No description available.

I uppsatsen beskrivs en dramapedagogs, en museipedagogs samt en konstpedagogs upplevelser kring sitt förmedlande arbete samt arbetsmetoder inom museiverksamhet. Syftet är att beskriva och förstå pedagogernas tankar och reflektioner kring att vara den förmedlande länken mellan museiföremål och besökarna de undervisar samt de arbetsmetoder de använder under sitt förmedlande arbete.   Pedagogerna uttalar sig om de förmedlande verktygen 1) Berättande och röst, 2) Rolltagning för ledare, 3) Rolltagning för deltagare, 4) Reflektion. I intervjusvaren framkommer informanternas beskrivningar av hur dessa hjälpmedel nyttjas och reflekteras kring i det förmedlande arbetet. Informanterna använder sig av liknande hjälpmedel under det förmedlande tillfället men uttrycker sig olika om dessa.   Berättande och röst beskrivs av informanterna som både ett möte med och även att bjuda in besökare och att förena nutid och historia. Rolltagning som pedagog uttrycks av informanterna som att levandegöra historia, ett kraftfullt verktyg samt ett performance. Rolltagning för museibesökare beskrivs av informanterna som en undersökande verksamhet, att museibesökare som tilldelas kollektiv roll ger delaktighet. Reflektionsarbete beskrivs som att samtala kring olika teman, att våga ha paus och tystnadsluckor och deras betydelse för besökares lärande process.   Resultatet visar skillnader i informanternas utsagor gällande rolltagning som ledare i mötet med besökare. Uttalade nackdelar med rolltagning som pedagog visar sig vara att gå miste om reflektion samt problematik att svara på besökares frågor som pedagog i roll, samtidigt som fördelar med metoden är att den ligger och lurar och kan överraska besökare under en visning. Dramapedagogen och konstpedagogen benämner båda rolltagning och berättande som dramapedagogiska metoder.   I diskussionsdelen lyfts rolltagning för pedagog och deltagare som motivering för museum att anställa dramapedagoger då rolltagning är en central del inom dramapedagogiken och kan förstärka och uppmuntra museibesökare till kunskapsinhämtning.

Drama is not a subject in the Swedish compulsory school. Still, drama pedagogues works in schools with scheduled drama lessons, although without any curriculum. This phenomenological study aims to examine the function of drama in the Swedish compulsory school through thoughts and reflections from drama pedagogues working in this context. The empirical data is collected through a described combination of individual writing and group conversations. The result shows that the application of drama in compulsory school can be divided into four different categories, namely Social training; Complementary subject teaching; Directed efforts and Own creation. The result is seen through a phenomenological perspective and Carlgren’s (2015) theory about practical knowledge traditions and subject development. The analysis shows that there is a crossover between the categories and furthermore, that they enable each other. The result confirms previous research which states that in compulsory school drama is mainly used for its instrumental values which also is what becomes available in drama practice. The analysis suggests that the categories Complementary subject teaching and Social training can be understood on the basis that drama has been attributed to theoretical subject knowledge from the school's other subjects and the value-based assignment in the curriculum. Finally, a question is raised regarding what kind of school subject drama could be and what is desirable.

<p>In this essay I examine how the norm-critical material <em>”BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet”</em> is used by Hyresgästföreningen in Stockholm in their education of personnel in the perspective of equalisation. I’ve mostly been interested in how the personnel who takes part in workshops about the material react and reflect in relation to the purpose of the material. How do they discuss about norms and the connection to discrimination and how do they look upon the power and responsibility that comes with power in relation to norms?  Earlier research in norm critical pedagogy and the critic of tolerans pedagogy perspective helps me to analyse how critical pedagogy stands above non-critical pedagogy in many perspectives.</p><p>By observing workshops and by interviewing personnels taking part in these workshops I’ve examined how they react on both the practical and theoretical parts of the material.</p><p>To summarise my examination I find the personnel who is educated in working with the material discover new experiences in knowledge and on how norms and discrimination functions. They explain that they have experienced knowledge about the connection between norms and discrimination and thereby how oppression could be counteracted and prevented.</p>

In this essay I examine how the norm-critical material ”BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet” is used by Hyresgästföreningen in Stockholm in their education of personnel in the perspective of equalisation. I’ve mostly been interested in how the personnel who takes part in workshops about the material react and reflect in relation to the purpose of the material. How do they discuss about norms and the connection to discrimination and how do they look upon the power and responsibility that comes with power in relation to norms?  Earlier research in norm critical pedagogy and the critic of tolerans pedagogy perspective helps me to analyse how critical pedagogy stands above non-critical pedagogy in many perspectives. By observing workshops and by interviewing personnels taking part in these workshops I’ve examined how they react on both the practical and theoretical parts of the material. To summarise my examination I find the personnel who is educated in working with the material discover new experiences in knowledge and on how norms and discrimination functions. They explain that they have experienced knowledge about the connection between norms and discrimination and thereby how oppression could be counteracted and prevented.

