A Linear Program is a problem where the goal is to maximize a linear function subject to a set of linear inequalities. Geometrically, this can be rephrased as finding the highest point on a polyhedron. The Simplex method is a commonly used algorithm to solve Linear Programs. It traverses the vertices of the polyhedron, and in each step, it selects one adjacent better vertex and moves there. There can be multiple vertices to choose from, and therefore the Simplex method has different variants deciding how the next vertex is selected. One of the most natural variants is Random Edge, which in each step of the Simplex method uniformly at random selects one of the better adjacent vertices. It is interesting and non-trivial to study the complexity of variants of the Simplex method in the number of variables, d, and inequalities, N. In 2011, Friedmann, Hansen, and Zwick found a class of Linear Programs for which the Random Edge algorithm is subexponential with complexity 2^Ω(N^(1/4)), where d=Θ(N). Previously all known lower bounds were polynomial. We give an improved lower bound of 2^Ω(N^(1/2)), for Random Edge on Linear Programs where d=Θ(N). Another well studied variant of the Simplex method is Random Facet. It is upper bounded by 2^O(N^(1/2)) when d=Θ(N). Thus we prove that Random Edge is not faster than Random Facet on Linear Programs where d=Θ(N). Our construction is very similar to the previous construction of Friedmann, Hansen and Zwick. We construct a Markov Decision Process which behaves like a binary counter with linearly many levels and linearly many nodes on each level. The new idea is a new type of delay gadget which can switch quickly from 0 to 1 in some circumstances, leading to fewer nodes needed on each level of the construction. The key idea is that it is worth taking a large risk of getting a small negative reward if the potential positive reward is large enough in comparison. / Ett linjärt program är ett problem där målet är att maximiera en linjär funktion givet en mängd linjära olikheter. Geometriskt kan detta omformuleras som att hitta den högsta punkten på en polyeder. Simplexmetoden är en algoritm som ofta används för att lösa linjära program. Den besöker hörnen i polyedern, och i varje steg väljer den ett närliggande bättre hörn och flyttar dit. Det kan finnas flera hörn att välja mellan, och därför finns det olika varianter av simplexmetoden som bestämmer hur nästa hörn ska väljas. En av de mest naturliga varianterna är Random Edge, som i varje steg av simplexmetoden, uniformt slumpmässigt väljer ett av de närliggande bättre hörnen. Det är intressant och icke-trivialt att studera komplexiteten av olika varianter av simplexmetoden i antalet variabler, d, och olikheter N. År 2011 hittade Friedmann, Hansen och Zwick en familj av linjära program där Random Edge är subexponentiell med komplexitet 2^Ω(N^(1/4)), där d=Θ(N). Innan dess var alla kända undre gränser polynomiska. Vi ger en förbättrad undre gräns på 2^Ω(N^(1/2)), för Random Edge på linjära program där d=Θ(N). En annan välstuderad variant av simplexmetoden är Random Facet. Dess komplexitet har en övre gräns på 2^O(N^(1/2)) när d=Θ(N). Alltså bevisar vi att Random Edge inte är snabbare än Random Facet på linjära program där d=Θ(N). Vår konstruktion är väldigt lik den tidigare konstruktionen av Friedmann, Hansen och Zwick. Vi konstruerar en Markov-beslutsprocess som beter sig som en binär räknare med linjärt många nivåer och linjärt många noder på varje nivå. Den nya idén är en ny typ av försenings-multinod som kan byta snabbt från 0 till 1 i vissa fall, vilket leder till att det behövs färre noder på varje nivå av konstruktionen. Nyckelidén är att det är värt att ta en stor risk att få en liten negativ poäng om den potentiella positiva poängen är stor nog i jämförelse.

