Bildämnet är ett av de ämnen med störst betygsskillnader mellan flickor och pojkar. Syftet med studien är att utveckla kunskap om normer och värderingar som konstrueras och reproduceras i och om ämnet Bild. Studien fokuserar på hur maskulinitetsskapande och identitetsskapande påverkar formella och informella lärprocesser kopplat till subjektiv och social identitet under högstadiet och ämnet bild. Studien utgår från frågeställningarna: Hur resonerar pojkar om bildämnet? Vilka normer och värderingar konstrueras och reproduceras om bildämnet - relaterat till pojkars betygsresultat i ämnet bild? För att besvara forskningsfrågorna har studien en kvalitativ etnografisk ansats med observationer och halvstrukturerade intervjuer som metod för att samla empiri. Resultatet visar att pojkar generellt kan behöva strategier för att utvecklas inom bildämnet, och stöd för att släppa normerande maskulinitets- och genusstrukturer som begränsar deras prestation. När lärare intar ett relationellt förhållningssätt motiveras pojkarna i studien till att prestera. Det visade sig även att när eleverna får uppgifter som är hantverksmässiga, visuella, digitala och näreleverna får arbeta med olika typer av material gynnar det pojkarnas motivation.

Uppsatsen undersöker konstvetenskapens roll för bildämnets utveckling och nutida utformning. Vad har skolan tagit med sig från konsthistorien i pedagogiken och didaktiken och hur har konstvetenskapen påverkat utformningen av ämnet? Den teoretiska utgångspunkten är grundad i feministisk konstanalys.  Uppsatsen har ett jämförande perspektiv, först en diskussion av hur konstsyn och inställningen till pedagogik formats under olika historiska perioder i England, Tyskland och Sverige. Därefter genomförs först en rundfråga till bildlärare och sedan kvalitativa intervjuer med sex lärare från grundskolan i Lunds närområde för att undersöka hur man arbetar idag och hur konsthistorien används i undervisningen. Ett centralt tema är kanon och genus i bildämnet. Hur kan vi förstå marginaliseringen av kvinnliga konstnärer i undervisningen? Intervjumaterialet visar att konstvetenskapens roll varierar mycket i undervisningen, samtidigt som det är uppenbart att det både finns sega strukturer – ett traditionellt arv – och andra sidan en öppenhet för nya experiment, där lärarens bakgrund och intressen formar undervisningen. Det är uppenbart att det här finns både medvetna och omedvetna urvalsmekanismer när man tar in material ur konsthistorien i undervisningen. I den traditionella konsthistorien är kvinnorna oftast osynliga. Att vara medveten om detta faktum och arbeta med att föra fram kvinnliga konstnärer i undervisningen är viktigt att tänka på för framtida forskning och för bildämnets fortsatta utveckling. En slutsats är att konstvetenskapliga perspektiv på den historiska utvecklingen kan vara viktiga redskap när eleverna ska reflektera över hur de själva och samtiden formas av historiska villkor och värderingar.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka tankar bildlärare har kring barns bildutveckling, vilka svårigheter, problem och möjligheter de relaterar till denna och vilken syn lärarna har på hur de kan stödja och motivera elever, med olika förutsättningar, i deras bildutveckling. Undersökningen utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv då det tar sin utgångspunkt i att lärande sker tillsammans med andra människor i olika kontexter och genom kommunikation. Undersökningen utgår från tre frågeställningar och har en kvalitativ ansats. Det empiriska materialet utgörs av halvstrukturerade intervjuer med fyra undervisande och behöriga bildlärare i mellanstadiet. Resultatet visar att lärarna ser på elevernas bildutveckling som en process där det är viktigt att eleven får se sin egen utveckling. Av resultatet framkom även att eleverna i bildutvecklingen möter flera varierande svårigheter som kan leda till att bildutvecklingen avstannar, så som motorik, bristande motivation och intresse, språksvårigheter, att de har för bråttom eller inte förstår syftet med uppgift eller ämne. De viktigaste faktorerna lärarna lyfter kring att överbrygga svårigheterna ligger i att finna elevernas motivation och intresse och stödja och ge uppgifter på rätt nivå. Därtill framkom att dialog i form av formativ bedömning och uppmuntran, bildsamtal och kamratrespons var viktig för att leda bildutvecklingen vidare.

