No description available.

Människor lever alltför mycket utifrån normer och allt de gör inplaceras i fack och värderas efter klasstillhörighet. Det kan tyckas självklart att man kan tycka om vitt skilda saker inom kulturen: konst, musik, dans och litteratur – ändå finns det en vag känsla hos många människor att det inte passar sig att samtidigt uppskatta t ex klassisk musik och dansbandsmusik. Vad är det som håller dem tillbaka – vad är det som styr dem? Den här uppsatsen har som syfte att undersöka gränsöverskridande kulturmöten mellan populärkulturella och finkulturella konstnärer, med huvudfrågeställningen om dessa skilda konstformer kan mötas och sammansmältas på ett likställt sätt. Uppsatsen tar därför sin teoretiska utgångspunkt i Herbert Marcuses uttryck om repressiv tolerans, som talar om ett ojämlikt förhållande mellan etablissemanget finkulturen – och dess oliktänkare populärkulturen, där motståndet trycks ner, genom att tigas ihjäl eller göras ofarligt. Marcuse ingick i den kritiska teorin, med tydliga emanciperande drag. Även denna uppsats har ett undersyfte att se om gränsöverskridande möten kan befria människor – utveckla dem i sin nya erfarenhet. För att besvara huvudfrågeställningen skildras tre exempel på skapande möten mellan populärkultur och finkultur, bl a föreställningen The Demons of the Opera på Norrlandsoperan, där metallbandet 6th Awakening genomförde en konsert tillsammans med symfoniorkestern och ger en bild hur operahuset vill skapa samarbeten med andra aktörer än normalt och finna ny publik Huvudparten av materialet i vart och ett av de beskrivna konstmötena är baserat på intervjuer med deltagare. För att ge svar på underfrågan om det gränsöverskridande mötets befriande potential följer ytterligare tre exempel, bl a om den filharmoniska biinstrumentorkestern vars musiker träder in i en amatörroll genom att de inte behärskar sitt andrainstrument – och därigenom hittar tillbaka till glädjen med att spela. Gestaltningen är också en del av dessa exempel: en film där vanliga människor korsar gränsen till ett av finkulturens allra finaste rum, i en balett för alla. Undersökningen har till syfte att se vad som händer då människor intar rum de normalt inte rör sig i – prövar på balett – och om det utvecklar dem och visar dem dolda behov de inte visste att de hade. Resultaten i uppsatsen visar att skilda konstformer verkligen kan mötas, men det krävs en egen legitimitet – den ömsesidiga respekten kommer inte automatiskt i ett oberoende konstmöte, men det finns nyfikenhet. Synen på finkulturens konstnärer som hantverkare leder också till intressanta iakttagelser: populärkulturen lånar manér från finkulturen för legitimitet, samtidigt som finkulturen längtar till populärkulturens spontanitet. Mötena sker också med respektive kulturs publik i det gemensamma rummet, som interagerar med konstnärerna – och öppnar upp rum som varit dolda/bortvalda.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

No description available.

Bakgrund: Balett ställer höga fysiska krav på dansare och skador är vanligt förekommande. Många dansare har haft en skada innan påbörjad karriär. Dock finns en begränsad mängd forskning om konsekvenser av skador och rehabilitering för pre-professionella balettdansare. Metod: Kvalitativ explorativ design. Fem pre-professionella balettdansare intervjuades med semistrukturerade intervjuer. För databearbetning användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom 4 kategorier och 9 subkategorier som visade att press från omgivning, otydliga riktlinjer för hantering och behandling av aktuell skada påverkade dansutövningen. Även oklarhet om orsaken till problemet/skadan upplevdes frustrerande vilket i sin tur påverkade skaderehabiliteringen och dansutövandet. Utöver de fysiska konsekvenserna för dansutövandet upplevdes även psykisk påverkan av att inte kunna utöva dansen. Konklusion: Pre-professionella balettdansare påverkas negativt både fysiskt och psykologiskt av skada. Utbildning i skadeprevention och skadehantering brister idag och behövs för att minska risken att skada sig samt för att korrekt kunna behandla en eventuell skada. Skador har en betydelsefull påverkan på pre-professionella balettdansares upplevda framtidsutsikt, och skulle kunna hanteras tidigare och bättre för att inte hindra möjlig fortsatt danskarriär. / Background: Ballet demands great physical skills on the dancer and injuries are common. Many dancers have had an injury before the start of their career. However, there is a limited amount of research on the impact of injuries and rehabilitation for pre-professional ballet dancers. Method: Qualitative exploratory design. Five pre-professional ballet dancers interviewed with semi-structured interviews. For data processing using a qualitative content analysis. Results: The analysis showed 4 categories and 9 subcategories that showed that pressure from the environment, unclear guidelines for the management and treatment of current injury influenced dance practice. Although uncertainty about the cause of the problem / injury created frustration, which in turn impact on the injury rehabilitation and dance practice. In addition to the physical consequences for dance practice the dancers also experienced psychological stress of not being able to practice the dance. Conclusion: Pre-professional ballet dancers are adversely affected both physically and psychologically by injury. It is required with more training in injury prevention and management today and needed to reduce the risk of injury, and in order to correctly treat a possible injury. Injuries have a significant impact on pre-professional ballet dancers perceived outlook, and could be handled earlier and in better order not to foreclose a possible continued dancing career.