Fully digital educational materials, collaborative Digital Textbooks (cDTB), are common in the Swedish educational materials market. This study examines, from the teachers' point of view, the advantages and challenges of cDTB, and the decision-making process of teachers regarding the selection of educational materials was analysed. Six teachers in Swedish compulsory school grades 7 – 9 were interviewed, and the results show that the teachers' integration of cDTB into their teaching is value-driven and embedded in a dynamic system. The cDTB are considered to have many advantages, and at the same time, during the work process, challenges have been encountered that have required various types of decisions. These decisions have often resulted in the use of other digital teaching and learning materials and printed textbooks as a supplement to the cDTB. The use of the cDTB, however, may change over time and look different depending on what the teacher perceives as possible in a specific classroom context. The main conclusion of the study is therefore that the value of the technology use in relation to the teaching goal is primary for the teacher, while the product of the technology use, i.e., the extent to which the cDTB is used, is secondary. / Heldigitala läromedel, collaborative Digital Textbooks (cDTB), är vanligt förekommande på den svenska läromedelsmarknaden. Denna studie undersöker, utifrån lärares synvinkel, fördelar respektive utmaningar med heldigitala läromedel, och lärares beslutsprocess gällande val av läromedel för undervisningspraktiken analyserades. 6 lärare i grundskolans årskurs 7 – 9 intervjuades, och resultatet visar att lärarnas integrering av heldigitala läromedel i undervisningen är värdedriven och inbyggd i ett dynamiskt system. De heldigitala läromedlen anses ha många fördelar, och samtidigt har lärarna stött på utmaningar under arbetsprocessen som krävt olika typer av beslut. Dessa beslut har ofta resulterat i att andra digitala lärresurser och tryckta läroböcker använts som komplettering till det heldigitala läromedlet. Användningen av det heldigitala läromedlet kan dock förändras över tid och se olika ut beroende på vad läraren uppfattar som möjligt i en viss klassrumskontext. Studiens huvudsakliga slutsats är därför att värdet av teknikanvändningen i förhållande till målet med undervisningen är det primära för läraren, medan produkten av teknikanvändningen, det vill säga i vilken omfattning det heldigitala läromedlet används, är sekundär.

<p>Internationella infrastrukturprojekt är globala och offentliga processer. Globala kan de anses vara för att flera länder är involverade, och offentliga är de för att allmänheten måste vara deltagande part under processens gång.</p><p>Bosnien och Hercegovina är det enda landet i Europa som inte byggt en motorväg. Landet är ett efterkrigsland som har haft svårigheter med uppbyggnaden av infrastrukturen. Det största problemet var bristen på statliga finanser. 1997 blev BiH medlem i PETrN (Pan European</p><p>Transport Net), varefter planerna för ett motorvägsbygge återinfördes och denna gång blev allvarligt studerade. Projektet fick namnet “5c”, ett vägnät som skulle integrera landet med resten av Europa.</p><p>Under de senaste 5 åren har motorvägen varit aktuell. Problemen uppstod när finansieringsfrågan framträdde. Staten hade svårigheter med budgeten och privata investerare söktes. Ett stort bolag ställde upp på att finansiera hela projektet men motstånd fanns hos de politiska partierna.</p><p>I samband med det här projektet har jag beskrivit ett annat, lyckat projekt, nämligen Öresundsbron. Öresundsprojektet har blivit lyckat eftersom resultaten visat sig positiva och framgångsrika. Frågan blir, vilka svårigheter måste BiH bemöta för att lyckas lika bra som Sverige gjorde.</p><p>Infrastrukturprojekt har alltid haft anhängare och motståndare. Orsaken har att göra med projektets betydelse och vad det kommer att medföra. Allteftersom projektet är allmänt och berör alla så medför det eventuell kritik. De olika deltagande strävar efter olika mål och kräver olika lösningar. En beslutsprocess tar tid. Deltagare träffas vid särskilda sammanträden och förhandlar. Fördröjningar blir vanliga pga. deltagarnas olika intressen. Målet blir att åstadkomma kompromiss och finna lösningar på problemen. Men blir alla parter verkligen nöjda i slutändan?</p>

Internationella infrastrukturprojekt är globala och offentliga processer. Globala kan de anses vara för att flera länder är involverade, och offentliga är de för att allmänheten måste vara deltagande part under processens gång. Bosnien och Hercegovina är det enda landet i Europa som inte byggt en motorväg. Landet är ett efterkrigsland som har haft svårigheter med uppbyggnaden av infrastrukturen. Det största problemet var bristen på statliga finanser. 1997 blev BiH medlem i PETrN (Pan European Transport Net), varefter planerna för ett motorvägsbygge återinfördes och denna gång blev allvarligt studerade. Projektet fick namnet “5c”, ett vägnät som skulle integrera landet med resten av Europa. Under de senaste 5 åren har motorvägen varit aktuell. Problemen uppstod när finansieringsfrågan framträdde. Staten hade svårigheter med budgeten och privata investerare söktes. Ett stort bolag ställde upp på att finansiera hela projektet men motstånd fanns hos de politiska partierna. I samband med det här projektet har jag beskrivit ett annat, lyckat projekt, nämligen Öresundsbron. Öresundsprojektet har blivit lyckat eftersom resultaten visat sig positiva och framgångsrika. Frågan blir, vilka svårigheter måste BiH bemöta för att lyckas lika bra som Sverige gjorde. Infrastrukturprojekt har alltid haft anhängare och motståndare. Orsaken har att göra med projektets betydelse och vad det kommer att medföra. Allteftersom projektet är allmänt och berör alla så medför det eventuell kritik. De olika deltagande strävar efter olika mål och kräver olika lösningar. En beslutsprocess tar tid. Deltagare träffas vid särskilda sammanträden och förhandlar. Fördröjningar blir vanliga pga. deltagarnas olika intressen. Målet blir att åstadkomma kompromiss och finna lösningar på problemen. Men blir alla parter verkligen nöjda i slutändan?

