Olskroken planskildhet är ett stort anläggningsprojekt i Göteborgs stad där det för närvarande byggs nya järnvägsspår och broar av Peab Anläggning AB. Vid detta projekt hanteras schaktmassor vilka antingen bortforslas till upphandlad mottagare eller mellanlagras för att sedan återanvändas inom projektet. Då Länsstyrelsen och Göteborgs stad ställer krav gällande viktbegränsningar vid mellanlagring innebär detta att återanvändbara massor erfordrar bortforsling. Studien syftar till att beräkna vad mellanlagring och bortforsling som masshanteringsmetoder har för direkta kostnader med avseende på transporter för respektive metod samt vad de genererar för utsläpp av koldioxid, kväveoxid, kolmonoxid, totala kolvätensamt partiklar. Beräkningarna avser transportering av 15 ton på sträckorna 5, 15, 30 och 50 kilometer vid bortforsling samt 300 meter och 1 kilometer vid mellanlagring. Treaxlig lastbil används som transportmedel vid bortforsling och vid mellanlagring används både lastbil och hjullastare. Vid beräkning av transportkostnader har tidsåtgång multiplicerats med timpris för transportfordon och sedan dividerats med massavikten för att ta fram vad transporter genererar för kostnad per ton vid specifika sträckor. Utifrån lastbilars provningsförfarande och hjullastares miljödeklarationer, samt antagande av genomonsnittlig bränsleförbrukning och egenskaper hos drivmedel som antagits vara Mk 1 diesel, beräknades emissioner för specifika sträckor. Beräkningar på procentuella skillnader för vad respektive metod genererar för kostnader och utsläpp klargjorde att mellanlagring nästan uteslutande är den mest lönsamma masshanteringsmetoden inom anläggningsprojekt. Vid två utfall i beräkningarna visade sig mellanlagringen avge högre emissioner av kväveoxid, men alternativ som kan leda till att mellanlagring är mest lönsamt i alla aspekter har beräknats. Även alternativ som kan bidra till minskade koldioxidutsläpp har beräknats. / Project Olskroken is a major construction project in Gothenburg, where new railroad tracks and bridges are currently being built by Peab Construction AB. The project handles excavated masses which are being disposed to procured recipient or placed in intermediate storage to consequently be reused in the project. The Country Administration and the city of Gothenburg have requirements regarding weight restrictions at intermediate storage, which implies that reusable masses occasionally are required for disposal. The study aims to calculate the costs for intermediate storage and disposal considering transportation for each method in the study and for the emissions of carbon dioxide, nitric oxide, carbon monoxide, hydrocarbons and particles. The calculations refer to the transport of 15 ton of masses on the distances 5, 15, 30 and 50 kilometers for disposal and 300 meters and 1 kilometer for intermediate storage. A truck is being used for transports to disposal and a wheel loader and a truck are being used for transports of masses to an intermediate storage location. Transportation costs for each method, is calculated by the time consumed, multiplied by the transport vehicle hourly rate and then divided by the mass weight, in order to define the specific cost for each distance. Based on the environmental declarations for the testing procedures for trucks’ and wheelloaders’ together with assumptions for the average fuel consumption and characteristics for fuel that has been assumed to be Mk 1 diesel, the emissions were calculated on specific distances. Calculations of the percentage differences for what costs and emissions each method generates defined that intermediate storage almost solely is the most profitable massmanagement method within construction projects. In only two of the calculated cases, the intermediate storage emitted higher emissions of nitrogen oxides than the disposed masses. Although alternative calculations confirm that intermediate storage possibly can be the most profitable method in every case. Furthermore there has been made alternative calculations in purpose to reduce the emissions of carbon dioxide.

Förorenade områden är ett problem då föroreningarna kan påverka hälsa och miljö. När förorenade områden saneras genom schaktning eller muddring utgör schaktmas-sorna ett avfall. Avfallsklassificering är en viktig del vid sanering av förorenade områ-den. Det finns mycket lagstiftning att förhålla sig till och många analysmetoder att välja på. Detta kandidatarbete syftar till att avfallklassificera och identifiera aktuell de-poni för bottensedimenten i Vinterviken i södra Stockholm samt diskutera resultatens relevans mot bakgrund av forskning på området. Resultaten visar att bottensedimen-ten utgör ett icke farligt avfall som på grund av sin TOC halt inte kan placeras på de-poni utan att genomgå förbehandling eller att dispens från gränsvärdena ges. Det finns osäkerhet i de reglerade analysmetoderna och redovisade avfallsegenskaper kan på denna grund ifrågasättas.

