Denna uppsats lyfter fram betydelsen av ekonomiska incitament för att stimulera återanvändning av byggmaterial i Sverige. Trots att byggindustrin ser fördelarna med återanvändning, visar studien att det saknas tillräckliga ekonomiska incitament för att göra det till en standardpraxis. Genom semistrukturerade intervjuer med representanter från byggindustrin och litteraturstudie, identifierade studien flera hinder som kvalitetsgaranti, byggregler, brist på kunskap och ekonomiska utmaningar. Studiens syfte var att undersöka vilka ekonomiska incitament som kunde främja användningen av återanvända byggmaterial och identifiera potentiella hinder för deras implementering. Resultaten tyder på att det för närvarande saknas direkta ekonomiska incitament som uppmuntrar byggföretag till att återanvända byggmaterial. Flera hinder har identifierats, bland annat utmaningar rörande kvalitetsgarantier, byggregler, brist på kunskap och ekonomiska svårigheter. Studien framhåller också att det krävs mer omfattande politiska och ekonomiska initiativ för att stimulera användningen av återanvända byggmaterial. Uppsatsen bidrar till den befintliga forskningen genom att ge rekommendationer till beslutsfattare och andra aktörer inom byggsektorn som är intresserade av att främja hållbarhet och miljövänliga metoder. Den föreslår att framtida forskning bör inriktas på att utforma och testa specifika ekonomiska incitament för att främja återanvändning av byggmaterial. Av studien framkommer det att byggföretag identifierar en mängd hinder och utmaningar vid återanvändning av byggmaterial. Det framkommer även att det finns en märkbar brist på ekonomiska incitament från staten för att främja användandet av återanvända byggmaterial i byggprojekt. Byggföretagen föreslog olika former av ekonomiska incitament som skulle kunna främja användningen av återanvända byggmaterial, inklusive bidrag, skattelättnader och digitala plattformar. Det fanns även en variation i politiska åsikter gällande idén om att införa ekonomiska incitament för att främja återanvändningen av byggmaterial, med en del som stödde idén och andra som motsatte sig den. / This paper highlights the importance of economic incentives in stimulating the reuse of building materials in Sweden. Although the construction industry recognizes the benefits of reuse, the study shows that there are insufficient economic incentives to make it a standard practice. Through semi-structured interviews with representatives from the construction industry and a literature review, the study identified several barriers such as quality assurance, building regulations, lack of knowledge, and economic challenges.The purpose of the study was to investigate what economic incentives could promote the use of reused building materials and identify potential barriers to their implementation.The findings suggest that there are currently no direct economic incentives that encourage construction companies to reuse building materials. Several obstacles have been identified, including challenges related to quality guarantees, building regulations, lack of knowledge, and economic difficulties. The study also emphasizes that more extensive political and economic initiatives are needed to stimulate the use of reused building materials. The paper contributes to the existing research by providing recommendations to policy makers and other actors in the construction sector who are interested in promoting sustainability and environmentally friendly methods. It suggests that future research should focus on designing and testing specific economic incentives to promote the reuse of building materials. In its conclusions, it emerges that construction companies identify a multitude of obstacles and challenges when reusing building materials. It also appears that there is a noticeable lack of economic incentives from the state to promote the use of reused building materials in construction projects. Construction companies suggested different forms of economic incentives that could promote the use of reused building materials, including grants, tax relief, and digital platforms. There was also a variation in political opinions regarding the idea of introducing economic incentives to promote the reuse of building materials, with some supporting the idea and others opposing it.

Avhandlingens syfte är att beskriva och analysera arbetets betydelse i starta eget–bidragsföretagares liv. Material har samlats in dels genom en omfattande enkätstudie som omfattar hela populationen nuvarande och tidigare företagare från 1995 i Östergötlands län, dels genom en serie livsberättelseorienterade intervjuer med ett urval aktiva respektive före detta företagare med fokus på deras inställning till arbete. Resultaten visar bland annat att etableringsmotiven ofta utgår främst från strukturer och omständigheter utanför individen och att dennes handlande när det gäller att starta eget i mycket bygger på ett oreflekterat förhållningssätt. Analyserna lyfter också fram de identitetsskapande aspekterna av arbete och visar att den del av identiteten som är knuten till arbete i många fall mycket starkt påverkar eller omformar övriga identitetsaspekter. SeB-företagarna kan betraktas som ”nödvändighetsentreprenörer” då de skapar nya arbetstillfällen åt sig själva. Bland nuvarande företagare anser drygt hälften att deras liv tagit en positiv riktning. De mest negativa återfinns i gruppen tidigare SeB-företagare, av vilka drygt en tredjedel anser att deras liv tagit en negativ riktning. Bland fördelarna med företagande framhålls av de studerade personerna framför allt möjligheten till en upplevd egenkontroll i arbetet. Nackdelar som betonas är ekonomisk oro, kompetensbrist och brist på sociala relationer. / The thesis aims to describe and analyze the importance of work for those who start up in business through the active labour market programme – the start-up grant entrepreneur. The material was collected partly through an extensive questionnaire study covering the entire population of current and former entrepreneurs in subsidized enterprises from 1995 in Östergötland, Sweden, and partly by a series of life story-oriented interviews about attitudes to work with a sample of active or former entrepreneurs. The results show, inter alia, that the establishment motives are often essentially based on the structure and circumstances beyond the individual and that his/her actions in terms of starting their own business are largely based on a non reflective approach. The analysis also highlights the identity-building aspects of work and shows that in many cases the part of one’s identity that is associated with work significantly affects other identity issues. Start-up entrepreneurs can be regarded as ”necessity entrepreneurs” when they create new jobs for themselves. Among the current workers, just over half believe that their lives have taken a positive direction. The most negative is the group of former start-up entrepreneurs, in which just over one third indicate that their lives have taken a negative direction. The benefits of entrepreneurship highlighted by the studied subjects include the possibility of a perceived self-monitoring at work. Disadvantages indicated by the same people include economic concerns, skills shortages and lack of social relationships.