Background When cure is no longer possible, medical care should aim for a transition to palliative care regardless of disease. Patients with incurable cancer are often treated with palliative chemotherapy (PCT), starting with the intent to prolong life and increase quality of life. Eventually, in the late stages of the disease, the patient reaches a transition phase when further PCT neither prolongs life nor adds any predominantly positive effects. Aim of the thesis Study I: To analyse the proportion of patients with incurable cancer who received palliative chemotherapy during the last month of life, and to identify their discriminative characteristics. Study II: To develop a questionnaire assessing performance status in palliative chemotherapy, and to test its psychometric properties. Study III: To explore challenging situations experienced by registered nurses when administering palliative chemotherapy to patients with incurable cancer. Study IV:  To investigate whether routine use of the Performance Status in Palliative Chemotherapy (PSPC) questionnaire in PCT would affect the proportion of patients receiving PCT during the last month of life, hospital admissions, notifications of performance status, documented decisions of ceasing PCT in the medical records, and/or place of death. A secondary aim was to gather registered nurses’ experiences of PSPC in clinical use. Methods In Studies I and IV, information from the medical records of deceased patients with epithelial cancers was used in descriptive analyses of the proportions of patients receiving PCT in counties in northernmost Sweden. A quantitative design was chosen, using non-parametric statistical methods. In Study II, a brief patient-completed questionnaire assessing performance status was developed and psychometrically tested. In Study III, data from research interviews with registered nurses were analysed qualitatively with a narrative thematic approach. Results Studies I and IV showed that about 25% of patients receiving PCT were treated during the last month of life. This group of patients had more hospital admissions, were less likely to die at home, and had fewer instances of documentation of the decision to cease PCT. The questionnaire developed in Study II was shown to have acceptable psychometric qualities such as reliability, validity, and sensitivity to detect deterioration in performance status. Study IV showed that the questionnaire gave nurses valuable information about patients’ performance status. The results also showed that 97% of nurses and 48% of physicians documented their patients’ performance status in the medical records. Study III demonstrated that when nurses administered PCT they considered futile, they could experience dilemmas created by the unforeseeable outcomes of PCT or stemming from insufficient communication between nurses, patients, next-of-kin, and physicians. Conclusions Administration of PCT can create dilemmatic situations for both the patient and medical staff when approaching end-of-life. This is underlined by the finding that some 25% of treated patients received their last round of PCT as late as during the last month of life. The decisions to cease PCT were less likely to be documented for patients who had received PCT within a month before death. Nurses described situations where they felt they were in the middle of the decision-making process regarding whether or not to continue PCT. They found the treatments were given on the authority of someone else; the physician’s recommendation or the patient’s and/or relatives’ request. The unpredictability of PCT was a continuous theme in the work described in this thesis, emphasizing the necessity of individually assessing every patient before PCT in order to minimize the risk of futile treatments. The attempt to develop a reliable and valid questionnaire for systematic assessment of performance status has increased future possibilities to monitor this parameter in PCT when approaching end-of-life. The questionnaire developed as part of this thesis has provided nurses with increased knowledge of patients’ performance status. If routinely used, it may help decrease the proportion of patients receiving PCT during the last month of life, though this remains to be rigorously proven. Further research