Studiens syfte undersökte återvinningsproblematiken kring materialet glasull och varför glasull i hög grad hamnar på deponi. Studien är utförd som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer för att få mer detaljerade svar och mer kunskap om glasull från organisationer som arbetar med materialet. Teorierna som har använts i studien är institutionell teori och cirkulär ekonomi. Resultaten visade att det krävs mer samarbete och kommunikation mellan tillverkare, användare, och avfallsstation för att hitta lösningar som möjliggör återvinning. Det framkom även att sortering och separering av material på rivningsplatsen har en stor betydelse för återvinning av glasull, eftersom det skapar möjlighet för en ökad cirkularitet. Vidare visade resultatet glasullavfallets låga värde vilket leder till mindre motivation att återvinna materialet.   Studiens slutsats är att d​​et som görs idag inte är tillräckligt för att nå en mer hållbar utveckling, inte ens för att minimera glasull på deponin.  “Vi har bara en planet och det är ett gemensamt ansvar”. / The purpose of the study was to investigate the recycling problems associated with the material glass wool and why glass wool largely ends up in landfill. The study is conducted as a qualitative study with semi-structured interviews to get more detailed answers and more knowledge about glass wool from the organizations that work with the material. The theories that have been used in the study are institutional theory and circular economy. The results showed that more cooperation and communication between manufacturers, users, and waste stations is needed to find solutions that enable recycling. It also emerged that sorting and separating materials at the demolition site is of great importance for glass wool recycling, as it creates the opportunity for increased circularity. Furthermore, the result showed the low value of glass wool waste, which leads to less motivation to recycle the material.   The conclusion of the study is that what is being done today is not enough to achieve a more sustainable development, not even to minimize glass wool in the landfill.  "We only have one planet and it is a shared responsibility".

Tidigare studier har visat på höga halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) ilakvatten från avfallsanläggningar. Avfallsanläggningar i Sverige har idag inga krav på attrena bort PFAS från lakvatten, och anläggningarna har generellt inte ett reningssystem som äranpassat för att rena den typen av ämnen. EU stramar hela tiden åt kraven kring utsläpp ochanvändning av PFAS och det kan därför vara bra för en avfallsanläggning att ha översikt påhur mycket PFAS det släpps ut från deponi- och avfallsverksamheten och vilka eventuellaåtgärder som skulle kunna vidtas för detta problem. I denna uppsats används analysresultat av22 PFAS ämnen från nio provtagningspunkter på Gärstad avfallsanläggning, för attundersöka avfallsanläggningens utsläpp av PFAS. Resultaten för studien visar att deuppmätta värdena för summa PFAS 22 för provpunkterna ligger mellan 410 ng/l – 58 000ng/l. PFAS ämnen med kortare kedja (4 – 8 kol) har uppmätts i högre halter än de med längrekedja (9 – 13 kol). Resultaten visade även högre halter av perfluorerade karboxylater (PFCA)än perfluorerade sulfonsyror (PFSA). / Previous studies have shown high levels of per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS)in leachate from waste facilities. Waste facilities in Sweden currently have no requirements topurify PFAS from leachate, and the facilities generally do not have a treatment system that isadapted to purify this type of substances. The EU is constantly tightening the requirementsregarding the release and use of PFAS, and it can therefore be good for a waste facility tokeep track of how much PFAS is released from landfill and waste operations and whatpossible measurements could be taken for this problem. In this essay, analysis results of 22PFAS substances from nine sampling points at Gärstad waste facility have been used, toinvestigate the waste facility's discharge of PFAS. The results of studies show that themeasured values for total PFAS 22 at the sampling spots are between 410 ng/l - 58,000 ng/l.PFAS substances with a shorter chain (4 – 8 carbons) have been measured at higherconcentrations than those with a longer chain (9 – 13 carbons). The results also showedhigher levels of perfluorinated carboxylic acids (PFCAs) than perfluorinated sulfonic acids(PFSAs).