Valuing Intellectual Property assets is increasingly critical in today’s economy, where intangible assets constitute a significant portion of business value. This thesis addresses the challenges inherent in the IP valuation process, particularly the subjectivity and variability associated with different IP types and valuation methodologies. It proposes a new way to value IP assets, by building upon existing disaggregation methods, and by introducing the IP-heaviness classification system. The study aims to develop an objective valuation model for IP assets by introducing the IP-heaviness classification system. The goal of the model is to estimate the range of IP Contribution (IPC) to company value across different industry groups. Our study employed Kernel Density Estimation and Monte Carlo Simulation to analyze the dataset and generate a larger data sample. We then developed the IPH classification system, which categorizes industries based on their reliance on IP as a value contributor, grouping them by similar levels of IP dependence. This structured approach allows for a preliminary estimation of the IP contribution for each group, providing a standardized framework for IP valuation. Each IPH group was assigned its own probability density curve to represent its potential IPC value. Ultimately, our model produced confidence intervals for each IPH group, offering a reliable measure of the IP contribution within each category. Our findings reveal significant variability in the impact of IP on company value across different industries. Higher IPH groups, representing industries with substantial IP reliance, show a greater proportion of their value attributed to IP assets. Conversely, lower IPH groups, with less reliance on IP, exhibit lower IP contributions. The IPH classification system addresses the challenges of traditional IP valuation methods by providing a more objective and transparent approach. It enhances the comparability of companies within and across IPH groups and reduces subjectivity in the valuation process.

How does the international climate policy frameworks influence the domestic institutional responses to climate mitigation in emerging economies? And how, in turn, do domestic institutions and politics in emerging economies influence the fate of international climate policy frameworks? The thesis provides answers to these questions by studying domestic engagements with Nationally Appropriate Mitigation Actions in three emerging economies – India, Brazil, and South Africa. The thesis specifically studies how these engagements were influenced by the domestic institutional context provided by national climate policy, norms, and institutional capacity in the three countries. Drawing upon the variations in the engagements with nationally appropriate mitigation actions, made visible by use of the policy cycle as a heuristic device, the thesis informs the implementation of another nascent, yet prevalent, international climate policy framework – Nationally Determined Contributions. The thesis identifies how engagements with nationally appropriate mitigation actions varied in India, Brazil, and South Africa in agenda-setting, policy formulation, decision-making, implementation, and evaluation. In cases where international support is considered crucial for taking mitigation actions, external factors such as lack of clarity on definitional aspects and availability of international support can hamper the prospects of such frameworks at the agenda-setting and policy formulation stages. Efforts to engage with these frameworks under this uncertainty are held back by non-decisions, overriding national climate policy, as well as by uneven inter-ministerial coordination. The thesis argues that successful implementation of upcoming Nationally Determined  Contributions will be influenced by a country’s ability to align them with its national climate policy, localization of the transnational norms, and the extent to which efforts to enhance institutional capacity for  coordinating the implementation of national climate policy are made. In sum, the effective implementation of International Climate Policy Frameworks will be dependent on the willingness of the state to  provide oversight and coordination, and clarity on the availability of international support. / Hur influerar ramverken för internationell klimatpolicy nationella institutionella åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser i framväxande ekonomier? Och hur påverkar, i sin tur, dessa länders nationella institutioner och politik dessa ramverk för internationell klimatpolicy? Denna avhandling studerar nationella engagemang i Nationellt lämpliga utsläppsminskande åtgärder (s.k. NAMAs) i tre framväxande ekonomier – Indien, Brasilien, och Sydafrika. Avhandlingen studerar i synnerhet hur dessa engagemang har påverkats av de tre ländernas nationella klimatpolicy, normer, och institutionella kapacitet. Genom att använda policycykeln som heuristiskt analysverktyg identifierar avhandlingen variationer i hur länderna utvecklat sitt engagemang i NAMAs. Avhandlingen visar att och hur engagemang med nationellt lämpliga utsläppsminskande åtgärder varierar mellan Indien, Brasilien, och Sydafrika vad det gäller fastställande av dagordning, policyformulering, beslutsfattande, implementering, och policyutvärdering. I de fall internationellt stöd anses vara avgörande för att vidta utsläppsminskande åtgärder kan externa faktorer såsom bristande definition av de internationella policyramverken för åtgärder samt tillgänglighet på internationellt stöd försvåra utsikterna för att internationella ramverk tas upp i de nationella dagordnings- och policyformuleringsstadierna. Arbetet med dessa ramverk försvåras även av icke-beslut och ojämn interministeriell koordinering samt om tvingande nationell klimatpolicy inte ligger i linje med de internationella besluten. Avhandlingens slutsatser har betydelse för implementeringen av ett annat framväxande ramverk för internationell klimatpolicy: Nationellt fastställda bidrag (s.k. NDC:er). En framgångsrik implementering av   NDC:er kommer att influeras av en stats förmåga att anpassa dem till nationell klimatpolicy samt transnationella normer, så att dessa överensstämmer eller jämkas med nationella normer, samt den institutionella kapaciteten för att koordinera implementering av nationell klimatpolicy. En effektiv implementering av ramverk för internationell klimatpolicy kommer, sammanfattningsvis, att vara beroende av staters villighet att tillhandahålla tillsyn och koordinering, samt tydlighet vad gäller tillgänglighet till internationellt stöd.