efforts are needed to progress in the task of optimizing rather than maximizing the use of PCT when approaching end-of-life. / Bakgrund Cytostatikabehandling som ges vid obotlig cancersjukdom kan minska tumörbörda och besvärande symtom som t. ex smärta. Behandlingen ökar livskvalitet och överlevnadstid i många fall och bör därför erbjudas alla patienter som kan ha nytta av den. Dock är cytostatika potenta läkemedel som kan ge besvärliga biverkningar. Diskussionen i många studier pekar på att den förväntade överlevnaden bör överstiga en månad för att behandlingen ska kunna ha avsedd effekt. Då cytostatikabehandling vid obotlig cancersjukdom inte kan bota patienten är det alltid en tidsfråga innan nyttan med behandlingen avtar för att till sist helt upphöra. Fortsatt behandling med cytostatika innebär då risk för enbart negativa effekter i form av ökad trötthet, nedsatt immunförsvar och till och med livsförkortning. Möjligheterna att klara av fortsatt cytostatikabehandling bedöms inför varje behandling med blodprover och klinisk bedömning. På sjukhus utan tjänstgörande onkologspecialist träffar patienten sjuksköterskan som ger behandlingen. Ansvarig läkare kontaktas när provsvar eller något i patientens tillstånd avviker från det vanliga. När sjukdomen framskrider och patientens allmänstillstånd börjar svikta, bör syftet med behandlingen utvärderas och överväganden göras huruvida den ska fortsätta, regimen förändras eller avslutas. Min erfarenhet, ur ett sjuksköterskeperspektiv, av palliativ vård och cytostatikabehandlingar givna till patienter med obotlig cancersjukdom, fick mig att vilja undersöka hur många patienter som behandlas i livets slutskede. Jag ville också ta reda på hur bedömningen av patienten inför behandlingen gick till och om den kunde förbättras, samt hur sjuksköterskan upplevde att ge cytostatikabehandlingar i sent sjukdomsskede. Syften Att utforska andelen patienter med obotlig cancer som behandlas med palliativ cytostatika under sista levnadsmånaden samt att finna utmärkande karakteristika för denna grupp patienter. Att utveckla och psykometriskt testa en kortfattad enkät utformad för bedömning av patientens allmäntillstånd vid palliativ cytostatikabehandling. Att identifiera situationer som sjuksköterskor kan uppleva som utmanande vid cytostatikabehandling av palliativa patienter med cancer. Att undersöka om rutinmässig användning av enkäten utvecklad i studie II påverkat andelen patienter som behandlas med palliativ cytostatika under sista levnadsmånaden, andel sjukhusinläggningar, dokumentation av allmäntillstånd, dokumentation av avslutande av behandling i journal och/eller dödsplats. Metod Alla inkluderade patienter i studierna hade cytostatikabehandlats med anledning av obotlig, epitelial cancer (utgående från organens slemhinneceller) och var 20 år eller äldre.  Deltagande sjuksköterskor arbetade på cytostatikabehandlingsmottagningar/avdelningar. Både pati-enter och sjuksköterskor kom från Jämtland, Västerbotten och/eller Norrbotten. I studie I jämfördes journaldata från avlidna patienter som cytostatikabehandlats under sista levnadsmånaden med dem som avslutat behandlingarna tidigare. I studie II erbjöds patienter att delta i utvecklingen av en enkät som tagits fram för att mäta allmäntillståndet före cytostatikabehandling. I studie III intervjuades sjuksköterskor som arbetar med att ge cytostatika och deras berättelser analyserades med narrativ metod. I studie IV jämfördes journaldata för avlidna patienter som använt enkäten från studie II med matchade kontroller och i tillämpliga frågor data från studie I. Resultat Studie I visade att 23 % av alla patienter som cytostatikabehandlats någon gång under sista året före sin död även fick cytostatikabehandling under sista levnadsmånaden. Studien visade också en samvariation mellan behandling sista levnadsmånaden och fler sjukhusvistelser inom en månad efter sista behandling, färre dokumenterade beslut att avsluta behandlingen samt att färre patienter från denna grupp avled i hemmet. I Studie II konstaterades att den utformade enkäten uppvisade tecken på såväl reliabilitet, validitet som förmåga att detektera när patientens allmäntillstånd försämrades. Studie III visade att palliativa cytostatika kan upplevas som potenta och oförutsägbara läkemedel, som kan skapa dilemman