Los modelos de negocio y los espacios digitales se están viendo afectados por el Covid -19. Se hace necesario innovar y proponer cambios que nos permitan surgir hacia nuevos enfoques comerciales.

Den här studien undersöker hur BNP per capita har förändrats i Sverige och USA under två pandemier: spanska sjukan och Covid-19. Dessutom studeras följande komponenter i förhållande till BNP per capita: dödsfall, arbetslöshet, konsumtion, investeringar och nettoexport. Data har hämtats från åren 1915–1930 och 2015–2020. För 2015–2020 studeras kvartals- samt månadsdata. Studien tillämpar ett makroekonomiskt perspektiv för att kunna förklara hur ovanstående komponenter påverkar BNP. BNP per capita minskar med 893.17 kronor i Sverige från 1917 till 1918, och i USA minskar inte BNP per capita förrän 1920. 1921 sker den större förändringen i BNP per capita i USA, en minskning med 514 amerikanska dollar från 1918 till 1921. Minskningen i BNP per capita från kvartal 4 år 2019 till kvartal 1 2020 är 7356.31 kronor för Sverige och 811 amerikanska dollar för USA.

No description available.

Boletín que incluye información científica sobre el COVID-19, incluye artículos científicos y artículos preprint actualizados al 18 de Junio de 2020.

Boletín que incluye información científica sobre el COVID-19, incluye artículos científicos y artículos preprint actualizados al 19 de Junio de 2020.

Studien har syftat till att undersöka hur svenska kommuner har använt Facebook som kanal i sin kriskommunikation under en kritisk fas av pandemin covid-19. En kvantitativ innehållsanalys har gjorts på totalt 20 kommuner i Sverige. Urvalet har varit de, till befolkningsmängd sett, tio största och tio mindre kommunerna. Samtliga inlägg som publicerats på respektive kommuns Facebook-sida under perioden 2020-03-11 till 2020-03-24 har kodats, vilket resulterade i totalt 135 inlägg.   Sammanfattningsvis går det att utläsa att kommuner i Sverige använt Facebook på olika sätt. Med utgångspunkt från resultat och analys, kopplat till de teorier som använts går det att utläsa tre olika slutsatser från studien, vilka även utgår från frågeställningarna som varit grunden i studien.   För det första har det visat sig vara vanligt att kommunerna hellre visar att de känner oro inför pandemin och dess konsekvenser, än att följa forskningens rekommendationer. Den andra slutsatsen är att det finns utmärkande teman och innehåll bland kommunernas kommunikation på Facebook kring covid-19. Ett genomgående tema för kommunikationen på Facebook har varit envägskommunikation. Detta trots att såväl tidigare forskning och teorier visat att det mest effektiva innehållet på sociala medier vid en kris ska vara just dialog och tvåvägskommunikation. Vidare går det även att utläsa att storytelling som strategi har använts i en liten utsträckning, men givit desto större reaktioner och interaktioner. Den tredje och sista delen som går att konstatera är att de större kommunernas kommunikation via Facebook oftare ligger i linje med hur forskare inom kommunikationsvetenskap menar är det optimala viset att kommunicera på. Förutom detta är skillnaden mellan stora och små kommuner inte markant, utan den större skillnaden ligger snarare mellan kommun till kommun.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplevt och arbetat med samverkan med vårdnadshavare under Covid-19 pandemin. Därmed undersöktes hur förskollärare har förändrat de olika samverkansformerna med vårdnadshavare. Studien lyfter hur förskollärarna praktiskt förändrade arbetssätten, hur de kommunicerat med vårdnadshavare trots de restriktioner som var under pandemin samt hur allt det här har påverkat relationerna mellan vårdnadshavare och förskollärare. Samverkan med hemmet har en stor betydelse för både barnet, förskolan och vårdnadshavare eftersom det gynnar det enskilda barnets utveckling, lärande och välbefinnande. En kontinuerlig kommunikation och samverkan med vårdnadshavare är även viktigt för att vårdnadshavare ska känna en trygghet till förskolan. Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare för att ta reda på deras upplevelse av samverkan under pandemin. Den insamlade datan analyserades induktivt och kategoriserades utifrån samverkan, kommunikation och relationer. I resultatet framgick det att samverkansformerna har förändrats och utvecklats. En del arbetssätt har varit gynnsamma medan andra har visat sig hindra de olika processer som önskas ske och därmed har även relationsskapandet påverkats mellan förskolan och hemmet. Pandemin har bidragit till att personalen fått tänka om och utveckla hur samverkan med vårdnadshavare ska genomföras.