This study has examined if importation of waste for energy recovery can reduce the climate impacts of Waste Management Systems.Using Systems Analysis this study will try to examine the complex waste systems in a systematical and strictly logical way to see how these systems interact and affect each other. Specifically examining the climate impact of waste management systems in England.The traditional way of handling waste in England is through Landfills. Land filling leads to emissions of the greenhouse gas Methane. The EU has put in place a landfill directive that is supposed to lead the member states away from land filling as a method of waste management.Today in Sweden there is a competition for the waste available for incineration. The worsening economical situation together with less product packaging and an increase in source separation leads to a lack of waste available for incineration. These factors combined could lead to a situation where exporting waste from England to Sweden might be imminent.A Systems Analysis has therefore been made to examine the climate impact from such an export.The study shows that the end results are directly dependent on the system boundaries and calculation methods used. The basic case in the study shows however, that the climate impact would be reduced by 382,2 kg CO2/ton, if the waste was exported for incineration with efficient energy recovery in Sweden as opposed to traditional land filling in England. / En undersökning om import av avfall för energiutvinning kan minska avfallshanteringen klimatpåverkan har genomförts. Utredningen har använt systemanalys som metod för detta.En systemanalys är ett metodverktyg som har förmågan att på ett systematiskt och strikt logiskt sätt undersöka komplexa system och hur dessa integrerar och påverkar varandra. I den här utredningen har en systemanalys använts för att undersöka klimatpåverkan från en avfallsimport i fallet England.Bakgrunden är att England traditionellt sätt har använt sig av deponering som huvudsaklig hantering av avfall. Deponeringen leder till stora utsläpp av växthusgasen metan. EU har fastställt ett deponeringsdirektiv som ska leda medlemsländerna bort från deponering som avfallshantering.I Sverige råder i dagens läge konkurrens om avfall för förbränning. Den vikande konjunkturen tillsammans med mindre förpackningar och en ökad källsortering ger ytterligare brist på avfall för förbränning. Allt detta sammantaget leder till att det kan bli aktuellt att importera avfall till Sverige från England.En systemanalys har därför utförts för att undersöka hur klimatpåverkan av en sådan import skulle bli.Undersökningen visar att slutresultatet är direkt beroende av de systemgränser och beräkningsmetoder som används. Grundfallet i undersökningen visar dock på en klimatvinst med 382,2 kg CO2/ton avfall som importeras för förbränning med effektiv energiutvinning i Sverige istället för deponering i England.

<p>Högbytorp is Ragn-Sells’ largest waste facility and it is located north of Stockholm. There is an old landfill still in use, but at the end of this year it will be closed. The waste deposited on the landfill can, through decomposition, give rise to a large amount of methane gas, which is an energy rich gas that can be used for heat and electricity production. To receive a relatively large amount of gas, the decomposition requires a high moisture content in the waste. Therefore the landfill is dependent on precipitation input, although when the landfill is covered, rainfall can no longer infiltrate the landfill and hence irrigation might be necessary to sustain gas production. To know where to irrigate, knowledge about the material content in the landfill is necessary. Thus the purpose of this report is to identify and describe what kind and amount of waste that has been deposited on the landfill and also where the waste has been placed. The purpose is also to investigate the availability of methods and that are used in Sweden for establishing a water balance for a landfill. The identification work showed that the landfill consists mainly of household-, construction- and industrial waste, retted sludge from sewage treatment plants and soil, which all can produce large quantities of methane gas. The investigation about the different methods for conducting a water balance resulted in the presentation of two methods. One of the methods is called Hydrologic Evaluation of Landfill Performance (HELP) and is a computer simulation. The other method is an equation established by the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket). Both of the methods works well for obtaining a water balance, however modification is needed for each of them in order to be well suited for the studied landfill, so that realistic and site specific results can be obtained.</p>

Högbytorp is Ragn-Sells’ largest waste facility and it is located north of Stockholm. There is an old landfill still in use, but at the end of this year it will be closed. The waste deposited on the landfill can, through decomposition, give rise to a large amount of methane gas, which is an energy rich gas that can be used for heat and electricity production. To receive a relatively large amount of gas, the decomposition requires a high moisture content in the waste. Therefore the landfill is dependent on precipitation input, although when the landfill is covered, rainfall can no longer infiltrate the landfill and hence irrigation might be necessary to sustain gas production. To know where to irrigate, knowledge about the material content in the landfill is necessary. Thus the purpose of this report is to identify and describe what kind and amount of waste that has been deposited on the landfill and also where the waste has been placed. The purpose is also to investigate the availability of methods and that are used in Sweden for establishing a water balance for a landfill. The identification work showed that the landfill consists mainly of household-, construction- and industrial waste, retted sludge from sewage treatment plants and soil, which all can produce large quantities of methane gas. The investigation about the different methods for conducting a water balance resulted in the presentation of two methods. One of the methods is called Hydrologic Evaluation of Landfill Performance (HELP) and is a computer simulation. The other method is an equation established by the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket). Both of the methods works well for obtaining a water balance, however modification is needed for each of them in order to be well suited for the studied landfill, so that realistic and site specific results can be obtained.