för de sjuksköterskor som genomför behandlingarna när de ges till patienter som är försvagade av sin cancersjukdom. Sjuksköterskorna upplevde att de ibland stod mitt emellan läkare, patienter och närstående inför behandlingsbeslut. Studie IV visade ingen statistiskt säkerställd effekt av rutinmässig monitorering av allmäntillståndet med det i studie II framtagna formuläret. Varken behandling under sista månaden i livet, sjukhusvistelser, dokumenterade beslut att avsluta behandling eller dödsplats påverkades. Däremot rapporterade sjuksköterskorna att formuläret gav dem värdefull information om patientens allmäntillstånd inför behandling. Klinisk nytta för framtiden Fynden i studien kan vara till nytta för alla inblandade i cytostatikabehandlingen; patienten, närstående, sjuksköterskan och läkaren. Särskilt i beslutsprocessen om cytostatikabehandlingen ska fortsättas eller avbrytas. Metoder för att bättre bedöma prognostiska faktorer inför cytostatikabehandling behöver utvecklas ytterligare. I en framtida studie skulle formuläret kunna vidareutvecklas för datoriserad användning så resultaten förs in i patientjournalen, där både sjuksköterska och läkare enklare skulle ha tillgång till dem innan behandlingsbeslut. Slutsatser Behandling med palliativ cytostatika nära livets slutskede kan skapa situationer som upplevs som dilemman, både för patienten och för vårdpersonalen. I studierna behandlades 23-25 % av patienterna med cytostatika under sista levnadsmånaden. Dessa patienter vårdades oftare på sjukhus och färre av dem dog i hemmet. Sjuksköterskorna beskrev att de i vissa fall upplevde sig vara "mitt i mellan" i beslutsprocessen om cytostatikabehandling skulle ges eller inte. Cytostatikabehandlingens oförutsägbarhet visade sig vara ett genomgående tema i avhandlingen. Oförutsägbarheten leder till att individanpassning för varje enskild patient är av största vikt. Försöket till formulärutveckling skulle kunna öka möjligheten att mer objektivt använda allmäntillstånd som en parameter inför behandlingsbeslut när patienten nalkas livets slut. Formuläret visade sig ge sjuksköterskorna värdefull information om patienternas upplevda allmäntillstånd även om denna studie inte visade statistiskt säkerställda skillnader mellan de som använde formuläret och kontrollgruppens patienter. För att ytterligare optimera beslutsfattandet vid palliativ cytostatikabehandling när livets slutskede nalkas krävs fortsatt forskning. / Tausta Parantumattoman syöpäsairauden yhteydessä annettu sytostaattihoito voi vähentää kasvainkuormaa ja haittaavia oireita kuten esim. kipua. Monissa tapauksissa hoito parantaa potilaiden elämänlaatua ja antaa lisää elinaikaa. Siksi hoitoa on tarjottava kaikille potilaille, jotka voivat hyötyä siitä. Sytostaatit ovat kuitenkin potentteja lääkkeitä, joilla voi olla voimakkaat vaikutukset ja haittavaikutukset. Tutkimukset viittaavat siihen, että jäljellä olevan odotetun eliniän tulee olla yli kuukausi, jotta hoidolla olisi toivottu teho.  Koska parantumattoman syöpäsairauden yhteydessä annettu sytostaattihoito ei voi parantaa potilasta, on aina ajan kysymys, milloin hoidon teho alkaa vähetä loppuakseen viimein kokonaan. Silloin jatkettu sytostaattihoito merkitsee potilaalle vain negatiivisten vaikutusten riskiä lisääntyneen väsymyksen, heikentyneen vastustuskyvyn ja jopa eliniän lyhentymän muodossa. Potilaan mahdollisuus selvitä jatketusta sytostaattihoidosta arvioidaan ennen hoidon aloittamista verikokeiden ja kliinisen arvion perusteella. Jos sairaalassa ei ole päivystävää onkologian erikois-lääkäriä, potilas tapaa sairaanhoitajan. Vastaavaan lääkäriin otetaan yhteyttä silloin, kun koevastauksissa tai potilaan tilassa on jotain tavallisuudesta poikkeavaa. Kun sairaus etenee ja yleistila alkaa heiketä, potilaan elämänlaatu usein heikkenee ja elinaika lyhenee. Tällöin on syytä arvioida hoidon tarkoitusta ja pohtia, jatketaanko vai muutetaanko hoitoa, vai lopetetaanko se kokonaan. Kokemukseni sairaanhoitajana parantumattomien syöpäpotilaiden palliatiivisesta hoidosta ja sytostaattihoidosta herätti minussa halun tutkia, kuinka moni potilas saa hoitoa elämän loppuvaiheessa. Halusin myös tutkia, miten potilaat arvioidaan ennen hoitoa, onko arvioinnissa parantamisen varaa ja miten sairaanhoitajat kokevat elämän loppuvaiheessa annettavat