I denna studie diskuteras hur en viss bildpedagogisk praktik som vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan uppfattas av elever avseende lärande och utveckling och hur denna arbetsprocess påverkar deras uppfattning om lärande i och genom bildämnet. Studien utvärderar hur elevers upplevelser och sinneserfarenheter ser ut i samma bildpedagogiska praktik och hur de medieras i deras bildskapande. Metoden är kvalitativ där med hjälp av ostrukturerad intervju och hermeneutiskt tolkande sätt analyseras information som trängs bakom ord och beskrivningar. Resultatet visar att kognitiva och emotionella aspekter i bildämnet i kombination med en flerstämmig och multimodal skolmiljö stimulerar elevernas lärande/kreativitet och utvecklar olika medieringsförmågor. Elever utvecklar bildspråk och skapar kunskap ur dialog genom social interaktion. I bildämnet får elever reflektera sina individuella känslouttryck som skapar många unika tillfällen till självreflektion. Man får olika möjligheter att använda sig av alla sinnen för att utveckla nya kreativa/skapande inlärningsmetoder. Bildförståelsen baseras på semiotiska grunder där man skiljer på uttryck och innehåll i en bild och upplever den som ett teckensystem. Man lär sig uppfatta detaljer och helheter och utvecklar förmågan att kunna tänka visuellt där man förbinder/förenar sin visuella förmåga med sin tänkande förmåga.

Den här uppsatsen handlar om bildämnet i den svenska grundskolan. Bildform har genom alla tider haft betydelse för oss människor. Via grottmålningar, konst, skulptur, arkitektur, foto, film, symboler och tecken har vi fått redskap att uttrycka, känna och förmedla olika budskap från urminnes tider tills idag. Syftet med denna studie är att synliggöra aspekter som kan bidra till hur bildämnets undervisning utövas i grundskolans tidigare år. Uppsatsen är en kvalitativ studie och har en hermeneutisk forskningsansats. Syftet har dels uppfyllts genom halvstrukturerade intervjuer av fem pedagoger på fem olika skolor som alla undervisar i ämnet bild i skolans tidigare år. Dels genom en litteraturstudie av vetenskaplig litteratur och metodböcker inom det bilddidaktiska fältet samt den nu gällande läroplanen (Lpo 94), den kommande läroplanen (Lgr 11) och den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03). Studien har visat att bildundervisning utövas på många olika sätt. Innehållet i bildundervisningen består i vissa falla näst intill bara av bildframställning var pedagogerna på ett sparsamt sätt för in kursplanens kunskapsmål terminsvis och som delas upp i smått torftiga övningar. I andra fall består den av en enorm variationsrikedom där kursplanens alla kunskapsmål bearbetas intensivt under en och samma termin. De aspekter som studien påvisat kan bidra till att påverka pedagogernas undervisning är vilken privat syn pedagogen har på bildämnet samt vilka organisatoriska förutsättningar pedagogen ges. Vilken utbildning pedagogen har inom ämnet samt hur pedagogen ser på lärande.

Fallstudien är en undersökning om hur gymnasieelever på det estetiska programmet, med inriktning bild och form, upplever att det är prata om sina bildarbeten. I och med Gy11 är ett av kunskapskraven att eleverna muntligt ska kunna tolka, analysera och bedöma sina egna och andras verk. Genom intervjuer med eleverna vill studien visa hur bildsamtalen upplevs ur två perspektiv. Dels hur eleverna upplever att det är att prata om sina egna och andras bildarbeten, i förhållande till sitt eget skapande och läroprocess, och dels hur eleven upplever bildsamtalen ur ett bedömningsperspektiv. Forskningsmetoden är kvalitativ med vikten på orden för att få en förståelse kring hur eleverna uppfattar bildsamtalen. Av studien framgår att eleverna ofta upplever bildsamtalet positivt och utvecklande men även svårt och jobbigt. Svårigheterna låg bland annat på att sätta ord på sina tankar och rädsla för att feltolka. Kunskapskraven upplevdes både som förståeliga och som svårtolkade.

