more frequently when any form of navigation training is conducted and that analyses often terminated where they from an evaluation perspective begins to become interesting. Based on the found relations we do attempts to sort out sea going hours and exposure times for risks when training navigation onboard. It was further examined the presence of evaluation models for maritime traffic, as well as the Navy's ability to evaluate its deviation system.   A proposal for adding a Lessons Learned model to the reporting system for meet the skills of the armed forces SMS (FMMS) is shown.

Bestämmelser om användningen av mark och vatten samt bebyggelsemiljöns utveckling stadgas i plan- och bygglagen (PBL). PBL är dessvärre ett komplext och svårtillämpat regelverk. Sedan PBL:s ikraftträdandet har behovet av en mer lättförstådd plan- och bygglagstiftning successivt ökat vilket föranledde utvecklandet av en ny plan- och bygglag (nya PBL) som träder i kraft den 2 maj 2011. Syftet med magisteruppsatsen har varit att studera bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan med särskilt fokus på mindre avvikelser från detaljplan i PBL. Syftet har vidare varit att göra en jämförelse med motsvarande bestämmelser i nya PBL och därefter sökt fastställa bestämmelsernas framtida rättstillämpning med utgångspunkt i nya PBL. Bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan har till stor del tolkats i rättspraxis vilket i de flesta fall givit en klar bild av rättsläget. Bestämmelsen om mindre avvikelser från detaljplan har dock varit svårtillämpad och givit upphov till subjektiva tolkningar av kommunerna. Efter en rättsfallsstudie kan konstateras att kommunerna inte har tolkat bestämmelsen så snävt som var avsikten vid införandet av densamma. Behovet av riktlinjer och kompletterande motivuttalanden till ledning för tolkningen av bestämmelsen är angeläget. Vid en jämförelse mellan bestämmelserna i PBL och motsvarande bestämmelser i nya PBL är ändringarna inte särskilt omfattande utan endast språkliga ändringar har företagits. För att underlätta vid en framtida tillämpning av bestämmelserna har definitioner som utvecklats i gällande rätt förankrats i nya PBL. Det kan konstateras att bestämmelserna, vid en framtida rättstillämpning, inte kommer föranleda andra tolkningar än de som hitintills utvecklats i gällande rätt vilket även innebär att de förarbeten och den rättspraxis som utvecklats innan och efter ikraftträdandet av PBL alltjämt kommer att vara vägledande.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur familjekonstellationer med avseende på genus, etnicitet och sexualitet framställs i nyutgiven skönlitteratur för barn i åldrarna 10–12 år, och hur gestaltningarna korrelerar med värdegrunden i läroplanen Lgr 11. De teorier som använts till analysen är dekonstruktion, feministisk litteraturteori, postkolonialism och queerteori, där dekonstruktion även fungerat som metod. Till analysen har fem skönlitterära böcker valts ut. Med avseende på genus visar analysen att kärnfamiljsmammor och kärnfamiljspappor är den vanligaste representationen av föräldrar. De beskrivs oftast normativt med stereotypa drag samtidigt som många avvikande egenskaper även gestaltas. Flickor beskrivs vanligtvis som modiga och framåt, även om de på stereotypt sätt framställs som intresserade av utseende och kärlek. Få återgivningar av pojkar ges och inga specifika drag kan ses som mer framträdande. Gällande etnicitet nämner endast en bok explicit karaktärer med avvikande etnicitet. Angående sexualitet är heteronormativitet den enda representation som återfinns i materialet, med ett undantag. De vuxnas sexualitet ges i princip inget utrymme i skönlitteraturen medan barnens sexualitet och lust får ta något större plats. Analysen av skönlitteraturen visar att böckerna ur vissa aspekter korrelerar med läroplanen.