Syftet med studien är att öka kunskapen om undervisande balettlärares erfarenheter gällande fenomenet undervisning av assemblé inom gymnasieskolan. Studien som genomförts har varit kvalitativ med en fenomenologisk ansats. Fyra danslärare som undervisar i balett inom ämnet Dansteknik har delat med sig av sina erfarenheter gällande undervisning av assemblé samt sina motiv till de valda metoderna. Fyra teman har synliggjorts som beskriver lärarnas arbete för att förbereda eleverna inför lärande av assemblé, lärarnas strategier för att undervisa assemblé, lärares och elevers utmaningar vid undervisning av assemblé, samt lärarnas bakomliggande motiv till undervisningsmetod och syllabus. Det fanns både likheter och skillnader mellan lärarnas metoder och motiv. Samtliga balettlärare förberedde eleverna genom att undervisa förberedande steg, samt initierade assemblé i ett långsamt tempo med hjälp av balettstången. Därefter togs hoppet ut på golvet och tempot ökades. De motiv till vald metod som synliggjordes var utbildning, erfarenhet och syllabus. Lärarnas egen utbildning utgjorde även motiv till valet av syllabus. Resultatet har diskuterats utifrån tidigare forskning om lärande i dans, om danslärares kunskaper och metoder samt om balettundervisning. Även den fenomenologiska teorin har legat till grund för diskussionen. Studien kan kopplas till skolans styrdokument – både till formuleringar i kursplanerna för ämnet Dansteknik, till läroplanen samt till skollagen. Studien har visat att somliga danslärare har en bristfällig kunskap om skolverkets definition av begreppet ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket, 2011a, s. 5), varför kunskap om detta behöver spridas.

Förslag till nytt operahus i Stockholm.

Without dance? – dance knowledge in an expanded perspective   The vocational dancer education in classical ballet's subject-specific intended learning outcomes means many years of dance training that requires sacrifices in other school subjects and other hobbies, without work guarantee. There are more dancers than there are jobs, which is why many people stop dancing after graduation. The survey’s purpose is to investigate what happens over time with the dance knowledge that is generated during the vocational dancer education. Is it still relevant to the person's sphere of life even outside a dance context? Five people, who completed the vocational dancer education in classical ballet in 2011 and 2012 and stopped dancing after graduation, are interviewed. The results are analyzed with a phenomenographic approach, the description categories or result are analyzed to a final outcome space, which indicates, through the ballet´s genre-determined structure and a cognitive thought pattern that is characterized by a given construction to understand the meaning of structure, a unique and profound body knowledge and social adaptability as a consequence of the education. Dance practice enables social adaptability, a visualization of people's complex reality, the understanding of the value of taking varying perspectives to manage and adapt to different people and social contexts.

En presentation av Kungliga Svenska Baletten. Denna ska distribueras till operahus världen över innan ny turné påbörjas. Shanghais operahus var det första som fick den färdiga produkten.Fördjupningen rör olika operahus design och arkitektur ut- och invändigt. Även en del av husens relevanta historia tas upp.

Ballet and somatic practice are two different fields with separate approaches regarding the body and its movement. Ballet in general is structured by a specific frame emerging from traditions and conventions which have effect on the dancer’s movement patterns and body. On the other hand, a somatic approach initiates movement from within which depends on the individual daily condition. The practitioners are encouraged to work from their own terms, therefore all bodies can be included in somatic practices. The aim of this study was to find out which somatic principles and perspectives ballet teachers use in their ballet teaching and how they relate it to their teaching methods. Our empirical material consist of observations and interviews with three different ballet teachers that took place in Stockholm, which later are processed with content analysis. The content analysis resulted in five main categories. Based on the data collection the result showed that the ballet teachers use somatic approach in their teaching. It also revealed three basic components in their teaching which are: anatomy, the use of language and the use of touch. These three components complement each other and provide the dancer tools to support their dancing as well as becoming more aware of their body’s function. A fundamental element in somatic is the dancer’s negotiation about their bodily needs. Through their choices the dancer can develop a deeper awareness that can maintain a physical balance which leads to a sustainable body.