Utredning av lakvattnets ursprung på Brista deponiJoel NordinBrista deponi har uppvisat oväntat höga lakvattenflöden trots att deponin har sluttäckts. Före sluttäckning var genomförd förväntades flödena reduceras till 700 m3 per år från flöden på några tusen m3. Brista deponi är belägen utanför Märsta i Mellansverige.Söder om deponikroppen finns lakvattendammar som är nyrenoverade med täta dukar från vilka förorenat vatten pumpas upp underifrån dammarna. Pumpningen sker då dammduken annars bucklar upp på grund av för högt grundvattentryck. Vattnet som pumpas upp är för påverkat, av främst närsalter, för att direkt släppas ut till recipienten vilket gör att det pumpas in i de befintliga dammarna. Syftet med detta arbete har varit att utreda ursprunget till de höga lakvattenflöden som fortsätter att rinna ut från deponin samt att utreda ursprunget till de föroreningar som pumpas upp underifrån lakvattendammarna.Marken under deponikroppen har undersökts genom att geologin från flera olika befintliga undersökningar och flygfoton har bearbetats i ArcMap och lagts in i programvaran Rockworks. I programvaran har en modell byggts upp och tvärsektioner över marken tagits ut och tolkats tillsammans med grundvattenytor. Utifrån modellen i Rockworks framkommer det att huvuddräneringen under deponikroppen ligger lågt i förhållande till dräneringen runt deponikroppen. Denna information tillsammans med att deponin inte har någon tät botten har lett till en slutsats att den huvudsakliga anledningen till de höga lakvattenflödena är inträngande grundvatten.Det påverkade vattnet under lakvattendammarna har undersökts med hjälp av programvarorna SIMCA, Rockworks och genom att studera analysserier av provtagningar på vattnet som pumpas upp och vatten från provpunkter på anläggningen. I SIMCA har analysserier lagts in från olika provpunkter i området t.ex. grundvattenrör, och en principalanalys genomfördes för att hitta mönster i föroreningsnivåer. Rockworks användes för att se relationen mellan dammarna, grundvattnet och geologin. Efter sammanställning av kemin, där närsalter varit den kraftigaste föroreningen, tillsammans med analys av redoxförändring, har de olika delarna från SIMCA och Rockworks vägts ihop med kemin. Sammanvägningen gav slutsatsen att det påverkade vattnet under lakvattendammarna härstammar ifrån tiden före lakvattendammarna renoverats och belagts med täta dukar. / Investigation of leachate water origin at the Brista landfillJoel NordinBrista landfill has showed unexpectedly high volumes of leachate out from the landfill even though it has been covered. Before the cover over the landfill was done, leachate volumes were expected to be 700 m3 after the cover would be finished compared to leachate volumes of a couple of thousand m3. Brista landfill is situated south of the city Märsta, in the middle part of Sweden.South of the landfill are newly renovated leachate ponds where polluted water is pumped up from beneath the ponds. The water is pumped up due to high pressure from the groundwater which makes the liner to buckle up if the water is not removed. The water is too polluted, mostly by nutrients, to be released to the recipient directly and is therefore pumped in to the ponds. The purpose of this project has been to investigate the origin of the high volumes leachate water from the landfill and to find an answer to the origin of the polluted water under the leachate ponds.The ground beneath the landfill has been investigated by putting the geology from several old investigations and aerial photos together in ArcMap and exported that information to Rockworks. With the help of Rockworks a model was build and cross sections of the soil could be produced with levels of the groundwater. From the cross sections, it can be seen that the main drainage under the landfill body is lower than the drainage that is around the landfill body. This information together with the information that the landfill doesn’t have any liner in the bottom, have concluded in the conclusion that the main reason of the high volumes of leachate water is due to groundwater intrusion.The polluted water beneath the leachate ponds have been investigated with the software SIMCA, Rockworks and by studying the test results from analyses of the water from different sample points on the facility, compared to the water that is pumped up. In the software SIMCA the test results from the different sample points, as groundwater wells, was imported and a principal component analysis was done to find patterns in the pollutants. Rockworks was used to see the relation between the ponds, geology and the groundwater. After revision of the chemistry, where nutrients were the biggest problem, together with studies of the redox change, the different parts from SIMCA and Rockworks has been weighted together with the chemistry. The parts combined led to a conclusion that the polluted water beneath the leachate ponds is derived from the time before the ponds was renovated and installed with liners.