sytostaatti-hoidot. Tavoitteet Tutkia, kuinka suuri osa parantumatonta syöpää sairastavista potilaista saa palliatiivista sytostaattihoitoa viimeisen elinkuukautensa aikana sekä löytää tämän potilasryhmän erottavat tekijät. Kehittää ja testata psykometrisesti lyhyt lomake, jolla mitataan potilaan yleistila palliatiivisen sytostaattihoidon yhteydessä. Tunnistaa tilanteita, jotka sairaanhoitajat voivat kokea ongelmallisina syöpäpotilaille annettavan palliatiivisen sytostaattihoidon yhteydessä. Tutkia, onko tutkimuksessa II laaditun lomakkeen rutiininomainen käyttö vaikuttanut viimeisen elinkuukautensa aikana sytostaattihoitoa saavien potilaiden osuuteen, sairaalahoitojaksojen osuuteen, yleistilan dokumentointiin, päättyneen lääkityksen dokumentointiin potilaskertomuksessa ja/tai kuolinpaikkaan.  Menetelmä Kaikki tutkimuksen potilaat olivat saaneet sytostaattihoitoa parantumattomaan, elinten limakalvosoluista lähtöisin olevaan epiteelisyöpään. Potilaat olivat 20 vuotta täyttäneitä ja asuivat Jämtlannin, Västerbottenin tai Norrbottenin alueella. Tutkimukseen osallistuneet sairaanhoitajat työsken-telivät saman alueen sytostaattivastaanotoilla tai -osastoilla. Tutkimuksessa I verrattiin tilastollisia menetelmiä käyttäen kuolleiden, viimeisen elin-kuukautensa aikana sytostaattihoitoa saaneiden potilaiden potilaskerto-mustietoja niihin potilaisiin, joiden hoito oli lopetettu ennen viimeistä elinkuukautta.  Tutkimuksessa II potilaille tarjottiin mahdollisuus osallistua sellaisen lomakkeen kehittämiseen, joka on laadittu mittaamaan potilaiden yleistilaa ennen sytostaattihoitoa. Tutkimuksessa III haastateltiin sairaan-hoitajia, ja heidän kertomuksensa analysoitiin narratiivisia menetelmiä käyttäen. Tutkimuksessa IV verrattiin kuolleiden, tutkimuksen II lomaketta käyttäneiden potilaiden potilaskertomustietoja sopivaan vertailuryhmään ja soveltuvissa osin tutkimuksen I tietoihin.  Tulokset Tutkimus I osoitti, että 23 % kaikista potilaista, jotka olivat saaneet sytostaattihoitoa viimeisen elinvuotensa aikana, saivat sitä myös viimeisenä elinkuukautenaan. Tutkimus osoitti myös, että viimeisen elinkuukauden aikana annetulla sytostaattihoidolla oli yhteisvaihtelua seuraavien tekijöiden kanssa: useat sairaalahoidot kuukauden sisällä viimeisestä sytostaatti-hoidosta, vähemmän hoidon lopettamispäätöksiä ja harvemmat ryhmään kuuluvista potilaista kuolivat kotona. Tutkimuksessa II todettiin, että laadittu lomake osoitti merkkejä sekä reliabiliteetista, validiteetista että kyvystä havaita erot sellaisten potilaiden välillä, joiden yleistila heikkeni tutkimuksen aikana.  Tutkimus III osoitti, että palliatiiviset sytostaatit voidaan kokea potentteina ja ennalta arvaamattomina lääkkeinä. Ne voivat kuitenkin olla ongelmallisia hoitaville sairaanhoitajille silloin, kun sytostaattihoitoa annetaan potilaille, jotka ovat syöpäsairautensa heikentämiä. Sairaanhoitajat kokivat, että he joskus hoitopäätöksiä tehtäessä joutuivat lääkäreiden, potilaiden ja läheisten "väliin" olematta kuitenkaan itse osallisia kommunikaatiosta. Tutkimus IV ei osoittanut, että tutkimuksessa II laaditun lomakkeen avulla suoritetulla rutiininomaisella yleistilan monitoroinnilla olisi mitään tilastollisesti osoitettavaa tehoa. Sillä ei ollut vaikutusta viimeisen elin-kuukauden aikana annettuun hoitoon, sairaalahoitojaksoihin, doku-mentoituihin hoidon lopettamispäätöksiin tai potilaan kuolinpaikkaan. Sairaanhoitajat ilmoittivat kuitenkin, että lomake antoi heille arvokasta tietoa potilaan yleiskunnosta ennen hoitoa. Kliininen hyöty tulevaisuudessa Tutkimuksen tuloksista voivat hyötyä kaikki sytostaattihoitoon osalliset, potilas, läheiset, sairaanhoitaja ja lääkäri; päätösprosessissa, joka koskee hoidon jatkamista tai lopettamista. On kehitettävä entistä parempia menetelmiä yleistilan arvioimiseksi ennen sytostaattihoidon aloittamista. Tulevassa tutkimuksessa voitaisiin tutkimuksen lomakkeesta kehittää sähköinen lomake, jolla tulokset kirjataan potilaskertomukseen, josta sekä sairaanhoitajat että lääkärit saavat tiedot ennen hoitopäätösten tekemistä. Johtopäätökset Elämän loppuvaiheessa annettu palliatiivinen sytostaattihoito voi aiheuttaa tilanteita, jotka voidaan kokea ongelmallisina sekä potilaan että hoitohenkilökunnan kannalta. Tutkimuksissa 23–25 % potilaista sai sytostaatti-hoitoa viimeisen elinkuukautensa aikana. Näitä potilaita hoidettiin useammin sairaalassa ja harvemmat heistä saivat kuolla kotonaan. Omien kuvaustensa mukaan sairaanhoitajat kokivat tietyissä tapauksissa joutuneensa "väliin" sytostaattihoidon jatkamista tai lopettamista koske-vassa päätösprosessissa. Sytostaattihoidon ennalta arvaamattomuus osoittautui tutkielman läpikäyväksi teemaksi.  