<p>Bilddidaktik</p>

Studiens syfte handlar om att undersöka hur lärare med specifik ämnesprofil talar om estetiska ämnen sedan gymnasiereformen 2011. I studien medverkade verksamma lärare från tre gymnasieskolor i Mellansverige som erbjuder estetiska programmet med inriktning mot bild. Teoretiskt utgår studien från socialkonstruktivismen och diskursteori som perspektiv. Detta betyder att studien bygger på ett antagande om att språket är konstituerande för oss själva och omvärlden. Studien fokuserar på språket som konstruktion och teorin används som utgångspunkt för att kartlägga de diskursiva mönster som framträder i deltagarnas språk och tal. Metodologiskt bygger studien på tre fokusgruppsintervjuer med ett par lärare i varje fokusgrupp. Resultatet visar två utmärkande diskurser i sättet att tala om estetiska ämnenas legitimitet, med särskilt fokus på bildämnet. Diskursernas åtskillnad visar å ena sidan ett humanistiskt bildningsideal där estetiska ämnen har ett värde i sig, å andra sidan ett instrumentellt utbildningsideal där estetiska ämnen är till nytta för någonting annat. Diskurserna visar att kunskap har betydelse genom självförverkligande och kreativitet och då kontra det resultatinriktade idealet som handlar om att anpassa innehållet till arbetsmarknadens förändrade krav på kunskap relaterat till olika yrkesinriktningar. Lärarnas utmaningar är legitimering av estetiska programmet som högskoleförberedande utbildning då den terapeutiska stämpeln lever kvar i skolans institution både bland huvudmän, lärare, elever och föräldrar. Det har i sin tur skapat legitimeringsproblematik sedan reformen inrättades då estetiska programmet blev ett högskoleförberedande program. Lärarna framhåller allmänbildningen och den kognitiva förmågan att kommunicera och samspela genom praktisk tillämpning som betydelsefull kunskapsutveckling. Detta skapar i sin tur motsättningar mellan Gy11 och läroplanens resultatinriktade måluppfyllelse, kontra lärarnas uppfattningar om estetiska ämnenas värde, funktion och innehåll. Studien ger uttryck för en avsaknad av estetiska inslag som enligt lärarna innan reformen 2011 varit en del av skolans kultur då estetisk verksamhet ingick som gymnasiegemensamt ämne.

Syftet med denna studie är att utifrån elevernas perspektiv undersöka vilken visual literacy som förväntas i ämnena bild, svenska och NO i grundskolans årskurs 4-6. Frågeställningarna fokuserar vilka visuella praktiker eleverna deltar i och vilken literacy som kommer till uttryck i dessa praktiker, hur eleverna förhåller sig och vilket stöd de erbjuds när de hanterar visuellt material. Teoretiskt utgår studien från områdena Visuell kultur och New literacy studies, men den vilar också på socialsemiotisk forskning och teorier om multimodalitet. Inom New literacy studies undersöks textpraktiker, i detta arbete är det elevernas visuella praktiker som studeras, dvs. när eleverna läser och skapar bilder i undervisningen. Metodologiskt bygger studien på visuell etnografi, där forskningsmaterialet producerats genom deltagande observation i fyra klasser på mellanstadiet. Fotografier, observationsanteckningar och utskrifter av intervjuer med fyra elevgrupper utgör underlaget för analysen. Analysen visar att eleverna deltar i flera olika visuella praktiker inom ramen för de studerade ämnena. Det handlar om att skapa bilder eller digitala presentationer, men också om att läsa texter med visuellt material eller att se streamade filmer. Dessa praktiker uppvisar både likheter och skillnader. Sammanfattningsvis får eleverna möjligheter att lära om material och tekniker, använda och kommunicera med bilder, men undervisas i mindre mån i att analysera visuella uttryck. Undersökningen görs mot bakgrund av det ökade bildflödet i samhället. Om eleverna ska bli visuellt litterata krävs att alla ämnen tar ansvar för att behandla de visuella material som används i undervisningen. För bildämnets del betyder det också att lärarna måste ta den kommunikativa inriktningen på allvar och öva eleverna inte bara i att skapa bilder, utan också i att analysera och kritiskt granska de bilduttryck de möter.

I läroplanen står att ett av skolans uppdrag är att stimulera elevers självförtroende i undervisningen och tidigare forskning har visat att elevers självförtroende har koppling till deras prestationer i skolan. Självförtroende hos elever verkar emellertid vara ett relativt outforskat område inom bildundervisning. En empirisk undersökning har därför utförts vars syfte har varit att studera; vilka faktorer bildlärare anser påverkar elevers självförtroende inom bildskapande uppgifter samt vilka didaktiska strategier bildlärare använder för att stödja och stärka elevers självförtroende. Fenomenografi har använts som teori och metodansats tillsammans med ett didaktiskt forskningsperspektiv. Undersökningen har utförts genom kvalitativa intervjuer av fem verksamma bildlärare. Resultaten har analyserats genom kvalitativ och tematisk koncentrering. Resultaten visar på flera faktorer som påverkar elevers självförtroende, såsom; uppfattningar om ämnet, uppfattningar om perfektion, bildlärarnas beröm och bemötande samt undervisningstid och betyg. De didaktiska strategier bildlärarna använder handlar om att få eleverna att våga och att visa personliga uttryck i sina bilder. Resultaten tyder också på att det förekommer olika ämneskonceptioner mellan lärare och elever samt att bildundervisningen inte speglar styrdokumenten fullt ut.