The dispersion of contaminants deriving from landfills poses a risk to the surrounding environment and human health. Old landfills are treated with extra precaution, due to their poorer construction, less stringent operation and lack information regarding the waste content. Vetlanda municipality has identified 48 old landfills. One of them is Rösaberg inerta massor. It is one of the largest landfills in the region and is located close to numerous sensitive environmental receptors (such as the river Emån). During a phase 1 investigation (MIFO 1) in 2017, the landfill was designated the highest risk classification, class 1, and is considered a very high risk to environment and human health. No sampling was conducted during this time, but the level of contaminants was assumed to be very high.   The objective of this study was to investigate the prevalence of contaminants by determining the pollution levels in soil and groundwater in the landfill. Samples was obtained by completing a site investigation, involving trial pits examination and installing of monitoring wells. National as well as site-specific guideline values were used to determine the effects of the contaminant levels of the site. In the software Groundwater Modeling system (GMS) was used to study if the contaminant plumes reach the river Emån. A 50-year scenario was set up in GMS to investigate likely concentrations in the future. Finally, a new risk assessment of the site was done, based on the obtained results.   The results indicated that the landfill does not pose such a large environmental risk that initially was expected in the phase 1 investigation. The level of contaminants was higher in the groundwater than in the soil. High concentrations of PAH-Hs and 2,6-dichlorobenzamide were found in two of the groundwater samples. However, the risk assessment using the information obtained from the study indicated a lower risk than what was estimated in the MIFO 1 assessment 2017. In this study, the risk of the landfills current properties was evaluated to a risk 2. The 50-year scenario indicated that contaminants in the uppermost groundwater layer will have dispersed in a higher rate than the contaminants in the lower layer. The risk was estimated to a risk 3 in 50 years. It should be noted that no samples was conducted in river Emån which needs to be done before ruling out the necessity for remediating the groundwater. No remediation action for the soil was assessed to be necessary. / Spridning av föroreningar som härrör från deponier riskerar att påverka den omgivande miljön och människors hälsa negativt. Framför allt gamla, nedlagda deponier bör behandlas med extra försiktighet då de ofta ackompanjeras av otillräckliga sluttäckningskonstruktioner och bristande kunskap om deponins innehåll och utbredning.  Det finns i nuläget 48 kända nedlagda deponier i Vetlanda kommun, där en av dem är Rösaberg inerta massor. Den är bland de största deponierna i området och ligger nära ett flertal skyddsvärda objekt i området, såsom Emån. Under en MIFO 1-undersökning som utfördes 2017, ansågs deponin uppnå den högsta riskklassningen (riskklass 1) som innebär att området betraktas som en mycket hög risk för människors hälsa och omkringliggande natur. Inga prover genomfördes under denna undersökning, men föroreningsnivån antogs vara hög då liknande deponier i närheten uppvisat höga föroreningshalter.   Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av föroreningar och dess halter i området för att kunna dra slutsatser om deponins effekter på närliggande miljö och människor. Data för föroreningsförekomst och halter i mark och grundvatten erhölls genom att genomföra en platsundersökning där provgropar grävdes samt grundvattenrör installerades. För att kunna uppskatta effekterna som föroreningsnivåerna skulle ha på platsen togs generella såväl som platsspecifika riktvärden fram och jämfördes med de uppmätta halterna. För att kunna fastställa vilken risk som deponin utgör för Emån studerades föroreningsplymernas flödesmönster i grundvattnet i datorprogramvaran GMS. Spridningsgraden och den sannolika föroreningshalten i framtiden undersöktes genom att inrätta ett 50-årigt scenario i GMS. Slutligen gjordes en ny riskbedömning av området baserat på de erhållna resultaten.   Resultaten visade att deponin inte innehåller de höga föroreningshalter som initialt befarades. Generellt visade sig föroreningsnivåerna vara högre i grundvattnet än i marken. En riskbedömning genomfördes med hjälp av resultaten erhållen från studien och gav indikationer på en lägre risk än den ursprungliga klassningen. Klassningen resulterade i en riskklass 2 med strikt bedömning då några föroreningar stack ut från den generellt annars låga föroreningshalten, såsom PAH-H:er samt pesticiden 2,6-diklorbensamid i grundvatten. Scenariot för föroreningssituationen i ett 50-årsperspektiv visade att föroreningar från det övre grundvattenlagret sprids och minskar mer i halt än det undre skiktet. Riskklassningen för detta scenariot uppskattades till en riskklass 3. Det bedömdes att en åtgärd inte är nödvändig för mark på grund av dess låga föroreningshalt. För grundvatten rekommenderas vidare undersökningar på Emåns påverkan av föroreningar från deponin innan en avskrivning av åtgärder kan göras.