Tämä ennalta arvaamattomuus merkitsee sitä, että on erittäin tärkeä räätälöidä hoito jokaiselle potilaalle yksilöllisesti.  Tutkielman puitteissa laadittu lomake voisi antaa lisämahdollisuuksia käyttää entistä objektiivisemmin yleistilaa parametrina, kun tehdään hoitopäätöksiä potilaan elämän loppuvaiheessa. Osoittautui, että lomake antaa sairaanhoitajille tärkeää tietoa potilaiden kokemasta yleistilasta vaikka tämä tutkimus ei osoittanutkaan tilastollisesti vahvistettavia eroja lomaketta käyttäneiden ja vertailuryhmän potilaiden välillä. Vaaditaan lisätutkimusta, jotta voitaisiin optimoida päätökset, jotka koskevat palliatiivista sytostaatti-hoitoa elämän loppuvaiheen lähestyessä.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om beslutsprocessen och användningen av beslutsunderlag vid förvärv som genomförs av investmentbolag och riskkapitalbolag. Syftet uppfylls genom att kartlägga beslutsprocessen och identifiera beslutsunderlag vid förvärv av portföljbolag på lång respektive kort sikt, samt förklara de skillnader och likheter som går att urskilja mellan långsiktiga och kortsiktiga förvärv av portföljbolag vad gäller beslutsprocessen och dess beslutsunderlag. / The objective of this paper is to contribute with knowledge about the decision-making process and decision criterias in private equity firms focusing on long- term and short-term acquisitions of portfolio companies. The objective is met by mapping and identifying the decision-making process and its criterias in private equity firms carrying out long-term vs short-term investments. Further, relevant similarities and differences that can be distinguished are identified and explained.

Business Intelligence-systems are well embedded in the daily work of managers in the organizations today. These systems have a significant impact on the management of big data as well as assisting managers in making decisions. The purpose of this study is to investigate how BI-systems affect decision making processes and the change of decision making in organizations and their activities, by looking into three aspects in Business intelligence (data quality, data analysis and the human factor). This study's approach consists of literature review and interviews with organizations who have implemented a BI-system in their activities. The results show that data quality does not have a direct impact on the use success of BI but is still an essential aspect when it comes to information management for decision making. Data analysis tools offers various of methods to help a decision maker in creating a decision basis for different types of decisions. BI-systems affects the decision-making process by making organizations think systematically in decision making in comparison with making decisions based on intuitions. / Business intelligence-system idag är väl inbäddade i det dagliga arbetet hos ledningen i organisationer. Dessa system har en stor inverkan på hanteringen av Big data och hjälper cheferna att fatta beslut. Studien syftar till att undersöka BI-systemens påverkan på beslutsprocesser och förändringen av beslutsunderlag hos organisationer och dess verksamheter, genom att undersöka utifrån tre aspekter inom BI som kan ha ett inflytande hos beslutsprocessen och beslutsunderlaget (Datakvalitet, dataanalys och mänskliga faktorn). Studiens tillvägagångssätt består av litteraturstudie och intervjuer med organisationer som har ett BI-system implementerat i deras verksamhet. Resultaten antyder på att datakvalitet har ingen direkt påverkan på framgången med BI men att kvalitetssäkring av data är fortfarande en essentiell del vid bearbetning av information för beslutsunderlaget, dataanalysverktyg erbjuder variationer av metoder för att hjälpa en beslutsfattare i att skapa beslutsunderlag för olika typer av beslut. BIsystems påverkar processen genom att organisationer utför ett mer systematiskt tänkande vid beslutshantering i jämförelse med att ta beslut på intuition.