Olika politiska, ekonomiska och teknologiska förändringar i omvärlden ställer konstant krav på organisationer att utvecklas. Detta spetsades till i och med den globala pandemin, till följd av utbrottet av Covid-19, år 2020. Konsekvenserna av pandemin kan tydas på många plan: i hälsosektorn, ekonomin, på arbetsmarknaden och så vidare. Denna pandemi har även lett till en påskyndning av den digitala utvecklingen. Kravet från den institutionella omgivningen, som tvingade människor att begränsa umgänget i grupp, ledde till att kommunikation, distansarbete och inlärning ägde rum digitalt i en aldrig tidigare skådad skala. Frågan är hur har det påverkat den svenska arbetsmarknaden? Studiens syfte således att tolka och analysera hur Corona pandemin som en omvärldsfaktor påverkat HR:s perspektiv på ny kompetens till företaget, samt perspektiv på och strategier för kompetensutveckling av befintlig personal i företag. Den metod som har använts för datainsamling är semistrukturerade intervjuer vid tre företag: ett offentligt och två vinstdrivande. Resultatet av studien fann att närheten till den institutionella omgivningen (lagar och bestämmelser) har viss inverkan på företags perspektiv och strategier för kompetens och kompetensutveckling. Huruvida företagen påverkats ekonomiskt under Coronapandemin var också av vikt för om man gjorde någon större bestående förändring rörande utbildningsformer under denna tid. Likaså var det betydande vilken utbildningskultur och strategisk personal som fanns inom företaget innan pandemin för hur man påverkats under pandemin.

Distansarbete som arbetsform har blivit alltmer vanligt det senaste decenniet. Arbetsformen har tidigare oftast varit frivillig och setts som en förmån som arbetsgivaren kan ge de anställda i sitt arbete. I mars 2020 förändrade covid-19 pandemin förutsättningarna för distansarbete, då detta gick från att vara valbart till att rekommenderas och mer eller mindre bli påtvingat för miljontals individer världen över. Distansarbete som arbetsform har i tidigare forsknings setts kunna bidra till en högre upplevd arbetstillfredsställelse och en lägre konflikt mellan arbete och privatliv, men sambanden under pandemin är mer oklara. Syftet med studien var därför att undersöka om distansarbete under pandemin har någon påverkan på upplevd arbetstillfredsställelse och Work Family Conflict (konflikt mellan arbete och privatliv), samt om tidigare erfarenhet av distansarbete modererar denna relation. Ett underliggande syfte var att titta på relationen mellan upplevd arbetstillfredsställelse och Work Family Conflict vid distansarbete under covid-19. Studien har en tvärsnittsdesign. Data är insamlade genom en enkätundersökning genomförd av forskningsprojektet Flexibelt arbete (Flex-A) på Högskolan i Gävle. Respondenterna består av 1041 tillsvidareanställda tjänstemän och arbetare från ett tiotal svenska organisationer som arbetat på distans i någon omfattning under covid-19.  Resultatet visade att det inte på några samband mellan distansarbete och upplevd Work Family Conflict eller arbetstillfredsställelse under covid-19. Däremot fanns effekter av kön och individer med små barn (yngre än 13 år) på Work Family Conflict. Resultatet visade även ett signifikant samband mellan Work Family Conflict och arbetstillfredsställelse där en lägre Work Family Conflict ger en högre arbetstillfredställse.  Då distansarbete troligtvis kommer att vara en mer förekommande arbetsform även när pandemin ebbat ut behövs dock mer forskning inom ämnet.

I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt virus, Covid- 19, som snabbt spreds över hela världen med en ansträngd situation för hälso- och sjukvården som följd av pandemin. För att bromsa pandemins spridning är massvaccinering en viktig åtgärd. Distriktssköterskan arbetar utifrån ett hälsofrämjande perspektiv och med kunskaper om vaccinering och ordinationsrätt av vaccinet har distriktssköterskan tillsammans med andra professioner en betydande roll under massvaccineringen. Syftet är att beskriva distriktssköterskors upplevelser av massvaccinering under Covid-19-pandemin. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i nio underkategorier, tre generiska kategorier och en huvudkategori – Att snabbt kunna ställa om och anpassa sitt arbete till en ny situation. Resultatet visar att massvaccineringen mot Covid-19 har fungerat tillfredsställande. Distriktssköterskor har upplevt arbetet med massvaccinering som en givande och rolig arbetsuppgift där struktur och god ledning har lyfts som viktiga komponenter. Likväl distriktssköterskors kompetens och förmåga att möta människor visade sig vara betydelsefullt. Det visade sig vara viktigt med god teamsamverkan och att kunna stötta varandra i arbetet. Kliniska implikationer som rekommenderas är tydliga riktlinjer och rutiner på ledningsnivå samt ett tydligt ledarskap för att samordna och organisera massvaccinering av befolkningen. Det är viktigt med ökad kunskap och information om Covid-19 för hälso- och sjukvårdspersonal och därför är fortsatt forskning inom området nödvändigt vilket kan bidra till ökad beredskap inför framtida pandemier.