För att minska koldioxidutsläppen i byggbranschen och nå de globala och nationella miljömålen måste nya sätt att hantera material och avfall införas. Syftet med denna studie är att kartlägga mängden återbrukbara material vid ombyggnationen av Gylle skola i Borlänge genom att utföra en återbruksinventering av den första etappen i projektet.Genom dokumentstudier och fältobservation föreslår rapporten skillnader i klimatbelastning och ekonomi vid användandet av återbrukade- och jungfruliga byggmaterial. Forskning visar att mycket av de byggmaterial som blir avfall ännu inte nått sin tekniska livslängd. Genom att utföra en återbruksinventering kan återbrukbara material lokaliseras och planeras för att använda i andra projekt eller lämnas till andra aktörer för att på så vis minska klimatbelastningen från byggbranschen.I studien presenteras några av de hinder som föreligger för ett mer omfattande användande av återbrukade material. Exempel på dessa hinder är svårigheten att säkerställa garantier och kvalitet för materialen och att kostnaden för selektiv rivning är för hög för att prioriteras. I rapporten framgår att denna kostnad kan kompenseras till ca 80 % av den minskade kostnaden för deponi. I resultatet presenteras att produktmängden som finns tillgänglig för återbruk i projektet uppgår till 32,6 ton, inom kategorierna dörrar, fönster och undertak. Klimatbesparingspotentialen jämfört med nyinköp är 21,7 ton CO2ekv och det inbyggda ekonomiska värdet är 275 510 SEK för dessa material.Slutsatser för studien är att det är viktigt att prioritera en återbruksinventering i ett tidigt skede för att möjliggöra ett ökat återbruk och att det finns ekonomiska incitament för att prioritera detta då det inbyggda materialet har ett ekonomiskt värde.Vidare diskuteras att fler ekonomiska incitament och kravställningar från myndigheter och andra aktörer krävs för att tillgång och efterfrågan på återbrukat byggmaterial ska öka. / To reduce the carbon dioxide emissions from the construction industry and reaching the global and national environmental goals, new ways to manage building materials and recrement must be implemented. The purpose of this study is to investigate the amount of reusable material at Gylle skola by performing an inventory.Through studies of existing literature and conducted field observations, this study shows differences in climate burden and economics between using reused materials and new materials. Previous studies suggest that a large amount of construction materials that are being disposed of have not yet reached the end of its expected lifespan. By doing an inventory of potential reusable materials in the early stages of a demolition project, the material can be located and plans for continued use in other projects can be made. By doing so, the burden on the climate from the construction industry can be reduced.There are many obstacles of reusing existing materials. Some include difficulties in guaranteeing quality and the additional cost of gentle demolition. The results of this study suggest that the additional cost related to reusing material can be mitigated by as much as 80 % as the cost of disposal is removed. Other findings include the importance of conducting an inventory of potential reusable material in an early stage as well as the existence of financial incentives for reusing materials. The material available for reuse amounts to 32,6 tons. The potential for climate savings from reusing material compared using new material is equivalent to 21,7 tons CO2ekv and the value of the reusable material is 275 510 SEK.In addition, the need for further financial incentives and demands from authorities and other parties in order to increase the supply of and access to reusable material is discussed.