This study investigates how Swedish internet service providers (ISP) choose a Wi-Fi-Router for use by private customers. The study investigates the process of choosing a Wi-Fi-Router and what features the companies prioritize during the process. These features can be aspects such as security, speed, capacity, Wi-Fi standard and price. The study seeks to answer how the decision-making process is carried out in the companies, but also how the Wi-Fi-Routers features are prioritized during the decision-making process.  This was investigated using qualitative methods in the form of semi-structured interviews. The interviews were held remotely, which allowed for a larger spread of respondents. After the interviews, the data was coded using thematic analysis to arrive at the results of the study.  The study identified several different phases during the decision-making process that ISP’s go through. After identifying the phases, they were placed in a model which seeks to describe the decision-making process for all ISPs.  The most important aspect during the decision-making process was the price. The remaining aspects were decided by the Wi-Fi-Router's price and compromises had to be made to lower the price to a reasonable level for both the company and the customer. In addition to the price, the companies aimed to find a balance between the other features, where compromises can be made for features they consider to be less important.

The Russian invasion of Ukraine in February 2022 set Europe in sorrow, distress, and emergency. The North Atlantic Treaty Organization (NATO) is something Sweden has refrained from joining due to the country’s neutral stance. However, despite Sweden's long-standing neutrality of over 200 years, it was abandoned within only weeks. The short timeframe of decision-making raised questions about the level of rationality in the decision of the Swedish NATO application. Scholars and researchers have through different methods and theories attempted to explain this unpredictable shift, but still, the process appears to lack a clearly defined rationale. This case study seeks to understand the decision-making process of the government in times of crisis, examining how the rationality of such decisions may have been compromised by analyzing secondary data. The aim is to address the research gap, concerning the rapid and framed process for Sweden to join NATO. Analyzing the decision through the lens of Bounded Rationality Theory, applying variables such as (1) time pressure, (2) cognition, and (3) access to information (Simon, 1947), the possibility arises to shred light on the factors contributing to Bounded Rationality in the Swedish NATO process. These aspects were all present in the Swedish NATO process. In combination with characteristics of a government in crisis (Boin, Hart, Stern &amp; Sundelius, 2005), one can to a great extent understand the significant shift in stance towards NATO membership, given that governments tend to act differently when being subject to a crisis. It can be concluded that rationality was significantly bounded by limited access to information, to some extent by the ability to process information, and comprehensively by the constraints of time pressure. The Swedish NATO process, consisting of a government amid a crisis, was subject to and exemplifies Bounded Rationality in decision-making.

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare för konsumenter att använda sig av sociala medier, främst inom turismindustrin. Det är vanligt för konsumenter att idag stöta på nya destinationer och att viljan av att resa uppstår genom sociala medier. Denna studie handlar om att få en djupare förståelse av hur destinationsmarknadsföring tolkas av konsumenter. För att uppnå syfte har dessa två frågeställningar formulerats, Hur möts konsumenterna av destinationsmarknadsföring på sociala medier? och Vilket inflytande påstår konsumenterna att destinationsmarknadsföring inom sociala medier har på deras köpbeslut av destination?. Den empiriska materialinsamlingen har tagits fram genom att genomföra 20 kvalitativa intervjuer på konsumenter. Valet av att genomföra intervjuerna på konsumenter var för att få konsumenternas perspektiv av det valda forskningsområdet. För att analysera den empiriska materialinsamlingen har studien utgått ifrån fem teorier, Social media marketing, Konsumentens beslutsprocess, WOM och eWOM, Personliga egenskapers påverkan på konsumenternas köpbeteende och Push- och Pull faktorer. Studien har kommit fram till att konsumenter ofta möts av destinationsmarknadsföring i sin vardag på sociala medier. Samt att mötet även har ett stort inflytande på konsumenternas köpbeslut, då viljan av att resa uppkommer och beslutet av destination tas. / Over recent years it has become increasingly common for the general populous to use social media, especially for companies and consumers in the tourism industry. This affects the way potential consumers learn about new destinations and also influences their opinions on said places. The aim of this study is to gain a deeper understanding of how destination marketing is interpreted by consumers. In order to achieve this, two questions needed to be answered: How do consumers come across destination marketing on social media? and In what way do consumers feel destination marketing impacts their purchasing decisions? Interviews were conducted with 20 consumers to obtain qualitative data in order to gain an insight on the consumers perspective. Empirical data was analyzed using five different theories: Social Media Marketing, The Buyer Decision Process, WOM and eWOM, Personal Characteristics Affecting Consumers Behavior and Push- and Pull Factors. This study shows that consumers encounter destination marketing on social media often and also that destination marketing has a significant influence on consumers purchasing decisions as it encourages travel and allows selection of destination.