Studien syftar till att förstå och synliggöra en del av det didaktiska arbetet i teaterundervisningen inom kulturskolan genom drama- och teaterpedagogers uppfattningar av begreppen samspel och inlevelse och hur de relaterar till den pedagogiska praktiken. Didaktisk forskning för teaterämnet inom denna kontext är näst intill obefintlig. För att nå studiens syfte används frågeställningarna: Hur uppfattar några drama- och teaterpedagoger innebörden av begreppen samspel och inlevelse i relation till teaterundervisningen inom kulturskolan? Hur kan man arbeta med områden som samspel och inlevelse med barn och ungdomar inom kulturskolans teaterämne? Hur uppfattar drama- och teaterpedagogerna att elevers progression inom områden som samspel och inlevelse kan uppnås? Grundad teori utgör metodologisk utgångspunkt och genom intervjuer och en dramaworkshop har empirin insamlats. Resultatet presenteras genom en teori vilken lyfter att samspel, inom aktuell kontext, berör teaterns alla delar. Dessa måste samverka för att det som framställs ska kunna kommunicera med en publik, för deltagarna innebär det att ingå i en helhet. Deltagarna tränas i att inta publikperspektivet för att kunna förstå hur delarna samverkar, de uppmanas att rikta blicken utåt. I arbetet övar deltagarna på att ge och ta plats sceniskt. Gruppdynamiska aspekter och scenframställning går inte att separera från varandra, samspel berör arbetet både på och av scenen. Innebörden av begreppet åskådliggörs genom att deltagarna gör övningar som kräver att de samspelar för att klara av uppgiften. Progression nås genom att det sceniska arbetet varvas med gruppens och pedagogens reflektioner. Inlevelse betonas som att förmedla kroppsligt, emotionellt, mot rummet och situationen med hjälp av hela människan. Pjäser och improvisationer är sceniska berättelser, för att stötta vägen till inlevelse guidar pedagogerna sökandet bakom situationen och historien. Aktörernas möjlighet att spela sina roller är beroende av vad de sceniskt får av varandra och att alla ”tror” på fiktionen, det behövs en gemensam hängivelse. Området bearbetas genom att deltagarna få prova att spela olika karaktärstyper men även genom enkla övningar som till exempel kull, där förmågan att ge sig hän övas. Spärrar av självcensur behöver släppas för att kunna nå progression, gruppdynamiken är avgörande för att det ska kunna ske. / The study aims to understand and highlight a part of the didactic work in education of theater within the framework of the Swedish kulturskola (Community Schools of Music and Arts) through drama- and theaterpedagogues’ view of the concepts of interplay and empathy and how theese concepts relates to the pedagogical practice. Didactic research on the subject of theater within this context is almost non-existent. To reach the aim of the study, the following framing of questions are used: How is the concept of interplay and empathy perceived by some drama- and theaterpedagogues in relation to theatereducation within the kulturskola? How can concepts like interplay and empathy be implied in the work with children and youth according to the subject of theater within the kulturskola? How do the drama- and theater-pedagogues perceive that progression within concepts like interplay and empathy among students can be achieved? Grounded theory is the methodological premiss and the empirical material has been collected with the help of interviews and a workshop in drama. The result is presented through a theory which emphasize that interplay, within this specific context, concerns all aspects of theater. These different aspects need to cooperate in order for what that is presented to communicate with an audience. For the participants this means to form a part of a wholeness. The participants are trained into taking the perspective of the audience to understand how different parts cooperates, they are requested to address their point of gaze outworth. In their working progress the participants practice on how to, on stage, give and take space. Groupdynamic aspects and presentation on stage is not possible to separate from each other, interplay concerns both work on and off stage. The meaning of the concept is illustrated through participants doing exercises that demands cooperation to solve the assigned task. Progression is achieved through letting the work on stage being interspersed with the group´s and the pedagogue´s reflections. Empathy is emphasized as to convey through body, emotionally towards the space and situation with the help of the whole being. Theatrical plays and improvisations are scenic, theatrical stories. To support the way to empathy the pedagogues are guiding the search behind the situation and the story. The actors means and capability to play their parts are dependent of what they scenically receive from one and other and that everyone “believe” in the fiction, in what can be understood as common dedication. The field is processed by letting the participants try to play different kinds of characters but also through simple exercises like for example playing tag where the ability to surrender oneself is practiced. Hindering self-censorship needs to be released in order to achieve progression, the groupdynamic is crucial for this to happen. / <p>Godkännande datum: 2022-06-03</p>

<p>By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future.</p> / <p>Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.</p>

By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future. / Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.