År 2011 skrevs retorik och den retoriska arbetsprocessen in i läroplanen för gymnasieskolan. Sedan dess har endast lite forskning berört hur situationen i gymnasieskolan ser ut när det kommer till undervisning i retorik och muntlig framställning. Syftet med denna studie är att ge insikt i ämnet genom elevernas perspektiv. Undersökning utfördes genom en enkät med både slutna och öppna frågor. 28 informanter bidrog med svar. De öppna frågorna bearbetades genom innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna har fått utbildning inom både planering och genomförande av muntlig framställning och att de har en uppfattning att de jobbat med retorik och den retoriska arbetsprocessen. De håller i lägre grad med om att de fått kunskaper om planering och god tid till planering av muntlig framställning trots att de fått kunskap om planering, vilket kan ha att göra med att annan stöttning behövdes.

Kunskaper i retorik ses som en viktig resurs i dagens samhälle och i och med att de nya ämnesplanerna togs i bruk hösten 2011 fördes begreppet ”den retoriska arbetsprocessen” in i kurserna i svenska på gymnasiet. Eleverna ska numera kunna använda denna process som stöd vid skriftlig och muntlig framställning. Det är mot denna bakgrund som syftet med denna uppsats är att utreda vad som menas med ”den retoriska arbetsprocessen” och hur denna process utnyttjas i skolans undervisning. Olika teoretikers syn på området behandlas i uppsatsens inledande del och processens delar intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria och actio/pronuntiatio beskrivs och problematiseras. Utifrån forskning undersöks även hur den retoriska arbetsprocessen utnyttjas i skolans undervisning med hjälp av både svenska och utländska forskares exempel på övningar och aktiviteter. Det visar sig att kunskaper i den retoriska arbetsprocessen inte bara är ett verktyg för att bygga upp funktionella texter utan även för att analysera och på så sätt se hur andra texter är uppbyggda och hur de påverkar oss.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka några utvalda år 3 gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning i svenskämnet. Detta har undersökts med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer med sex stycken elever. Resultatet antyder att eleverna har till övervägande del negativa upplevelser av muntlig framställning där en omfattande nervositet inför en talsituation är vanligt förekommande samt andra oros- och obehagskänslor såsom stress och panik vilka möjligtvis kan sammankopplas till den avsaknad av återkommande muntliga talmoment som gjort sig gällande i svenskundervisningen. Detta kan ha bidragit till att eleverna inte förmår hantera dessa känslor. Utöver detta har eleverna inte getts rikligt med övningstillfällen och således saknar en metakunskap om talet. De slutsatser som dras är att eleverna behöver mer systematisk talträning och övning på den konkreta talsituationen genom mindre talövningar för att succesivt utsatta sig för de känslor som uppstår för att kunna hantera dessa konstruktivt samt att ett tillåtande och öppet klassrumsklimat bidrar till ökad trygghet och säkerhet där välövervägd och återkommande respons från läraren kan stimulera och utveckla eleverna till bättre talare.

The starting point in this licentiate thesis is the fact that students are to do a national test in Swedish, Course B, in upper secondary school, and that their oral presentations are to be assessed by the teacher. Since the assessment of orality must be equal according to the curriculum and irrespective of the teaching preceding the assessment, questions on teacher training in orality are highlighted. This is a general didactic problem in all subjects, but it might appear more acute in oral work, depending on a number of factors. The transience of speech makes an accurate assessment of the oral presentation difficult. The complexity of the oral situation might cause uncertainty as to what is to be assessed. Consequently, the point of departure in this thesis is a practical problem, which also has theoretical relevance.This study has a didactic perspective and rests on sociocultural theory, which emphasizes that learning and development are situated, mediated, and, as a result, dependent on linguistic and intellectual tools. Rhetoric and reception theory are the theoretical perspectives that contribute analytical tools to make visible the teacher’s preparation, realization, and assessment of the oral national test and the students’ understanding of this. The assessment is both formative and summative.The purpose of this study is to examine how the tools for metacommunication in the area of orality, tools supplied by rhetoric as a resource for concepts, are implemented and conveyed by a teacher in a class, before and in the assessment of the national test.Data were collected from a Natural Science Programme class. The national test in Swedish, Course B, takes place in the autumn term in year three.The results show the importance of the teachers and students, as well as the steering documents, having a common language for orality to support assessment and learning respectively. Orality has no such base, which is obvious in the steering material in Swedish accompanying the national test.The study shows how a rhetorically trained teacher can help develop a metalanguage, as well as didactic instruments to make the work with the preparations, the carrying through, and the assessment of oral presentations work smoothly. The result, however, shows how orality is given less scope in general and before the national test in particular, despite the high ambitions of the teacher. This is apparent in a more everyday and vague metalanguage, at the same time, as the didactic instruments are inadequate. The students’ ability of reception runs the risk of getting more limited.In the same way as writing, orality requires time for practice (techné), as well as distinct instructions in comments to the test material and steering documents concerning metalanguage, genre, and copia. By using the rhetorical work process as a tool, the teachers and students obtain a working instrument for producing speech that is supported by the theory of rhetoric. It can also be used when assessing an oral presentation, which gives the students and the teachers the same instrument for both speech production and its assessment. The study points to the fact that the distinctive characteristics of orality, memoria and actio, are not considered and problematized by the teacher to the same extent, as are other steps in the rhetoric work process. Teachers’ and students’ ability of reception runs the risk of becoming too restricted, which might jeopardize the equality of the assessment.

No description available.

Previous studies show that students are often expected to speak in front of a group, but they receive little guidance on how they should proceed. The aim of this essay is to contribute to the area by a critical examination of the advice and exercises that appear in six textbooks for the Swedish subject in upper secondary school. The study focuses solely on body language and voice ("actio") in oral presentations.       Through a qualitative text analysis, the study examines what is considered to characterize a good actio according to the textbooks and how students are expected to acquire these abilities. The essay also sheds light on how the content of textbooks can be understood in relation to the theory ”actiokapitalet” (Gelang, 2008). The result show that contact with the audience through gaze, variation in the use of voice and a lack of nervous expressions, is considered desirable. In the textbooks, students are often encouraged to develop actio through listening to feedback. Within actiokapitalet, a holistic perspective on actio is emphasized, as well as the fact that body language and the use of voice depend on the social context. The content of the books can both be considered compatible with, and deviating from, the theory. In the concluding discussion, I claim that ”actiokapitalet” contributes with an in-depth perspective on the textbooks and I call for further studies where the theory is tested in teaching.